PaRaDoX: Varför ska man teoretisera på ett sätt som inte beskriver ett dugg hur de viktigaste delarna av verkligehten ser ut?

Det kanske är du som inte förstår vad andra skriver...

Hur pulser återges har allt med lådor, rum, frekvensgång, filter osv att göra. Om man sedan relaterar detta till vad vi uppfattar med hörseln så blir det ännu mer intressant. Om man greppar helheten så förstår man att magnetstyrkans roll i det hela inte alls handlar om att större magnetstyrka = bättre återgiven puls. Eftersom det bara är en parameter som samverkar med andra så behöver den optimeras tillsammans med dem och inte maximeras.

hur vi genom örat "percievar" signalen i slutändan har allt med lådor och rum osv att göra det är klart det är så. du kan göra grymma högtalare av halvtaskiga element och totalt förstöra ett par superelement genom att stoppa dom i en halvtaskig låda.

men det är praktikaliteter, ibland måste man se saker genom programmerarens/fysikerns ögon. ni lever nog FÖR mkt i en trial and error verklighet ni som håller på med bilstereo.

Ser vi på det hela OBJEKTIVISTISKT och isolerar allt annat än elementet och som jag sa tidigare låter det sväva i ett magnetfält och mäter med laser på elementets yta dvs vi lyssnar inte med öronen utan vi använder bara elementet till att "mekano-optiskt" transferera signalen vidare till tex ett par andra högtalare...

på ett objektivistiskt plan så spelar visst magnetstyrkan/storleken roll för snärtigheten.
För att nå perfekt återgivning måste allt konvergera mot teleportering :-)

ni har såklart rätt i praktiken när man skall bygga själva högtalaren men det är ingen myt utan en fysikalisk/mekanisk sanning att ju starkare motor du har på en fulllastad oljetanker desto fortare stoppar den... ni kan därmed inte rakt av avfärda "myten om snärt" som ni kallar det för röken den har eld i det här fallet...

Felet i resonemanget (om man får sticka ut hakan på det sättet) är att du förutsätter att accellerationen av membranet avgör snärtigheten. Ska man dra det resonemanget till sin spets så skulle basen bli snärtigare ju starkare man spelar eftersom högre ljudtryck är direkt kopplat till membranets faktiska acceleration. Så är det ju naturligtvis inte för ett hyffsat linjärt system som en högtalare är. Du får starkare bas men basens pulsåtergivning bibehålls i stort sett samma för en hyffsat linjär och bra högtalare.

Nej sanningen är att det är överföringsfunktionen i systemet som är avgörande för hur pulserna återges. Det går att åstadkomma exakt samma överföringsfunktion med ett element som har svagare magnet som ett som har en starkare magnet. Det bevisar att magnetstyrkan inte är relevant tagen ur sitt sammanhang, i samverkan med alla andra viktiga parametrar som man måste dimensionera tillsammans inte nödvändigtvis maximera även om även det har fördelar för dynamiska egenskaper (att spela starkare kan vara ett exempel på en kvalitetsparameter som givet en klok dimensionering i övrigt ges större möjligheter med högre motorstyrka).

Intressant tråd...
Det här med snärt handlar inte direkt om högtalarens förmåga att återge en konstant frekvens med diverse oktavdubblade efterklangningar..

Betänkt ett kaggeslag som ligger runt 60-70Hz, precis när trumman träffas så startar en brutal amplitud ökning.. Högtalarens konutslag ökas från kanske 3mm till 10mm inom så kort tid att sinusvågen inte hinner fullborda sitt förlopp. (ca 16ms i tid mellan topparna)
Man ser tydligt på högtalarkonen att den gör ett snabbt ökat utslag och det är det som uppfattas som snärt, det är alltså amplitud ökningen som ger snärten oavsett frekvenserna.

