Vaknade av klockan på torsdag morgon. Eftersom familjen skulle iväg behövde vi också ta oss iväg, och därmed blev det matlagning i det fria på en stor parkering med välväxta ekar runt om. Tyvärr började det regna också, så jag fick stå under bakluckan med lilla köket, men det gick det med.


Matlagning på en parkering. Bilen rätt välpackad och så började det såklart regna... Jaja, det blev mat ändå... :)

Kom till handlaren som inte var på plats just då, men vi kunde i alla fall gå fram och titta på bilen som stod i en prydlig plattlagd och grusad inhägnad med snygg belysning och ett välordnat litet kontor nära grinden. Här gick alla bilar att köra in och ut och det sågt rent och prydligt ut.

Tyvärr motsvarade inte bilen alls våra förväntningar. Lacken hade många skador och bulor, och det fanns även en krockskada i fram som vi visserligen fått varning om men som var betydligt mycker värre än vi förespeglats. Huh! Dessutom hade rosten börjat komma kring tanklock och på listerna under dörrarna. Bilen lämnades åt sitt öde och vi körde vidare utan att vänta in säljaren, oavsett pris var det här inte vad vi kände för att ta oss an.

För att muntra upp Steph backade jag upp hans önskemål om att åka till Leverkusen precis intill Köln, mitt i smeten med massor av städer och bilar och kaos. Varför det? Jo, där finns en modellbilshandlare med fint utbud, och som de flesta vet så är Steph en samlare av stora mått. Så han fick lov att köra dit medans jag åt och slappade och läste kartan. Var där lagom till lunch, sedan jag orienterat oss genom Leverkusen som var helt uppochner med vägbyggen på alla rimliga vägar och urusel skyltning! Tur man har lokalsinne i alla fall!


Jag ritar av huvudgatorna i Leverkusen för att hitta till rätt adress.


Härliga solvarma och saftiga björnbär vid en karta över Leverkusen. Mmmm...

Jag satt i bilen och åt min lunch och pratade med mamma i telefon medans han gick in och började vältra sig i alla godsaker. Jag hade gott om tid, det visste jag, och efter en knapp timme hasade jag in efter en härlig lunch i solskenet. Steph var precis klar och hade just nått kassan. Vilket innebar att jag hade precis så mycket tid att se mig om som jag önskade, SÅ intresserad är jag inte av alla dessa minibilar... :) Men LITE roliga är de. Tio-minuter-kul i alla fall. Då finns fortfarande lite upptäckarglädje kvar för mig, och uttråkningen har inte infunnit sig.


Steph köper modellbilar i Leverkusen.... :)

Handlade lite mat och gjorde en rejäl bensträckare innan vi åter satte oss i bilen för att ge oss ut på ettan tillbaks upp till Hamburg. VEM påstod att Autobahn var rolig?! Stephan fick äta på vägen och så körde jag 20-30 mil någonting tills det var matdags för mig. Köigt, tjorvigt, många vägbyggen och extremt trist transportsträcka. På ett fåtal ställen såg man ut över ett vackert landskap men mest var det bara trafik och trängsel, bullerplank eller vallar och koncentration som gällde.

Bytte plats efter några timmar och nådde Hamburg framåt kvällen, sedan vi kört en mindre väg de sista milen för att slippa alla köer och vägbyggen. Tyvärr var det köigt även där, men landkapet var i alla fall mer inspirerande. :)

Kom bakvägen in mot stan, via hamnarna och fick se en hel del av hamnstaden och kanalerna och de gamla handelshusen. Mycket trevligt. Vi följde sedan Elbes norra strand västerut och tittade på de otroliga slottsliknande husen och hittade en vacker sittplats i ett exklusivt villaområden precis vid vattnet, där vi satte och och åt tillsammans med utsikt över Elbes båttrafik. Trivsamt.


En häftig kanal i Hamburg. Mycket tegelhus och många stålbroar hör till de mest bestående minnena av Tyskland faktiskt!


Steph sitter på en trevlig bänk vid stranpromenaden i ett häftigt villaområde vid Elbes norra strand.


Utsiken från "vår" bänk vid Elbes norra strand.

Slocknade snabbt efter lite läsning på vårt hotell, och under fredagen behövde vi ordna med Sebbes bil innan vi kunde dra hemåt. Någon bil för egen räkning insåg vi att vi inte skulle hitta, bättre vänta in rätt bil än att panikköpa fel.

Fortsättning följer... ;)

Puss // Ellen :)

Onsdag den 9 juli i Tyskland.

Vaknade upp på hotellet i Hamburg, hämtade köket som var kvar i bilen (tog med mitt origokök som jag har i husvagnen annars) och kokade grönsaker för hela dagen på hotellrummet innan vi packade ihop och stack. Passade på att duscha samtidigt, i den lilla plastholken till hygienhörn på rummet.

Kom iväg så att vi plockade upp Basti vid tio, och for iväg till nästa S4 som också fanns i Hamburg. Den var en skämt.

Handlaren var en grusplanshandlare där man i princip fick klättra över bilarna för att nå fram till de som stod längre in, och längst in på gårdsplanen fanns en kontorsbarack med en sydeuropeisk handlare som kunde enstaka fraser svenska som "jag kan skruva ner miltalet åt dig" och "den blir lätt att sälja på Blocket" och liknande....

Bilen var ett lik. Totalt söndertrimmad och sönderkörd, repig och slarvigt omlackad, inrökt så man baxnade och det fanns bara en hel nyckel, den andra var halv och den tredje saknades helt. "Minst 600 hästar" sa handlaren entusiastiskt och vi försökte dra oss mot utgången ungefär tio sekunder efter att vi kommit fram till bilen... Huh! Stackars den som tror sig göra en bra affär och bestämmer sig för bilen utan att ha sett den i verkligheten, för annonsen såg hyffsat vettig ut!

For till Basti och kollade av bilarna vi var intresserade av igen, och konstaterade att handlaren med 540-in nere i Mannheim inte verkade speciellt intresserad av att ge oss de uppgifter vi efterfrågat. Därmed valde vi bort den bilen och bestämde oss för att titta närmare på 525-an i stället.

Strax efter lunch drog vi vidare från Hamburg ner mot Bocholt strax norr om Ruhr-området. Passerade Bremen på vägen, och någonstans därefter vart det tvärstopp på motorvägen. SÅ tråkig väg! Och SÅ trist att stå där timme ut och timme in och bara krypa fram några meter i taget då och då. Uff.

Vid Dülmen svängde vi av, och körde småvägar över till Bocholt. Det visade sig vara en rätt trivsam mindre stad och bilhandlaren såg seriös ut när vi körde förbi efter stängning i jakten på ett hotell. Hittade först bara dyra rackare, men när vi nästan gett upp och började fundera på att sova en natt i bilen råkade vi köra förbi ett ställe som såg ut att hysa grovjobbare (stod sådana smustiga och verktygsdoftande skåpbilar på rad utanför) och där fick vi ett rum för vettig peng. Värden var en pappa i träningsoverall och ett par piggögda barn kom och sa hej trots den sena tiden. Och trots att pappan sa att de skulle iväg till något slags sommarland följande dag och behövde gå och lägga sig... :P Hemtrevligt och gemytligt! :)

Dock var det mycket bilköer, regn och trist under hela dagen så efteråt kom jag på att jag inte tagit några bilder alls. Hade ju varit kul att kunna visa upp den skrotiga S4an som varnande exempel annars, men så kan det gå när det blir stressigt och rörigt och lite för mycket... :)

Pussar // Ellen :)

Det värmer att jag är efterlyst igen. TACK! :)

Jag skrev ju senast att jag for till Tyskland med Steph för att köpa bil, eller bilar. Dels skulle Sebbe (Babyboy här på garaget) ha en gul Audi S4 Avant om vi hittade någon som höll måttet (hade några stycken att titta på där nere). Dels skulle vi själva försöka hitta något kul, och hade en BMW 540 och en 525 på vår lista.

