tkd_rille skrev:

typ lycka till, har man inte opererat sig är de stört omöjligt.
första kilona är de lättaste, sen blir de bara svårare och svårare.

Det går allt om man ger fan i att käka annat än pulver, kruxet är ju att man går väldigt lätt upp minst hälften av det man gått ner direkt om man gör det så snabbt.

Gastric bypass har jag alltid sett som en extrem sista utväg om man är så stor att man inte kan motionera, då finns det ju ingen annan utväg egentligen. Men vissa saker får man ju aldrig mer äta över huvud taget och hur kul är det. Finns gott om folk som gått ner 50kg naturlig väg om man ger sig fan på det. Cambridgemetoden och Atkins t.ex. Men det finns som sagt dom som inte kan gå ner på vanligt sätt också.

MilleN skrev:

tkd_rille skrev:

typ lycka till, har man inte opererat sig är de stört omöjligt.
första kilona är de lättaste, sen blir de bara svårare och svårare.

Det går allt om man ger fan i att käka annat än pulver, kruxet är ju att man går väldigt lätt upp minst hälften av det man gått ner direkt om man gör det så snabbt.

Jovisst går de säkert, men då mår man sämre istället och inte pga övervikten. Att enbart äta pulver och skit får en kropp till att må dåligt, om man gör 100 kilo minus på ett år.
Tror du kan gå upp mer än utgångsvikten om du börjar äta riktig mat direkt efter man fuskat med pulver.

Ska man gå ner mycket i vikt är det helomläggning av livet som gäller, jag har gått ner ca: 40-50kg på 15månader ungefär vet inte hur mkt jag vägde men 36 vet jag att jag gått ner på ett år iaf då jag började väga mig. Har lagt om precis allt, mat, raster, sömn, motion, festlivet, dvs inte tagit nån pulverdiet (har dock testat med bra resultat tills man återgick till vanliga livet+några kilo till). Bara att få ett startskott med några minuskilon kan motivera vem som helst, det svåra är att mat är ändå livsnödvändigt, det är inte direkt en drog man försöker sluta med utan nåt man måste kunna hantera och veta hur, när och vad man ska äta.

Ellertz skrev:

SweetBabyDoll skrev:

Jamen..?? 5 kilo..??! Det knallar ju jag ned på två veckor ca...
Jag tror att dem liksom snackar uppåt 50 kilo, det är skillnad på 5 och 50..

japp! ja gjorde det på en... och klarar jag det på en, så klarar trådskaparen 100 på kanske ett år?

Nu är du där igen..

Fattar du inte skillnaden på 5 och som han nu säger 100 kilo..? Det är en enorm jävla skillnad.

som en del andra säger... 5kg är juh inte mkt alls jämfört vad många  behöver.. 

5kg finns det juh folk som går ner bara de går och skiter liksom (lite ironi)

asså.. det finns inte en enda bantnings metod som säger att de kan hjälpa en sjukligt överviktig person att gå ner 100kg lika effektivt och bra som den här operationen... 

man går ner ca 30-40kg första året.
och att lägga om så pass mkt av sitt liv som behövs för att kunna göra detta på naturlig väg så behöver en jävla massa i en omgivning oxå förändras...

senast idag så va jag med om en grej när jag och tjejen skulle äta lunch ihop, jag råkade gå emot en stol och folk glor genast och små fnissar och börjar viska... 

vad fan handlar det om liksom?!?!? 

få sånt folk att försvinna så aknske det vore lättare att ta steget att gå ut och motionera tex elr gå på gym osv osv

så länge alla dessa nötter finns så går det inte att att ens få upp lite självkänsla då aksnke 5kg inte en syns att man gått ner... dvs man får inte en enda kommentar om att man kanske har gått ner.. utan skiten bara fortsätter som vanligt och då bryr man sig inte längre om att man gått ner de där 5kg och man slutar att försöka.. 

vad alla än säger så bryr man sigg alltid om vad andra tycker och tänker om en.
det räcker liksom inte att man e nöjd med hur man är själv om man inte får höra det iaf kanske EN gång i veckan iaf... 

