Som jag sagt tidigare, det här har hittills varit ett mycket "intressant" bilägande...

Det som inte dödar en, gör en bara starkare

Onsdagen 15 april 2009:

I väntan på mappning, hjulinställning och kontrollbesiktning var man ju tvungen att hitta på något skoj å bilens vägnar. Illa nog lät man shoppingdemonen slå till igen, med resultatet att bygget av bilens ljud-/multimedianläggning tog sin början:

Huvudenhet: Pioneer 2-DIN AVIC-D3 (inkl navigator och DVD-/MP3-spelare)


Slutsteg: Pioneer 4-Channel PRS-D410


Koaxialhögtalare: 4 x Pioneer TS-E1702is


Ingen anledning att oroa sig dock, det här är en bil där mest fokuseras på prestanda. Det enda övriga som ska tillkomma är en urlyftbar baslåda med slutsteg. Ingen massa skärmar, högtalare och neonljus överallt alltså.

Detta känns dock som en god början inför en bra multimediaupplevelse i bilen när man sent omsider tröttnar på motorljudet vid längre, ensamma körningar.

Det verkar vara nån sorts tradition det här med punka på elmia
Otroligt att du orkar alla problem, jag hade gett upp redan vid lamporna

Måndagen 20 april 2009:

Idag var det egentligen meningen att min bil skulle mappas hos Maxxtuning... Som vanligt kommer det något i vägen som tillser att saker och ting inte går alls som man har tänkt sig. Nu vete fasen när det kommer ett nytt tillfälle att mappa bilen, deras schema är fullbokat fram till början av juli. En annan hade ju planerat att göra premiär på Emmaboda och ersätta det inställda JapMeet med vistelse på Gatebil Mantorp i slutet av juni. Jaja, vad gör man...

Därmed inte sagt att det var något dåligt som kom emellan! Äntligen har jag fått mina turboaggregat - som var lite överdimensionerade för den effekt jag gade tänkt mig - sålda. Dessutom har jag fått en bra deal på ett par aggregat som är mycket mer lämpade för mitt bygge, ett par helt nyrenoverade Nismo R32N1.

Följaktligen har nitens lampa lyst i det Alecciska garaget under dagen. Hela avgassidan på motorn har rensats för att kunna plocka ur de aggregat som sålts. En hel del svordomare, förbannelser och blodiga knogar har det i vanlig ordning inneburit, men nog tusan visade jag till sist fanskapet var Moses köpte ölet! De nya aggregaten torde nå mig redan under veckan, och de kommer snabbt och (förhoppningsvis) smidigt mekas på plats.

En annan glad nyhet är att en annan deal har tillsett att en kolfiberbaklucka nu ska ha reserverats åt bilen. För tillfället inväntas preliminärt besked om leverans.

Här går man och tror att projektet sett sitt avslut, eller åtminstone en paus i uppateringar, sedan man först blivit arbetslös och sedan student. Nåja, tillvaron blir vad man gör den till...

Förhoppnigsvis ska det trots allt bli lite körande av på min gata i år också, även om det kanske dröjer lite längre än jag hade tänkt mig. Nu är det så att jag själv nästan börjar tycka att jag genom målmedvetenhet och hårt arbete har förtjänat att få njuta lite av bilen...

Den som lever får se.

fasen va trevligt att det "les" lite igen

Tisdagen 21 april 2009:

Jaha, idag var det dags igen. I rastlösheten som följer av väntan på de nya turboaggregaten har jag föresatt mig att dona lite med sånt jag kan göra. Efter att jag förra gången monterat mina aggregat svor jag ändlösa eder över min egen brist på IQ, då jag glömt matchporta grenrören samt linda desamma samt L-bows med avgasbandage.

Dock var det, enligt mig, ett sådant smått litet helsike att skruva bort och dit aggregaten samt övriga nödvändiga attiraljer, att jag tänkte ta det nästa gång aggregaten måste bort. Lite hjärnceller har jag i alla fall, eftersom jag räknade med att detta skulle inträffa någon gång i framtiden...

Den tiden kom ju igår, som den förra uppdateringen i tråden berättade om. Följaktligen har jag idag suttit och mödosamt försökt linda grenrör och L-bows med avgasbandage. Jag är väl inte hel nöjd med resultatet, men det var det bästa jag lyckades åstadkomma efter en hel del väl valda ord och kliande på kraniets ytterhölje. Förhoppningsvis är det bra nog för att man ska uppnå de önskvärda effekerna; bättre spool-up och sänkt temperatur i motorrummet. Resultatet ses nedan...