Vi lämnade Embla till sin pappa på söndagskvällen (efter en vecka norröver med husvagnen, kommer blogg om det senare!) och laddade upp för att sticka söderut på måndagen. Körde växelvis till Malmö, knappt 50 mil. Jag orkar alltså köra igen för det mesta, runt 20-30 mil fungerar om jag har en bra dag. Underbart! :)

Kan ju passa på att säga att vi inte åker V40 och inte heller Stephs 540, utan hans mammas Passat Diesel när vi är ute på dessa äventyr! Tur det, eftersom det blivit drygt 500 mil på lite mindre än två veckor... :P

Nå, landade på måndagskvällen hos en gammal väninna sen skoltiden, Lisa, som numera har hus i Malmö tillsammans med sin sambo Johan. MYCKET trevligt. Fick gå husesyn, äta i gott sällskap och sedan blev det en oväntat lång promenad i Malmö.


Grillkväll hos Lisa och Johan, härligt i deras lilla trägdård på en lugn bakgård mitt i centrala Malmö! :)


Promenad i Malmö. Steph, Johan och Lisa. Vi fick se riktigt trevliga delar av staden! :)

Fick tilldelat oss en egen våning när det var sovdags och sov gott tills det var dags för frukost vid sjudraget. Kom iväg mot bron runt nio på morgonen, och det var en trevlig upplevelse för mig som inte varit nere i Skåne sedan den blev klar (vart ju sjuk lagom tills bron var färdig, var nere senast på bomässan i Helsingborg 98 eller 99?).


Steph packar Passaten på gatan utanför Lisas och Johans hus (det röda i två våningar lite längre bort på gatan).


På väg över danmarksbron för första gången! :D

Körde i ett sträck genom Danmark och tog färjan Rödby-Puttgarden. Det var kämpigt på överfarten, har tendenser att bli extremt sjösjuk så jag var allt lite orolig innan. Trots viss blåst var det nog ärligt talat mest nerverna som spökade, men Steph fick allt lov att köra när vi kom fram till Tyskland.

Första stoppet blev på Citti i Lübeck. STORT! Eller ENORMT! Handlade lite av varje, bland annat chokladsardiner till Embla och lite annat smått som vi trodde hon skulle uppskatta. Steph köpte en massa aprikosjuice och så stack vi iväg mot Hamburg.


Steph efter en inköpsrunda i favoritbutiken Citti i Lübeck... :P Nej, det är INGEN alkohol alls med, dock massor av aprikosjuice och en del småsaker till Embla... :P

Jag passade på att ringa första bilhandlaren på vägen, så redan på måndagen hann vi provköra första bilen på listan, en gul S4 Avant till Sebbe. Den var faktiskt en fullträff. Något dyr, men det visste vi ju, men skicket motsvarade verkligen förväntningarna. Eller överträffade dem, snarare. Kul. Och även själva bilen var kul. Välutrustad, snuskigt pigg och rolig med ett fantastiskt Quattro-ljud från drivningen... :P Turades om att köra och det enda jag hade att klaga på var lite missljud från bromsarna, men det är ju inga märkligheter på en bil som stått några månader. Vi la ett bud och lämnade vårt telefonnummer innan vi lämnade firman.


Gul Audi S4 Avant till Sebastian. MYCKET trevlig bil... :P

Efter någon timmes snurrande inne i centrala Hamburg (jag fick riktigt bra kläm på citykärnan under den stunden) tillbringade vi kvällen med Stephs vän Basti (total 540-nörd! :P) innan vi checkade in på hotellet och slocknade efter en rätt intensiv dag. Och då anade jag inte hur mycket mer vi skulle hinna med under veckan...


Stephs gamla bil som numera är såld till Basti i Hamburg. Vi fick en åktur innan pärlan garageplacerades igen.


Basti och Steph i samtal på en kvarterskrog i Hamburg.


Jag med en bok på hotellrummet.

Jaja, veckan får fortsätta i en annan blogg... :P

Puss // Ellen :)

Ligger hejdlöst efter med mitt bloggande.

Tänkte berätta om skolavslutningen, veckan i stockholm, arbetet med att få husvagnen godkänd, semesterresan norrut med husvagn, hund och kombibil och en hel del annat, men för att ni ska veta vad som händer vill jag bara säga "Jag sticker till Tyskland NU!".

Jag och Steph drar ner för att fixa ett par bilar, en Audi S4 Avant till Sebbe (Babyboy här på garaget) och så ev en eller ett par BMW-bilar också... En 540 och en 525 står på "att titta närmare på -listan".

Jag mår lite upp och ner, men håller ett otroligt tempo nu när jag har möjligheter att uppleva lite, tänkte återhämta mig med några hemmaveckor här i Hällekis när Steph börjat jobba igen.

Första anhalt är Malmö, i morgon rullar vi över bron! :)

Puss!!!

// Ellen :)

Idag onsdag den 11 juni väcktes jag två gånger. Först kom sambon hem strax efter sex, och jag hade glömt ställa upp dörren så han fick ringa på. När jag ändå var uppe passade jag på att kissa och sedan var det lagom för honom att knalla iväg till tåget. Puss å hej tills på torsdag då! :)

Somnade om och väcktes nästa gång av väckarklockan vid åtta. Stängde av och var bara FÖR trött. Det hjälpte inte mycket, för pappa ringde några minuter senare och undrade om jag kunde tänka mig att hänga med till Skara och besiktiga hans bil och sedan vidare till Lidköping för att fixa grejor till husvagnen också. Självklart.

Vacklade upp och fixade mat, matlådor, fluffade hunden och kom iväg. Mätte lite på husvagnen och sedan drog vi. Besiktningen av pappas bil gick kalasbra, blankt papper, och jag gick en promenad med pappas hund Hampus medans han var i besiktningshallen.

Vidare till Lidköping där jag lämnade in nycklar till kopiering först av allt. Tre extra nycklar. En till sambon, en till Sebbe som också flyttar in till helgen och så en extra att ha vid behov, som när Steph är nere eller när jag behöver lägga ut en till någon. Och varken sambon eller Sebbe ska ju bo här för evigt heller.

Bad också om en kopia på den enda nyckeln till husvagnen, är ju bra att kunna låsa den, och ännu bättre om det FINNS en extranyckel ifall något händer med originalet.

For vidare till Husvagnssvensson som inte hade någon sådan damask som vi behövde till påskjutsbromsen, men det hade Mekonomen precis intill. Åter till låssmeden och mina nycklar var klara! :D Perfekt! Nästan 400 kronor fattigare blev jag, men det får det vara värt då. For hem till pappa för lunch.

Under lunchen på hans glasveranda sa det "TJONG" i en av rutorna. En fågel som totalkrachade! Pappa plockade upp den för att inte katterna skulle ge sig på den, och vid en undersökning verkade den mest omtöcknad. Pappa gav den lite vatten och sedan satt den på hans hand en halvtimme medans han drack kaffe.


