Den 14:e mars 2009 tittade jag tillsammans med min far på en 68:as Plymouth Valiant som benämndes gul och inte var startklar. Den var i själva verket beige och visade sig vid närmare inspektion vara ett hopplöst projekt för en far som inte skruvat så mycket i jänkare och skulle operera karpaltunneln på andra handen inom en snar framtid. Den första handen var redan opererad när vi åkte ner till Njurunda.

Efter lite funderande så avböjde jag bilen, trots att jag fick erbjudande om att köpa bilen för 25 eller 30 tusen, den låg ute för 35 om jag inte minns fel. Motorn satt i bilen men ingen el var dragen, den hade inget avgassystem och den var ombyggd för racing med rörram, batterilåda i bagaget och där satt även tanken - en 35 liters fuelcell. Den hade dessutom svart plasthuv med scoop. Skitläckert...

Kromet på motorn hade varit oskyddat och bilen hade stått ute ett bra tag så alla kromdelar var alldeles rostprickiga. Dessutom hade bilen stått med fönstren nervevade några centimeter så snö, regn och vem vet vad mer hade tagit sig in i bilen. Det var blidvår nere i Medelpad så det hade förmodligen fryst och tinat om vartannat. När vi var och tittade på bilen var solskydden fastfrusna i innertaket och golvet som en badbassäng för hasselmöss.

När man öppnade dörrarna var det svartmögel eller något liknande i vecket mellan dörrstolpen och bakskärmen. Framsätena var inte original och passade inte alls mot resterande inredning i bilen, i mitt tycke alltså, och kickpanelerna (eller vad det nu kan heta på svenska) var söndersparkade och bak var bilen också bra trasig. Armstödena var trasiga och tyget trasigt.

Bilen luktade väldigt instängt trots de öppna fönstren och min mor, som också var med, är en riktig spårhund. Hon kände att bilen luktade mögel invändigt och jag som är mögelallergiker skulle alltså inte må så bra i den bilen.

Dessutom hade bilen ingen servostyrning och en pytteliten ratt, typ Grants. Tror att originalratten kunde följa med, men jag minns inte säkert. Min far tyckte att jag borde kolla efter en bil med servostyrning istället eftersom jag har nog stora problem att bära ett bilbatteri.

Med ett muntligt lånelöfte från banken som gnagde i bakhuvudet åkte vi mot Bergsåker (tror jag det hette) där det blev pizza på min bekostnad. Vi anlände hem och min bror fanns på plats. Berättade lite nedstämt om att bilen som verkade så bra på bild och i annons visat sig vara ett... ja, skabb är väl ett ord man skulle kunna använda.

Brodern klickade sig ut på Blocket och samma kväll, alltså den 14:e mars, hittade vi Forden. Avfärdade den till en början, kikade på lite bilder som låg ute på 500:or av 65 års modell. Var från början inte förtjust i mycket annat än uppsynen på dom.

Hittade i samma veva också en 69:as Dodge Dart GT (med servostyrning och bromsservo!) i Ljusdal, om jag inte minns helt fel på orten, den var dock för dyr för min budget som låg på ungefär 35 000. På söndagen den 15:e jobbade jag och min far ringde vid elva på Dodgen men den var redan såld till en vän åt ägarinnan. Har alltid haft ett gott öga till Dart mellan åren 1967 och 1969, men har alltid tyckt att fyrdörrars bilar har en annan charm och efter att ha granskat andra Dartar mellan dessa ovan nämnda årtal kunde jag konstatera att det enda jag fann regelrätt snyggt på de här bilarna var bakljusrampen. Öhh...?

Var inte så förtjust i Forden vi hittade samtidigt som Darten men jag mejlade om fler bilder och mer info, fick 16 bilder (som finns i mitt galleri) och fick faktiskt erkänna att den var rätt snygg. Ju mer jag tittade på den ju mer gillade jag den. Hade väl vissa invändningar mot att motorn, bakaxeln och tanken mm var målat blått men what the hell... Det går ju att måla om!

Fredagen den 27:e mars fick min mor finna sig i att köra lilla Nemi till jobbet eftersom hon vägrade köra min fars Audi utan servostyrning. Vi lade beslag på beemern och hyrde en biltrailer ifall det blev affär. Den verkade ju bra, motorn gick, ny startmotor, renoverad på åttiotalet och inte alltför mycket över min budget.

Åkte upp till Umeå där Fordens ägare bodde, kikade på bilen i skymningsljus och visst fan var den snygg! Helvete vad bra den klädde i Volvo-grått! Killen som ägde den, Fredrik, startade den och så fort jag hörde ljudet av den lilla vässade 302:an så ville jag ha den. Min pappa tittade på mig och såg mitt hungriga, och antagligen smågalna, leende och kunde konstatera att vi skulle ha en 1600 kilos Ford på trailern på väg hem.