Rätt åt grenrören, de var ingen vacker syn ändå... Men det grämer mig att gömma mina fina L-bows.


Matchportning av grenrören står som nästa punkt på listan... And boy do they need it!

Fredagen 1 maj 2009:

Dags för en liten uppdatering då.

Aggregaten anlände i torsdags morse förra veckan, och otroligt nog var de redan samma kväll monterade på bilen. Alla packningar och brickor byttes ut, samt även rörbultar för tillförsel av olja och vatten. I och med detta var bilen i ordning inför en eventuell mappning.

Provkörningen kom på måndagen. Det rykte så in i tusan från motorrummet, och ett mindre vattenläckage från något av aggregaten kunde konstateras. Inte för att jag kunde fastställa var läckaget kom ifrån, men det var obetydligt till mängden och verkade upphöra av sig själv ganska snart.

Röken ur motorrummet var vit och i princip helt doftlös, och efter lite efterforskningar konstaterades det att det uppenbarligen är normalt med kraftig rökutveckling i början efter att man lindat grejer med avgasbandage.

Under veckan som gått hade jag turen att bli inbjuden på en mappningssession! Då man känner till väntetiderna var det bara att se glad ut och rulla ner till Maxxtuning i Vrigstad trots vattenläckage.

Sedan förra säsongens försök till mappning var vi medvetna om ett problem med laddtrycksstyrningen. Att lösa detta problemet tog tyvärr större delen av dagen, och naturlitvis dök andra problem upp under tiden (ja, ni vet ju hur det brukar vara med denna bilen). Det började med att punkteringen på en av mina nyrenoverade fälgar återkom i värre form än tidigare. Detta löstes hjälpligt med en burk punkterinsspray, superlim och krafig tejp.

Därefter slutade magnetventilen till min sprillans nya (nåja, använt tidigare till en kort gatmappningssession) laddtrycksstyrning från Apexi fungera. Även detta lyckades vi lösa med hjälp av lite primitivare metoder i form av en mekanisk laddtrycksstyrning av modell pysventil.

Första repan därefter gick äntligen som den skulle, men ingalunda var det slut på tråkigheterna där... Helt plötsligt började det ryka desto värre ur motorrummet, men denna gång var röken mörkare och luktade misstänksamt bekant. Japp, som ett förbannat brev på posten; oljeläckage!

Som tur var så var det inte avgaserna som blårök, utan röken kunde härledas till olja som droppade ner i avgasbandaget på L-bows. Nu var det alltså dags att fatta ett viktigt beslut... Skulle man ge upp här på grund av brandrisken, och därmed ge upp detta årets säsong (som student har jag inte en förbannad suck att spara ihop till ytterligare en mappningssession innan sommaren är slut), eller skulle man ta risken och köra de få repor till som behövdes för att få bilen mappad?

Som den milt sagt idiotiskt optimistiska hasardspelare man är, valde man naturligtvis att ta risken. Jag beväpnade mig med en brandsläckare och stod redo framme vid motorrummet när de sista reporna kördes. När dagen var slut hade jag ännu inte nått mitt slutliga effektmål (även om det inte verkar föreligga några svårigheter att nå dit), och min vana trogen kommer jag inte heller uppge de exakta resultaten. Dock kan jag avslöja att det i alla fall blev 500+ motorhästar vid 1,2 bar på 95-oktan, trots att tändningen är helt orörd.

De nya aggregaten börjar ladda vid cirka 3 400 rpm och når fullt laddtryck precis innan 5 000 rpm, vilket jag är någorlunda nöjd med.

Nästa gång kommer det inte krävas en heldag, snarare mindre än en halvdag för att slutmappa med högre laddtryck (1,4-1,5 bar), mer tändning och på E85, eller i alla fall 98-oktan. Några tusenlappar hoppas jag i alla fall kunna få in under sommaren, så det är inte helt kört med att nå målen ännu.

Det vart väldigt lugn körning hem från mappningssessionen, men nu står Fanskapet tryggt i sitt garage igen, i väntan på nästa huvudbry; kontrollbesiktning på måndag förmiddag.

Nya tider på en Fanskapsvänlig besiktningsstation är ungefär lika vanliga som oljeshejker på Antarktis, och följaktligen har jag nu helgens nätter på mig att lösa dessa läckage. Eftersom jag har dottern hos mig i helgen för första gången på flera veckor kan jag inte avvara dagarna till mekande...

Det kommer bli en lång helg.

Verkar som att du börjar se ljuset i tunneln nu iaf. Då kanske man får beskåda odjuret på Emmaboda? .

Hoppas på att kunna komma till Emmaboda, men det styr jag inte helt över själv då det är min helg med dottern och det beror på ex-fruns villighet att byta helg.

