Jag har påbörjat en ny teknik för att vakna på morgonen. Jag har världens längsta startsträcka så min klocka ringer första gången 05.15 och sen går jag upp 7. Men nya tekniken är att ställa in klockan på radio istället för signal. Så kl 05.15 går P3 igång och det är jättetrevligt sen när Morgonpasset börjat (jag älskar Kodjo och numera älskar jag även Martina för hon är precis lika förvirrad som jag! Dessutom pratar hon värmländska, det gör ju inte jag, men det får henne att låta extra förvirrad.)

Men i alla fall. Ni vet när man är så där mitt emellan sömn och vakenhet? Man är lite koko då. Och när man ligger och lyssnar på folk som pratar (som är lite koko de också) i mitt emellan-läge så kan man få till ganska konstiga grejer. Man blandar typ ihop det man hör, med det man drömmer. Sen vet man inte riktigt vad man faktiskt hört, för man är inte medveten om att man lyssnar på någon som pratar utan pratet bara inkluderas i drömmen. I morse pratade de om något renskinn som börjat tappa hår. Jag blandade in det i någon dröm som handlade om en elefant och en katt med tulpaner i en glasvas.
Ja jag vet faktiskt inte... Skumt!

Jä well, I have an announcement to make!

Jag ska lämna Strängnäs och flytta hem till Mora igen. Eller "hem", vet ju inte riktigt vad som är hemma längre, jag är lite lost här i världen.
Veronica Maggio sjunger: Och jag var 17 år, ville inte va den som blev kvar (...) jag blev en av dem som aldrig kommit hem.

Men i alla fall. Har sagt upp mig från jobbet på gården och flyttar förhoppningsvis i slutet på april. Vet inte vad jag ska göra i Mora, har inget jobb, ingenstans att bo (min lägenhet blir dock ledig 1 juni, men vet inte om vi kommer behålla eller sälja den) och ingen säker stallplats än. Men ska söka en utbildning till hösten och måste flytta nu eftersom mitt sto fölar i juni, och hon kan inte flyttas när som helst.
Så hästarna (eller hästen, vet ju inte ens om min tävlingshäst lever då) flyttar jag upp i mitten/slutet av april och jag själv... någon gång. Alltså min hjärna är en ytterst rörig plats just nu, jag vet ingenting, ingenting är bestämt och jag KAN inte bestämma någonting just nu heller. Väntar på besked om hästen, ifall han får leva eller inte, väntar på besked om lägenheten, väntar på besked om utbildningen, väntar på besked om jobben jag sökt.
Har ingen aning var jag ska göra av alla mina möbler när jag flyttar, eftersom jag har minst en månads glapp innan jag får tillgång till lägenheten efter flytten. (Det är vår lägenhet som vi äger, men har haft den uthyrd under tiden jag bott här nere och hennes kontrakt går ut 1 juni.)

Men fick bara ren panik över att sitta fast här på en gård mitt ute i ingenstans hela sommaren. Även om jag har semester, så kommer jag ju ha ett nyfött litet föl att ta hand om, och kan inte åka bort.

Ja jag vet inte, om jag brukar vara förvirrad i vanliga fall så är det ingenting emot vad jag är just nu. Känns som jag har tappat bort mig själv i en hög av allt och inget, men det är bara mitt eget fel.

Men - det kommer lösa sig. :) Alltså, ni ska inte tro att jag sitter och är deprimerad, för är det något jag lärt mig i mitt liv så är det att allting löser sig bara man ger det en chans. Och flyttat rakt ut i ingenting, det har jag gjort förut. Har ju inte bara mig själv att tänka på, allt ska klaffa och fungera med hästar, hund och katt.

Men Mora kan skatta sig lyckliga, inte bara ska dom få mig på halsen igen, de kommer även få glädja sig åt nöjet att se världens bästa Volvo rulla på gatorna. :)