Nu börjar jag fundera vad som hände igår. Tiden verkar ha backats till mitten av 90talet och två små barn satt på golvet och spelade det helt nya fantastiska "super nintendo" med "Mariokart" & "Super Mario World". Som två barn som blivit lämnade ensamma med orden "sitt inte vid tvspelet hela kvällen nu". =) (Något vi gjorde, såklart.) Två barn som satt på golvet en helkväll och åt godis (eller rättare ganska fin choklad), glass och drack redbull. Skräp och disk över halva vardagsrummet och ett tag började vi undra om någon skulle komma och skälla. =)

Sen gick det upp att man inte är ung längre. Lederna tar stryk och man är inte lika duktig på spelen längre. Jag fick stryk i spelet jag dominerat i under en livstid av en tjej. Sen fick jag se hur andra sett mig spela SuperMario - tokstressad hela tiden med snurrningar, udda hopp och fan vet vad. =O

Så jag fick en kväll vid tvspelet med en söt tjej som spelade precis som jag alltid gjort, och jag kan inte smälta det, jag fick stryk i mariokart. När jag sen kliver upp ur sängen så inser jag att tiden som liten är passerad med råge, allt ligger ju kvar på golvet. =P Ingen mamma som har städat efter en, rullat upp sladdarna och ställt fram frukost. Men det var trevligt att under några timmar få känna sig liten igen, där det största problemet i världen var att man körde in i det där förbannade jävla röret och fick ett rött skal på sig så man snurrade och då tappade plats till princess, donkeykong och yoshi. =)