En sak som jag verkligen har svårt för är nog de människor som inte "tar hand" om sig själva. Jag har många vänner som jag försökt peppa o stötta när d gjort slut med arslen som d varit tillsammans med. Men ändå så går de tillbaka.. det kanske inte blir ett förhållande av det men d blir tillräcklit för att de ska såras igen. Jag skulle kalla det för en form av ett självskadebeteende.. o jag har svårt o förstå hur de inte ens kan stå upp för sig själva. För vem ska ta hand om en om inte en själv? Jag står upp för mina vänner men det fungerar ju inte när d inte står upp för sig själva.

Bryr mig nog för mycket. O har insett nu varför den andra inblandade personen i frågan varit "rädd" för mig. Jag vågar visa vars jag står och vad jag tycker. Men de saker som d tror jag skulle vilja "göra" med dem förstår jag inte vars d kommer ifrån.

(Ingen speciell person nämnd utan talar om flera olika fall).