Tänkte bara meddela att dagens avlivning gick alldeles utmärkt. :) Och sen tänkte jag även skriva om den, så vill amn inte läsa - låter man bli!

Efter att ha varit med om en riktig skräckupplevelse vid avlivningen av min första häst, så var det skönt att se hur det ska gå till. Det började dock med att slaktbilen blev rejält försenad. Först skulle de komma på morgonen. Sen blev det flyttat till lunch. Sen gick deras kran på lastbilen sönder så de fick åka upp till Sthlm och reparera den och skulle komma vid 15.30. Sen fick de en akutavlivning på ridskolan i Strängnäs. Sen körde dom fel (fast dom var här och sköt en annan häst för bara några veckor sen...) och det slutade iaf med att dom kom 16.30.

Den som väntar på något gott....

Nej, det är en obehaglig väntan faktiskt. Tyckte till och med synd synd om den jobbiga tanten ( se där, ichi har känslor och är lite mänsklig trots allt!), hon vankade fram och tillbaka i stallet hela dagen och var rödgråten hela tiden.

Det var iaf två (bara att dom är TVÅ som kommer är ju fantastiskt!) helt underbara killar som kom, de tog sig tid med hästen och inte minst med hästägaren.

Tanten ville inte vara med när de sköt, så hon satt inne i stallet och grät medan killarna tog med sig hästen och en hink mat ut på stallplanen. Jag stod bredvid och kollade på. Sen tog han fram den hatade bultpistolen. Jag vet inte vad det är med mig och bultpistoler, men jag får ont i magen bara jag tänker på dem. Gevär, pistoler, yxor.. ge mig vilket tortyrvapen som helst och inget kan få mig att må dåligt som en bultpistol. De är så obehagliga på något sätt, och så låter dom äckligt när man skjuter.

I alla fall, hästen stod och åt i godan ro medan ena killen höll i den och andra killen höjde bulten mot hästens panna. Han tog verkligen tid på sig och det var skönt att se, hatar när dom stressar, det kan ge precis vilka konsekvenser som helst. När han väl tryckte av så klickade bulten så han skulle göra om det, men hästen var inte allt för glad över att ha en främmande mans händer i ansiktet så till slut bestämde killen i samråd med mig att vi skulle skjuta med gevär istället. (Ytterligare en fantastisk grej, att dom faktiskt har vapenlicens och gevär med sig!)
Det blir så okomplicerat då.
Killen stod ett par meter framför hästen, som fortsatte äta i lugn och ro, och sköt sen i pannan. Hästen ramlade bakåt, satte sig på rumpan och föll över på rygg. Han skar halsen på en gång (bulten bedövar bara genom hjärndöd, avblodningen stannar hjärtat och dödar.) Hästen krampade ingenting alls så det var väldigt fint, men det var ju också för att den inte varit alls spänd. Det brukar vara värre om de stressat upp sig, då kan de krampa och rycka väldigt mycket efteråt.
Hästägaren fick komma ut och klappa på hästen där den låg, jag hade övertalat henne till det eftersom det är mycket lättare att acceptera att den är död om man faktiskt får se den ligga där. Blir som ett avslut. Jag tycker iaf att det är väldigt skönt att se dem döda. Sen gick tanten in igen medan killarna körde fram lastbilen och lyfte upp hästkroppen med kranen. Jag kollade på så klart. :) Den biten ville jag inte se när vi tog bort min gamla tanthäst, det är lite makabert när de liksom vältrar ner ens stora kärlek i containern på flaket. Men när det är någon annans häst bryr jag mig inte.

Sen åkte killarna och jag fick ta hand om den roliga biten, nämligen allt blod. Det är inte lite blod som rinner ur en 600 kg häst. Körde ut några kärror spån och imorrn ska jag skrapa bort det med traktorn. Det hann ju bli mörkt innan de var klara så det var ingen idé att försöka sig på det idag.

Akilah uppskattade blodpölen väldigt mycket dock, hon kom in en kvart senare och var helt blodig om alla tassar. Men fatta vad mycket näringsämnen hon lär få i sig av att slicka upp det där. :)