Vi hade träningar på gården idag, och då kommer den en del utomstående ryttare hit med sina hästar. Jag stod och tittade på dem från rampen till gödselstacken och slogs av att alla ryttare (tjejer så klart) har sina pojkvänner med sig. Kanske vågar dom inte köra bil och släp, så att det är därför. Men pojkvännerna står ju knappast sysslolösa efter ankomst heller, då får vackert hålla i hästen, bära hinkar och påsar, promenera runt med hästen medan tjejen byter om osv.
Det är samma sak på tävlingar, då har de flesta med sig sin sambo/pojkvän/man som får agera springpojke, hinknisse och allt-i-allo (eller som det heter inom distansritt: BoB=Bära och Betala).

I alla fall. Först och främst undrar man ju var dessa tjejer hittat så tappra, engagerade, snälla pojkvänner? Sen undrar jag även om pojkvännerna i fråga har något eget intresse för ridsport pch hästar, eftersom de har tid att åka med tjejen på träning en fredag förmiddag.

Men, sen kan jag inte heller låta bli att undra, hur dessa tjejer skulle klara sig UTAN kille? Skaffade dom hästen eller killen först?
Personligen tycker jag inte ens att det BEHÖVS någon hjälp. På tävling är en helt annan sak, men att t ex åka på träning ensam, det är ju inte ens svårt? Nog för att ett par extra armar kan vara välkomna när man ska hålla i både häst och bära utrustning samtidigt, men man klarar det ju ensam. Men de här ryttarna som kommer hit till oss t ex, måste ju ändå ha ansett att dom inte kunde åka själva och bett om hjälp. För det kan väl knappast vara så att dessa pojkvänner bara sitter hemma och rullar tummarna i väntan på att få hjälpa flickvännen lasta häst, och sedan stå en timme i ett genomkallt ridhus och lyssna på en gubbe som står i mitten och ropar instruktioner till tjejen?

Hur som helst, det är givetvis upp till var och en, och det jag egentligen tänkte komma till med allt detta svammel är detta med olika intressen i ett förhållande.

För sen finns det de pojkvänner som aldrig visar sig i stallet. När de väl t ex skjutsar flickvännen till stallet, går de inte ens ur bilen utan släpper av utanför och åker. Jag har delat stall i ett års tid nu med en tjej som har ett fast förhållande med en kille som hon bor ihop med. Jag har aldrig ens sett pojkvännen, trots att tjejen ändå är i stallet sju dagar i veckan, året runt.

Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med någon som inte brydde sig ett skit om hästar. Inte för att jag behöver någons hjälp, inte för att jag vill ha ridsällskap, någon som bär, betalar eller kör omkring mig och hästarna. För det klarar jag utmärkt själv!
Men av den enkla anledningen att om någon älskar mig ska väl den personen också visa intresse för det jag brinner för? Jag menar, hade jag nu råkat haft en pojkvän och han hade haft ett stort intresse för säg... curling, nog hade jag velat följa med och titta på träningar och tävlingar och lära mig mer om sporten. Jag har personligen noll komma noll intresse för curling, men om killen jag älskar hade haft det som sitt största intresse och ägnat en stor del av sin tid och sitt liv åt det, då hade jag självklart brytt mig om det.
Så om en person visar noll intresse för mina hästar, som faktiskt är en väldigt stor del av mitt liv, då hade jag tagit det som noll intresse för MIG. Det hade aldrig fungerat för mig! Det handlar givetvis inte om att killen måste börja rida och gulla med hästarna, utan det handlar snarare om ett intresse för mig i den miljön som mitt intresse innebär. Inte att han måste vara intresserad av själva hästarna, utan av den jag är och hur jag lever, det vill säga som hästägare, uppfödare, tävlingsryttare och inbiten fantast.