Dessutom måste ju bilen gå igenom kontrollbesiktningen för att kunna köras dit och hem. Någon jävla trailerqueen är det inte snack om här ens för ett sådant syftes skull.

lokaliserat oljeläckaget?

TobbeTT skrev:

lokaliserat oljeläckaget?

Fixat, ska bara meka ihop allt också.

gött!

Jao, ny uppdatering kommer ikväll eller imorgon.

Måndagen 4 maj 2009:

En uppdatering skulle ju kunna vara på sin plats nu.

Som tidigare nämnts så uppdagades det under fredagens mappningssession att bilen inte enbart läckte kylarvatten - som redan konstaterats - utan dessutom olja. Under helgens gång har man följaktligen försökt avhjälpa dessa fel.

Eftersom jag var irriterande medveten om att tiden var knapp, hade jag påkallat T-H's uppmärksamhet om min situation, och som den klippa han är lovade han att ställa upp med mekhjälp under lördagen och söndagen i syfte att snabba på processen.

Så snart möjlighet därtill gavs satte mekandet igång. Till min återhållna glädje upptäckte jag att jag typiskt nog börjar få rutin i att meka av och på turboaggregaten i mitt trånga motorutrymme. Det gick förvånansvärt kvickt att få loss alla tryckrör, slangar, kontakter och det främre aggregatet.

Vid denna punkt lokaliserades oljeläckaget; det fanns bero på att packningarna till oljereturerna på bägge aggregaten var för tunna. Detta resulterade i ett högst besvärligt droppande av motorolja på de fina avgasbandage jag lindat runt mina L-bows, föranledde kraftig rökutveckling gjorde livet i största allmänhet ganska surt och jävligt.

Efter visst jagande i diverse reservdelsbutiker i stan konstaterade jag att det var dikt och förbannad lögn att uppbringa några nya packningar med kort varsel, och lösningen blev naturligtvis att skära till nya i det tjockaste och mest värmebeständiga packningsmaterial jag kunde finna.

De nyskurna packningarna anbringades medelst yttersta varsamhet på avsedda platser, och sedan drogs oljereturerna åt för kung och fosterland. T-H lyckades även lokalisera vattenläckan till en rörbult som jag i den tidigare stressen glömt dra tillräckligt. Nåja, så långt ganska väl i alla fall. Lördagen slutade med att det främre aggregatet åter igen satt på sin plats och att därtill hörande slangar anslutits.

Under söndagen, följande dag med andra ord, mekades allt övrigt på plats under tiden som en annan kamrat i form av Mårten behagade infinna sig för sällskap och ett kritiskt öga. När mekandet var klart var man som vanligt nervös innan startnyckeln skulle vridas om. Nyckeln vreds om och...

...allting verkade bra. Ingen omedelbar rökutveckling ur motorrummet och inget droppande av diverse odrickbara vätskor under bilen. Finemang, dags för en provtur. T-H nekade att följa med och valde att istället dra sig hemåt efter att vänligen men bestämt avböjt alla mina förslag om ersättning för det arbete och sällskap han bistått mig med.

Först och främst gick färden till en lokal bensinmack för inköp av ny glykol. Väl framme på macken rök det lite smått ur motorrummet, men optimist som man är hoppades man att det var gamla oljerester i avgasbandagen som förångades. På vägen tillbaka hemåt var man ju tvungen att känna lite på pulvret så snart oljan kommit upp i temperatur. Jag tror banne mig Mårten sket knäck när jag plötsligt drog på utan att han var beredd på det.

En annan rolig sak under vägen hem var att svågern - som var ute på en liten tur med sin sporthoj (en för mig okänd modell av 750-kubiksversion) hamnade bakom. Naturligtvis var det upplagt för lite kappkörning då vi tidigare diskuterat vem som skulle vara snabbast. I början lyckades han hålla jämnt skägg, men efter några sekunder drog vi sakta men säkert ifrån. Haha, bil vs MC: 1-0.

Väl hemma igen var det dock inte så jäkla roligt längre. Det rök som Satans egen grönsaksgryta ur motorrummet, och en liten men snabbt växande oljepöl under bilen förkunnade att besiktningen på måndag morgon inte var att tänka på. Därtill visade det sig även att flänspackningarna mellan L-bows och downpipe passerat bäst-före-datum, och det läckte avgaser och lät för jävligt. Nåja, vattenläckaget verkar i alla fall vara avhjälpt. Ilsken som man blev korkade man upp några pilsner och grillade hamburgare i syfte att avhålla sig från att sparka in plytet på biljäveln.

