baaki skrev:
...men kollar man som i Holland (har sett deras "menyer" på nätet) så säljs inte mer än som mest 5g åt gången. Varför inte köra liknande system här? Där är det även förbjudet att röka på andra ställen än i coffeeshopsen och hemma, röker de på gatan riskerar de böter på 80€. Rätt vettigt system. Även där är priserna inte särskilt låga trotts det är avkriminaliserat, ca från 7-30€/g beroende på kvalité.
Nej, nej och nej. Du är ute och snurrar.
Det är tillåtet för en coffeeshop att max sälja 5g till dig. Allt annat är inte tillåtet. Det är således inte uttalat olagligt att sälja mer än 5g (det är såhär hela cannabislagstiftningen går till, coffeeshops har licenser på att de inte ska åka dit för narkotikaförsäljning istället för att tillåta försäljningen, ungefär). Så, näe, det är inga större problem att köpa mer. Men varför inte bara gå till nästa bra...
Du får röka precis var du vill, förutom där våran kära stad satt upp "Blowverbod", oftast kring torg och ställen där det ofta samlas ungdomar. Du blir fråntagen din cannabis och får böta 50€. Frågar du brukar det vara okej att röka på de flesta uteställen som tillåter (cigg)rökning med. På gatan i allmänt får du röka, och många (inkl jag) gör den klassiska grejen att gå fram med en joint till en polis och ber om eld. De är rätt vana, så det blir bara skratt och sen får du eld 
Cannabis är inte på något sätt avkriminaliserat här, det är bara väldigt hög tolerans för det. Priserna på normala grejer ligger på mellan 7-10€.
För att återknyta till frågan om alkohol, så skulle jag vilja infoga en artikel från swecan.org, en icke-cannabisförespråkare kanske tycker den är vinklad - men faktum kvarstår, all statistik om alkoholen är sann, oavsett i kontrast till cannabis eller inget alls. Läs gärna, det är väldigt vettigt skrivet:
www.swecan.org skrev:
Samhälle & Politik: En lagstiftning byggd på okunskap och fördomar.
Låt oss rent hypotetiskt säga att det finns en drog, en drog som om den vore laglig i Sverige skulle resultera i mellan 5000 och 7000 dödsfall per år. En drog som kan orsaka psykoser och är inblandad i ca 20 % av fallen då akutsjukvården krävs och finns med som en starkt bidragande faktor till 40 % av dem som är i behov av psykiatrisk vård. En drog som inte helt ovanligt orsakar hjärnskador hos dem som brukat den under flera år, ger magsår, kan orsaka skador i nervsystemet och känselbortfall, förlamningar. Att antalet vårdplatser inom sjukvården och socialtjänsten för att behandla och hjälpa dem, dem där deras bruk av drogen övergått till ett missbruk, skulle uppgå till över 10 000 stycken. En drog som både är psykiskt och fysiskt beroendeframkallande.
I samma scenario som ovan skulle en annan drog som inte dödar, inte orsakar långsiktig psykisk sjukdom men kan orsaka kortare psykoser. Drogen orsakar inte heller hjärnskador men är ändå totalt förbjuden. En drog som kan motverka illamående och smärta orsakat av mediciner som används vid behandling av AIDS eller cellgifter vid behandling av cancer. En drog som kan hjälpa människor drabbade av grön starr genom att minska trycket i ögat. En drog som även används med framgång vid behandling av MS-patienter. Alltså en drog som snarare borde erkännas sina medicinala egenskaper och användas inom sjukvården. Drogen kan vara psykiskt beroendeframkallande.
Låter inte ovanstående scenario lite väl otroligt?
Vårt tankeexperiment ovan är hämtat ur verkligheten. Den första drogen är alkohol, en drog som är fullt laglig i Sverige. Den andra är Cannabis, en drog som våra myndigheter helt ogrundat enligt den internationella forskarskaran klassar i samma liga som heroin och andra tyngre droger.
Att cannabis är en mindre skadlig, mindre beroendeframkallande drog än alkohol har bevisats i massor av utredningar runt om i världen, en av de mest intressanta är WHO:s rapport om cannabis från 1995 som hade med en jämförelse mellan olika preparat och dess skadlighet och beroendeskapande. Ett Cannabisbruk ansågs mindre skadligt eller i det värsta av scenarion lika skadligt som bruket av alkohol och tobak ur hälsomässigt och psykologiskt perspektiv. Det finns en uppsjö av rapporter som alla talar samma entydiga språk - Cannabis är i förhållande till alkohol en relativt harmlös och ofarlig stimulant.
Samhället visar upp en dubbelmoral, man har satt ribban vid alkohol. Alkohol är lagligt, cannabis som faller under denna ribba borde därför i konsekvensens namn också vara lagligt. Cannabis är att föredra framför alkohol ur ett samhällsperspektiv. Dock så lever gamla myter och fördomar kvar. Många av dessa underhålls av socialstyrelsen.
Socialstyrelsen gav 1997 ut en publikation vid namn ”En genomgång av vetenskapliga studier av skadepanoramat hos cannabis” . Vilka är då de skador som staten vill hävda att vi kan drabbas av vid ett cannabisbruk? Socialstyrelsen hävdar:
• att Cannabis kan orsaka psykoser, ca en av tio cannabisbrukare drabbas någon gång av en sådan psykos.
• att det finns ”ett statistisk samband mellan cannabis och schizofreni”. Socialstyrelsen hävdar att ett långvarigt cannabismissbruk leder till hjärnatrofi eller andra bestående hjärnskador.
• att THC, den aktiva substansen, kan ge direkta skador på fostret under graviditeten som kan leda till milda neurologiska och lätta kognitiva störningar.
• att långvarig cannabisrökning kan ge upphov till kronisk bronkit samt cancer i luftvägarna.
