Att sitta på landet och se solen sjunka meter för meter medan svalorna susar förbi är få förunnat, men jag har svårt att njuta av det. Det känns som om något saknas vad än jag gör.
Att leka med bilen ger inte samma nöje som tidigare. Jag vet inte varför, men jag får inte glädjen av det på samma sätt som jag alltid tidigare fått. Jag tänkte att adrenalinkicken att stå på linjen i ett race skulle kunna hjälpa men något saknas.

Troligen beror det på att det finns så mycket jag vill få gjort, men så lite som är möjligt pga hanteringstider och handläggare som bryter mot de riktlinjer som finns. Det känns som att jag börjat springa i en uppförsbacke som bara blir brantare och det inte går att se slutet på, men jag måste fortsätta springa då det inte är ett alternativ att ge upp.

Jag har insett att jag måste ha delmål för att orka. Första var att få bilen reggad. Andra var att ICn skulle dit. Tredje blev stötdämparna. Allt för att slippa tänka på den riktiga kampen. Fjärde delmålet som stärkt mig mycket var att jag fick träffa Flippan. Inte under en lång tid, men fick träffa henne och känna att det finns ett hopp, innan benen slogs undan igen.

Och nu står jag utan jobb och funderar vad nästa delmål är (att hitta jobb är inget mål, det är ett måste). För utan dessa mål så faller man in i en spiral av att inte göra något. ag ser solen stiga innan jag går och lägger mig och har fortfarande enorma problem att somna pga tankar. Orken som ska finnas vägrar visa sig, och då blir det ännu svårare att vilja göra något. Någon att få hålla om under natten skulle behövas, men det är inget man går in på biltema eller ica och köper, man måste visa ömhet och glädje, så det blir lite av en ond spiral.

Men efter två veckor på landet börjar jag inse att inget blir bättre av att undvika problemen. Man blir bara mer frustrerad. Så imorgon blir det att göra något. Gör eller säger jag något fel är väl allt kört gissar jag, men så vet jag inte vad som är rätt eller fel. Spännande blir det, men mina nerver hade uppskattat om livet varit enkelt...

Att stå och småhuttra mitt i natten, för att sen få värmen av hundratals människor som trycker sig fram mot en där man står mitt i gatan och skriker åt folk att ta ett steg bakåt samtidigt som man hör två motorer varva upp och däcksröken stiger, för att sedan kvickt röra sig åt sidan för att själv hålla samma säkerhetsavstånd som man tvingat alla andra till. Lagom när man är undan hör man varvet stiga igen och när man vrider huvudet ser man två bilar reagera när starterns armar som i slowmotion rör sig mot marken och jublet bryter ut. Strax efter hörs applåder och diskusioner om vem som vann och varför, gissningar på effekt och några stolta röster från någon som känner någon som hört något om bilen som just rullar fram genom folkmassan. Denna gång står två fyrhjulsdrivna monster mot varandra. Luften fylls av viskningar när en av bilarna ställer sig på launchcontrollen och åker tjugo meter för att värma däcken. Sakta backar bilen tillbaka och ställer sig redo medan publiken håller fötterna på den angivna linjen och lutar sig ut så långt de kan. Startern vinkar fram förarna till linjen och höjer sedan armarna igen. Vid första ryckningen i fingertopparna släpper båda bilar kopplingen och slungas iväg. Jämnt hela vägen och ingen i starten kan se vilken bil som passerar linjen först, men andhämtningen i publiken hörs tydligt. Det var lite annat än de tidigare som kört under kvällen med originalbetonade bilar. I asfalten syns femtio meter svarta spår från fyrhjulsdrivna fordon, så greppet är inte optimalt, men vilken skön start på året. Folk börjar röra sig mot den stora parkeringen där ett hundratal bilar under den kommande halvtimman sakta försvinner, med motorvrål och däckstjut som följd. Vi står där och pratar och ser de sista linka sig iväg medan dimman sakta sjunker. Inte en gång sedan första start har de blåvita bilarna ens försökt störa, trots att de vetat var allt har hänt. Så jag passar på att titta upp mot skyn, andas in och känner den underbara känslan man bara kan få en sån här kväll.

Denna kväll fick mig att tänka om. Vi lever idag, så varför inte leka idag - vi vet ju inte vad som händer imorgon. Så - ska vi leka? =D

Hej!

Idag är allt tungt. Så mycket minnen från de 2tidigare åren då detta varit en mycket viktig dag... Mår riktigt illa psykiskt.

Jahapp, där drabbades vi av krisen, och tappade vår största kund.
Detta ledde omedelbart till 60personers arbetslöshet redan innan sommaren.

Måste säga att jag trivts bra på aditro och kommer sakna folket.


Men nu j***ar ska jag ha ett jobb igen. Och jag ska lyckas till skillnad från så många andra. Jag ska...

Citerar Darkwing Duck:
"Nu blir vi farliga..."

Hallå.

