Otrohet är nog nått av det fegaste/mest ynkligaste man kan utföra.
har själv suttit i både sitvation med möjlighet att vara det,och även sitvation med sambo som gjort det.
Och det värsta av allt är att man ibland känner sig så jävla dum när man inte tar tillfället i akt och är det för sen sen står man iaf där med svansen mellan benen och har en sambo/flickvän som pippat runt..Men tyvär får man väl då säga att man är för stark och stolt för att utföra sånna saker..Önskar ibland man kunde göra det,men va fan skulle en hämd aktion ge för resultat lixom!..Blir knappast bättre av det.
Har många ggr frågat mig vad/hur fan man ska göra för att den där drömmen/myten om den verkliga kärleken skall dyka upp framför en och man kan ta tillvara på chansen.
Ni vet,en sån där kärlek man bara får möta en (1) gång i sitt liv!,den som förenar 2 personer till 1.
Grädden på moset nu när man trätt in i singel världen är att man är en social och sällskaps behövande människa..Hur fan får man ihop det nu för tiden då!..ingen att hålla om och chilla på ryggen osv..Ingen som delar sin värme..fan va deprimerande..men ändå skönt och befriande!..Nästan så man skulle passa på att öva lite på sin raggnings förmåga ett tag..Men fan,man är ju inte sån heller..

..
Túr livet är som en fet spark i arslet,med tillhörande överraskning