Nu får det räcka med tid att bli nedslagen till golvet om och om igen.
Jag är trött på det.
Året började med att det bröt rejält med mitt ex, och hon tog dottern från mig dagen efter hon fötts, sen jobbet, sen akassan och nu bilen.

Men nu är jag trött på det.
Varför ska jag må dåligt för att andra är skadade i huvudena?
Exet bryter "bara" mot FN's barnkonvention.
De som förhandlade på jobbet retade upp vår uppdragsgivare.
A-kassan kunde bara inte läsa svensk maskinskrift.
Inbrottstjuvar behöver jag väl inte kommentera...


Så nu vill jag må bra. =)
Och nu SKA jag må bra.
Allt som kommer i min väg kommer jag använda alla tillgängliga sätt för att komma förbi.
Jag ska, och jag kommer lyckas. Ni som känner mig vet att jag inte kan hur man gör för att misslyckas när jag vänder den sidan till.

Så jag vill passa på att tacka en del folk på garaget för hjälpen att komma till rätt tankar, och givetvis några personer utanför gorg med, men de ser ju inte detta. Jag väljer att inte nämna någon så glömmer jag ingen, men alla som gett något positivt under de senaste 2-4veckorna kan känna sig utpekade, från så små saker som en kommentar "fin bil" till att hjälpa mig klara av den psykiska smärtan när jag såg bilen.

Nu är det dags att resa sig för att stå kvar.

Spotify säger: Danger Zone - Kenny Loggins