Var i skrikande behov av nya däck, som ni vet. :) Blev hyffsade dubb på 15" volvo orginal alufälgar. Ser iaf bättre ut än innan. Och går bättre såklart, sannolikheten att det skulle gå sämre var väl ungefär lika med noll. Stackars min bil...


Bättre.

Sen har jag även dekaltrimmat Dannes 745a. Ger garanterat minst fem häst extra! Om ni är intresserade av liknande dekor kan ni höra av er till mig via PM. Passa på nu, innan jag startar upp verksamheten på allvar, för sen höjs priserna!


Ichibon Dekaltrim AB


Ichibon Dekaltrim AB

Äntligen är det helt Ford-fritt här hemma. :) Jag föregick ju med gott exempel och sålde iväg min inte allt för länge sen. Kvar på parkeringen stod dock två Ford Focus flexifuel och var allmänt fula. Nu är båda sålda och utbytta mot en sprillans Volvo v50F. Förvisso typ samma motor i den som i Focusarna (fikusarna?) men det är ändå en Volvo.
(Hm, jag har glömt vad det är för färg på v50in, tror den va guldig?)(Japp, den är guldig!)

Så nu har vi på gården tre fina Volvisar, min 855a, v50 och en XC90. Sen har vi riskokarna, en Prius och kingisen. Så fin uppsättning brum-brums att jag blir varm bara av att tänka på det. :) (Priusen är väl den enda som jag inte är nöjd med att se på gården, men den är nyligen krockad så har jag tur byts den ut mot något annat!)

Förresten glömde jag berätta förut, att nån dag innan råttan dog, så var den lös inne i badrummet. Det brukar den va, det är enda rummet som man kan stänga om. Jag hade varit ute i stallet en timme och när jag kom hem hördes en väldans massa "krafs-krafs" där innifrån. Jag tänkte inte så mycket på det dock, förrän det började gå upp för mig att det låter nog inte "krafs-krafs" utan snarare "plask-plask". Gick in och kollade och då hade stackarn ramlat ner i toaletten och kom förstås inte upp! Stackars rådis. En teori är dock att den försökte begå självmord.

(Död rådis ligger fortfarande kvar i sin bur utanför huset, nu är den helt översnöad. Jag fick förslaget från en viss Person att lägga ut den på blocket. Jag tror jag ska göra det! Uppdaterar när den är uppe.)

Inatt dog råttan. Äntligen. Alltså den var äcklig på slutet, den mådde nog inte så jättebra. Hade som bäst börjat planera för hur jag smidigast skulle ta livet av den (vägrar åka till veterinär och betala för att få död på en råtta) men lyckligtvis besparade den mig bekymret och la sig ner och dog under natten. Ett problem ur världen, skönt. (Nu står buren utanför trappan i väntan på att slängas, råttan ligger kvar i väntan på att frysas ned...) (Inte för att jag ska spara den eller så.)

Folk har frågat om jag inte har ngt garage att vara i och skruva. Bor ju trots allt på en stor gård. Och jo då, vi har ett garage. Skitfint, nybyggt med plats för en bil, massa verktyg och alla jävla maskiner dom på gården har. Dock är det garaget alltid fullt av massa annat. Som detta t ex:


Mitt garage...

Jag funderade på om det inte vore lite kul att som skämt trä snören genom bakbenen på råttan och hänga upp den mitt emellan? :D

Hämtade hem min lilla grå hästpojke från kliniken idag också. (Volvon står fortfarande på skitdäck så jag fick köra olagligt med kingisen, what to do!) Han var nog glad att få komma hem. Dock blir det kortvarig lycka. Stackaren har två veckors boxvila framför sig (får stå i boxen dygnet runt utan att komma ut) och därefter 6 veckors vila i liten konvalescenthage.
Min veterinär var inte där idag så jag har inte fått något riktigt besked om vad dom hittat och vad som ska göras. Fick förvisso papper från veterinären som genomförde operationen, men det är ju rena grekiskan. Hm... Ska ge er ett exempel!
Dorsalt i leden sågs multipla ytliga slipfåror ledbrosker MC3, lindriga osteofyter dorsala ledkanten P1, lindrig-måttlig kronisk hypertrofisk synovit dorsala ledkapseln samt måttlig förtjockad dorsal synovialplica, synvektomi utfördes.

Ja, och så fortsätter det...

Ringde min kompis dock som läst anatomi och hon kunde väl redgöra för ungefär vad dom gjort. Men vet egentligen inte mer idag än jag gjorde igår, eftersom jag inte vet vad fynden innebär.

