För lite över 2 veckor sedan fick jag ett telefonsamtal ifrån en glad och väldigt pratglad äldre man i 50års åldern om min gröna Manta, som han hade sett ifrån sitt skyltfönster på sitt jobb. Han hade under en del dagar under sommaren/hösten sett den komma körande på Lundavägen i Malmö och ibland när jag tankat på JET/Lundavägen.
Han hann nästan aldrig fram till mig sedan jag hunnit köra iväg innan han hann komma ner :)
Han körde Opel själv i rätt många år och hade en likadan fast en 1973 årsmodell med 1900cc motorn. Han var väldigt förtjust i min gröna och fråga om den var till salu :)
jag sade "nja.. helst inte jag har jagat själv efter en i bra skick och till slut så hitta jag denna i Örebro, dels är jag inte i behov av pengar direkt"
Han förstod att jag inte ville sälja den och berätta att det är svårt att hitta en i bra skick samt så berätta jag för honom jag hade nästan alla dokumentation kvar (tidigare ägaren hade sparat i stort sett allt ifrån den i en pärm) om den och en del jag samlat på mig under tiden.
Men skulle du mot förmodan sälja den så vile han ha första "tjing" på den. Han fråga om han kunde få reda på vad jag hade gett för den och när han hörde 30000kr utbrast han "ah fan! Då har du fått den alldedes för billigt tanke på skick och den lilla tillgången av denna modell"
Jo då förstod han att jag ville behålla den men samtidigt ville han redan erbjuda sig ett pris som jag fann väldigt lockande men samtidigt så är jag inte i behov av pengarna trots allt. Dock skulle jag kunna tänka mig att hämta en Manta A GT/E ifrån Tyskland, de är riktigt läckra. Men då är det en liten slant till emellan.
Mitt tips är om du har en rikigt kul och ovanlig bil och inte är i behov av pengar, behåll din veteranare sedan du kommer defenitivt inte förlora på den.
Jag tror det är säkrare pensionssparande med en veteranbil än allt annat som erbjuds idag ifrån banker eller pensionsbolag.