Denna operationen är till för att man ska kunna får leva ett normalt liv och förhindra en massa sjukdomar som kan tillkomma pga övervikt...

vem säger till nån med dåligt hjärta "du får fan fixa detta utan hjälp" ??!?
elr med brutet ben att " det e bara till att håla ditt ben i rätt läge så kan vi fundera på att gipsa dig när du provat det i några år"



denna operationen kan även rädda livet på en del personer...

hur fan ska man kunna ut och motionera om ens hjärta/lungor osv redan går på fullvarv när man tex
bara ska ta sig ut ur huset och in i bilen?!?!

vad är det med er alla egentligen???  har ni bara otur när ni tänker elr är ni bara födda till att vara NÖTTER!!!!!!!?!?!?!?!?!?!!?

Tycker det e bra för dig Emil att du ska få remiss och sådär
som nån sa innan du har stöd ifrån väldigt många här

Keep it up

Läs detta!

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4243166.ab

Han sprang varje dag i 26 månader.... SÅ visst fan går det att gå ner på vanlig väg bara man ger sig f*n på det. Han gick ner 160 kg.  Så alla som tror att en operation är enda sättet kanske ska tänka om.

Kickboxer skrev:

Nu snackar du skit. Han som gick i gymnasiet med mig var RIKTIGT överviktig. Men som sagt han tog sig i kragen och började träna riktigt seriöst, men han började även äta nyttig och bra mat. Motion är det viktigaste i livet, annars mår kroppen skit.

/Andrée

Går man i gymnasiet är det lätt att byta ut fett mot muskler.
50 kilos övervikt kan försvinna på ett par månader och ersättas med muskler. Oftast handlar det om att man har vikinga-genen. Man har väldigt lätt att lägga på sig fett om man blir för stillasittande, men samtidigt så har man väldigt lätt att bygga muskler. Att det är så pass mycket enklare i gymnasiet är pga alla hormoner i kroppen. Dessa börjar klinga av först vid 25-årsåldern.

Att gå ner 5-10 kg är inget problem. Om man håller uppe med kolhydraterna under ett par dagars tid och inte intar något salthaltigt så tappar man lätt dessa kilon om man är lite överviktig.
Socker och salt binder vatten i kroppen, så de första 5-10 kilona är mestadels vatten.

De flesta som lider av fetma har problem med ämnesomsättningen, men även belöningsrelaterade psykiska problem. En del har för hög insulinproduktion, vilket gör att man har problem med att man går omkring och är hungrig hela tiden, inte orkar röra på sig och dessutom blir lite smått irriterad om man inte fått i sig mat på ett par timmar. Istället för att kroppen sakta tar hand om sockret i blodet och pytsar ut energin regelbundet mellan måltiderna, så tas all energi om hand på en gång. Eftersom musklerna bara kan lagra en begränsad mängd socker, så görs återstoden av sockret om till kroppsfett. Samtidigt så kan man bli hungrig ganska så snart efteråt, då blodsockret sjunker på samma sätt som om man varit ute och sprungit ett maraton.

När det gäller belöningsrelaterade problemen så handlar det om att belöningscentrat i hjärnan skickar ut ämnen som är beroendeframkallande. En del har gener som ger dom en addiktiv läggning. Dvs att dom har lätt att bli djupt beroende av saker.

Jag har ett problem med att jag blir hungrig efter att jag påbörjat en måltid. Det är inte alltid som jag är hungrig innan, eller ens under måltiden, utan hungern kommer efter måltiden. Det är också en genbaserad sjukdom som hade något att göra med fettnedbrytning och att man hade en överrepresentation av en typ fettomvandlande celler (om jag kommer ihåg korrekt)

I vilket fall. Jag håller min kroppsfettsbalans i balans genom att träna och motionera mycket.
Att cykla och simma ökar bara min vikt, så det blir fler promenader.
Vikten håller sig på ungefär samma nivå, för den kan jag inte ändra på, men andelen fett/muskler kan jag kontrollera. Tränar jag hårt så kan jag lätt gå upp 10kg på ett par veckor, men den vikten försvinner ganska så omedelbart om jag tar det lugnt en vecka. Gick ner 5kg förra veckan.

Det bästa tipset jag har är att ta en 30 min promenad innan frukost (och sen duscha)
Eftersom man inte ätit något så har man en relativt låg blodsockernivå och insulinnivån i kroppen är minimal. Så istället för att förbränna sockret i blodet så ställer kroppen in sig på fettförbränning.
En kopp kaffe innan promenaden är bara positivt. Ökar förbränningen ytterligare.
Innan lunch ska man också promenera. Ju längre tid, desto bättre. Minst 30 min.
Att springa och jogga kräver mer energi, men fettförbränningen blir bara marginellt större, så innan måltiderna är det smartare att promenera. (Visserligen tömmer man kroppen på socker om man springer, men man ska inte ta i för mycket om man är överviktig. Lätt hänt att man överbelastar benen osv.)

