Om jag tänker tillbaka på de senaste veckorna så tycker jag att jag har varit förskonad från senildemens. (Alternativt har jag bara glömt bort de gånger jag glömt.) Men det blev i alla fall ändring på det idag, då jag skulle skriva teorin för BE-kort.

För det första, så hade jag glömt bort att det var idag. Så jag hade helt glömt bort att plugga. (Jag vet att jag har sagt till några "nej nu måste jag plugga teori", men jag kan villigt erkänna att ingen av de gångerna har jag faktiskt gått och pluggat teori, antagligen för att jag glömt det.)

Jag kom i alla fall på igår kväll, att jag hade uppskrivning idag. Så kl 23.15 plockade jag upp BE-boken och läste så långt jag orkade innan jag somnade. (Typ 23.18.)

Kl 13.00 var provet i Eskilstuna, så efter att min morgonvana trogen ha sett klart på Top Model hoppade jag in i duschen, slängde på mig mina älskade mjukisar och någon tillhörande tröja. MEN - hör och häpna - jag ångrade mig sen och bytte mjukisarna mot ett par jeans istället. (Som, insåg jag vid ankomsten till Vägverket lite senare, var HELT otvättade och hade en stor fläck mitt på ena benet...)

Precis innan jag skulle åka, kom jag ihåg att jag måste ta in en av hästarna. Så med mina enda icke-stall-vinterskor sprang jag ned till hagarna och hämtade hästen. Mina icke-stall-vinterskor är inte mycket till vinterskor dock, för de är inte varma, de läcker in som fan och är allmänt obekväma för att sulan typ lotsnat från resten av skon så den glider omkring under foten när man går. (Fattar ni?)
Så när hästen väl var inne var jag genomblöt om fötterna, men hann inte byta skor utan började jaga rätt på alla hundar som ska vallas in i respektive hus. Akilah är inga problem, de andra hundarna på gården däremot har inget diplom i lydnad. Den ena är en högst osocial gubb-hund som vägrar lyssna, den andra är en högst social gubb-hund men som omöjligt kan lyssna då han är stendöv.


Idag var jag tacksam över fyrhjulsdriften.

Jag kom i alla fall fram till Vägverket i lagom tid, och det var då det slog mig som en blixt från klar himmel. Fotograferingen!!
Jag hade HELT glömt bort att man skulle ta foto innan provet. Och där kom jag halvsvettig, med smustiga kläder, osminkad, blöta skor och hår-direkt-ur-duschen (dvs halvblött, oborstat, tovigt).
Mitt körkortsfoto blev ingen höjdare kan jag avslöja...

Mitt teoriprov blev inte heller någon höjdare för den delen då jag insåg att mitt uteblivna pluggande faktiskt avspeglade sig på resultatet och jag fick 1 poäng under godkänt. Dock fick jag flashbacks från mitt B-teoriprov (då jag fick 1 poäng under max, om jag får be att tala om det!) och därför var jag enbart lycklig när jag kunde gå ut från provsalen och faktiskt sätta mig i bilen och KÖRA hem! Haha! Till skillnad från de misslyckade icke-körkortsinnehavare som oavsett framgång på provet får ta bussen hem.


Jag har skrivit om detta förut, men det var längesen och då endast som en notering: Jag skulle lyssna på en ljudbok på CD i datorn. Var ju jättetrevligt tyckte jag, att lyssna på ljudbok under tiden som man surfade. Valde en av Liza Marklunds böcker ur Gömda-serien. Jag lyssnade i ungefär en halvtimme och tyckte att boken var lite konstig. Då har jag ju ändå hört att Liza Marklunds böcker ska vara lättförstådda, men jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag inte hängde med i handlingen. När uppläsarrösten efter 40 min presenterade en prolog, började jag verkligen fundera. Prologen kommer ju sällan tre fyra kapitel in i boken. Öppnade WMP och undersökte saken och upptäckte då att spelaren var inställd på Random. Kanske inte helt konstigt om man inte hänger med i handlingen då. (Desto konstigare dock, att man lyssnar 40 min innan man inser det.)

Rubriken på dagens blogg lånad av Martina Haag vars självironi jag tidvis kan känna igen mig i.... :P