Svar: Ett av problemen med grusvägar är de vid torr väderlek dammar, vilket innebär negativa effekter för trafikanter och boende.
I samband med upphandling av entreprenör för drift av det statliga vägnätet beställer Vägverket en standardnivå som reglerar hur mycket en grusväg får damma innan åtgärd.
En första dammbindningen utförs på våren när tjälen har gått ur jorden, men innan vägbanan blivit allt för torr. Anledningen är att de bindemedel som används kräver en del fukt. Åtgärden upprepas sedan ytterligare under året om standarden sänks under den valda standardens godkända nivå.
Dammbindning av grusvägar
Grusvägnätet omfattar cirka 20 procent eller runt 20 500 km av det statliga vägnätet på totalt 98 000 km väg. 65 procent av den totala grusvägslängden finns i skogslänen, det vill säga Värmland, Dalarna, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten.
Trafikmängden på grusvägnätet är låg, oftast mindre än 125 fordon per årsmedeldygn (ÅDT) och enligt Vägverkets egna riktlinjer beläggs vägar med en trafikmängd över 250 ÅDT. För vägar med randbebyggelse går gränsen för en beläggning vid ÅTD högre än 125, bland annat för att minska problemen med damm för de boende.
Ett av problemen med grusvägarna är att de vid torr väderlek dammar. Det innebär siktproblem för efterföljande eller mötande fordon, påverkar närliggande odlingar och vattendrag negativt och kan innebära skadliga hälsoeffekter. För att motverka detta genomförs en åtgärd för att minska dammet som kallas dammbindning.
Kravs ställs utifrån vald standard
Den standard man vill att grusvägen ska ha anges genom fyra olika stillståndsvärden. Vilket värde man väljer är en ekonomisk fråga. Tillståndsvärde 1 är den bästa standarden och innebär att inget damm rörs upp av trafiken och att omgivningen inte alls utsätts för damm. Tillståndsvärde 4 innebär att utpräglade dammoln uppstår längs större delen av vägen. Sikten är kraftigt försämras och omgivningen utsätts för damm i mycket väsentlig grad.
Förutom krav på damm finns krav på tvärfall, ojämnheter och löst grus för grusvägar
Metoder för dammbindning
Dammbindningen utförs på våren när tjälen har gått ur jorden men innan vägbanan blivit allt för torr. Anledningen är att de bindemedel som används kräver en del fukt. Åtgärden upprepas sedan ytterligare om standarden sänks under godkänd nivå.
Det finns flera olika metoder och produkter som används för att binda damm. De vanligaste är:
- Spridning av salter; kalciumklorid och magnesiumklorid
- Spridning av bitumenemulsion som kan utföras som hård eller mjuk och där den senare metoden innebär att den kan hyvlas.
- Spridning av lignosulfonat som är en biprodukt från pappersmassetillverkningen
Dessutom pågår utveckling och tester av nya produkter och metoder löpande.
I övrigt hänvisas till Vägverkets metodbeskrivning 106:2005
Fråga: Varför har Vägverket tagit bort reflexpinnarna efter vägarna?