Drick mycket vatten. Det rensar kroppen på slaggprodukter och minskar hungern en aning.
Om du blir hungrig mellan huvudmålen, vänta en kvart. Om du fortfarande är hungrig
så ta någonting nyttigt att äta. Ät ett äpple eller något annat mindre sött. Äpplen ökar förbränningen i kroppen en aning. En bit grovt bröd är heller inget dåligt val.

Phaetoon:

Att de flesta överviktiga har problem med förbränningen är väl kanske inte helt sant. De flesta överviktiga har en våldigt dålig livsstil.

En människas kropp är designad för att röra på sig, det är det som de flesta gör för lite. De flesta som idrottar och rör sig mycket kan äta de mesta utan att gå upp i vikt.

Utan motion och träning är det väldigt svårt att hålla en stadig vikt och ändå äta normalt. 

I de flesta fallen är de inte för mycket mat och fel sorts mat. Det är för LITE motion och rörelse.

Ellertz.

Jag köper din teori, alla kan gå ner i vikt om man klarar av att motivera sig. Problemet är att du vägrar inse den sanna problematiken här. Jag är hyffsat vältränad för min ålder om man jämf med jämnåriga. Jag tävlade förr i en sport som krävde viktklasser. det innebar jojobantning. För mig handade om ca 3-4kg att tappa. Visst klarade jag det men jag måste erkänna att det var fruktansvär jobbigt. Och i mitt fall handlade det bara om att jag löpträna xtra och inte käka socker.

Visst många tjocka skyller på sin ämnesomsättning medans det eg handlar om lathet och onyttigt/ för mycket mat i många fall tyvärr. Jag har själv släktingarsom alla gått upp pga dåligt leverne. Dock inte till trådskaparens vikt.

Min poäng är att du måste inse att man kan nästan alltid gå ner i vikt till en viss nivå. Men har man väl blivit för fet så kan det vara så att oavsett vad man skyller på etc så kan man inte gå ner igen.

VAD är det då för fel i att göra en operation för att må bättre.  Vissa har kanske inte en diciplin som du verkar ha för att går ner. Men det är väl ändå bra att de vill göra ngt åt det.Sen tror jag heller inte att det är OP som de flesta tjocka tänker på i första hand som lösning.

Det enda jag tycker är synd är att många jag känner låter sig bli tjocka pga lathet, man måste ha kontroll på det i tid. Sen är det rätt tragiskt att som mina släktingar skyller på att de inte har tid att äta rätt osv. Man måste erkänna för sig själv och ändra på det, annares ska man inte klaga.

newBadboy skrev:

Ellertz.

Jag köper din teori, alla kan gå ner i vikt om man klarar av att motivera sig. Problemet är att du vägrar inse den sanna problematiken här. Jag är hyffsat vältränad för min ålder om man jämf med jämnåriga. Jag tävlade förr i en sport som krävde viktklasser. det innebar jojobantning. För mig handade om ca 3-4kg att tappa. Visst klarade jag det men jag måste erkänna att det var fruktansvär jobbigt. Och i mitt fall handlade det bara om att jag löpträna xtra och inte käka socker.

Visst många tjocka skyller på sin ämnesomsättning medans det eg handlar om lathet och onyttigt/ för mycket mat i många fall tyvärr. Jag har själv släktingarsom alla gått upp pga dåligt leverne. Dock inte till trådskaparens vikt.

Min poäng är att du måste inse att man kan nästan alltid gå ner i vikt till en viss nivå. Men har man väl blivit för fet så kan det vara så att oavsett vad man skyller på etc så kan man inte gå ner igen.

VAD är det då för fel i att göra en operation för att må bättre.  Vissa har kanske inte en diciplin som du verkar ha för att går ner. Men det är väl ändå bra att de vill göra ngt åt det.Sen tror jag heller inte att det är OP som de flesta tjocka tänker på i första hand som lösning.

