Gästbok
7 februari 2010
Det jag skrivit tidigare står fast. Jag har gått emot det mesta i snart tio år nu, och det börjar faktiskt vända. Visst, jag fungerar inte många timmar om dagen, men jag tror ändå att jag inom... tja, säg femton år har fått bättre funktion. Och jag är beredd att vänta. Har hittat metoder att ta mig igenom de här ickeperioderna, och faktiskt fungerar det helt okej. Det gäller bara att komma på knepet. Att leva, inte bara överleva. Jag är barnlös i veckan och har tid att prata om du vill det. Kram
13 september 2009
Det är HELT okej. Jag är där jag är, och gör inte så många knop. Kommer sannolikt vara på det viset ett tag nu. Du vet vart Hällekis ligger, och du vet att du får höra av dig och komma över om du känner för det. Förutsättningarna för samtalsro är större i veckan när jag är barnlös, men känn dig välkommen när som om du känner för det. Okej? Jo, bättre blir jag väl, så småningom, det brukar ju vända, men sjukdomen är kronisk så det handlar om bättre och sämre perioder bara. :) KRAM
13 september 2009
Jobbar du nära Skara? För MIN del går det bra för dig att komma hit och bara vara också, även om vi inte känner varandra. Än. Jag är inte i skick att åka någonstans alls och orkar inte ens klättra på väggarna eftersom jag är i så pass risigt läge just nu, men rastlösheten är stor och ensamhet är inte alltid bra även om man behöver det ibland också. Har en trea och är ensam i veckan som kommer så vet du förutsättningarna om du känner att du vill komma över. Ibland måste man be om/ta hjälp. Kram!
12 september 2009
Finns här om du vill prata.. vet vad det betyder att ha någon som lyssnar.. och som stöttar.. inte bara tar utan verkligen ger med.. Känner igen det där symptomet om att inte hinna fylla på sig själv.. Du får försöka fast det är svårt stålsätta dig emot dom som snor din energi.. Men som sagt finns här för dig.. Massa Styrke kramar ifrån mig till dig..