Satt här vid midnatt och pratade i telefon och chattade med några vänner på MSN när jag plötsligt såg blåljus på min lugna gata. Började undra vad i hela världen, och konstaterade att det var en brandbil?!

Kollade i fönstret och såg att det rök kraftigt utanför nästa hus på gatan, bilbrand? Tog kameran och gick ut för att se vad som pågick.


Grannarnas skåpbil brinner. Brandmännen bryter upp bakdörrarna under släckningsarbetet.

Det visade sig vara en övertänd skåpbil. En vit renault. Mina polska grannars arbetsfordon, de har en byggfirma. Obehagligt. Tog några bilder och pratade lite med några grannar som stod utanför nians port. De undrade om jag visste vems bilen var?! En polskreggad skåpbil som stått här i åtskilliga månader skulle ju kunna tillhöra våra polska grannar som har byggfirma, sa jag, lätt sarkastiskt.

Alltså, PRATAR de inte med sina grannar eller?! Eller SER vad de har för verksamhet? Eller vilka bilar de använder?! Man måste väl ändå se sina medmänniskor?! Eller bryr sig folk inte alls?!


Grannarnas skåpbil brinner. Släckningsarbete pågår.

Nå, jag hängde inte upp mig på det utan gick vidare och tog lite bilder från andra hållet. Själva branden var över redan när jag kom ut, så det var bara släckningsarbete och rök. Många grannar hade vaknat och gått ut för att titta.


Grannarnas skåpbil brinner. Släckningsarbete pågår.

Eftersom våra barn leker tillsammans och jag är som jag är (pratar med folk även om vi har olika språk, spela roll då, alla förstår väl kroppsspråk och leenden eller?!) letade jag såklart efter mina polska vänner som äger bilen, men de syntes inte till. Jo, på balkongen var Emblas kompis och hennes mamma och de grät ljudligt.


Grannarnas skåpbil brinner. Släckning pågår och upprördheten över det som hänt är stor.

När släckningen var klar och brandkåren började rulla in sina slangar försvann de närboende snabbt, och då såg jag att mina polska grannar kommit ut på gatan. De stod i en klunga med ett par vänner, fyra gråtande vuxna och en polisman som tog uppgifter.

Givetvis gick jag dit. Kan ju inte komma som en gam och ta bilder och sedan gå in när det är mina grannar och vänner som drabbats! Sa inget först utan bara höll om och klappade.

Det kom fram att de känt sig hotade en längre tid. De har en byggfirma och har tidigare arbetat som anställda i en annan branch. När facket värvade dem började det hela med en kniv i ett däck. Sedan dess har det hänt fler saker. För tre dagar sedan blev den tidigare arbetsgivaren dömd att betala dem 100 000 kronor sedan facket drivit någon fråga, och nu brann bilen. De var mycket rädda, ledsna och upprörda.

Nu var det "bara" en bil, men att leva med den oron! Det är fördjävligt. De har bott och arbetat i Sverige i fem år, har barn i skolan och längtar efter familj och vänner som är kvar i Polen, och så ska de behöva stå ut med det här!

När de säger att de ständigt tittar över axeln, att de kontrollerar bromsarna på bilarna varje gång de ska åka någonstans, att de tidvis haft en videokamera i fönstret... Alltså, jag blir så upprörd! Så ska ingen människa behöva ha det!

Gick in först när polisen åkt och mina vänner var på väg in till sig. Sa till dem att de får komma och säga till om det är något jag kan göra för dem, och erbjöd även dottern att sova hos mig om hon ville det. Kan ju vara svårt att komma till ro överhuvudtaget, och är mamma och pappa rädda och oroliga blir det ju ännu svårare. Förstår också att hon antagligen inte vill lämna sina föräldrar, men hur som helst räcker det att hon känner sig välkommen hit. Även om några dagar.

Bilen står kvar på gatan, helt utbränd. Branden lär ha startat med en smäll, "som fyrverkeri" och sedan blev den ganska explosiv. Brann visst friskt under bilen, alla rutor har gått och det finns inte mycket kvar av däck och sådant heller. Får väl se hur den ser ut i dagsljus i morgon. Polisen har spärrat av med band och pratade om teknisk undersökning under dagen. Sedan får vi hoppas att vi får flytta på bilen, det är ju inte kul att ha en utbränd bil utanför sitt hus när man känner sig hotad.

Polackernas andra bil är nu inställd i garaget. Jag sa till deras vänner att de fick låna mitt garage till sin bil om de skulle stanna kvar, kanske är väl utmanande att ha andra polskreggade bilar på gatan i natt, men de behövde hem på grund av arbete tidigt i morgon och tackade nej.

Jag ska försöka gå och sova några timmar nu, Embla sover och har inte märkt något av det som hänt, men vi får lov att prata om det till frukosten så hon vet. Vi passerar den utbrända bilen när vi ska till skolan och det är faktiskt en av hennes bästa kompisar som drabbats.

Var rädda om varandra och bry er om era medmänniskor!

Kramar // Ellen

(Och jag jobbar med fler bloggar "bakom kulisserna", det kommer, det kommer, mycket är färdigskrivet men jag ska ha till lite bilder också...)