Rent fysiskt så behövs det lätt kon och stark motor för att öka konutslaget flera mm till rätt amplitud under så kort tid..
En lättkonad liten högtalare kan accerelera snabbare än en stor tungkonad därför uppfattas den snabbare...
Att sen olika element i samma storlek kan uppfattas olika snabba beror på många parametrar.. tex.
-Bl faktorn hur stark den är.
-Mms den rörliga massan.
-Cms det mekaniska motståndet i upphängningen.
Vars samband är en annan historia..


Sen till dämpfaktorn..
Ja det är helt riktigt att den återkopplade strömstyrningen i slutsteget kan bli oändlig så att den kan ge fantastiska DämpFaktor värden..
Men den riktiga dämpfaktorn är summan av slutstegets inre resistans och högtalarens impedans..
Ett normalt analogt slutsteg har vanligtvis ett motstånd i serie med transistorerna, detta motstånd ligger i medel på 0,22ohm.. Detta värdet genom högtalarimpedansen ger den rätta dämpfaktorn, en 4ohms högtalare mot 0,22ohm ger ca 18 i dämpfaktor, ett värde på 20 anses kunna ge en vettig dynamik...
Även långa klena högtalarkablar påverkar den riktiga dämpfaktorn.
// Tommy

Som alltid med Görans faktatrådar är de alltid lika korrekta och kompletta, dock oftast för långa och komplicerade för att en vanlig dödlig ska orka ta in allt!

BAE skrev:

Intressant tråd...
Det här med snärt handlar inte direkt om högtalarens förmåga att återge en konstant frekvens med diverse oktavdubblade efterklangningar..

Betänkt ett kaggeslag som ligger runt 60-70Hz, precis när trumman träffas så startar en brutal amplitud ökning.. Högtalarens konutslag ökas från kanske 3mm till 10mm inom så kort tid att sinusvågen inte hinner fullborda sitt förlopp. (ca 16ms i tid mellan topparna)
Man ser tydligt på högtalarkonen att den gör ett snabbt ökat utslag och det är det som uppfattas som snärt, det är alltså amplitud ökningen som ger snärten oavsett frekvenserna.

Rent fysiskt så behövs det lätt kon och stark motor för att öka konutslaget flera mm till rätt amplitud under så kort tid..
En lättkonad liten högtalare kan accerelera snabbare än en stor tungkonad därför uppfattas den snabbare...
Att sen olika element i samma storlek kan uppfattas olika snabba beror på många parametrar.. tex.
-Bl faktorn hur stark den är.
-Mms den rörliga massan.
-Cms det mekaniska motståndet i upphängningen.
Vars samband är en annan historia..


Sen till dämpfaktorn..
Ja det är helt riktigt att den återkopplade strömstyrningen i slutsteget kan bli oändlig så att den kan ge fantastiska DämpFaktor värden..
Men den riktiga dämpfaktorn är summan av slutstegets inre resistans och högtalarens impedans..
Ett normalt analogt slutsteg har vanligtvis ett motstånd i serie med transistorerna, detta motstånd ligger i medel på 0,22ohm.. Detta värdet genom högtalarimpedansen ger den rätta dämpfaktorn, en 4ohms högtalare mot 0,22ohm ger ca 18 i dämpfaktor, ett värde på 20 anses kunna ge en vettig dynamik...
Även långa klena högtalarkablar påverkar den riktiga dämpfaktorn.
// Tommy

Sen finns det lite annat man kan göra också, jag jobbar på en sak, och kanske skall den debutera till hösten/finalen, och då jädrar skall ni få höra på en signal som är transientsnabb.......vi testkörde på jobbet, med grejen inkopplad spelas en fyrkantsvåg som det skall, med den urkopplad (dvs så som vi alla har det normalt sett) så hördes ingenting, och konen fladdrade. ÅTERKOPPLING.....mums.

mvh Jonas

---- Det finns inga Fakta. Bara Teorier ----
Tills det är bevisat i Praktiken
Läs er inte till saker... testa dem för att se vad som händer