Ett barn hör ordet Nej och liknande mer än 10 gånger fler gånger än det hör ett uppmuntrande ord, under sin uppväxt, e det då konstigt att när vi är vuxna så är att säga nej vår första reaktion till det mesta i livet?
Jag är inte felfri, dock försöker jag tänka mig för och kanske istället berätta vad som händer om Michelle gör som hon gör, eller försöka hjälpa och visa henne hur man ska göra, istället för att bara säga nej!
Om hon aldrig får prova att göra saker hur ska hon då lära sig hur det funkar?
Vissa kommer säga att man måste säga nej när ett barn håller på att göra något som är farligt!
men om barnet bara får ett nej utan en förklaring eller att man visar vad som hade skett om det hade fått fortsätta kommer ju nyfikenheten finnas kvar att prova det en annan gång!
jag tror och försöker själv göra så, att lära michelle att fråga först innan hon bara gör, och om hon faktiskt frågar så ta mig de minutrarna som behövs att visa henne och berätta för henne istället för att bara säga NEJ.... Gör inte så....