Enligt min religion gräver vi oss i arslet innan vi tar i hand och hälsar.
Och om min arbetsgivare inte accepterar det kommer jag att stämma dem för diskriminering.
Jag syftar givetvis på debatten och händelsen kring den muslimska killen som inte ville ta sin kvinnliga (chef?) i hand på sin praktikplats.
Jag har alltid sagt det.
Det har absolut ingenting med en hudfärg, härkomst eller språk att göra, utan en attityd.
Jag känner och umgås med många muslimer.
Fast svenska muslimer. Annars blir det svårt att umgås med dem.
Alla får tro på vad dom vill.
Det är faktiskt totalt ointressant vad eller vem du dyrkar och ber dina böner till.
Så länge det inte går ut över mig.
Jag skulle inte kunna anställa en man som vägrar ta mig i hand bara för att jag är kvinna. Spelar absolut ingen roll hur mycket han lägger sin hand på hjärtat och hälsar artigt ändå.
Om han har bacillskräck är det en annan sak.
Men jag stödjer inte kvinnoförtryck -men inte heller feminister för den delen.
Sunt förnuft och respekt visar vi varandra i Sverige.
I detta fantastiska land där alla får vara som dom vill.
Där vi gladeligen inte längre sjunger våran nationalsång eller pratar om Jesus i skolan för att inte trampa någon på tårna.
Vi utövar inte hedersmord på våra döttrar när de umgås med fel typ utav folk eller bara vill raka benen. Vi gifter absolut inte bort dem. Inte ens om de är vuxna.
Klart du får ha din religion, men du får liksom anpassa dig till Sverige och grannen.
Precis som jag och min familj med sunt förnuft och respekt skulle anpassa oss till ett muslimskt land.
Jag skulle förmodligen fortsätta att fira svenska traditioner, och hoppas på att de tycker att det är lika kul med nya influenser och religioner som vi svenskar tycker.
Men jag skulle inte motsätta mig att använda burka och därtill stämma landet för diskriminering för att jag måste visa hud enligt MIN URSPRUNGSRELIGION men inte får det i mitt "nya land" för att dess religion inte tillåter det.
Jag skulle inte heller be dem att sluta skräna med sina böner 5 gånger om dagen.
Och om det nu blir alldeles för många självmordsbombare och politiska förtryckningar i Sverige att jag måste fly till Turkiet för att överleva, så kommer jag gladeligen att bära burka och själv be de där jävla bönerna minst 5 gånger om dagen.
Lite som ett tack för att de ger mig en fristad.
Och om jag nu har fel, och absolut inte kommer att göra allt det här ändå, så kan jag i alla fall garantera att jag inte kommer att stämma landet för diskriminering.
Speciellt inte om de ger mig en möjlighet till praktikplats och jobb.
Jag kan även garantera att jag skulle känna tacksamhet.
Annars skulle mina föräldrar banka vett i skallen på mig - tills jag kände tacksamhet.
Sverige tar emot flyktingar och räddar livet på miljoner människor.
Många muslimer och andra religioner, som flyr från deras länder på grund av religionen.
Men här har alla möjligheten att leva i en fristad. Sen kommer dom hit och tar ändå livet av varandra, sina egna barn - på grund av religionen.
Missförstå mig inte nu. Jag har upprepat just muslimer tack vare den aktuella debatten.
Jag känner samma förakt för all slags religion och fanatiska sekter.
Eftersom ingen av dem kan acceptera en annorlunda troende människa.
Precis lika värdelösa är tex Livets ord, Jehovas vittnen, Scientologer, Amish och allt annat skit.
Jag är inte rasist, bara medveten om min egna tro om alla människors lika värde.
Jag pratar själv ofta och mycket gärna med Gud.
Men då gör jag det utan mellanhänder.