Måndagen startades tidigt med illamående (halvråa hamburgare?) och akut sömnbrist. Idag skulle mekas vidare, för tjockt pannben som man har vägrar man helt enkelt att fatta när det är dags att ge upp. Ut till bilen och börja riva ner turbosidan igen. Efter en jäkla massa letande med fingrar, papper och lyse fann jag slutligen källan till det senast upptäckta oljeläckaget; en rörbult till oljetillförseln som sitter på kransen runt turboaggregatet. Jag såg en oljedroppe hänga från undersidan, och kopparbrickorna såg ut att sitta lite mysko.

Efter att ha rivit bort det mesta utav AC-systemets rör och slangar i syfte att komma åt denna rörbult utan att behöva lossa något av turboaggregaten, var boven arresterad. Ve och fasa, killen på Hydroscand hade gett mig feldimensionerade kopparbrickor (trots att jag hade rörbulten med mig dit), och följaktligen åstadkom de en högst undermålig tätning.

Nya kopparbrickor inhandlades, och i skrivande stund är det mesta åter monterat på bilen med nya förhoppningar om att det ska hålla tätt denna gång. Under dagens mekande upptäckte jag en flaska mattsvart motorfärg jag handlat på mig vid något tidigare tillfälle. För att visa Fanskapet att jag menade business företog jag mig att lacka samtliga tryckrör i denna färg. Nya silikonslangar i matchande svart färg har dessutom beställts från do88, som var vänliga att ge mig rejäl rabatt och därför fortsättningsvis ska representeras med en liten dekal på bilen.

Nedan visas resultatet, om än något missvisande eftersom jag har insugssidan kvar - där plenum, spjällreglage, fuelrail och rör även ska lackeras - och att de nya silikonslangarna naturligtvis inte anlänt ännu. Jag är faktiskt väldigt nöjd med resultatet; en mycket rejsigare look som dessutom ser farligt original ut. Samtliga slangklämmor ska dessutom bytas ut mot glänsande rostfria dito, och tids nog ska banjokopplingarna på bränslesystemet bytas ut mot rostfria AN-kopplingar som ska matcha slangklämmorna.

Nu börjar även motorrummet att arta sig lite grand...


Därmed lades arbetet ned för kvällen. Efter en helg utan en slapp stund ska resten av kvällen tillbringas i soffan, gloendes på Arkiv X. Det skulle dessutom försvåra koncentrationen under morgondagens lektioner om jag skulle sitta och störa mig på de nya problem som jag iskallt räknar med ska uppstå, och därför har jag fattat det hälsosamma beslutet att slutföra arbetet och provstarta bilen imorgon kväll istället.

Stay tuned...

Gott och höra att det kanske har löst sig med oljeläckagen, det rök ju lite illavarslande där efter provturen minsann. Ser fram emot nästa gång man får åka med, mitt smil på läpparna sitter fortfarande kvar :-D

det händer grejjer......
gött å piska en 750 hehehehhe

det är ju lön för all möda man lagt ner när man kan dra en sån cykel

Får hoppas att läkagena slutar förfölja dig snart lycka till

Tisdagen 5 maj 2009:

Det här är fan inte sant!

Slängde ihop det sista (ett tryckrör samt downpipe) när jag kom hem från skolan idag och begav mig sedan ut på den erforderliga provturen.

Det läcker fortfarande olja och avgasläckaget har blivit värre. Tyvärr är motorn fortfarande så pass varm att jag inte kunnat känna efter var det skulle kunna komma från, men det känns som om alternativen håller på att ta slut, och definitivt både tålamodet och motivationen också.

Att downpipen läcker avgaser är inget kontigt, glipan mellan flänsarna på downpipe och L-bows är synlig för blotta ögat, trots nybytta packningar. Dock låter det som om det även läcker längre upp mot toppen någonstans från den bakre turbon, och det har blivit värre och värre trots att det aggregatet inte ens har demonterats en enda gång sedan det höll tätt.

Antar att det får bli till att riva isär ALLT en jäkla gång till och börja om helt från början. Som tur är har man två lediga dagar och en fri helg framöver, men det är så jäkla surt att stå och riva samma förbannade skit en fjärde gång på två veckor!

Därtill frestar bara inköpet av nya låsbrickor och kopparbrickor på den redan lätt ansträngda studieekonomin, för att inte tala om sambon som inte är vidare glad i att jag vistats i garaget varenda ledig stund jag haft på sistone.

Är det fortfarande problem vid nästa uppstart, efter att all gjorts om från början, ska jag banne mig ställa av biljäven igen och totalt glömma bort allt vad bilsäsong heter detta året.