Igår tänjde jag verkligen på gränserna. Embla hade friluftsdag med skolan, och hon ville ABSOLUT att jag skulle åka skidor med dem. Hon fick ärva mina gamla skidor för några helger sedan, och jag har promenerat med henne när hon åkt. Men nu skulle alltså även jag åka.
Hon åker som sagt på mina gamla skidor, det betyder att det är 20-25 år sedan jag stod på skidor sist... Men BLOCKET är min vän, hittade mig ett par lagom långa skidor (pjäxorna kunde jag fortfarande ha) med dubbla par stavar för bara hundra spänn! :D Hämtade dem i en grannstad för ett par veckor sedan, och igår var det så dags... :P
Efter lunch mötte jag upp Embla vid skolan. Skidor på, och sedan ut i spåret. Klart spännande... Kände att det var bra jäkla bakhalt. :P
Embla i skidspåret, uppe på Bredängen. När vi åkte i Gruvorna med alla backar låg kameran i ryggsäcken, då behövde jag ha händerna fria! :P
Jag på skidor för första gången på... 20-25 år? Embla sitter i en snöhög och tar bilden. :)
Vi började på Bredängen, den halva av spåret som går genom en löväng, ett naturreservat. Det gick bara fint. :) Sedan ville Embla ut i Gruvorna, skifferbrytningsområdet där man åker upp och ner över gamla slagghögar i skogen, MYCKET kuperat alltså. Jag accepterade med viss tvekan. Men HJÄLP vad roligt det var! :P
"Mamma, vad snabbt du åker, ditt hår fladdrar ju" ropade Embla förtjust när jag åkte nedför en backe i full fart och försökte få fart med mig till nästa uppförsbacke... :P Det var inte utan att det kröp glädje genom hela kroppen när vi tog oss runt i det helt fantastiska landskapet.
Tre kilometer blev det för min del, Embla hade ju åkt på förmiddagen också (tre varv bara i backiga Gruvorna!) och skrapade nog ihop runt sju kilometer totalt, plus pulkaåkning också! :P
Otroligt fina omgivningar vi har här i byn, det inser jag gång på gång. :) Efter åkturen var jag helt slut och vi landade hemma med blåbärssoppa och hembakt olivbröd, oerhört lyxigt!
Sedan har jag nog lite minnesluckor. Jag vaknade i alla fall på soffan med extrem smärta i större delen av kroppen, och insåg att jag var ett par timmar sen med maten. Hur som helst känns det som den här dagen med all glädje är värd en hel del baksmälla, så jag struntar i vilket. :P
En bild från veckan förresten - har fått tänja hårt på mina gränser flera gånger det sista på grund av all snö. Skottning är inte en aktivitet som min ME uppskattar, även om mitt huvud älskar det.
Det har droffsat ner lite snö här. Den här bilden togs i måndags, den 1 februari 2010. Dagarna efter kom det ytterligare närmare 30 centimeter snö.... Den här är den snörikaste vintern jag minns, faktiskt. :)
Ja, du läste rätt. Jag älskar att skotta snö. Egentligen gör jag faktiskt det. Det är en underbart monoton syssla där man ser tydligt resultat. Dessutom får man chansen att rensa sitt huvud och det är frisk luft och ljus och allsidig motion - ja egentligen allt sånt JAG gillar men min kropp inte riktigt klarar.
En timmes snöskottning före frukost är således ungefär vad jag pallar på en dag, sedan blir disken stående och duschen uppskjuten. Men ändå. Jag njuter så länge det varar, och tar baksmällan ändå.
Och jag kan inte hjälpa det... jag tycker det är så häftigt med allt detta fluffiga formbara! :P Ser fram emot söndagen, då hoppas jag vara i skick för mer skidor igen. Fast egentligen vill jag iväg och testa pulkan med Embla också, i den där kanonbacken vi hittade uppe vid Salen... *beslutsångest* :P
Kramar / Ellen :)
Edit: Klart jag hade vallat skidorna, men de har legat i 20 år utan att vara i spänn så svikten är rätt dålig. Satte dem i spänn direkt när jag köpt dem, och utgår från att de återfår spänsten framöver genom rätt förvaring. Kan ju inte sätta mycket klister under skidor som inte har rätt svikt, då bromsar de ju även framåt. Men det löser sig nog efter en tid med rätt förvaring! :)