Så var det psykbrytet ja. Jag och Kattungen hade ett gemensamt sådant igår. Akilah var med på en kant. Kattungen funderar jag dock på att döpa om till Pisse, kallar den oftast så numera.
Iaf. Galen, vild kattunge som far fram och tillbaka i huset i 180 km/h, kastar sig över allt som rör sig (som t ex mina fötter när jag går) och river ner allting som ligger löst på soffbordet. Sen kommer en trött och grinig matte och ska laga mat, snubblar över Kattungen, ramlar in i väggen, river ner ett myggfönster som står lutat mot väggen. Det myggfönstret är Akilahs största skräck, det har väl antagligen ramlat ner på henne ganska många gånger, så när det ramlar rusar hon ut i hallen med svansen mellan benen. Kattungen tänker "Lek!" och rusar efter, ångrar sig halvvägs och rusar tillbaka, springer in i mig, jag ramlar igen...
Ja alltså detta är ingen exakt återgivning av gårdagen, utan bara ett helt vanligt scenario som inträffar relativt ofta här hemma. Det beror dock helt och hållet på mitt humör om jag orkar skratta åt det eller om jag får psykbryt utav det.

Nu ska jag äntligen äta frukost (ja, klockan är 15, jag hade mycket att göra i morse!) sen ska jag spendera lite tid med Mr Deere innan hästarna ska in. Wee, rutiner.

Nåt väldigt konstigt har hänt med mitt högra framdäck.

När jag skulle åka från pappas jobb hemåt, så såg jag att det var typ helt böjt. Alltså gummit går som i vågor, ut på ena sidan och in på andra. Skitskumt.

Men jag hoppar i bilen och ska köra iväg. "Dunk, dunk, dunk, dunk" för varje varv hjulet rullar. Högra sidan på bilen typ skuttar till för varje varv också.
Jag tänkte jag skulle byta till reservhjulet men fick fan inte loss bultarna. Det rullade upp en van med två gubbar i när jag stod där och höll på. Tänkte att nu tror dom lilla flickan behöver hjälp. (Vilket hon iofs behövde också, men ändå!) Nej, dom skulle bara fråga efter någonstans att äta.
Ingen aning, sa jag, jag bor inte här! Då skulle jag väl knappast stå på Coop-parkeringen och byta däck! Dom frågade faktiskt sen om jag var klar med bytet. Jag svarade att jag hade gett upp och när de frågade om jag behövde hjälp sa jag givetvis nej.

"Hellre att jag kör åt helvete och dör än ber om hjälp med att byta däck!"
Skoja om jag blir trött på mig själv och min inställning till detta med att be om hjälp?!

I alla fall. Det slutade att vi rullade hemåt på det där skeva däcket. Ju fortare jag körde desto värre blev det. För vi pratar inte om vibrayioner. Inte om skakningar heller. Utan hela jävla bilen studsade framåt samtidigt som det lät som att man satt i ett godståg. Det skakade så mycket att till och med nålen på hastighetsmätaren vibrerade!
Efter två mil hade jag fått huvudvärk av ljudet.

Jag tänkte att klarar vi oss hem utan punktering så ska vi fan vara glada. (Dessa "vi" jag pratar om hela tiden här, är jag och min hund.)

Men vi klarade oss hem faktiskt. När jag klev ur bilen tjöt det i mina öron och händerna fortsatte skaka i en halvtimme. Ljudet ekar fortfarande i mitt huvud.
Däcket var inte vackert. Det är typ halvovalt och slitytan är typ helt spetsig, alltså det rullar bara på mitten och sen är sidorna helt orörda. Fast inte nedslitna, utan bara uppböjda typ. Ja skitskumt är det i vilket fall. Speciellt eftersom det inte var så här i morse på ditvägen! Visst har det skakat lite i bilen förut men inte i närheten av så här mycket.

Jag har i alla fall lyckats lägga upp en film på eländet. Observera att till och med Akilahs öron vibrerar!

http://www.garaget.org/video/065tleto3rwr

EDIT: Lägger upp en bild på det eminenta däckhelvetet också.




Skevt?

Tänk om jag kunde få EN enda problemfri vända till kliniken.

Hade ingen direkt tid att passa idag, eftersom jag bara skulle lämna av hästen för operation på kliniken i Sigtuna och hämta honom i morgon. Så det KÄNDES som att jag hade mer gott om tid än vanligt, även om det var sagt att jag skulle lämna honom 8.30.

