Ibland är det riktigt ledsamt och jobbigt att köra folk som är sjuka,
vissa glömmer man nog aldrig utan dom etsar sej fast!
Finns en baksida med alla jobb men man får oxå sej en
tankeställare ibland, om vad som är viktigt i livet...

Körde för ett tag sen en mamma och hennes son ner till Lund, sonen
va runt 12 år skulle på strålbehandling "igen" det va fjärde gången
som cancern kom tillbaka och denna gången va det blodcancer.
Grabben hade allts haft cancer fyra gånger och på fyra olika ställen
i kroppen!
Det var så fruktansvärt plågsamt att lyssna på när mamman
försökte vara stark och pratade med grabben om behandlingen som
skulle komma igång igen, jag kände hur tårarana kom i ögonen hela
tiden och det va några som jag inte kunde hålla tillbaka!

Efter ett tag så säger grabben -Mamma du behöver inte oroa dej, jag
vet vad som händer och det är ingen fara med mej, jag klarar mej!
Då va det ett faktum att mina tårar inte gick att hålla tillbaka, tur att
dom satt bak och inte såg alla tårarna som bara kom!

Barn är så otroligt starka, har en sån livsvilja och dom är fantastiskt
underbara! Jag hoppas av hela mitt hjärta att grabben överlever
sjukdomen, att alla ska överleva det!

Detta fick mej att tänka till, fick mej en sån tankeställare när jag själv
fick blodproppen! Saker och ting betyder inte så mycket, utan att
göra saker som är kul, som man vill och kanske drömmer om!
Att vara med dom som betyder i ens liv!
Man ska inte vänta och skjuta på saker, man vet aldrig hur länge man
har hälsan eller ens lever!
Självklart är det roligt att ha fina grejer men det är inte det som är det
viktiga, det finns viktigare saker i livet!
Den/dom du älskar, nära och kära, vänner eller vem det nu är!

Vänta inte med det, utan lev nu, inte nästa vecka eller nästa år, utan lev nu!