Det enda jag tycker är synd är att många jag känner låter sig bli tjocka pga lathet, man måste ha kontroll på det i tid. Sen är det rätt tragiskt att som mina släktingar skyller på att de inte har tid att äta rätt osv. Man måste erkänna för sig själv och ändra på det, annares ska man inte klaga.

Men motivera sig... Vad ska man motivera sig för? Det är sin egen kropp. Det är det enda man verkligen äger och har att ta hand om. Att en person tillåter sig själv att bli så enorm överviktig så det äventyrar sin egen överlevnad är sjukt oansvarigt...  Det borde vara inbyggt i en person att ha motivation till att inte förstöra sig själv.

Nu har frun gjort sin magsäksoperation sk gastic bypass

Ellertz skrev:

Nackdelen med en sån här operation är väl att man nästan går ner for "fort".... Många får ju problem med t.ex. skinnet som inte hinner dra ihop sig utan kommer hänga på hela kroppen.

Själva ingreppet är riktigt simpelt. Man liksom delar magsäcken så bara ena delen används. Så man ska tydligen bli proppmätt på 1/4 av vad man åt tidigare.

Har du en gång varit riktigt fet kommer alltid skinner hänga efteråt om du går ner oavsätt
hur sakta. Men det är väl fortf bättre än att väga 200kg+ då det är rent hälsoskadligt.

JapMax skrev:

Ellertz skrev:

Nackdelen med en sån här operation är väl att man nästan går ner for "fort".... Många får ju problem med t.ex. skinnet som inte hinner dra ihop sig utan kommer hänga på hela kroppen.

Själva ingreppet är riktigt simpelt. Man liksom delar magsäcken så bara ena delen används. Så man ska tydligen bli proppmätt på 1/4 av vad man åt tidigare.

Har du en gång varit riktigt fet kommer alltid skinner hänga efteråt om du går ner oavsätt
hur sakta. Men det är väl fortf bättre än att väga 200kg+ då det är rent hälsoskadligt.

Den lösa huden får du operera bort gratis om man nu behöver det. Oftast så brukar huden följa med om du tränar eller motionerar mycket...

Evildream skrev:

JapMax skrev:

Ellertz skrev:

Nackdelen med en sån här operation är väl att man nästan går ner for "fort".... Många får ju problem med t.ex. skinnet som inte hinner dra ihop sig utan kommer hänga på hela kroppen.

Själva ingreppet är riktigt simpelt. Man liksom delar magsäcken så bara ena delen används. Så man ska tydligen bli proppmätt på 1/4 av vad man åt tidigare.

Har du en gång varit riktigt fet kommer alltid skinner hänga efteråt om du går ner oavsätt
hur sakta. Men det är väl fortf bättre än att väga 200kg+ då det är rent hälsoskadligt.

Den lösa huden får du operera bort gratis om man nu behöver det. Oftast så brukar huden följa med om du tränar eller motionerar mycket...

Inte säkert. Om du är stor, men kan gå ner i vikt snabbt så hänger inte huden med. Men de blir ju inte lika mycket över som om man opererat sig.
Men där blir över.

Nu kände jag ett akut behov av att skriva ett svar angående det här. Har övertagit tangenterna av min man för att jag skriver fortare, så det här är den nyopererade frun. Det är så mkt prat om att den "nya magsäcken" töjs ut och folk går upp i vikt igen. Det kan kanske stämma för en Gastric Banding, alltså när man spänner ett band och delar av magsäcken - även om det kräver en hel del vilja. Den vanligaste operationen idag är Gastric Bypass (som jag gjort i onsdags) och där har man bara kvar en magsäcksficka i storleksordning 1,5-2 dl. Den går INTE att töja ut till några stora propotioner. Personligen upplever jag också att hungerkänslorna har gått bort, jag känner inget behov av en andra portion t ex.

Alla kan gå ner i vikt, självklart, men frågan är bara hur mkt. Mina läkare (experter inom sina områden - bara det bästa är gott nog) har själva sagt att vi är olika programmerade. Lider man av en övervikt överskridande en viss gräns (minns inte vilket) kan man ofta inte gå ner mer än en viss procent av sin kroppsvikt om man passerat puberteten. Är man som jag dessutom insulinbehandlad diabetiker med hormonrubbninbar blir det nära på omöjligt. Jag gick själv ner nästan 30 kilo på något år innan operationen men hade fortfarande närmare 50 kilo kvar och hur jag än gjorde kunde jag inte minska. Jag köpte hund, jag simmade nå't pass varje vecka, jag har gått till och från mina jobb de sista åren och åt så näringsriktigt jag kunde men efter mina första 30 sa det STOPP. För mig var operationen inte ett förstahandsval utan jag prövade allt jag kunde komma på (som inte var farligt för min diabetes) innan. Jag ångrar ingenting och jag vet att jag tog den långsiktiga vägen ut - men kom inte och kalla den lätt.