Pappa återupplivar en fågel som krockat med hans veranda. Den piggade på sig och flög igen efter ett par timmar.

När vi var klara vid bordet var det lite krångligt, men efter en stund kom han på att han kunde sätta fågeln på köksdörrsentrétaket. Det ni! Vilket ord! :P
Vi fortsatte med husvagnen. Fick slipa rent i röret så att påskjutsbromsen gled fint och efter en stund blev det kanon! :)


Pappa har fått isär påskjutsbromsen! :D


Jag gör rent i påskjutsbromsen.


Pappa trycker ihop påskjutsbromsen igen!


Fixat och fint! :D Skillnad, och bromsen rör sig obehindrat!

Lyckades efter mycket om och men få damasken på plats och det såg riktigt bra ut. Kopplade hela härligheten till pappas bil och skulle ut och testa. Det gick ju bra. Eller inte.

Det är en rejäl svacka mellan pappas uppfartsväg och vägen som passerar utanför. Vilket gjorde att husvagnen släpade i och satte sig när han försökte backa ut. Det blev till att vända ekipaget på hans lutande uppfartsväg och ta det framlänges i stället. Och i den tighta manövern råkade han knuffa till sin egen grindstolpe!

Husvagnen fick ett litet sår på sidan, ett hål in till innerväggen och en reva på några centimeter i aluminiumet. Pappa var mycket förtvivlad över det inträffade, men jag konstaterade bara att det redan var skett och att det var bättre att lägga energin på att fixa till det i stället för att gräma sig. Det måste ju gå att limma en täckplåt över skadan. Eller något.


Äsch då! Hål i husvagnen! Så kan det gå, pappa råkade köra emot grindstolpen.

Kom iväg och fick bromsat. Det tvärnöp. Vagnen började studsa och det blev däckskrik. Backa var omöjligt, bromsarna slog till bara man tänkte på det. Dessutom sa det "klonk" varje gång vi körde iväg framåt från stillastående.

Gick in och ringde en kille med husvagnsservice och fick det dystra beskedet att det dels lät som om stötdämparen i påskjutsbromsen var slut, och dels som om beläggen blivit glasade. Uff. Stötdämpare är säkert dyrt, och glasade belägg innebär att vi måste riva isär trummorna och fixa det, och det hade jag gärna sluppit. Har en känsla av att de kan sitta fast som fan på en 42 år gammal husvagn...

Funderade lite och kom till slut fram till att vi ska göra ett expriment. Genom att montera en fjäder inne i påskjutsbromsen kanske vi kan komma runt problemet med stötdämparen. Således jagar vi nu en cirka 15 cm lång fjäder som ska vara max 45 mm i yttre diameter, och ha en trådtjocklek på cirka 3-4 mm. Så får vi se om det går att göra så som vi tänkt.

Jaja. Satt en stund och pratade innan jag for hem till hunden och gick en lång promenad utmed sjön. Tröttheten är förlamande. Jag vet snart inte vad jag heter.

MEN jag har ändå tagit med mig polermaskinen in för att badkaret behöver sig en omgång, ifall nu det kan hjälpa eftersom emaljen är så sliten.
Och så har jag en lista med telefonnummer som jag borde beta av.
Plus att det är dags att laga mat igen.
Och köksbordet ligger fortfarande uppochner iväntan på att jag ska limma skivan.
Dammsugningen är inte heller avklarad.
Och bilen är fortfarande skitig både inuti och utanpå...

HJÄLP!!!

Nåja, har i alla fall lärt mig en hel massa om påskjutsbromsar under dagen. Och doftar metalldamm och smörjfett om händerna, som för övrigt saknar några naglar efter dagens arbeten....

I morgon får vi se om jag orkar fortsätta med husvagnen.

Puss // Ellen *övertrött och ganska stressad över alla måsten och borden*

Skrev ju att det var så kaotiskt på förmiddagen tisdagen den 10 juni. Och att jag hoppades eftermiddagen skulle bli bättrre. Det vet jag inte om den blev, i alla fall inte på så vis att jag fick mycket gjort för min egen skull...

Lunchen vart ju sen som attan, fick i mig det sista av den vid tre. Det berodde delvis på att jag blev sittande i telefon. Först ordnade jag alla fordklubbsgrejorna så att de presentkort jag glömt att tigga till prisutdelningen på helgens årsträff skulle skickas direkt till campingen, och sen ringde jag campingen och förvarnade om att vi hade post adresserad till oss på väg till dem.

Sen ringde pappa. DET var positivt. Det visade sig att han slitit som ett djur, med slägga, våld, mera våld, en hel del fett och en massa slag och lirkande. Till slut hade påskjutsbromsen på min husvagn gett med sig och börjat röra sig. Efter många timmars slit hade han till och med fått i sär hela konstruktionen. Bestämde att jag skulle komma över på onsdagsförmiddagen och hjälpa till med att fixa felen och hänga med honom till besiktningen med hans bil. Det skulle också ge oss tillfälle att skaffa delar som behövdes och så tänkte jag passa på att kopiera nycklar till lägenheten också.

Perfekt.

Ägnade ett par timmar åt att blogga och fixa med bilder, och kom sedan på att jag ju hade ett möte jag skulle iväg på klockan fem!!! Hade just börjat äta fyramaten när jag kom på det, och fick rusa iväg till trappuppgången intill min egen. Styrelsemöte i bostadsrättsföreningen.

Mötet beslöt att vi ska byta garageportarna på huset, och pratade också om lekredskap. Embla bad ju om en lekplats i samband med årsmötet för ett tag sedan, men det visade sig vara så mycket regler och trassel kring det att det ser helt hopplöst ut. Det blev till slut så att jag får titta på de möjligheter som finns och lämna några kostnadsförslag till det, så får vi se, men det var inget som någon prioriterade. Däremot ville tanterna ha nya piskställningar. Och det var tydligen viktigare än lekplats till barnen. Jaja.

Själv använder jag dammsugaren om jag ska städa mattor. Eller så lägger jag dem på gräsmattan och kör med en högtryckstvätt...

Sedan blev det tal om mina polska vänner (och grannar) vars bil brann förra veckan. De ville lämna sin lägenhet till föreningen och flytta omedelbart, men om man gör så gäller tre månaders uppsägningstid. Tyvärr kunde styrelsen inte tänka sig att frångå det bara för att familjen upplever en stark hotbild. Således är det panik att sälja lägenheten, eller flytta någon annanstans samtidigt som de får betala tre månadshyror till här. Lite väl hårt tycker jag. Jag åtog mig i alla fall att gå och prata med dem och informera om beslutet. Tänkte att jag samtidigt kunde erbjuda mig att hjälpa dem sälja lägenheten och se om det fanns något annat jag kunde göra för dem.

Och så vart det tal om min granne ovanpå. Sonen i den lägenheten är 15 år, och har moped. Det har även de flesta av hans vänner. Således förekommer en hel del moppar i området, ibland på lite knasiga tider. De ville att JAG skulle gå upp och prata med dem också. Då sa jag ifrån. Till att börja med stör de inte mig nämnvärt, och dessutom tycker jag att det är smällar man får ta när man har grannar i den ålder. Plus att jag har en god relation till både far och son just nu, vill inte gå och bli "gnällkärringen" under för att jag ska springa andras ärenden.

