Söndag, 2 september
Efter lunch har vi en säkerhetsgenomgång för bankörningen. Eva har redan nu bestämt att ge bort sin plats till en av killarna som inte har en DeLorean. Vi åker runt banan för att få en uppfattning, det finns säkerhetskillar, med flaggor, utplacerade här och där och ”kör sakta här” spärrar med koner. Alla bilar blir utrustade med komradio, jag är glad att jag har en fransman som kan prata i bilens komradio. Det delas in två rundor, en med dem som vill köra fort (bilen kommer inte att hålla hela vägen hem) och ett med dem som vill köra mindre, men ändå, fort. Jag hamnar i det senare. Jag körde lätt ikapp framförvarande och hade med andra ord hamnat i fel grupp. Min franska passagerare bromsade så gott han kunde, utan pedaler.
Jag ville gärna få till ett ”ställ” med bilen, ryckte i trean trampade gasen i botten, i en kurva, men det enda som hände var att han själv höll på att hamna i passagerarsätet. Inte minsta skrik i däcken och bilen stod den där den stod. Det går inte att sladda med en DeLorean. Någon som har andra erfaenheter?
En helt underbar dag avslutades med utbyte av erfarenheter, en belgare blåste toppen och fick bärgas hem, en annan belgare slet sönder en slang mot en rem så bilen bara pissade vatten men på det hela taget var det en mycket lyckad dag.
Vi avstod ju från sista natten på hotellet till fördel för resa mot Luxemburg och ”Die Romantische Strasse” längs Moseldalen. Vi körde vilse redan efter 700 meter. Hamnade på en fransk kostig och fick hjälp av lokalbefolkningen att ta oss vidare. For i väg mot Reims ytterligare en gång, visste att det skulle ta två timmar och att Luxemburgskylten fanns utanför Pommery slottet. Någonstans mellan Senlis och Reims fastnade vi i en fartkontroll. Det är billigt att köra fort i Frankrike, 90 Euro kontant, för 142,5 km/h på 110 väg.
Att skylta för Luxemburg på A1 motorvägen är ju fånigt, tycker fransmännen. Alla vet ju redan var det ligger. Det är bättre att skylta när man kört av motorvägen. Vi hittade mot Luxemburg tack vare att vi varit på champagne museet dagen innan och fortsättningsvis med hjälp från deltagare i mötet. Eva fick hjälp av en av damerna att skriva ned kartuppgifter medan vi karlar roade oss på banan.
Vi körde igenom massor av små byar och större orter och det var mörkt överallt redan 20:30. Vi trodde att alla byar drabbats av någon form av farsot eftersom de var helt nedsläckta. Det enda vi ville var att hitta ett hotell och få sova för natten. Efter lång färds dag mot natt hittade vi äntligen ett hotell. Det var tyvärr fullbelagt men den holländske ägaren var fullkomligt tokigt i vår bil och lovade att vi kunde hitta hotellrum i nästa stad, eftersom han hade fullbelagt. Det kunde vi inte. Däremot hittade vi ett ”MR Bed”, motsvarigheten till Formel 1 hotellen” i sista staden innan Luxemburg. Det kändes inte alls fel att byta slottsrum för 200 Euro mot ”båthytt med dusch” för 34 Euro.