Jag brukar alltid, alltid förbereda genom att koppla på och köra fram släpet dagen innan när jag ska iväg tidigt på morgonen. Det hade jag av någon anledning inte gjort den här gången, det tar ju faktiskt inte så lång tid när allt kommer om kring. Det resonemanget skulle jag förstås få ångra bittert.

Gick upp 05.30 och åt frukost, sen gick jag ned och gav hästarna mat och la på alla utetäcken. Medan dom åt upp tänkte jag koppla på släpet.
Mitt släp har ett inbyggt kullås, vilket är fantastiskt smart för det mesta. Jag hade inte låst det den här gången, brukar inte göra det hemma på gården, men däremot måste man vrida om själva låset för att kunna lyfta handtaget på kulhandsken, oavsett om den är låst eller inte.
Det låset hade fryst.
Med andra ord gick det inte att koppla på släpet.
Hade dock låsspray i bilen som jag sprutade i. Flera gånger. Jättemycket. Det hjälpte inte. Fick inte upp det där jääävla låset. Tiden rann iväg. Senast 7 måste jag åka. Och jag hade inte ens släppt ut hästarna än.
Till slut bestämde jag mig för att byta till gårdens transport. Det skulle iofs bli några hundra kilo olagligt men just då gav jag blanka fan i det. Backade till och kopplade på. Allt var fruset på den med, men när det inte är små grejer som lås, kan man ta till lite våld istället. Så jag fick på släpet, kopplade in elen. Den lilla karbinhaken på säkerhetswiren var också frusen så jag fick värma den i handen en stund för att kunna koppla på den. Till slut vard et klart iaf.
Men när jag ska köra iväg visar det sig att hjulen frusit fast dom också. Det bara spann så fort jag försökte komma därifrån. Gick inte att backa heller. Vafaaaan. Nu var klockan 6.40.
Fick för mig att kolla låset på min egen transport en sista gång. Och jo minsann, nu hade det tinat och gick att öppna. Kopplade av gårdens släp igen, backade till mitt släp och kopplade på det. Var skittrögt att veva ned det, allt var fruset och dant. Slutligen satt släpet på i alla fall.
Återstod bara att se om hjulen satt fast på detta med.
Det gjorde dom.
Sprang bort till ridhuset där jag har en säck salt stående. Saltade på som fan framför hjulen på bilen. Egentligen ska det ju stå en stund så att det hinner smälta ordentligt, men det hade jag inte tid med. Satte mig i bilen och gasade. Efter lite om och med lossnade skiten och vi tog oss upp för mördarbacken (som jag omsorgsfullt saltat förra veckan!) och då var klockan 06.55 ungefär.

Jag sprang bokstavligen ut med hästarna till respektive hagar. Lyckligtvis har vi inte så många hästar just nu så det gick rätt snabbt. På med skydd och transporttäcke på Xenophon, som kliver raka vägen på transporten i alla väder. Han är en ängel!!

Sen gick resten av resan bra, den brukar ju göra det när vi väl kommit iväg. Otroligt nog anlände vi kliniken 8.40, bara tio minuter sena. Fick slänga in X i en operationsbox och ställa in hans grejer. Han fick en munkorg på sig, eftersom det är viktigt att de inte har massa foder i magen vid operationen.

Nu skulle jag gissa att X ligger nedsövd under kniven, och jag har mellanlandat på pappas jobb i Norrviken, Sollentuna. Medan pappa är på något möte, så jag sitter vid hans kontor (Akilah ligger under bordet) mitt bland evigt ringande telefoner som ingen kan svara i eftersom det bara är jag här.

Och ja, transporten står kvar på kliniken så hem får jag åka utan släp! Skööönt.

I helgen blev jag knivhotad. :)

Hamnade på nån cp-fest i Haninge.. Huddinge.. Handen? Möjligtvis att vi var någon helt annanstans också, jag har inte så bra koll känner jag.

Fast vänta, jag ska börja från början. Åkte dit med två killkompisar som kör bil som galningar. Jag satt i baksätet på Golfen och var lite smått livrädd. Sen var det så jävla lågt i tak där bak också att jag slog i huvudet så fort vi körde över ett gupp eller liknande. Inte jättebekvämt! Sen såg jag inget heller, så jag flyttade till mitten i baksätet. Men där fanns ju bara det där vanliga bältet och jag såg framför mig hur mamma fick ett samtal om att hennes dotter avlidit till följd av att vid en krock ha blivit delad på mitten av ett bälte. Så jag bestämde mig för att hitta på en lösning för att både se vägen och sitta säkert. Den såg ut så här:


Tre bälten - för säkerhets skull!