Nu är det ganska tomt i livet. Hoppas bara några problem kan lösa sig relativt snart så något hål i hjärtat kan fyllas.
För tillfället står barnsängen & vaggan oanvända, jag har ej sett min dotter på ca 2månader, dubbelsängen känns gigantisk vissa kvällar, inget ljud i lägenheten förutom grannarna - och att höra dem ha sex gör en inte gladare, min kära toyota står magasinerad med motorras och för att göra saken tyngre så är garaget tomt så jag kan inte pilla med stagean heller.

Kombin är förövrigt bortlämnad och när jag får tillbaka den hoppas jag ha ett regnummer och kunna besöka vägarna lagligt.

För att se det positiva så har jag ett jobb. =) Det är ju inte alla som har numera, så jag är glad så länge vi klarar oss. Mer positivt är att det diskuteras löneförhöjning och att jag får en stor rörlig del ovanpå lönen och den har jag dubblat från januari, så jag kanske har råd att göra nåt kul.

Jag funderar dessutom mer och mer på att ta tillbaka flygcertet så jag kan leka bland fåglarna med den mest underbara känsla som finns, frihet. Att sätta sig i ett plan och flyga runt är skönare än sex i många fall... Lyckas man sen få med nån trevlig person och kan sitta och snacka skit blir det bara bättre. Får se hur det går, men jag måste kontakta transportstyrelsen om det, och hur jag ska göra. Litar mer på dem än på flygklubben.

Men nu vill jag börja må bra. Jag önskar få krama min dotter. Jag önskar ha en tjej att krama och somna bredvid. Jag önskar ha bilen registrerad.

Nu ska jag bara göra det till verklighet. Jag lyssnar gärna på alla tips som finns.

Nu ska jag fortsätta glo på tv och fundera...
Mvh//Micke

2009-01-07 0903 blev jag far. Lyckligare har jag nog aldrig varit.

Idag har svärmor sagt att jag inte får träffa mitt barn, vet inte vad jag ska göra. =(



Tror jag får bygga bil istället, hjälp någon nu klarar jag det inte själv... Alla som vill hjälpa mig och som har nån minut över är välkomna förbi här hemma, men ring innan. =P

jag måste ha ut bilen så jag kan bli lugn...

Så kom dagen då min älskade bil gav upp.
Stort rökmoln bakom, vatten i oljan och (minst) en vattenfylld cylinder.

Jag hoppas det bara är topplockspackningen som gett upp, men det visar sig, håller på och river den. ock kommer stagean gå före i prio, nu MÅSTE den in i trafik fort som f*n. Den går ju att köra.

Suck.

Hej!

Klockan har nu trillat in på annandagen. Jag har hittills inte höjt rösten, hört någon höja rösten eller något annat som kan förstöra stämningen under julen.

Jag har gett paket, och fått ett par stycken. Jag har sett på kalle, ätit choklad och allt annat man ska.


Jag passade dessutom på att ta ut Stagean ur garaget och åka iväg till en stor parkering i närheten där jag lekte en del. Sen spelade jag och några vänner tv-spel (NFS undercover) till halv fyra på morgonen.

Jag kan inte klaga, jag har haft det bra. =D

God jul allihopa.
Och ha ett gott 2009.

Hallå!

Vad säger man annat än tack g.orgare?

För första gången har Stagean nu nått upp på top 20 besökta bilar (räknar inte kl 00.01 då 1pers har tittat på den) vilket gör mig riktigt glad.

Kommer nu se till att ta fler foton och framförallt filma när bilen är i rörelse för att försöka få bilen mer intressant.

Tack ännu en gång.

Mvh//Micke

Någon som kan byta kamrem på en toyota carina II 2.0 billigt i örebro får gärna vinka.

Samma sak alla som ligger med besiktningsmän, då natura inte klassas som muta...



Annars rullar livet på. Hinner ingenting pga alla turer till föräldragrupper och sjukhus, men det är roligt. =D
Tror jag kan vara lite upptagen i januari 09, men kan ett barn vara med på saker som händer kan jag vara där. =P De ska lära sig i tid...

Jag vill jobba. Inte som nu, åka till jobbet efter att ha varit hemma 4dagar, och sen åka hem efter 4timmar. Hatar att vara sjuk. =( Det kan andra vara. Jag vill vara frisk och kunna jobba, skruva, lära mig bli vuxen osv. =(

Nu förstår jag kvinnor!!

De handlar upp alla pengar på småsaker.
Jag valde att köpa en bil. =D

Med det jag är utsatt för just nu behövde jag bli glad, och valet var lyckopiller eller hitta något som gör mig glad. Nissan Stagea är ett bra lyckopiller, där dessutom barnvagnen kommer få plats. =D

Wiiiiihooooooooo!!!

Hallå.

Jag har tidsbrist, eller brist på ork under vettiga tider vilket gör att inget hinns med.

Jag har en bil som känner för att bli varm efter 3mil.
Jag har ett diskberg.
Jag har en skitig lägenhet.
Jag har ett barn på väg.

Och jag orkar inget alls.

Vad ska jag göra?