Genast efter mötet knallade jag upp till polackerna, och där blev jag kvar fast jag redan från början tänkt mig att bli kortvarig. Först skrev vi lite stolpar och stödord till lägenhetsannonserna, och sedan visade jag några hemsidor som kan vara bra att annonsera på. Sen kom Rafal och undrade om jag kunde förklara polisrapporten för dem. Det visade sig att flera viktiga detaljer inte var med i anmälan, så det måste de få kompletterat. När jag ändå var där fick jag också läsa igenom lite paper från försäkringskassan och hjälpa dem med det, och så blev det lite vanligt småprat också.

Alltså, det är synd och skam att dessa rara människor känner att de måste flytta! Jag tycker jättemycket om både Claudia och Rafal, samt deras barn Victoria och Patric. Och grabbarna i byggfirman är också hur goa som helst. Det ENDA positiva jag kan se i deras flytt är att jag nog kommer få deras garage, som ligger i mitt hus, men jag hade hellre avstått det och haft dem kvar som grannar!

Vid åtta vacklade jag hem, och avslutade min fyramiddag. Sambon höll då på med sin kvällsmat och vi pratade lite innan jag följde med honom ner till jobbet för att ge hunden en bra kvällsrunda. Vek av och gick utmed sjön hemåt igen.

Hemma var jag fräck nog att kasta mig i duschen trots att jag hade folk som väntade på att jag skulle ringa, men det var verkligen nödvändigt. Fixade kvällsmat och sedan fastnade jag i telefonen.

Kom på vid elva att jag både borde ringt pappa för att stämma av inför morgondagen, jag hade glömt ringa en fond jag tänkte söka inför semestern och jag hade också missat ett par andra viktiga samtal. Skit också.

Steph tröstade mig och lovade att han skulle ta hand om lite disk, städning och hund när han kom ner så att jag fick försöka beta av lite annat. Gulle-gulle! :)

Somnade någonstans mitt i natten med vetskapen om att sambon skulle dundra in vid sex på morgonen och hämta lite grejor för att sedan ta tåget hem till sig och återkomma först på torsdag kväll. Då kommer också Steph ner, och på fredag är det skolavslutning för Embla! :)

// Ellen :)

Tisdag den 10 juni.

Nu undrar jag om det ändå inte blivit för mycket igen?

Har en sån där dag när medvetandet "klipper" lite för mig. Klev inte upp förrän vid strax efter tio, och sedan drog det igång som helskotta IGEN.

Det har gnagt sen påminnelsen igår att jag glömt ringa för klubbens räkning och fixa presentkort till prisbordet, och årsmötet är i helgen. Således behövde jag ta tag i det.

Behövde även fixa mat till mina frysta portioner, så det fick bli till att göra köttbullar och grytbitar samtidigt som jag ordnade frukosten. Annars kände jag ett starkt behov av att duscha men det hanns inte med, tänkte klämma det direkt efter frukost i stället.

Så blev det såklart inte. Började försöka ordna presentkorten, men kunde inte för mitt liv minnas vilka tidningar vi brukat ha kontakt med? Fick ringa ordföranden och fråga. Snacka om glapp i skallen. Sedan glömde jag köttbullarna i ugnen, så de blev överstekta. :( Får se om de går att äta i alla fall.

Och vid kvart i tolv hade jag fortfarande inte hunnit äta min frukost! Det här håller inte. Fokuserade på det, och plockade fram telefonnumren till tidningarna jag ska ringa. Pratade lite med ett par vänner, vilken tur man har sådana som stöttar upp! Fick stränga order från två håll att slå till bromsen och lugna ner mig lite, men jag KAN inte slappna av med så många "borden" hängande över mig.

Husvagnen måste jag fixa för att förhoppningsvis kunna dra in några kronor på den. Då kan jag kanske klara ett par månader till om jag har tur! :) Behöver också ordna bilder med medeltidskläderna, så jag kan annonsera om att jag syr och säljer sådana. Och så borde jag lappa affärerna om att jag kan tvätta och städa bilar. Med en jäkla tur kanske jag kan få ihop det så pass att jag klarar hela sommaren?!

Dessutom skulle lägenheten behöva dammsugas och torkas. Och bilen ska vi inte tala om, tvätt och urstädning behövs verkligen även där. Plus att bilen behöver omsorg på flera plan. Handbromsvajern är av, och mina bakfjädrar är inte bytta än. Det betyder att jag fortfarande inte gjort hjulinställningen, och det borde jag verkligen göra med tanke på mina däck...

Behöver för den delen fixa hjul till husvagnen också, får se om jag kan ta det på skroten, i Mariestad skulle de ha 800 spänn för två, i Skara vägrade de sälja golfhjul till mig för att jag behövde ha opelhjul tyckte han, och Lidköping lär vara billigare på det och låta mig köpa vad jag vill ha. Vi får se.

Batteri till vagnen hade ju Steph med sig ett sist som kanske kan funka. Det vore fint det! :) En laddare också, så ska det nog bli bra. Men först av allt måste jag ordna bromsarna på något vis. Och sedan behöver jag fixa rutan i bak och olja träytorna. Jaja, en sak i taget. Men det vore onekligen bra att kunna annonsera den snart.

Sambon då? Jo, än så länge funkar det bra, han smög in i morse utan att väcka mig och sover än, så jag har haft en lugn och skön förmiddag. Eller, i alla fall har inte HAN påverkat min dag. Lugn och skön var väl en överdrift ändå... :)

Nå, efter frukost knallade jag ut en sväng med hunden och passade på att smyga lite kring några hus nere vid hamnen. Peter har fått veta att något av dem ska bli till salu snart, men vi vet inte vilket. Jag har sorterat ut ett par av dem som jag tror kan stämma... :P

Nu har jag fixat lite lunch och landat här, planen för dagen är att försöka duscha, städa lite (gäller lägenheten och kanske bilen) och att gå på styrelsemöte med riksbyggen vid fem. Det kanske till och med går ihop sig idag också?

Kramar // Ellen :)

Måndagen den 9 juni trodde jag skulle bli en lugn dag. Ställde in mig på att åka upp till pappa efter frukost och greja lite med husvagnen innan besiktning, och sedan kanske försöka få tag på syrran och dröja mig kvar i Skövde ett tag till.

Syrran svarade inte när jag sökte henne, och sedan blev jag sittande med en väninna i telefon medans jag åt frukost. Vi hade ett intressant samtal om samspel och gränser, när det plötsligt ringde på mobilen. Okänt nummer. Har väntat en vecka på att FK ska höra av sig, så jag tog det.

Det var inte FK. Det var Torbjörn. En kille från Högskolan i Skövde. Han hade tidigare annonserat efter boende i Hällekis över sommaren, så billigt som möjigt, för att han skulle sommarjobba på Paroc. Jag svarade på annonsen med något i stil med att "jag har en liten trea, barn och hund, så här är inte gott om plats, men vill du vara med och dela på det är du välkommen och jag tacksam eftersom ekonomin inte är helt lysande."

Han svarade då att han nog hade löst det ändå, men igår ringde han. Det visade sig att boendet han hittat inte alls hade det pris han trodde de kommit överrens om. Det han förstått att han skulle betala för hela perioden visade sig vara per månad... Lysande, 6500 i månaden för ett delat rum när man är student? Läget var halvakut.

Klart han fick komma hit. Gick och mötte honom eftersom hunden behövde ut, och passade på att fråga ut honom lite om vem han var. Eftersom han skulle börja jobba samma kväll och köra hela natten bestämde vi att han fick flytta in tills vidare, så får vi göra upp om villkoren senare.

