Hitta denna texten från en artikel på Aftonbladet.se

"Tvåförtin" är en bil att älska eller hata.
  Ingen står likgiltig inför den.
   240 är älskad för att den är så vidunderligt slitstark och långlivad att den aldrig försvinner från vägarna. Modellen är hatad av samma orsak – en rest från den förgångna, en bränsletörstig dinosaurie, en svensk sextiotalsjänkare.
  Älska eller hata, välj själv.
  En sak är i alla fall säker: hittar du en plåtfrisk 240 och rostskyddar regelbundet kan du behålla bilen livet ut.
  Hemska tanke!
 
Att köra: Smidig som en pansarvagn. Tungstyrd, tungväxlad, tungkopplad och med motor len som en stenkross.
  Det märks att rötterna är från 1960-talet. Suverän förstabil eftersom den tål misshandel som ingen annan fyrhjuling.
  Bakhjulsdriften gör 240 sladdbenägen vintertid.
 
Att äga: Utmärkt, därför att: 240 finns i alla prislägen. Reservdelar är billiga och finns överallt, inte bara hos (dyra) Volvo.
  Vem som helst kan skruva 240. Service består i stort sett bara i ny motorolja plus nytt oljefilter. Den urgamla uppbyggnaden à la lastbil gör större mekaniska ingrepp sällsynta. Slitstyrkan är oöverträffad.
 
  Komfort: Som vanligt ger stolarna hög bekvämlighet vilket hjälper upp totalkomforten som i grund och botten är ganska ofin och struttig. Så länge vägen är slät funkar det bra men på ojämnt underlag hoppar den stela bakaxeln kråka.
  Högt vindbrus.
  Utrymmen: Tillräckliga. Baksätet är visserligen halvdant med tanke på bilstorleken men skuffen är rymlig. En svaghet är den höga lasttröskeln på sedanversionen. Kombimodellen är en riktig laståsna som sväljer det mesta.
 
  Säkerhet: Hygglig med tanke på den gammalmodiga konstruktionen. Folksam klassar 240 som 20 procent säkrare än medelbilen.
  Förarkrockkudde blev tillval från 1990 och standard på sista årsmodellen (1993).
 
  Känsla: 240 börjar få kultstatus och visst känns den lite speciell – som att köra världens modernaste veteranbil ungefär.
  En robust och råbarkad kärra som gör allt för att inte charma någon, visst är det lite charmigt…


Själv väljar jag att älska min "Bränsletörstiga dinosaurie"

Källa : http://www.aftonbladet.se/vss/bil/story … 33,00.html

Väljer att varken hata eller älska, men är ändå långt ifrån likgiltig...

240 har på nått sätt en enkel "brukscharm" som ingen annan bil har... den känns verkligen som världens yngsta veteranbil.
Jag tror att denna bil kommer få samma höga (om inte högre) kultstatus som Amazonen idag åtnjuter. Så är det redan ute i Europa, när jag skulle sälja min 240 för drygt ett år sen fick jag nästan direkt ett svar från en man i Tyskland.

hahahah ;D Volvo 240 = PANSARVAGNEN!!

240 är ju underbara!!

Tänk när man blir lite äldre och har barn o grejjer,, då kommer ungarna säkert prata om 850:n "den risiga skithögen till pansarvagn"

men i mina ögon kommer alla volvo alltid vara riktiga pärlor ! (förutom 480 usch)

Det är fina bilar... Men bensinsnåla det är dom inte....

Volvo 240 är som en klocka som bara går och går ;D

oki att dom inte e så porriga eller roliga köra men e svensk kvalite går mur bra åh länge som hälst håller för fruktansvärt mycke varvstopp åh förgasa smällar burnar inte ens när vi fyllde morton me grus åh massa massa sand dog den gick köra 2 månader till sen va d sommar så då blev d skkroten men den gick

Hehe bra text
"En sak är i alla fall säker: hittar du en plåtfrisk 240 och rostskyddar regelbundet kan du behålla bilen livet ut.  Hemska tanke!"

Det är kvalitet vi snackar om