Problemet är att dessa påståenden inte håller i den mening socialstyrelsen vill framhäva vid en närmare granskning.
Det finns något som man kan definiera som cannabispsykos, däremot inte i den kroniska långvariga formen som socialstyrelsen beskriver, det socialstyrelsen beskriver finns inte ens beskrivet i den internationella forskarfloran. Däremot så finns det en psykos som beskrivs som en kortare psykos. Men att var tionde cannabisbrukare skulle drabbas av en sådan som socialstyrelsen påstår är inte sannolikt. I den kanadensiska senatsrapporten så uppskattar dom att antalet personer intagna för psykisk vård på grund av det som beskrivs som en psykos utlöst av cannabis är mindre än 1 per 1000 och att det är ytterst svårt att hävda att dessa fall beror på cannabis. Det handlar ofta om fall där den intagne redan diagnostiserats med psykotiska, schizofrena erfarenheter i kombination med alkohol, andra olagliga droger och medicinering. Då det gäller Schizofreni så finns det inget bevis på att det skulle finnas ett samband som Socialstyrelsen vill hävda.
Angående hjärnskador så påtalar faktiskt även socialstyrelsen att det inte finns några rapporter som kunnat lägga fram samma teori efter den ganska mytomspunna rapporten från början av 1970-talet. Det stämmer alltså inte. Det finns inga vetenskapliga bevis för ett sådant påstående. Som socialstyrelsen påpekar så leder cannabisbruket inte till ett tyngre bruk.
Källan för påståendet om de milda neurologiska och lätta kognitiva störningarna på foster är hämtat från Peter Frieds undersökning i Ottawa 1978-1983, en undersökning som inte är fullständig, något som socialstyrelsen väljer att inte nämna. De skillnader som kommer fram i den undersökningen kan snarast liknas med de avvikelser som finns i samband med ”vanlig” rökning vilket påpekas i den kanadensiska rapporten.
Socialstyrelsen har dock rätt i en sak: Cannabis kan leda till bronkit och cancer i luftvägarna om du röker den, - precis som det gör när du andas in mer eller mindre allt som förbränns. Väljer brukaren att inta drogen oralt försvinner denna hälsorisk.
Socialstyrelsens argumentation håller uppenbarligen inte då den granskas under luppen. Det är dock detta underlag som våra politiker fattar sina beslut på. Besluten fattas således på felaktiga grunder. Att den svenska offentliga argumentationen kring Cannabis står i ett löjets skimmer ur internationellt forskningsperspektiv gör ingen skillnad.
Cannabis har behandlas på olika sätt i lagen under åren. Enligt 1864 års strafflag kunde en person ställas till ansvar endast om någon fick svår kroppsskada eller dog av gift han sålt. De ämnen som betraktades som gift fanns förtecknade i särskilda författningar. 1876 års förordning angående vård och försäljning av arsenik samt andra giftiga ämnen upptog bland annat indisk hampa (cannabis), opium och morfin. Man såg alltså inte Cannabis som ett narkotiskt ämne vid tidpunkten. Cannabis narkotikaklassades först i Sverige 1930. Till grund för förändringen låg 1925 års Genévekonvention där kokablad och Cannabis narkotikaklassades. Det fanns två cannabisbaserade läkemedel på den svenska markanden fram till 1950. De pådrivande krafterna bakom klassificeringen av cannabis som narkotika under 1920-talet var Egypten och Sydafrika, de ansåg att cannabisen skulle jämställas med opium eftersom det ansågs göra sina konsumenter galna.
Motiveringarna för upprättandet av lagarna är felaktiga och därför även lagen. Även om motiveringen för upprätthållandet har förändrats, framförallt i USA, så har dessa påståenden alltid motbevisats. Under 1940-talets senare hälft hävdades att cannabisbruket ledde till heroinmissbruk. I början av 1950-talet motiverades hårdare narkotikalagstiftning i USA med att bakom varje langare fanns en kommunist. I slutet av 1960-talet hävdades det att man blev en omotiverad, ickefungerande, förlorare. Förbudsförespråkarna började på 1970-talet bygga upp ett mer underbyggt resonemang som försökte tala till människors förnuft mer än den tidigare skrämseltaktiken. Den gick mer eller mindre ut på att man kunde väldigt lite om cannabisen och att man borde invänta kommande rapporter för att ta det säkra före det osäkra.
Som vi ser så har det aldrig funnits en rationell grund för förbudet som bygger på myter och galna antaganden. Detta trots att mer eller mindre varje stor rapport varit emot en kriminalisering av bruket på konsument nivå.
Här är ett mindre urval av dem: Panamakanalstudien av Amerikanska militären (1916-29) LaGuardia-kommissionen i New York (1944) Baroness Wootton-rapporten (Storbritannien, 1968) Ledainkommissionen (Kanada, 1972) Shaferkommissionen (USA, 1972) Schweiziska kommissionen för drogfrågors cannabisredogörelse (Schweiz, 1999) Police Foundations rapport (Storbritannien, 2000)
Förbudet i sig bör därför ses ur ett historiskt perspektiv som omoraliskt och principiellt felaktigt.
Homosexualitet mellan vuxna människor var enligt lag förbjudet fram till 1944. Det var först 1979 som socialstyrelsen avskrev homosexualitet som en psykisk sjukdom. Det har alltså funnits andra lagar utöver lagstiftningen kring cannabis som byggt på okunskap, fördomar och privatmoraliska värderingar djupt rotade i fördomar. Är det verkligen värdigt ett land och rättsstat som Sverige att ha kvar en sådan lagstiftning? En lagstiftning som kränker den personliga friheten.
Jonas Å
granskande lekman
Publicerad: 2003-12-11
Mycket tänkvärt om alkohol.