I alla fall. Var mest konstigt folk på den där festen, och jag skulle liksom inte dit egentligen utan bara råkade hamna där.

Sen var det nån kille som trodde att jag hade tagit hans mössa, som låg under bordet. :) Och han blev så jävla arg för det där med mössan att jag bestämde mig för att inte tala om vart den var någonstans. Varför hjälpa en otrevlig? :)
Slutade med att han frågade om han var tvungen att skära halsen av mig för att jag skulle lämna tillbaka mössan. Sen gick han och hämtade en kökskniv. Jag (länken till djävulen, var det va?) tyckte hela situationen blev så patetisk att jag blev tvungen att skratta åt honom. Han blev inte mindre arg för det, om man säger så.
Det kom i alla fall någon och tog kniven ifrån honom till slut och ytterligare lite senare hittade någon hans mössa under bordet. Stackars killen frös väl om sitt rakade huvud, I guess.

Sen hamnade vi hos någon billackerare (tydligen rätt känd men jag har ingen aning om vem det var) som i alla fall bodde i världens skitigaste hus. Köksbänken - alltså den var verkligen en historia för sig! Fy fan vad den såg ut. Spisen var täckt av gamla matrester, hår (tror någon stått där och rakat sig...), en intorkad stekpanna och annan brun sörja som jag säkert inte vill veta vad det är.
Vardagsrummet var helt inrökt och 80% av alla möbler var högtalare. Där blev jag kvar och förgiftade mina lungor till kl 13 dagen efter innan folk ville åka hem. Då hade jag redan varit ute på en timmes skogspromenad eftersom jag höll på att dö där inne i röken.

Men allt var inte katastrof, jag hade lite kul också, occasionally.


Och btw - om ngn med BE-kort känner för att skjutsa mig+häst till kliniken imorgon och/eller på onsdag så får den gärna säga till. :) Enbart av anledningen att det blir billigare att åka King Cab än Volvo.

Tänkte bara meddela att dagens avlivning gick alldeles utmärkt. :) Och sen tänkte jag även skriva om den, så vill amn inte läsa - låter man bli!

Efter att ha varit med om en riktig skräckupplevelse vid avlivningen av min första häst, så var det skönt att se hur det ska gå till. Det började dock med att slaktbilen blev rejält försenad. Först skulle de komma på morgonen. Sen blev det flyttat till lunch. Sen gick deras kran på lastbilen sönder så de fick åka upp till Sthlm och reparera den och skulle komma vid 15.30. Sen fick de en akutavlivning på ridskolan i Strängnäs. Sen körde dom fel (fast dom var här och sköt en annan häst för bara några veckor sen...) och det slutade iaf med att dom kom 16.30.

Den som väntar på något gott....

Nej, det är en obehaglig väntan faktiskt. Tyckte till och med synd synd om den jobbiga tanten ( se där, ichi har känslor och är lite mänsklig trots allt!), hon vankade fram och tillbaka i stallet hela dagen och var rödgråten hela tiden.

Det var iaf två (bara att dom är TVÅ som kommer är ju fantastiskt!) helt underbara killar som kom, de tog sig tid med hästen och inte minst med hästägaren.

Tanten ville inte vara med när de sköt, så hon satt inne i stallet och grät medan killarna tog med sig hästen och en hink mat ut på stallplanen. Jag stod bredvid och kollade på. Sen tog han fram den hatade bultpistolen. Jag vet inte vad det är med mig och bultpistoler, men jag får ont i magen bara jag tänker på dem. Gevär, pistoler, yxor.. ge mig vilket tortyrvapen som helst och inget kan få mig att må dåligt som en bultpistol. De är så obehagliga på något sätt, och så låter dom äckligt när man skjuter.

I alla fall, hästen stod och åt i godan ro medan ena killen höll i den och andra killen höjde bulten mot hästens panna. Han tog verkligen tid på sig och det var skönt att se, hatar när dom stressar, det kan ge precis vilka konsekvenser som helst. När han väl tryckte av så klickade bulten så han skulle göra om det, men hästen var inte allt för glad över att ha en främmande mans händer i ansiktet så till slut bestämde killen i samråd med mig att vi skulle skjuta med gevär istället. (Ytterligare en fantastisk grej, att dom faktiskt har vapenlicens och gevär med sig!)
Det blir så okomplicerat då.
Killen stod ett par meter framför hästen, som fortsatte äta i lugn och ro, och sköt sen i pannan. Hästen ramlade bakåt, satte sig på rumpan och föll över på rygg. Han skar halsen på en gång (bulten bedövar bara genom hjärndöd, avblodningen stannar hjärtat och dödar.) Hästen krampade ingenting alls så det var väldigt fint, men det var ju också för att den inte varit alls spänd. Det brukar vara värre om de stressat upp sig, då kan de krampa och rycka väldigt mycket efteråt.
Hästägaren fick komma ut och klappa på hästen där den låg, jag hade övertalat henne till det eftersom det är mycket lättare att acceptera att den är död om man faktiskt får se den ligga där. Blir som ett avslut. Jag tycker iaf att det är väldigt skönt att se dem döda. Sen gick tanten in igen medan killarna körde fram lastbilen och lyfte upp hästkroppen med kranen. Jag kollade på så klart. :) Den biten ville jag inte se när vi tog bort min gamla tanthäst, det är lite makabert när de liksom vältrar ner ens stora kärlek i containern på flaket. Men när det är någon annans häst bryr jag mig inte.

