Sitter och pluggar E-teori och kom att tänka på den vinter då jag och en kompis hyrde ett eget stall i Mora där vi hade våra fem hästar. Och hur sjukt olagliga vi var då! Och dumma, ja.

Kompisen köpte sig en mammut till dressyrhäst, 1.90 hög i manken fast han bara var fyra år. Intresset för att åka och rida i ridhuset steg av förklarliga skäl ganska snabbt. Speciellt som han var en pigg pojke och stallet låg mitt i byn. Mammut på extacy som dansar fram och tillbaka över landsvägen i mörker och glashalka är inte uppskattat av byborna, av ngn anledning...

Ska man köra de väldiga 7 kilometrarna till ridhuset med en häst kan man ju lika gärna passa på att ta med sig allihopa!
Sagt och gjort, fyra hästar och två transporter kändes som en helt logisk ekvation. (Nr 5 fick stanna hemma och njuta av tystnaden och glädjen av att slippa riskera livhanken.)

Mammuten och mitt stora sto fick åka i kompisens stora transport. Ny och fin förvisso med en totalvikt på 2000 kg och lastvikt på typ 1200 kg.
Problem 1: Ingen av oss får dra transporten, oavsett bil.
Problem 2: Ingen av oss har en bil som får dra transporten, oavsett körkort.
Problem 3: Mammut+häst väger INTE under 1200 kg.
Men ändamålet helgar medlen resonerade vi och tryckte in hästarna. Vi skulle ju ändå åka och träna!! Dragbil fick bli min eminenta Mondeo eftersom den hade anti-sladd och det tyckte vi passade alldeles utmärkt!

Ok, endast två hästar kvar. Dem pressades in i mitt gamla Umesläp som jag hade då, daterad till -79 eller något sånt. Det var lite lågt i tak men om hästarna hukade sig lite så gick det bra. Dragbil fick bli kompisens Mondeo, jo för vi körde faktiskt likadana bilar i en period där, efter att hon voltat och totalförstört sin 740 och innan hon köpte sin fyrhjulsdrivna pickup (dock utan att skaffa BE-kort så nu är det olagligt så fort hon kopplar NÅGOT släp efter bilen.)
I detta fallet var dock dragkombinationen faktiskt laglig men hästarna vägde ju fortfarande på tok för mycket för släpet. Bara ett problem här alltså, av tre möjliga.
Men äsch, det är ju en boggie, finns alltid hjul kvar att köra på om ett brakar!

Och så kör förstås bilägaren sin egen bil så jag körde alltid 3-problems-ekipaget, dock utan tanke på alla lagar som bröts redan när idé föddes. :)

Så off we go!
Oavsett väder, oavsett väglag så rullade hästkaravanen från Hjortsåkern till Lomsmyrens ridhus minst två gånger i veckan. Vi körde i snöstorm, vi körde i blixthalka, vi körde innan ens plogbilen hade kört, tror till och med vi körde på julafton.
I backen upp från stallet, som kom upp till landsvägen precis i en kurva så att man inte hade någon sikt alls, fastnade vi några gånger. Eller rättare sagt, typ varenda gång. Oj vad våra bilar har sprutat snö och grus på brevlådor och soptunnor där.

Vägen till ridhuset går genom hela centrala Mora, där man passerar fem trafikljus, två järnvägsövergångar och två rondeller, massa trafik och givetvis därtill hörande poliser. Dock var det inte på hela vintern en enda som uppmärksammade våra transporter så nedtygnda att de snarare släpades efter bilen med gnistorna farande än rullande på hjul, och våra grymt baktunga Mondeos som nog svor ramsor över dessa galna hästtjejer.

Galna tyckte dom nog att vi var på ridklubben också, när vi rullade in och först släppte ut fem hundar för rastning och därefter lastade ur häst efter häst efter häst. Sen red vi så svetten lackade i två timmar innan det bar av hemåt igen.

Tro det eller ej, men jag saknar den tiden!

Bild på mammuten:
http://www.tidningenridsport.se/Article … mp;a=76771