Jaha..Fick reda på denna veckan (i måndas) att jag inte få fast och blir varslad pågrund av krisen :( . Det är ju så kul med tanke på att killen redan är arbetslös. Så då sitter vi två arbetslösa i en villa. Låter det som perfekta livet? Nja...Men det brukar alltid lösa sig till slut. Uniflex/advokatbyrå och Adecco är ute efter killen kan man väl säga. Och ja jag då? Jag fick tips om ett städjobb av killens syrra (vilket jag e megatacksam för) och ringde dit. Jag har jobbet och det är deltid och vick..men det är en början iaf och det börjar ju se lite ljusare ut för oss båda :) Sen har man akassa med så :)
Jaha då ska jag berätta om min första vecka som varslad på jobbet. (14 dagars uppsägnig och jag har nästa vecka kvar att gå).
Man är utfryst och ignorerad av de större pollarna på jobbet typ teamledare, små chefer och stor chefer plus de tre som fick stanna av de provanställda (vilket inte jag kan förstå hur den ena fick stanna då han har mer klagomål över sig än mig som inte har några). Det är som om dom tycker. Hon kommer inte vara kvar, hon är numera oviktig och jag behöver inte slösa mer energi på henne.
Det finns klart alla andra i personalen som är trevliga och som vanligt och det är skönt iaf!
Dessutom om vi går tillbaka till de som blev fast anställda t ex han som har mer klagomål och sånt. Han beter sig mer överlägset och viktigare än oss andra. T ex när jag är i pcken och ska stapla. Då kommer han till min sida (även om han ska vara på den andra sidan och stapla) och börja ta stapla på mina pallar och säger till mig att "du kan gå detta fixar jag" i ren översättning som blir "detta fixar jag för detta klarar inte du av, gå och packa". Idiotförklarad direkt och det har han gjort mot många på jobbet och alla hatar honom för de. Även jag. Jag hatar bli idiotförklarad. Jag staplar bättre än han om jag få säga det själv!
I Tisdags var det detta hände och jag var så irreterad och arg den dagen så jag fräste till åt han och sa att han kunde gå å packa och att det var min sida och att jag kan stapla. Han har inte vågat hjälpa mig eller prata med mig försen idag när jag lättade upp stämningen mellan oss. Jobbigt att skiljas som "ovänner" ju. Då tro han väl bara att jag var arg för att inte jag fick jobbet och han fick det och att jag är svartis på han för de. Fast de få jag erkänna att det är jag inte.
Det är skönt att ha kommit ifrån de lite. Man har ingen tidsuppfattning och bryr sig typ inte om något. Gött e de!
Innan när jag jobbade så plockade jag typ 49 rader på 15 min..numera gör jag 17 rader på 20 min hahaha... :P Lite elakt kanske men vad fan...Dom sa ju att jag är överflödig och att jag inte behövs då gör de ju inget om jag inte jobbar så hårt som innan eller hur?
Och anledningen till att dom valde dom dom gjorde var att dom var före oss andra på provanställning, men jag tycker ändå det är fel att välja så. Jag menar ta en som ha massa klogomål framför en som inte har några och råkade komma 2 veckor efter! Det klingar inte i mina öron.
Nästa vecka blir nog densamma. Ingen ögonkontakt, inget prat, inget trevligt från chefgruppen. Och jag tror inte dom kommer säga tack och hej då vid dörren när jag går. Det gjorde dom inte med Ulrich som fick gå innan alla oss av andra anledningar. Han möttes av ett tomt kontor och fick gå där ifrån utan något. Vilket jag tror kommer bli densamma för mig.