Sen åkte killarna och jag fick ta hand om den roliga biten, nämligen allt blod. Det är inte lite blod som rinner ur en 600 kg häst. Körde ut några kärror spån och imorrn ska jag skrapa bort det med traktorn. Det hann ju bli mörkt innan de var klara så det var ingen idé att försöka sig på det idag.

Akilah uppskattade blodpölen väldigt mycket dock, hon kom in en kvart senare och var helt blodig om alla tassar. Men fatta vad mycket näringsämnen hon lär få i sig av att slicka upp det där. :)

Idag har jag träffat Volvos vice president. Japp, the Vice President of Business and Quality Development på Volvo i Eskilstuna.
"Mr President" fick avbryta sina arbetsuppgifter och springa ut i sin fina kostym och blanka lågskor mitt under arbetsdagen, bara för att möta mig: stallklädd hästskötare i skitig King Cab och med en hysteriskt skällande hund i bilen.

Jag förstår inte hur det kommer sig att jag lyckas råka ut för såna här konstiga grejer hela tiden.
Jag ska ge er en stund att fundera över hur detta går ihop sig...





Jag ska sälja min sadel och det är en tjej längst ner i Dalsland som är intresserad. Hon vill förstås prova den först men att åka till Strängnäs och hämta den för att sen eventuellt behöva åka tillbaka och lämna den igen, känns ju lite som overkill. Men hennes sambo jobbar i Eskilstuna under veckorna så vi bestämde att jag skulle lämna sadeln till honom.
Att han sen hade en hög position på Volvo framgick inte förrän jag stod där och såg ut som skit och överlämnade en häst-stinkande sadel till en högt uppsatt kostymnisse utanför Volvos kontor.

Jag misstänker starkt att min råtta kommer dö inatt. Den låg helt platt på magen i buren, helt utsträckt och reagerade inte när jag pratade med den. Sen när jag lyfte ut den var den som en säck potatis (fast bra mycket lättare, tänk er såna där rispåsar som man hade på gympan i skolan. Ingen annan än jag som minns dom? Var bara på lågstadiet förvisso. Små, fyrkantiga påsar i massa olika färger med ris i (ev bönor, parantes i parantes) och så kastade man dem på varandra.)
Eeeh... vad skrev jag om? Just det. Råttan! Nu sitter den bakom buren med halvslutna ögon och äter lite sporadiskt på en kokt potatis som jag erbjöd den. (Fick även dåligt samvete och fyllde på med vatten och torrfoder i buren, något jag vanligtvis gör max en gång i veckan.) (Den får mat, för det mesta hämtar den maten själv på köksbänken. Jag antar att den passar på att dricka då också, annars är den dum.)

Men herregud, jag är värdelös på att hålla mig till tråden idag!
Det här är trots allt en blogg om liv och död. (Har en till punkt på det ämnet som dyker upp längre ner.)

Nej nu får jag ge mig. Nu måste jag återgå till råttan en stund: Jo, alltså. Även om den inte direkt är min lilla älskling, så känns det ändå sorgligt om den skulle dö nu. Den har ju ändå levt sida vid sida med mig i hela sitt liv i stort sett. Varit med om en del tragiska, traumatiska händelser men vi har gått igenom det tillsammans.