Körde lite fram och tillbaka över gårdsplanen hemma hos Fredrik och jag gillade den skarpt! Min far provkörde också lite och tyckte att lådan inte växlade som den skulle. Konstigt när han står och slirar på blanka bakdäck på en isig gårdsplan i slutet av mars! Lådan växlade som den skulle, men det bar inte av eftersom han inte hade nåt bett!

De rätta fälgarna låg på Forden när vi var upp och tittade också, dom passade på bilen. Dock satt fälgarna fast med 1-2 hjulmuttrar per fälg. Lite vingligt kanske! Fredrik och hans mekarkompis lyckades hitta resterande hjulmuttrar och snodde fast dom. Hämtade kuvertet med pengar som låg i beemern, Fredrik räknade dom inte medan vi var där. Han bara öppnade kuvertet och luktade på sina 40 000.

Forden såg riktigt bra ut, jag gillade inte rumpan med de fyrkantiga bakljusen från början men det tog inte många veckor innan den änden av bilen såg lika bra ut som grillen.

När motorn kajkade ihop var jag upp över öronen förälskad i min lilla midsize Ford. Sade inte så mycket men sörjde alla mil jag och min älskling missade. När jag missade sommarens första cruising på grund av att den värmenypt ute på gårdsplanen var jag så förbannad att jag grät och slog huvudet in i badrumsspegeln gång på gång. Just då hatade jag den där bilen mer än jag trodde var möjligt. Skickade ett sms till min bror om att han fick skaffa bedövning åt mig, så på kvällen kunde jag dränka mina sorger i sliskig cider.

Far och jag började riva motorn och han såg inte vad som orsakat att den värmenypt. Han ringde och konsulterade en gammal jobbarkompis som kör vässad Pontiac Firebird. Den lilla sötnosen fick min far låna när jag och en kompis behövde åkdon till studentbalen. Vi hade den absolut grymmaste balbilen!

Tomas kom och tittade och muttrade någonting om grisbil med en dosa Ettan upptryckt under läppen. Ett samtal senare dök en filur upp som varit fyllechaffis åt honom på flera cruisingar och som Tomas jobbat med på Volvos verkstad och tittade han också. Tomas hade redan konstaterat att Forden inte hade varit helt tät mellan ett par cylindrar när den här filuren vars fru tydligen limmat på min pojkvän (om jag fattat rätt) med hjälp av en ny såg och en ficklampa konstaterade han att topparna slagit sig rejält.

Person nummer tre involverades, Jocke med Bel-Airen. Han jobbade på nånting svarv och svets och planade topparna åt oss samt svetsade oljetråget som läckte och satte i en ny plugg. Dagen efter att vi fått tillbaka allt fick jag gå till Traktor-Kalles för att skaffa själva pluggen. 3/4 tums rörjäng med tredo-packning. Av nån anledning har det fastnat i hjärnan. Tror jag betalade 24 kr för min nya oljetrågsplugg.

Tomas och min far hade plockat ur motorn helt. Cylindrar, vippar och allt vad det heter var sorterat efter hur det suttit. Kolvringarna hade härdat så de gick att bryta av lika lätt som man bryter av smörgåsrån. En kolv hade gått så varm att den spruckit och repat cylinderloppet.

Farbror Tomas, som egentligen inte är någon farbror med sina ynka 36 år, fick tag i det som behövdes för att hona loppen. Han sade något om att han skulle engagera någon som var tålmodig till att sätta dit olje- och kolvringarna på cylindrarna. Som jag förstod det var det den smått ökände Kritan.

Befann sig i garaget tillsammans med min Ford gjorde han då, och kom med det numera bevingade svaret "dom ä int lik" när Tomas undrade vad det var för skillnad mellan 65:orna och 66/67:orna.

Strax innan motorn plockades ihop igen inföll midsommar och en inte alls oäven raggare fick första inblicken i vad som skulle komma att bli hans styvbil, om man nu får använda ett sådant uttryck!

Under de följande sommarmånaderna fick denna raggare åka Ford till ett par träffar och även agera servicemekaniker. Bara för att nämna några saker denna viking varit inblandad i sedan vi träffades så kan man nämna ett fönster som ramlat ner, en polering som jag är väldigt glad och tacksam för, felsökning av ett gnistlöst tändsystem, akut hjälp vid förlorade bromsar plus att han låg framför mig i sitt eget jänk när vi körde hem till mig så han hade kunnat få offra sin bakre kofångare om jag haft otur och tappat bromsarna igen.

En lite rolig sak jag inte tagit mig till ännu är registeringsnumren hos den första och sista bilen jag tittade på. Istället för en CHY 885 blev det en CDY 880. Är inte det lite roligt?