Ja hörrni! Vill man vara fin får man lida pin. I måndags var vi till mamma och hämtade fönster till garaget. Och på vägen hem hoppade vi in i stan och letade draperi till balkongdörren. Värmen gjorde att jag hasade runt i en kort-kort trikåklänning och jag kände mig INTE stadsmässig. :)
Men det var inte mycket att göra åt det just då.

Väl hemma drog det som vanligt igång med hundra saker igen. Ganska lustigt förresten, den där LandRovern har inte varit annat än i vägen. Dessutom har vi haft den till försäljning i snart två månader! Så trög har aldrig en bil varit innan. Och till råga på allt är den kroniskt i vägen!

Vi har hämtat mer byggmaterial till det nya garaget. Armeringsjärn och en tombola. Och det där blev kvar på kärran, eftersom jag inte kan hjälpa Mattias att lyfta av det. Men i söndags var ju Johan och Maria här och då tänkte vi att Johan skulle få uppdraget att assistera. Men eftersom LandRovern stod framför kärran så den inte syntes glömde vi såklart det! Och på måndagsmorgonen stack Mattias i väg för att hjälpa en vän att fixa hans båtmotor, och då passade jag på att flytta LandRovern. Olle var ju här och lånade 850-in, så nu fanns det ju en plats bakom kallgaraget. Så jag körde runt bilen.

Tror ni Mattias hinner mer än hem innan en kompis ringer och ber att vi ska köra dit det enkubiksfat vi har står intill garaget. Gissa EN gång vilken bil som stod ivägen och behövde flyttas?! *stönar* :)

Nå, kärran blev tömd med hjälp av grannen, och vi drog till mamma och hämtade fönster till kallgaraget. Och umgicks lite. Har inte varit hos mamma sedan de tillträdde huset i juli förra året. Och då bor hon ändå bara fyra mil härifrån. Det hade hänt en hel del så det var riktigt kul att komma dit och se det. :)

Och på vägen hem var vi alltså i stan och utsatte oss för civilisationen. Tacka vet jag Jysk och Jula och sådana ställen där folk hasar runt i arbetskläder. Inne i stan finns bara butiker och prydligt folk. Och det får mig att känna mig så skabbig. :)

Hur som helst blev jag extremt medveten om en massa brister, så jag bestämde mig för att försöka göra något åt i alla fall de enklaste... :) Men det fanns inte kraft kvar till det i måndags, då Mattias dessutom byggde Emblas utklädningshörn efter mina anvisningar och Embla fick hit en kompis att leka med i poolen.


Emblas utklädningshörn. Till vänster ska det bli klädstång för prinsessklänningar, till höger en sminkloge med infälld spegel med belysning och en byrå för pryttlar.

Tisdagens förmiddag gick också åt till annat, först fick jag äta och få igång kroppen till två ungefär (Mattias hann klippa gräset och måla utklädningshörnet), och sedan handräckte jag Mattias vid kallgaraget. Till slut hade vi provat in ett av fönstren och börjat spika panelen. Och Mattias lyckades såga sig i underarmen för att han skulle hålla i brädan själv i stället för att be om hjälp! Gubbar!

Jag fick återigen laga mat och äta vid fyra, men jag satte mig ute och sällskapade Mattias som tvättade gräsklipparen. Efter en stund kom Mattias bror och ville iväg och paddla kanot. Först blev det kanottvätt och sedan surrades kanoten på reglar lagda på Volvons rails. Och så stack de iväg. Embla försvann i samma veva till Farmor så jag blev själv.

Men jag kände mig ganska okej så jag bestämde mig för att ta tag i det där som gjorde mig mindre stadsmässig. Således rigde jag farmor och meddelade att jag tänkte gå in i duschen och att jag tog med mig telefonen ifall något skulle hända. Men det gick bra, jag lyckades tvätta både mig själv och håret utan att falla, och efteråt tog jag med mig en liten apparat och satte mig på trappan för att avsluta mitt verk och påbörja själva plågan... :)

Hämtade förlängningskabeln från garaget och satte sedan igång. Vet ni vad en epilator är? Om ni inte vet kan jag upplysa er om att det är som en slags rakapparat, men det finns inget skärhuvud utan i stället en serie roterande metallhjul som påminner lite om kugghjul. Det ser ut som en sån där mördarpryl där man sugs in mellan hjulen och krossas. Det krävdes mycket mod att sätta den mot kroppen första gången, vilket var många år sedan nu.

Den tuggar inte sönder någonting. Däremot är den en hejare på att luggas. Håret fastar mellan hjulen och rycks upp med rötterna. Kvar blir en svidande hårsäck som snart blir till en varm, röd prick...

Och jag som är blond har alltså massor av kolvarta hårstrån på mina underben, och vartenda ett känns som om det har rötter som en välväxt ek! Således ryckte jag upp en hel ekskog där på trappan igår. Och det tog sin lilla tid. Fyrtio minuter per ben faktiskt. Kan i och för sig bero på att jag inte brytt mig om mina lurviga ben sedan i september förra året...

Till slut hade jag onda, rödprickiga ben. Men släta. De hettade och brände under kvällen, till viss del självförvållat. Det finns epilatorer med kylelement och finesser som ska göra det smärtfritt och enkelt, men jag som är så snål köpte förstås den billigaste varianten för att prova. Och eftersom den fungerar byter jag ju såklart inte ut den mot en ny, svindyr... :)

Nå, idag är benen släta och fina i alla fall, och inte alls ömma. Jag skulle rentav kunna visa dem på stan i kort-kort. Men det kommer inte att ske, eftersom det idag är blåsigt och "bara" arton grader, så jag har gömt mig i mina sköna linnebyxor... :) Fast benen "håller" i flera veckor så det blir nog fler tillfällen... :)
Vill man vara fin får man lida pin. Attans vad fin jag måste vara nu då, eftersom det var ganska plågsamt igår... ;)

// Ellen :)