Var som känt i Mora i helgen, min satans hurtbulle till bror åkte Vasaloppet för andra gången på en vecka i söndags så jag tänkte jag skulle ge honom äran att mötas utav MIG vid mållinjen. Då kan man ju förstå att 9 mil på skidor känns överkomligt med tanke på vad som väntar en vid målgång!
(Det är så härligt med alla gubbar i lite blandade åldrar som stakar sig in mot "I fäders spår - för framtids segrar"-porten med is i skägget och fruset snor över hela tröjan. Detta utsätter de sig för frivilligt av någon anledning. Till och med betalar för skiten, trots att de har halva vägen kvar att åka när vinnaren redan gått i mål. Oförklarligt.)

En halvtimme innan jag skulle åka i fredags kom jag på att jag hade tvätt i maskinen, så det blev till att torka kläder med hårtorken som en tokig. Dock visade det sig vid ankomst till ett snöigt Mora att husbonden själv, hos vilken jag var inkvarterad, var i ungefär samma situation själv, bara att han hade klätt på sig sina blöta kläder istället!

Min facebook-status är just nu: "Lyssnar på Elvis och undrar om jag inte blivit lite tjock på sistone?"

Ja nu har de två sakerna ingenting med varandra att göra. Elvis har inget med övervikten att göra och jag tror inte lvervikten har något med Elvis att göra heller. Alltså, det potentiella övervikten. Jag vet inte om så är fallet än, men jag råkade se mig själv när jag gick förbi spegeln iklädd leggings (som hos mig oftast tjänstgör som långkallingar och oftast glider ner så att de sitter på halva rumpan ungefär) och en t-shirt som jag nog haft sen jag var 10 ungefär, för den går bara ner över halva magen. Ni kan ju tönka er att den här klädeskombinationen inte är den mest smickrande (dock går jag inte klädd så här bland folk, även fast jag inte alltid håller klädkoden så har jag någonstans dragit en gräns!) och när jag råkade få en glimt av mig själv och det partiet som sticker fram mellan leggings på väg neråt och t-shirt på väg uppåt, slogs jag av tanken att jag kanske håller på och blir tjock?!
Men jag vet inte, det är svårt att avgöra, jag fick bara en sån tanke. Och jag har ingen våg heller så jag kan vare sig bekräfta eller (motsatsen till bekräfta, vad är det?) påståendet. Jag får väl gå ned och hänga mig i hövågen i stallet imorgon. Ja alltså inte hänga mig som i begå självmord, så deprimerad blev jag inte av spegelbilden, men hänga mig i den för att väga mig. Dock går den bara till 30 kg och nog för att jag helst undviker övervikt, men jag tror inte att 30 kg kommer vara min målvikt.

(Sitter i skrivande stund och tittar ner på min mage, den SER större ut än vad den brukar alltså. Men är det vanligt att övervikt kommer så där *poff* över natten bara? Jag kanske helt enkelt är gravid? Men är det vanligt att graviditet kommer så där *poff* över natten då?)

Ja, ja, om det blir så att jag klämmer ut en liten faderlös unge innan påsk så lovar jag att blogga om det! (Och den kommer gå att se live på Elmia!)