På fredag avlivar vi en häst på gården.
Lantbrukstjänst kommer ut och skjuter den någon gång på morgonen. Det är tredje avlivningen jag är med om på under ett år. (Risken finns att det blir minst fyra innan året gått...) Ägaren vill inte vara med så jag har tagit på mig att hålla i hästen. Eventuellt skulle det vara två gubbar från Lantbrukstjänst som kommer ut, då sköter dom det själva, är det bara en får jag hålla i hästen och han skjuta. Men oavsett hur många dom är så tänker jag vara med och titta. Ett, för att jag är en sån där hemsk människa som vill se blod och sånt där. Två, för att när jag tog bort min häst gick det så himla åt helvete att det ska bli skönt att se en lyckad avlivning. Kanske framförallt för att jag misstänker att det kommer vara min egen, vackra pojke som snart står där intet ont anande... Usch, det orkar jag inte tänka på.
Hästen som ska avlivas på fredag tycker jag inte om, inte ens det minsta, så det gör mig ingenting. Dessutom tillhör han den jobbiga tanten och när hästen är död dyker ju inte hon upp här i stallet mer. :) (Jag sa ju att jag är hemsk.)

Nu ska jag gå och kolla om rådis lever fortfarande.

Sophia Ström skrev 17:42
HALLÅ!! Vi fyller år på samma dag!! :D:D

Pelle Lindqvist skrev 18:22
ja? du har redan sagt det förut typ ett år sen mins du inte det?

Sophia Ström skrev 18:41
Jaså, har jag. :P Isf kommer jag inte ihåg det, haha...

Pelle Lindqvist skrev 19:14
HEHE bevis på ditt dåliga minne?:P
"Sophia Ström wrote
at 11:17am on November 23rd, 2007
VI FYLLER ÅR PÅ SAMMA DAAAAAAAAAG!!!!!! "

Sophia Ström skrev 20:05
Haha klockrent ju! :D

Pelle Lindqvist skrev 20:45
hehe ska du forsätta så här nu varje år?

Sophia Ström skrev 21:57
Ja risken finns att jag säger det nästa år också...



Tycker det är lite för mycket begärt att man ska komma ihåg vad man gjort för ett helt år sen...

Jag måste bara berätta!

Jag citerar min egen blogg från två dagars en, för dem som inte orkar bläddra (låångt citat!):

Min häst har varit skadad sen maj och blivit behandlad (med sprutor i lederna) typ 10 ggr sedan dess. Förra gången jag var in fick han sin absolut sista behandling någonsin, för han har inte visat någon bättring i sitt ena framben och man kan inte bara behandla om och om när det inte ger resultat.
I alla fall. Han var lika dålig i det benet idag så nu har vi bokat tid nästa vecka för operation (diagsnostisk artoskopi) som kommer bli hans sista chans. Beroende på vad de hittar kommer hans framtid avgöras och ser det hopplöst ut finns bara en lösning och det är utdömning, dvs avlivning. Och den roliga biten är att jag vet inte än om försäkringsbolaget kommer ersätta operationen (Veterinärvårdsgränsen ligger på 50.000 kr/år och jag tror vi är uppe i den gränsen ungefär NU efter alla hans behandlingar). Och ersätter dom inte har jag inget annat val än att snällt fixa fram *piiip* antal tusen kronor (ja, HYFFSAT många tusen rör det sig om som ni kanske förstår) till nästa vecka. Lycka till, ichi.

Jag ringde försäkringsbolaget idag.

Eller nej, först ringde jag dom igår, och det tänker jag också berätta om för det var irriterande.
Ringde till växeln som kopplade mig vidare till djurförsäkringar. Där var det telefonkö så jag fick sitta och vänta i 25 min! Efter 25 min la min telefon av så jag fick ringa upp igen. Redan där var man på dåligt humör. Kommer till växeln och ber dom koppla mig till djurförsärkingar.
"Nej, dom stänger kl 17." Och då var klockan 17.20. BRA att jag suttit 20 min i telefonkö till en avdelning som var STÄNGD! Då kan dom väl SÄGA det??

Men iaf.. Det är NU jag kommer till poängen. DOM GODA NYHETERNA:
Idag fick jag tag på försäkringsbolaget för att fråga hur mycket av de 50.000 kronorna som fanns kvar. Och får det uuunderbaaaara beskedet att min försäkring förnyas den 1 februari! Tillbaka på noll alltså! Eller alltså, tillbaka på 50.000 igen!!!! Så det var bara att boka om operationen till en vecka senare och sen var det klart. Me so happy! :D

Jag tänkte bara konstatera att jag är konstig. Det kanske har framgått redan förvisso.

Igår bakade jag min superchokladkaka med hemligt recept, den blir så sjukt god. Idag finns bara en halv chokladkaka kvar, jag förstår inte hur det har gått till? Alltså ärligt, jag måste sluta med det här. Om det står chokladkaka i kylen så skiter jag i att äta frukost och hoppar direkt till förmiddagsfikat: chokladkaka! Bara. Inget kaffe eller så. Bara chokladkaka. Det är inte normalt. Eller jo, i USA. Men det är inte NYTTIGT!

