Vet inte om d här kommer o låta nå klokt eller om d bara blir nå blaj men men..

Länge har jag funderat på vars mitt motorintresse kommer ifrån. I min familj är det i princip bara jag som är motorintresserad. (Ok, nu har jag väl printat in lillebror på det oxå men tror ni förstår hur jag menar..) Jag har alltid gillat tekniska saker ända sedan jag var liten. O sen när jag fick första moppen så var jag fast ;)

Och det tekniska är väl den punkt som jag någorlunda haft det gemensamt med pappa. Han är ju ingen socialkänslomänniska direkt =/. Det tråkiga är väl att under tidens gång så har jag tappat den person som en gång var min pappa. Han känner mig inte nu, han vet i princip bara sånt om mig som man typ kan läsa i min presentation här. Han hör inte av sig självmant eller nå.. O det kan kännas himla tråkigt tycker jag. Men jag är ändå tacksam för alla mina killkompisar som finns där o kompenserar/fyller d hål som han lämnat.

Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här.. känns bara tragiskt så här på farsdag att gratta någon som tycker att nu när jag är vuxen på papperet så kan han skita i mig. Varför ska jag då gratta honom?