Så sitter jag här i mitt kök, mitt kök..hur konstigt kändes inte de å skriva då? Kom o tänka på att jag faktiskt aldrig bott själv, flyttade ju ihop med exet när jag flyttade hemifrån vid 17års ålder..
Att flytta hemifrån då va ett väldigt stort steg, verkligen, större än vad jag hade tänkt mig. Jag grät säkert varje dag, herregud! Jag längtade så efter mamma..helt sjukt egentligen, inte konstigt exet tröttnade på mitt gråtande..han som tyckte de va så kul att vi skulle flytta ihop! De tyckte såklart jag också, han va ju verkligen min älskling och jag älskade/älskar honom så mycket men att flytta 4 mil från mamma när jag inte kunde ta mig dit när jag ville va ganska mycket pest o pina ärligt talat. Min mamma står mig så jävla nära...så därför va jag väldigt ledsen o samtidigt glad över att få vara med killen...Ett stort dilemma inombords vill jag lova!

Men det va inte de bloggen idag skulle handla om utan om denna flytten som skett nu...Har flyttat från killen som jag flyttade ihop med för 6½ år sen...Vi delade på oss i juli någon gång men jag har bott kvar tills nu då..
Så de senaste veckorna har bestått av packning, flyttning och upp-packning! Man blir nästan som avskärmad från världen! Jag har inte haft tid till å prata med någon av mina vänner nästan vilket jag blir lite arg över...men jag har desto mer tid för dem nu..men samtidigt känner jag att jag behöver en del egentid nu och jag hoppas de förstår de! De e så många man ska höra av sig till o de kan bli som ett tvång till slut vilket man absolut inte vill för det är då vid den punkten som en vänskap kan förstöras, om det blir till ett tvång...och det har jag varit med om en gång, var ju iofs en vän som jag tyckte tog mycket energi av mig också så de va ju mitt beslut att inte vilja ha med henne något mer att göra...Varför ödsla tid på folk som bara tar och tar utan att ge??

Men iaf, nu sitter jag här..som jag skrev, i MITT kök :) Och jag trivs väldigt bra, jätteskönt att ha ett eget plejs liksom...de trodde jag inte jag skulle känna eftersom jag är ganska rädd för att vara ensam! Inte rädd som i bemärkelsen rädd för en haj men ni fattar va? ;)

Jag har fått upp nästan alla möbler, bara en hylla kvar som ska vara ovanför TV:n men den får jag nog hjälp med till helgen att få upphängd :) Jag är så glad över att exet o jag är så bra vänner även fast de tagit slut mellan oss...de gör så mycket! Jag hade aldrig, och jag menar aldrig, klarat av att förlora honom helt och hållet! Steget till att göra slut gjorde jag men att göra slut och göra slut på en relation är två olika saker! Jag har hjälpt honom med att fixa iordning hemma hos sig och han har hjälpt mig med en massa möbler...fan vad jag upskattar det! Men den sista hyllan som va kvar skruvade jag ihop alldeles själv! Snacka om att jag är stolt över mig själv! Visst, kanske inte svårt men när det alltid är den andra i förhållandet som fixat sånt så känner man sig rätt stolt när man klarar det själv!

Att vara ensam är inte alltid så farligt :) Fatta att jag kommit fram till de hehe :) Jag är nöjd :) DET känns bra att kunna skriva...

En låt som passar in någorlunda bra är:

http://www.youtube.com/watch?v=YnbBVWDt … ature=fvst

Och nu tänkte jag ge er lite bilder på mitt hem :)


Här är hyllan som jag fixade ihop själv, visst blev de fint? :)



Såhär ser tv-bänken ut, de ska upp en hylla ovanför oxå :)



Sofforna och soffbordet, väldigt mörkt foto tyvärr!



Då tror jag att jag har skrivit av mig allt jag behövde för idag :)

Fast jo, det va en sak till....efter långpromenaden ikväll o allt som hänt idag var nog Alfons väldigt trött...Han somnade såhär jämte mig:



Någonting tog musten ur Alfons efter denna dag för hur skönt kan de va att sova såhär?? Mitt lilla hjärta! <3

Natti natti!