Fast ok, jag åt faktiskt frukost idag innan chokladkakan. Dock inte klassisk frukost utan stekt falukorv med pasta. Sen chokladkaka. Sen lite mer falukorv efterom jag glömde steka allt. Sen chokladkaka igen.
Falukorv och chokladkaka? Japp.
Sen fick Kattungen lite falukorv också. Den blir smått galen när den känner lukten av något gott. Den får en psykotisk blick, spärrar ut alla klor och kastar sig med livet som insats mot lukten. Då ska man inte göra misstaget att hålla den goda matbiten i handen, det gör ont. Jag har inte lärt mig än.

Medan jag åt min superfrukost kollade jag på Oprah. Min superrutin (super är tydligen mitt favoritord idag) med att kolla på Top Model varje morgon kl 09.50 har gått åt helvete eftersom TV3 slutat sända Top Model då.
Av någon anledning var det samma Oprah-avsnitt som igår. Jag såg hela avsnittet igår och jag såg hela igen idag. Dom kom ihåg sina repliker exakt på pricken rätt!

Under tiden jag skriver det här försöker Kattungen lägga sig i mitt knä. Dock ligger datorn där nu så det är för trångt för båda. Den vill gärna lösa det genom att lägga sig till hälften på datorn. (Den älskar för övrigt att sova på datorn, den är väl varm och mysig, så när jag kommer in från stallet har det ofta hänt att Kattungen skrivit mystiska saker och den lyckas ALLTID kliva på Caps Lock.)
Nu vill den ligga i mitt knä med huvudet på min arm också. Det är så lagom lätt när jag sitter och skriver, Kattungens huvud liksom åker med min arm fram och tillbaka över tangenterna.

Och jo, jag har fått kallelse till min antagningspröving till Lumpen. I mars. På en onsdag+torsdag! Vafan, då kan ju inte jag. Varför kan dom inte ta det på en helg för?! Ja ja jag kan ändå inte göra lumpen nu. Jag berättade för mamma om att jag skulle antagningspröva, hon bara kollade på mig med en blick som sa "jag blir inte klok på dig". Mormor (jag berättade alltså för henne också) blev överlycklig, hon nästan skrek att jag skulle passa perfekt som yrkesmilitär. Jag vet inte vad hon grundar det på? Men hon kan nog ha lite rätt ändå.

Min hand luktar hästbajs? Fräscht. Jag HAR tvättat händerna! Nu ska jag gå ner och rensa avloppet i stallet, så roligt så! Hejdå!

Just det, EDIT: (Jag orkar inte ändra rubriken så detta kommer inte med i rubriken nu, det skulle säkert inte få plats ändå.) Jag tvättade min bil igår. Och högtryckade bort halva lacken på hjulsidorna. Vad vackert det blev. :/ Tänk efter före, är något jag borde ägna mig mer åt.

Nu är 855an invigd i världen av släpande på hästtransporter.

Min fråga till vädergudarna eller ödet eller Gud eller Allah, beroende vem som har den uppgiften på sitt bord är, VARFÖR måste det ALLTID vara skitväder när jag ska åka någonstans med hästtransporten?
Ja ni kanske minns mina event i mördarbacken förra gången jag skulle iväg. Blixthalka.
Sen blev det ju plusgrader och barmark i några veckor, fram till... hm.. igår! Då plötsligt kom det snö, som halvsmälte, frös på och bildade en fin liten isbana på alla vägar.

Volvon tog sig faktiskt upp för mördarbacken med släpet (tomt) och jag lastade längst upp på lilla backen ut från gården, för att förebygga alla missöden som jag vanligtvis drabbas av.
In med hästen och iväg, kl är 06.45 på morgonen så det borde krävas maximal otur för att möta någon på den smala, hala grusvägen vid den här tiden.
Så rullar vi iväg, helt utan problem, tills vi kommer till den inte sååå branta men lååånga backen (säkert inte lika brant och lång som din backe dock, Firejennifer!) innan stora afsaltsvägen.
Vad kommer vi ifatt där, mitt i backen, om inte en sån där gigantisk skogsmaskin (Skördare? Vad heter den andra varianten?) som blockerar hela vägen och rullar på i ungefär 3 km/h. Med andra ord, jag måste bromsa mitt i backen och sen var det kört... IGEN. Alltså hallå?! Vad är grejen?!?!
Fick backa hela vägen ned för backen igen, vilket med svarttonad bakruta och kolmörker och inga backljus, inte är speciellt roligt. Sen kom vi faktiskt upp, och resten av vägen både dit och hem gick bra.