Evildream skrev:

Nu kände jag ett akut behov av att skriva ett svar angående det här. Har övertagit tangenterna av min man för att jag skriver fortare, så det här är den nyopererade frun. Det är så mkt prat om att den "nya magsäcken" töjs ut och folk går upp i vikt igen. Det kan kanske stämma för en Gastric Banding, alltså när man spänner ett band och delar av magsäcken - även om det kräver en hel del vilja. Den vanligaste operationen idag är Gastric Bypass (som jag gjort i onsdags) och där har man bara kvar en magsäcksficka i storleksordning 1,5-2 dl. Den går INTE att töja ut till några stora propotioner. Personligen upplever jag också att hungerkänslorna har gått bort, jag känner inget behov av en andra portion t ex.

Alla kan gå ner i vikt, självklart, men frågan är bara hur mkt. Mina läkare (experter inom sina områden - bara det bästa är gott nog) har själva sagt att vi är olika programmerade. Lider man av en övervikt överskridande en viss gräns (minns inte vilket) kan man ofta inte gå ner mer än en viss procent av sin kroppsvikt om man passerat puberteten. Är man som jag dessutom insulinbehandlad diabetiker med hormonrubbninbar blir det nära på omöjligt. Jag gick själv ner nästan 30 kilo på något år innan operationen men hade fortfarande närmare 50 kilo kvar och hur jag än gjorde kunde jag inte minska. Jag köpte hund, jag simmade nå't pass varje vecka, jag har gått till och från mina jobb de sista åren och åt så näringsriktigt jag kunde men efter mina första 30 sa det STOPP. För mig var operationen inte ett förstahandsval utan jag prövade allt jag kunde komma på (som inte var farligt för min diabetes) innan. Jag ångrar ingenting och jag vet att jag tog den långsiktiga vägen ut - men kom inte och kalla den lätt.

Grattis eller vad man ska säga
Hur känns det nu då?
Vad äter du? Äter du något alls förresten eftersom att du rätt så nyligen gjorde det?


Nej, någon lätt genväg är det verkligen inte, men alla förstår inte det.

Lycka till i fortsättningen

SweetBabyDoll skrev:

Evildream skrev:

Nu kände jag ett akut behov av att skriva ett svar angående det här. Har övertagit tangenterna av min man för att jag skriver fortare, så det här är den nyopererade frun. Det är så mkt prat om att den "nya magsäcken" töjs ut och folk går upp i vikt igen. Det kan kanske stämma för en Gastric Banding, alltså när man spänner ett band och delar av magsäcken - även om det kräver en hel del vilja. Den vanligaste operationen idag är Gastric Bypass (som jag gjort i onsdags) och där har man bara kvar en magsäcksficka i storleksordning 1,5-2 dl. Den går INTE att töja ut till några stora propotioner. Personligen upplever jag också att hungerkänslorna har gått bort, jag känner inget behov av en andra portion t ex.

Alla kan gå ner i vikt, självklart, men frågan är bara hur mkt. Mina läkare (experter inom sina områden - bara det bästa är gott nog) har själva sagt att vi är olika programmerade. Lider man av en övervikt överskridande en viss gräns (minns inte vilket) kan man ofta inte gå ner mer än en viss procent av sin kroppsvikt om man passerat puberteten. Är man som jag dessutom insulinbehandlad diabetiker med hormonrubbninbar blir det nära på omöjligt. Jag gick själv ner nästan 30 kilo på något år innan operationen men hade fortfarande närmare 50 kilo kvar och hur jag än gjorde kunde jag inte minska. Jag köpte hund, jag simmade nå't pass varje vecka, jag har gått till och från mina jobb de sista åren och åt så näringsriktigt jag kunde men efter mina första 30 sa det STOPP. För mig var operationen inte ett förstahandsval utan jag prövade allt jag kunde komma på (som inte var farligt för min diabetes) innan. Jag ångrar ingenting och jag vet att jag tog den långsiktiga vägen ut - men kom inte och kalla den lätt.