Mitt i kaoset ringde Sebbe och ville träffas. Jag föreslog att han skulle få hänga med mig till bilprovningen med husvagnen, men det hann han inte, så då fick det bli en snabbträff uppe hos pappa.

Jag lämnade "sambon" och drog iväg, käkade lunch vid framkomsten och insåg sedan att det var ONT om tid. Riktigt ont om tid. Vi slängde på husvagnen och jag drog iväg mot Skövde. Tyckte den gick tungt, men hade inte tid att stanna. På vägen ringde jag bilprovningen och meddelade att jag var sen, och de var rara nog att ställa upp ändå. Gulle-gulle dem! :)

Kom inflämtande i hall fem och insåg att det luktade brända bromsar om ekipaget. Kollade och det visade sig att jag kört med dragen handbroms. Pappa trodde Sebbe släppt den, och Sebbe trodde pappa släppt den. Själv satt jag ju i bilen och räknade med att de släppt den. Nåja, det var ju inte hela världen.

Det som var illa däremot var att påskjutsbromsen var helt stum. HELT stum. Rörde sig inte en millimeter. Därmed fick jag körförbud! Spansk flagga i framrutan!


Körförbud på husvagnen. :(

NÅGOT avslagen rullade jag ut ur hallen. Körförbud?! Fick lov att ta mig hem i 30, eftersom vagnen var olastad kunde den köras som kärra utan bromsar på vägen hem stod det på pappret. Tappade all lust till det mesta. Hur FAN fixar man en påskjutsbroms? Vad kostar det?!

Jag som tänkt annonsera ut vagnen på Blocket och försöka dra in lite pengar!

Ringde Storm som inte hade möjlighet att hjälpa mig. Ringde brorsan, samma där. Fick tips om nån som kände till en verkstad för släpfordon. Javisst, men för vilka pengar då?! Det slutade med att jag bestämde mig för att släpa hem vagnen till pappa igen, och så får jag väl försöka lära mig hur i helskotta man fixar en påskjutsbroms?! Förhoppningsvis räcker det att ta isär och smörja upp allting och byta damasken, så det inte är något fel längre ut mot hjulen som kräver dyra delar.

Drog sakta hemåt, och pratade med Steph tills mobilen laddade ur. Typiskt nog hade jag ju inte fått med mig någon laddare heller. Ställde av vagnen hos pappa, lyckades riva upp halva grusgången hos honom också (det är inte så jävla lätt att parkera upp en husvagn med en dålig dragbil när det lutar som attan, och har man sedan ingen handbroms börjar det bli riktigt besvärligt...).


Körförbud på husvagnen! :(


Inte så konstigt kanske att det här inte gick vägen... Påskjutsbromsen var helt stum.

Bilen blev dammig som attan, och när jag skulle kratta rätt efter mig lyckades jag trassla in mig i nåt slags spindelbo också, och fick säkert tusen små gula spindlar över hela mig, väv i håret och spindeljävlar precis överallt. De killades. Försökte sopa bort dem, pappa konstaterade att han aldrig sett något liknande och försökte hjälpa mig få bort det värsta ur håret. Eftersom vi båda skulle iväg tvättade jag av mig lite olja och damm i köksvasken och sen stack vi. På vägen ner mot Götene hittade jag säkert ett 20-tal spindlar till. Pillade bort dem efterhand de dök upp.

Parkerade i skuggan och kom på att jag stod rakt utanför SecondHandbutiken. Slutade med att jag köpte en näve galgar och ett par shorts för 20 spänn. MED fickor. Damkläder är idiotiskt nog ofta designade utan fickor. Och det är lite jobbigt att gå med mobilen i BH-n.

Knallade sedan iväg till järnaffären för att kopiera nycklar. Plockade bort några spindlar till. Det visade sig att järnaffären inte hade sådana nyckelämnen hemma... *suckar*
Det blir till att köra till antingen Lidköping eller Mariestad för att lösa det. Krångligt.
Inte heller fanns gummiringar till nyckar, vilket jag saknar sedan min gick sönder.

Det kändes inte som min dag. Gick in på ICA och köpte lite naturgodis som jag vräkte i mig på vägen hem. Åt middag en och en halv timme för sent, och pratade samtidigt lite mer med min nya sambo.

När jag tog fram almanackan för att kolla hur mycket kaos det kommer bli i lägenheten i sommar (när både jag och Steph är här samtidigt som Embla är här och så ska Sebbe bo här några veckor också, och nu även Torbjörn... ) såg jag att det var fotoklubbsmöte. Ungefär precis DÅ.

Bestämde mig för att åka på det och ta med hunden eftersom det var utflykt till Kvarnstensgruvan i Lugnås. Bra kvällspromenad för honom. Sa hej till sambon och drog iväg. Ringde Steph på vägen och informerade om samboskapet, hann inte prata så mycket innan min mottagning försvann dock.

Promenaden från parkeringen till gruvan var ljuvlig, började landa lite. Nere vid gruvan stötte jag på ett par klubbkamrater, tog en hjälm och tassade sedan ner tillsammans med Lofar. Han njöt verkligen av att komma in i den vackert ljussatta gruvan. Sju grader. Perfekt för ett hårigt pälsdjur med värmeslag.

Några klubbkamrater började undra när vi kom, Lofar flåsade ljudligt... :P VAD är det där?! En grottbjörn? Föreslog jag och det blev rätt muntert där nere i underjorden. Vi tittade runt, vännerna var redan färdigguidade och höll nu på med fotografering. Kameror, stativ och ljuskällor överallt.

Satte Lofar intill mig och pratade lite med kompisarna, det var inte läge för mig att plåta själv utan stativ och med hund. Däremot fixade Peter en fin bild på mig och Lofar när jag undrade om någon hade lust att hjälpa mig med ett bloggfoto:


Jag och Lofar nere i kvarstensgruvan, tack Peter Westlund för bilden! :)


Samling med fotoklubben utanför kvarnstensgruvan i Lugnås.

Vid fikat efteråt kom det fram att föreningen funderade på att klä sina guider i medeltidskläder, och jag passade på att tala om att jag gärna hjälper till att ordna det. Man vet ju aldrig om det kan leda till något! :)

På hemvägen ringde PH, ordföranden i fordklubben, och undrade om jag fixat priserna till helgens årsträff. JÄVLAR! Det hade jag helt glömt bort! :O Måste lösas snarast möjligt. Skit också, jag har börjat tappa bort saker jag lovat ordna. Det är inte bra. Typisk varningssignal.

Ringde åter till Steph och sorterade ut dagen mer ordentligt. Skönt. Pratade länge. Stämde av lite via MSN med några till samtidigt som vi pratade, och kom sedan i säng. Stressad över allt som gått snett, men samtidigt nöjd över besöket i gruvan och lugnad av Stephs uppbackning.

Det är fan inte lätt att inte ha några vettiga bromsar i livet. Undrar om det var någon slags ironi i problemen med min fordonspark?
Hanbromsen på bilen har gett sig. Jag drar vagnen till Skövde i alltför hög fart trots att handbromsen är dragen (vaddå vägra ge vika för motstånd?). Och så visar det sig att jag inte har någon färdbroms. Jo, det märks väl, att jag har lite ont om broms i mitt liv.

