Då sitter man vid datorn som vanligt. Och det känns som det börjar bli vanligt att jag har problem i livet också. Jag har fått så hemska saker kastat mot mig, men kan inte skriva ut allt här, ännu. Jag måste gå och fundera på det själv och inte veta hur jag ska göra.
Så nu är den eviga frågan, ska man hämnas? Ska jag gå igenom allt och anmäla alla fel jag känner till och skapa ett helvete för andra med?
Eller ska jag lyssna på det jag fått höra hela livet, lyssna på det som de sagt i många år och som tydligen står i en bok jag inte läst - Vända andra kinden till och förlåta.
Förlåta allt som gjorts mot mig och bara ta mer stryk, så som jag gjort så många gånger och som bara slutar i att jag gråter mer, MEN jag har ett rent samvete.
Dock känns det så meningslöst. Nästan som man är en karaktär i en film, tvserie eller spel. Någonstans där jag ska testas till gränsen. Det känns snart som att det enda hopp som finns är att bli religiös, och då är hoppet riktigt högt...
Men vad tycker ni stackare som läser mina tankar? Ska jag förlåta eller hämnas?
(Och givetvis blir all typ av tänkbar hämnd 100% legal om det blir alternativet.)