Sen kommer vi till den deprimerande delen. Jag brukar inte skriva om deprimerande saker i min blogg för jag tycker inte att det är speciellt intressant att läsa om det och då borde ingen annan tycka det heller. Men nu nämner jag detta i alla fall för annars låter det som att det värsta som hände idag var att jag körde ikapp en skogsmaskin.

Min häst har varit skadad sen maj och blivit behandlad (med sprutor i lederna) typ 10 ggr sedan dess. Förra gången jag var in fick han sin absolut sista behandling någonsin, för han har inte visat någon bättring i sitt ena framben och man kan inte bara behandla om och om när det inte ger resultat.
I alla fall. Han var lika dålig i det benet idag så nu har vi bokat tid nästa vecka för operation (diagsnostisk artoskopi) som kommer bli hans sista chans. Beroende på vad de hittar kommer hans framtid avgöras och ser det hopplöst ut finns bara en lösning och det är utdömning, dvs avlivning. Och den roliga biten är att jag vet inte än om försäkringsbolaget kommer ersätta operationen (Veterinärvårdsgränsen ligger på 50.000 kr/år och jag tror vi är uppe i den gränsen ungefär NU efter alla hans behandlingar). Och ersätter dom inte har jag inget annat val än att snällt fixa fram *piiip* antal tusen kronor (ja, HYFFSAT många tusen rör det sig om som ni kanske förstår) till nästa vecka. Lycka till, ichi.

Men bilen går bra!

Edit: Kom på att den andra varianten heter skotare!

Först ut är fyrhjulingen som det kommer gnistor ur avgasröret på! Tycker det är lite tufft jag, funderar på om man skulle kunna få den att spruta eldflammor när man gasar också?



(Jag har verkligen försökt få bilderna att vända på sig, vilket typ är det enklaste man kan göra i Datorkunskap steg 1 men dom envisas av någon anledning med att ligga ned... För er som har laptop finns det en enkel lösning: vrid på datorn. För er med stationär blir det något krångligare, ni måste vrida på er själva. Ledsen för the inconvenience (TCG - översättning tack?!)).

Vad är det för vandalister som lekt på stallplanen?? Dagens ungdom, ingen respekt har dom! (Hoppas spåren snöar igen snart så inte mina arbetsgivare ser vad jag gör med fyrhjulingen...)



Ok, gissningstävling, vad är det här för spår?




RÄTT SVAR: Studsande fotboll, springande hund och längst bort sladdspår när den springande hunden kommer ifatt den studsande fotbollen!

Och så var det helgen som spenderades på Moras vägar i en Bjuck.

Min inställning till bilproblem innan jag såg till att lära mig något om det, var att är något trasigt så är det kört. Dvs lyser inte helljuset = sälj bilen! Eller för all del, skrota den!
Dock har jag efter ganska många timmar i garaget insett att problem är till för att lösas, och lösningen behöver inte alltid vara så långt bort.

Min 855a la ju av dagen efter att jag köpt den. Jag: "Jahapp, det va den bilen. Skoj. Nu måste säkert hela motorn bytas, säkert även delar av karossen... Och garanterat halva elsystemet!"
Det löstes hyfsat lätt däremot genom byte av startmotorn. Tre timmar i garaget och problemet var ur världen.

Sen ville inte ljudet fungera. Jag: "Shit! Elfel! Det här kommer vi aldrig kunna lösa!"
Dock kollade vi och lösningen blev ganska enkel då det inte satt några högtalare i bilen. Fick låna ett par av Eddie (wiggan) och problemet var ur världen.

Sen var det det där skramlande ljudet underifrån som jag var övertygad om skulle få hela bilen att ramla i bitar. (Dock är den besiktad för en vecka sen...) En koll undertill och lösningen på det problemet blev också väldigt uppenbar, eftersom avgasröret hängde relativt löst (dock inte så att det kunde ramla ned, utan bara röra sig vilket förstås gav en himla massa skrammel.)

Skyltbelysningen ville inte heller fungera. Jag: "Shit! Elfel! Det här kommer vi aldrig kunna lösa!"
Vi tog bort plasten och upptäckte att det inte satt någon lampa där. Ganska enkelt löst. :)

Tack för hjälpen Eddie!

EDIT: Just det, var skitlite olja i bilen också. Fick erbjudande från Danne om att han kunde svetsa stickan lite längre så skulle det problemet också lösa sig, men vi valde att fylla upp med lite mer olja istället. ;)