Hur ska detta sluta?! :O

Kramar // Ellen :)

Söndagen den 7/6 pallrade vi oss upp och iväg fast jag började bli bra groggy av alla aktiviteter. På något vis fick vi ändå med oss lunchen och tog oss upp på högkullen på Kinnekulle, där vi stämt träff med Marie och Emelie. De kom till häst, på stora fina Nordsvenskar. Hanna och Birgitta var också med, och vi lunchade tillsammans med otrolig utsikt över bygden.


Fika på högkullen, Kinnekulle med ridgänget med bland andra Marie och Emmelie. Härligt! :D


Bus, bus, bus. Emmelie sadlar Marie... :)


Samling för avfärd. Tjejerna fixar hästarna och Embla ser på. Mysigt.


Hanna sadlar sin häst.


Steph pratar med en av hästarna.


Steph pratar med Maries häst. Utsiktstornet i bakgrunden.


Birgitta har kommit upp på sin häst.


Emmelie börjar bli redo för avfärd.


Tjejerna rider vidare genom Kinnekulles vackra natur.

När de red vidare gick vi upp i Utsiktstornet och tittade på ännu mer av våra omgivningar. Embla ville gärna åka till stenbrottet också, så jag bestämde mig för att ta den vägen hem. Nu blev det ännu mer omväg. Körde bort till Blomberg där jag hittade vikingaskeppet Sigrid Storråda. Embla skrek högt av förtjusning när hon upptäckte skeppet... :P


Steph och Embla på väg till utsiktstornet.


Embla och Steph uppe i utsiktstornet.


Steph plåter Embla och mig uppe i utsiktstornet.


Jag och Embla spanar ut över omgivningarna, där nere ligger vårt Hällekis! :D


Embla och jag på väg fram till Sigrid Storråda.



Sigrid Storråda. Pratar med Micke samtidigt som vi går och tittar på skeppet.

När Embla lekte fick hon en flis! Så TYPISKT! Dessutom rev hon sig på benet och fick lindas om med papper. Steph fixade problemen medans jag pratade med Micke i telefon. Ibland önskar man att man kunde vara på flera ställen samtidigt. Du är viktig vännen, VET det. (Puss!)

På återvägen åkte vi till stenbrottet som Embla ville, och så tog vi ett par bilder av Stephs mammas bil när vi ändå var där.


Steph tjuvfotar Embla i bilen... ;) Observera det fina pappersbandaget kring benet.


Janne i stenbrottet. Det är alltså bilen som heter Janne. :)

När vi kom hem stod gamla vänner på gården, Adam och Nina med sina två barn! Kul! Fixade fika och mat och pratade en stund och avslutade med att provköra varandras bilar ett varv. Adams bromsskivor var skeva konstaterade jag, och han var rätt sugen på min V40 så vi tog ett varv med den också efter att jag diagnosticerat hans bil... :)

// Ellen :)

Här hade jag tänkt berätta om lördagen den 7/6 med MÅNGA bilder.

Lördagen åkte vi till Mariestad för att handla och passade på att bada på Ekuddens Camping och umgås med lite vänner.


Bad på Ekudden. Maria, Steph och Embla.


Embla och jag äter på Ekuddens badplats.


Embla och Steph hoppar på stenarna på Ekudden.


Viktor visar sin egenhändigt byggda cykel.


Viktor visar sin cykel, Embla är helt fascinerad.

På kvällen blev det Cruising i Lidköping till sent på natten/tidigt på morgonen. Tillsammans med Marie och Emelie, samt jag, Embla och Steph då. Det är INTE lätt att lyfta upp en sovande Embla i hennes loftsäng kan jag intyga... :P

Bilder från kvällen kommer här:


På väg till cruising i Lidköping. Marie kör Audin.


Cruising i Lidköping. Marie, Emmelie, Embla och jag.


Cruising i Lidköping, Marie och Emmelie.


Cruising i Lidköping. Utsikt från Stephs axlar. Emmelie, Embla och Marie. :)


Cruising Lidköping.


Cruising i Lidköping. Embla och gänget pratar med Emmelies och Maries vänner i en Volvolimo.


Cruising i Lidköping.


Cruising i Lidköping. Emmelie och Embla kollar in de dekorerade gatlamporna.


Cruising i Lidköping. Favoritfälgar! :)


Cruising Lidköping. Maries bil.


Cruising i Lidköping. Maries bil.

// Ellen :)

Helgen fortsatte i samma anda som onsdagen. För mig började dessutom helgen på torsdagen, eftersom Steph kom ner då.

I väntan på honom passade jag och Marie på att återigen dra iväg och bada med Embla och hennes kompis Linnea, och den här gången kom Sebbe med också.

Hade några härliga timmar vid campingens badplats här i Hällekis, och avslutade med att sitta en stund ute på piren vid fyren.

Lite bilder från torsdag kväll:


Embla springer ut i vattnet vid campingen i Hällekis.


Bad i campingviken. Jag och en hop med barn, eget och andras.


Jag busar med Embla och de andra barnen flyr i full fart... :P


Glassätning vid Utsikten. Sebbe, Marie, Linnea, Steph och Embla.


Härlig utsikt över Kinneviken. Att glassrestaurangen heter just utsikten är inte så konstigt... :)


Bilarna fick också vacker utsikt... :)

Efter glassen på utsikten följde Steph och Embla Linnea hem medans jag lagade mat och fixade lite hemma, och de tog Lofar med sig. Uppe vid Linneas bestämde sig Lofar för att det var dags att testa om Steph verkligen skulle vara högre i rang än han, och hoppade upp på honom bakifrån. Där Steph bar Embla. Som såklart kom i kläm och blev riven av den stora tunga hundfoten.

Intressant nog fick faktiskt Steph ordning på situationen, som var rätt besvärlig. Dels behövde han markera ledarskap för Lofar och dels behövde han trösta Embla. Att pioritera Embla betyder att Lofar får klättra, och att prioritera Lofar riskerar att Embla känner sig åsidosatt. Embla kom in någon minut före Steph hemma och berättade om vår dumma, dumma hund och visade sitt rivmärke på ryggen, och sedan kom Steph och sist en mycket moloken hund som visste att han gjort fel.

Efter det har vi inte haft några som helst problem med det mer, och Steph kan ha Lofar lös eftersom ledarskapet är befäst och Lofar respekterat det. Skönt.

Eftersom värmen höll i sig upprepade vi proceduren med bad även på fredagen.

Dock inte helt okomplicerat denna gång, eftersom Embla fått en flis i ett finger. Vi bestämde att flisen skulle ut först, och det var traumatiskt. Embla har en gång som liten fått en rejäl flis tryckimpregnerat virke i foten, och att ta bort den innebar att halva släkten höll fast henne och gjorde det med tvång. Således har hon total skräck för flisor och all borttagning, såväl nål som pincett betraktas som grymma tortyrredskap och möts med panik och hyperventilation.

Men jag hade bestämt mig för att flisen skulle ur innan vi åkte och badade. Embla bad själv om det. Sedan ångrade hon sig. Och sedan skulle vi försöka. Och så höll hon på att svimma av rädsla. Hon grät, sjåpade sig och tramsade, samlade mot och bröt ihop på allvar, lugnade sig, fick panik...

Vi började vid tio. Efter fyra svettiga timmar gav de andra till slut gav upp och flydde till stranden utan oss (Steph drog dessutom iväg med hunden en vända och till affären en vända innan han hängde med Sebbe och Marie till stranden).

När vi blev ensamma samlade vi oss. Jag sa att vi struntar i badet. Embla var arg. Och sedan samlade hon mod. Vi la på bedövningssalva för tredje gången, hon fick själv nypa hårt runt flisen och sedan tog jag nålen och pillade upp flisen. Triumfen, stoltheten och glädjen när hon såg mig ta upp den med pincetten var obeskrivlig.