Grattis eller vad man ska säga
Hur känns det nu då?
Vad äter du? Äter du något alls förresten eftersom att du rätt så nyligen gjorde det?


Nej, någon lätt genväg är det verkligen inte, men alla förstår inte det.

Lycka till i fortsättningen

Tack så mycket...kom på att jag ju faktiskt har en alldeles egen användare jag kan skriva från.

Det känns bra, både psykiskt och fysiskt och jag längtar tills jag återfått full styrka så jag orkar börja träna igen. Inte så rekommenderat de första två månaderna, eftersom det tar ett tag att läka ihop invärtes.

Nu äter jag 6x1,5 dl flytande föda (massor av soppa och fil, med andra ord)...men på längre sikt kommer jag kunna äta vanlig mat som alla andra äter, dock inte mer än 1,5-2 dl.

blackdragonlady skrev:

SweetBabyDoll skrev:

Evildream skrev:

Nu kände jag ett akut behov av att skriva ett svar angående det här. Har övertagit tangenterna av min man för att jag skriver fortare, så det här är den nyopererade frun. Det är så mkt prat om att den "nya magsäcken" töjs ut och folk går upp i vikt igen. Det kan kanske stämma för en Gastric Banding, alltså när man spänner ett band och delar av magsäcken - även om det kräver en hel del vilja. Den vanligaste operationen idag är Gastric Bypass (som jag gjort i onsdags) och där har man bara kvar en magsäcksficka i storleksordning 1,5-2 dl. Den går INTE att töja ut till några stora propotioner. Personligen upplever jag också att hungerkänslorna har gått bort, jag känner inget behov av en andra portion t ex.

Alla kan gå ner i vikt, självklart, men frågan är bara hur mkt. Mina läkare (experter inom sina områden - bara det bästa är gott nog) har själva sagt att vi är olika programmerade. Lider man av en övervikt överskridande en viss gräns (minns inte vilket) kan man ofta inte gå ner mer än en viss procent av sin kroppsvikt om man passerat puberteten. Är man som jag dessutom insulinbehandlad diabetiker med hormonrubbninbar blir det nära på omöjligt. Jag gick själv ner nästan 30 kilo på något år innan operationen men hade fortfarande närmare 50 kilo kvar och hur jag än gjorde kunde jag inte minska. Jag köpte hund, jag simmade nå't pass varje vecka, jag har gått till och från mina jobb de sista åren och åt så näringsriktigt jag kunde men efter mina första 30 sa det STOPP. För mig var operationen inte ett förstahandsval utan jag prövade allt jag kunde komma på (som inte var farligt för min diabetes) innan. Jag ångrar ingenting och jag vet att jag tog den långsiktiga vägen ut - men kom inte och kalla den lätt.

Grattis eller vad man ska säga
Hur känns det nu då?
Vad äter du? Äter du något alls förresten eftersom att du rätt så nyligen gjorde det?


Nej, någon lätt genväg är det verkligen inte, men alla förstår inte det.

Lycka till i fortsättningen

Tack så mycket...kom på att jag ju faktiskt har en alldeles egen användare jag kan skriva från.

Det känns bra, både psykiskt och fysiskt och jag längtar tills jag återfått full styrka så jag orkar börja träna igen. Inte så rekommenderat de första två månaderna, eftersom det tar ett tag att läka ihop invärtes.

Nu äter jag 6x1,5 dl flytande föda (massor av soppa och fil, med andra ord)...men på längre sikt kommer jag kunna äta vanlig mat som alla andra äter, dock inte mer än 1,5-2 dl.

Äter du 6 gånger om dagen?? Jäklars vad ofta =P Fast det är väl så man ska göra, äta ofta och lite.

Känns det inte konstigt att bara äta 1,5-2 dl..? Jag skulle tycka att det skulle kännas skit konstigt =P Men du blir mätt va..? Eller känner du dig hungrig..? (många frågor )

nu har jag läst igenom allt. puh vilka inlägg och starka åsikter folk har.

Tänkte bara tillägga.. Lycka Till!

och bli inte för smal för det är inte heller kul att höra hela livet av alla släktingar som kontrollerar allt man stoppar i sig på kalas.