Förr i tiden tog jag ibland hand om bilar som "blivit bortglömda" av någon orsak.
Hade bilarna stått parkerade grus, eller i värsta fall gräs, tackade jag oftast nej, för då höll dom ofta inte för att dra upp på ett bilsläp.
Men s k ladufynd, som stått torrt, brukade jag börja med att kolla att hjulen gick runt, om bromspedalen gick att trampa i botten eller ej, att kopplingen fungerade och frikopplade, kolla om det fanns kylarvätska - och om det inte fanns det kolla om fryspluggarna fanns på plats eller ej, på något sätt kolla motoroljan beträffande kondition - absolut inte starta motorn med den gamla oljan - men kanske med dragskaft och hylsa på motorns remskiveskruv prova om motorn går att dra runt, har motorn stötstänger eller kamkedja skulle jag inte vara orolig - men med kamrem är jag ambivalent hur jag skulle agera.
Mögel och mögeldoft är fruktansvärt svårt att bli av med - praktisk taget omöjligt.
Man behöver i regel byta ut allt invändigt, inkl ratt och andra plastsaker, och måla om en plåtren bil helt invändigt.
Kolla därför i förväg om det finns en lämplig donator på någon bilskrot och kom överens om pris på att rensa donatorn på all inredning m m.
Värst är att ta hand om bilar vars ägare haft hund eller katt i bilen - deras hår luktar "apa" efter några år.
Lite av mina erfarenheter att "rädda" bilar, andra får bidraga med sina erfarenheter.