Fyra timmars rädsla var över på några sekunder.

Vi firade med mat och glass och hon fick samla sig ordentligt, sedan hämtade vi Linnea och åkte ner till de andra vid stranden.

På kvällen spelade vi kubb hemma på baksidan, det var ett tag sedan sist, hur svårt kan det vara att träffa en träbit med en annan eller?! :P


Steph och tjejerna busar vid kubbspelet.


Kubbspel på baksidan.


Lek på studsmattan, Steph och flickorna.


Jag kastar en träbit för att försöka så omkull en annan.

Mitt i alltihop insåg vi att vi var utelåsta. Jag hade inte tagit med någon nyckel ut och nu hade ytterdörrens tidlås slagit till! Pinsamt! Steph och flickorna provade att klättra över balkongräcket tillsammans, men fånigt nog var balkongdörren ordentligt stängd så det var helt hopplöst. Givetvis hade grannen inte på ljudet på sin mobil heller...

Fick ropa på grannen tills de kom ner och släppte in oss... :P


Utelåsta! Tur grannen kunde släppa in oss... :P

Puss!!! // Ellen :)

Onsdagen den 4 juni hade vi badpremiär! :D

Marie kom över och så åkte vi tillsammans ner till Hällera och badade. Det var trevligt, jag bjuder på några bilder:


Badpremiär. Marie och Embla känner på vattnet, Embla var snabbast i.


Badpremiär. Jag och Marie förbereder oss för årets första dopp. Embla fotograferar.


Badpremiär. Jag och Marie doppar oss.


Badpremiär. Jag och Marie doppar oss. Huh!


Badpremiär. Jag sitter på tork i solen.


Badpremiär. Embla blåser såpbubblor.

Modigt av oss va?! :P

Kramar // Ellen :)

Idag onsdag (4/6) vill det sig INTE. Var ju ute och grejade hela dagen igår, och idag fungerar inte mycket. Jo, jag är uppe och fick iväg Embla, men utöver det... Gläh!

Jag är småyr mest hela tiden, och så känns det som om jag har mjölksyra i hela kroppen. Feppelhänt. Tappar saker. Sprungit på dass hela morgonen, förutom när jag körde upp Embla till skolan och när jag traskade en morgonrunda med hunden.
Trött både i huvudet och i kroppen.

*suckar*

Jag VET att jag hållit igång lite för mycket. Jag VET att jag får bakslag. Jag VET att jag behöver mycket utrymme till återhämtning.

Och det är så förbannat svårt att hålla balansen!!! :(

***

De senaste dagarna har inte bara varit fullspäckade rent praktiskt, de har även innehållit en del känslomässiga brotttningsmatcher.

Försöker ta ställning till vad jag tycker om relationen till ett par av mina vänner, vart jag vill ha dem och varför. Och vad jag själv klarar av. Hur mycket jag kan hålla i förhållande till vad jag lovar. Vad jag lovar och vad jag vill lova.

Och så har jag funderat kring varför jag reflekterar över det.

Rörigt, eller hur?

Det har också varit en del tankar kring Embla. Om att räcka till och att känna sig otillräcklig. Exet håller ju stenhårt på att hon ska vara skriven hos honom trots att det varit en hel del problem med papper och sådant som han inte skött. Och att mycket information inte når mig överhuvudtaget.

Okej, det är inte alltid så jävla lätt att få ihop det. Men då är det väl bättre att JAG får ta hand om det då? Jag har ju gjort det och klarat det i alla år hittils liksom.

Dessutom är det känslomässigt skitjobbigt att han nu ska leka familj med mitt barn utan mig. Jag har inga problem med att han går vidare och att en ny kvinna flyttar in och allt det. Men det stör mig att hon ska vara skriven med mitt barn samtidigt som jag står som ensamstående här. Det stör mig också att han på många sätt överlåter sitt föräldraansvar till henne, när det rimligen borde falla på mig när han inte räcker till själv.

Förra veckan ringde jag på torsdagen, eftersom det var någon form av show uppe på skolan på kvällen. Hade sett det på veckomeddelandet, och var nyfiken på att få veta om Embla skulle vara med. Det skulle hon inte, sa exet. Okej, ja då är det ju ingen ide att jag åker dit då, så jag lät bli.

Igår berättade Embla glatt om showen hon varit med i för några dagar sedan... Och hon var besviken på att jag inte varit där. Kan ju säga att jag fick bita ihop rejält för att inte hiva ur mig både det ena och det andra...

Lyckades samlat säga ungefär "Va, men jag frågade ju din pappa om du skulle vara med och han sa att du inte skulle det?" Och talade om att jag vädligt gärna hade velat se henne, om jag bara fått veta att hon skulle vara med.

Embla var tyst en lång stund. Sedan kom det ett lågmält "Varför ljög han om det?".

Ja, om jag hade haft något bra svar?! "Vet inte" är ju inte speciellt konstruktivt för en besviken sjuåring...

***

Börjar undra om hans ide är att leka familj med mitt barn på ett sådant sätt att det är opassande om det plötsligt dyker upp en äkta mamma?! Ja, som ni förstår har jag lite att brottas med. Orkar inte, vill inte. Vill bara känna att jag har rätten till mitt eget barn och känna att jag är delaktig i vad som händer kring henne.

Försöker samtidigt glädja mig åt att Embla i alla fall har två föräldrar som vill ha henne (det hade faktiskt varit värre om han inte velat veta av henne, för Embla alltså, för min del hade jag gärna haft henne för jämnan!). Och jag är också glad att hans nya sambo verkar tycka om Embla och att Embla gillar henne. Det hade varit klart besvärligt om det inte varit så.

Men samtidigt är det så jäkla svårt att relatera till att inte få vara delaktig i sitt eget barns tillvaro!!! Jag förstår och accepterar att jag inte kan vara involverad i allt nu när hon bor varannan vecka, men ändå! Det är svårt nog UTAN att jag dessutom ska ställas utanför de saker jag faktiskt kunde fått vara delaktig i...

***

Åh! Här har vi ännu en sak som gör det så KRÅNGLIGT!!! Så mycket av min energi går åt att parera en gammal relation som ställer till min vardag ganska mycket, så jag förstår inte när jag ska ha svängrum nog att reflektera över några andra, egna relationer överhuvudtaget. Hade det inte varit för Embla kunde jag bara skitit i hans fasoner och trallat iväg åt ett annat håll, men för Emblas skull måste det ju fungera, och just nu känns det som om det är mitt ansvar. Släpper jag taget blir det pannkaka av alltihop.

Börjar allt mer inse varför jag inte alls är sugen på några relationer förresten. Inte nog med att jag har fullt upp redan som det är, jag har dessutom dåliga erfarenheter av att en relation är tärande mer än stärkande.

Att låta EN annan person komma så nära att man påverkas i sina tankar känns skrämmande. Jag behöver göra MIN process nu, med hjälp av flera olika människor att spegla mig i. Olika infallsvinklar och tid till reflektion är det enda som kan fortsätta driva min process framåt. Måste hinna sortera mina tankar och låta dem sjunka in. Kommer någon för nära känner jag mig strypt och sparkar för att få mer svängrum igen. Och då råkar även människor jag bryr mig mycket om illa ut, men får jag inte luft så går jag under och jag måste sätta mig själv först.

