baca skrev:
Detta är dagen jag väntat på i snart 27 år, Fick äntligen köpt mig min alldeles första hoj. Valet föll på en väldigt fin ZZ600r från 95 som endats gått strax under 4000mil. Känslas att få grensla denna för mig otroliga best och få varva upp den till 10-11 tusen varv var nästan obeskrivlig. Ljudet, känslan och kraften var å man fick rysningar.
Då jag är en sån som hellre lyssnar på mitt hjärta än hjärna blev det köp direkt, utan att änns ha provkört den (då jag saknar det berömda kortet och för den delen inte suttit på en nått som kan liknas en mc på över tio år kände jag att näää köp den först, vält med den sen). Personen jag köpten hojen av erbjude sig att köra ut den till det garage jag håller till på kvällarna och skruvar på min andra passion, en Ford falcon futura från 67.
Jag tackade gladeligen ja till erbjudandet och bad henne följa efter mig i bilen, hon frågade "vart ligger det?" jag sa vart och hon sa försök hänga på mig istället. Sagt och gjort hon lägger sig framför och kör lungt å sansat genom bostadsområdet. Vi kommer ut på leden som går mot Älvsborgsbron i riktning mot Hisingen.
Väl uppe på bron förstår jag i samma ögonblick som min hastighetsmätare börjar närma sig 100 kmh att denna tjej vill nog säga hej då till sin älskade cykel en gång för alla. Tankarna flyger runt i skallen, först att hmm hon kör lite fort hon vet att vi skall igenom lundbytunneln och där finns kameror, både vid ingången och i mitten, sen övergår tankarna mer att snart sitter jag väl på den hojen och gör likadant, sen slås tankarna i spillror att att en idiot till bilförare bryter mot heldraget och korsar min körbana med några millimeter tillgoda att göra mos av min kofångare. Upptäcker att oj man får verkligen vara fokuserad och inte drömma sig bort, tänk bara om man hade suttit på sin hoj vad hade hänt då?? kommer nog ta det väldigt lungt i trafiken så här första året iallafall.
Väl i tunneln och passerat den andra kameran ser jag bara en liten strimma av ljus försvinna framför ögon på mig inser att det är min mc som försvinner i en jä...la fart. Försöker hänga på men det e ju lönlöst själv sitter man i en sur gammel Ford mondeo från 94 som inte har särskilt många mil kvar i sitt liv. När jag ser kvällssolens strålar i andra sidan tunneln och ögonen rättat till sig till solljuset ser jag min älskade mc igen, 200 meter framför mig vid ett rödljus. Föraren tillika säljer sitter otåligt och trummar med handen på låret och väntar på att få grönt. Känner mig en smula ledsen för hennes skull då hon bedyrat sin kärlek till denna hoj och jag vet att hon kommer verkligen sakna den.
Grönt ljus, hon petar i ettan och kommer iväg riktigt snabbt, innan jag änns fått i 2 har hon förmodligen redan fått högsta växeln och försvinner ifrån mig igen. Lyckas komma ikapp henne i höjd med Hjalmar Brantings platsen och tänker för mig själv att fan vad denna hojen måste gå. Väl ute vid garaget sker allt det formella så som pengar, papper, etc etc. Lovade att jag skulle köra hem henne igen efter att leveransen av hojen var klar. Sagt och gjort släppte av henne hemma. Nu ville jag inget annat än att åka tillbaka till garaget och kolla in min nya fina vän.
Faaan kom på att jag lovat min kära mamma att jag och min sambo skulle komma på middag, jaja man får hålla det man lovar. Åker hem till min mor där maten snart e klar "tur tänker jag, käka snabbt sen till garaget" Jag måste säga att det kändes som den längsta middagen i mitt liv. Äntligen efter 1 timma och 29 minuter senare sitter jag och min sambo i bilen påväg mot garaget.
Väl framme vid garaget står min nyinköpte vän på utsidan och väntar på mig. Ur bilen på med ryggplata, boots, handskar och jacka. Sätter mig på henne vrider om nyckelm, petar i neutral och trycker på startknappen.
Vilket ljud.....
Eftersom jag inte åkt något på två hjul på över tio år tänker jag "ta det väldigt lugnt". Känn kopplingen, ha balansen, hitta draget och försiktigt rulla iväg ingen ide å gasa bara ta det lugnt. Kommer faktiskt iväg väldigt fint och harmoniskt rullar framåt ca 50 meter innan jag måste svänga. Faaan var det så här man var tvungen att göra när man skall göra en snäv sväng i låg hastighet. Lyckas svänga men om ej den vackraste av svängar så kom jag ju relativt rakt. Känner mig lite modig av att det går såpass bra så jag gasar upp lite å lägger i en högre växel. Dock går det väldigt långsamt fortfrande i verkligheten, men i min värld känns det som jag lika väl kunde kört i hastigheter som Rossi är van vid. Jaha nu kommer det en vänstersväng till jaja får väl ta den snyggare nu då. Sagt å gjort den blev kanon, Gööööött säger jag för mig själv och gasar på lite ut ur svängen. Men vad e det nu då?? varför låter motorn så konstigt? och varför dog den nu då?? va faan.
Försöker starta men inget annat än startmotorn vill gå igång. Hmmm har jag gjort den sur kanske? frågar jag mig själ med tanke på hur illa jag faktiskt körde. Vem vet jag kanske fyllt hela förgasren med soppa.. Inser när jag kommer tillbaka till garaget att den nu förre ägaren hade strypt bensinkranen innan vi ställde in den i garaget för förvaring. Försöker igen och denna gången går den igång som den ska.
Men nu känner jag att det e nog med äventyr för idag. Är i garaget ett par timmar till då det byggs 10 bilar som skall upp till Bilsport performence & custom show och försöker hjälpa till så gott det går. Men allt jag kan tänka på är min nya fina svartlackade vän som står brevid mig. Tar säkert 5-6 ggr och startar upp henne för att bevisa för mig själv att herregud den fina maskin är faktiskt min, lite som att nypa sig i armen för att kolla om nått är på riktigt.
Well well mina vänner detta blev lite av en novell, lovar att framtida inlägg kommer vara kortare. Nu väntar på en jävla massa nötande av av konbana och likande då tanke är att jag skall ha kortet innan sommaren så vi kan ses ute på vägarna.
MVH Martin "BACA" Hotrod (ja Hotrod är mitt riktiga namn)
..