***

Tärande är också ekonomin. Det här går åt helvete så det smäller om det.

Går cirka fyratusen back varje månad. Förra månaden drog besiktningen av bilen med sig mer kostnader, och den här månaden var det bilskatt och lite annat. Nu har sparkontot sjunkit så mycket att jag inte längre kan leva på att förtränga läget. Därmed har en ytterst stressad situation uppstått.

Jag har sökt försäkringskassan för att se hur en rehabplan med arbete kan se ut, men får inte tag på någon utan ska bli uppringd. Funderar mycket på hur i helvete jag ska få ihop tillvaron.

Det är rätt svårt redan som det är nu. Ska jag ut och göra saker faller det här hemma, disken tar slut, jag kommer inte in i duschen osv. Grejar jag här hemma hinner jag inte handla mat, fixa akuta saker med bilen, träffa vänner.
Gör jag saker får jag räkna med bakslag och dysfunktionella dagar, som idag. Kommer ju ingenstans idag, och att alls sitta här kräver en hel del koncentration så jag inte faller av stolen. Däremot känns det så HÄRLIGT i huvudet att jag äntligen får ut allt som snurrat i skallen ett tag.

Detta att ständigt behöva välja driver mig till vansinne.

Och att på det här försöka få in ett jobb? Som dessutom behöver bli ganska omfattande för att jag ska gå plus ekonomiskt. Som det ser ut nu har jag ju till exempel inte råd att åka till något jobb. Bara att tanka bilen spränger ju budgeten, samtidigt som det är jätteviktigt att jag får köra bil och tänja på gränserna och se att det bär...

Ett arbete innebär dessutom tider att passa, en massa att prestera och närvaro mer än någon enstaka dag när jag fått allt att klaffa... Idag ser jag ju ut att må bra, eftersom det är de bra dagarna/stunderna jag visar mig ute. Annars syns jag ju inte, och det betyder ju att de dåliga perioderna knappt finns för dem som inte står mig allra närmast.

Jag är rädd, orolig, stressad och förstår verkligen inte hur det här ska gå att lösa. Och verkligheten börjar närma sig så mycket att min förträngningsmetod inte längre fungerar.

***

När jag nu ser vad jag skrivit om relationerna både kring Embla och mitt eget svängrum och om min ytterst stressade ekonomiska situation känns det plötsligt inte ens konstigt att kroppen säger ifrån idag.

Dessutom håller jag på att ställa om en del medicinering också. Det brukar också vara jobbigt.

Det finns många faktorer som tillsammans driver mig över gränsen.

Tur att jag i alla fall har en hel del bra saker att leva för, annars hade jag nog fan gett upp. Tror det börjar bli dags för ännu en summeringblogg av vad som händer i livet just nu... Den 17e är det nio månader sedan exet bad mig försvinna, och på många sätt mår jag bättre än någonsin just nu. Men det får bli en annan blogg, nu känner jag mig rätt tömd...

Puss // Ellen :)

Tisdagen den 3 juni gick det banne mig i ett. Precis hela tiden.

På förmiddagen var det åka och handla med teamet direkt efter frukost. Hann med en kort hundpromenad bara och sedan drog vi. Handlade för en vecka, men fick inte tag på lammfärs. Dumt. Den jag köpte häromdagen glömde jag i frysen hos Storm... Jaja, då finns det lammfärs DÄR i alla fall, om jag missar att handla det.

När jag mötte Embla vid skolan var hon varm och trött. Jag med. Jättevarm. Kände att jag inte orkade något vettigt.

Embla bad om sandaler, hon var varm om sina fötter och alla kompisarna hade sandaler. Tyckte det var ett rimligt krav, så jag gjorde en matlåda och sedan drog vi iväg. Till Skara bestämde Embla. Skokanonen har bra priser och stort sortiment så det var dit och ingen annanstans hon skulle... :)

Att åka bil med ACC är underbart när det är värmeslagsväder! :) Passade på att äta lite av min matlåda innan vi gick in på Skokanonen. Embla hittade "sina" sandaler på mindre än fem minuter, och var jättenöjd. Det blev ett par rosa äventyrssandaler med bra remmar och sånt. 150 spänn kändes rimligt, och de andra skorna åkte i påsen för det var sandaler hon skulle ha på sig, och därmed basta. Jaja.

Jag kompletterade min garderob med ett par gympadojor för 100 spänn, kan ju vara bra att ha mer än ett par... :) Och när jag väl behöver lär de vara dyrare än så.

Åt vidare i bilen och gick sedan till ÖB runt hörnet. Tyvärr fanns inga bikinisar, men Embla fick en flaska såpbubblor. Den roade hon sig med medans jag åt färdigt.

Sportbutiken på Julahuset hade heller inga bikinisar som passade, och inte heller klädbutiken i samma fastighet. Fick dock tag på ett par linnen, mitt gamla röda har gått sönder i tyget utmed sidorna. På Jula köpte jag en torksvamp till bilen, och så var vi inne på ICA och letade lammkött utan att få tag på något. Embla hittade dock ett paket sockerärtor som hon absolut ville ha, och dessa slök hon i bilen på väg över till Coop.

Coops bikinisar var i storlek 42 och uppåt. Jag är en 34. Det funkade INTE. Shortsen var för stora och föll av mig, och lammfärs hade de ingen. Började bli bra trött, men bestämde ändå att vi skulle klämma ICA i centrum innan vi lämnade stan. Och se på fan - där fanns lammfärs! :D

Släppte av Embla på McDonalds lekplats medans jag köade mig runt huset, och plockade upp henne igen när jag fått hennes mat. Hon glufsade glatt och så svängde vi in hos Peter på vägen hem och klämde lite på Clementine.


Lånad bild från Peters bildgalleri, http://www.garaget.org/?car=12389

Och så kikade vi lite på hans garagekompis nylackade kjolpaket. Trevligt. Insåg sedan att det var hög tid att dra hem. Embla behövde i säng och jag hade massor att ordna med hemma innan sängdags så det blev lite lätt panik med det mesta en stund.

// Ellen

Måndagen var en rätt okej dag. Började med att plocka lite i lägenheten, sökte sedan en handläggare på försäkringskassan. Måste ju börja dra in pengar, och det snart, och det kanske är läge att börja diskutera en rehabplan. Min sjukpension ska ändå omprövas om ett år, och dessutom kan det ju vara bra att veta vad som gäller om jag ska börja jobba framöver?

Tyvärr kan man inte ringa någon handläggare längre. Utan man får lämna meddelande i växeln, så ska man bli uppringd inom 48 timmar. Lysande. Blir antagligen samtidigt som jag är ute med hunden eller sitter mitt i någonting annat och har svårt att prata.

Vid två gick jag för att möta Embla, och hon var på strålande humör och drog genast vid hemkomsten ut med Victoria, vår granntjej.

Själv fick jag också trevligt umgänge. Anna-Karin kom över efter jobbet och vi satt en stund tillsammans innan vi tog en gemensam lång kvällspromenad och lät Lofar simma lite nere vid hamnen. :)

Dagen kändes bra, men senare på kvällen inträffade något obehagligt som jag redan bloggat om. Kände mig tvungen att skriva av mig direkt när det hände. Grannens bil brann. Victoria som Embla lekt med hela dagen råkade ut för det vidriga tillsammans med sin familj. Hu vad jobbigt jag tyckte det var. Den bloggen finns här: http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=31386

Kramar // Ellen :)