Jag har hållit på ett tag med att försöka hitta den smartaste dealen på nästa bil, och jag har fastnat på en sak jag inte får ihop.
Min utgångspunkt var den vanliga, leasing är för dom som inte orkar räkna, köper man kontant eller med lån blir det billigare i längden eftersom man äger något på slutet. Så när jag började jämföra totalkostnad per månad, alltså värdeminskning, ränta, skatt, service, försäkring och vad pengarna hade gett om de legat kvar på kontot istället, räknade jag med att köp skulle vinna varje gång.
Det gjorde det inte. På en del bilar ligger privatleasing lägre än att köpa exakt samma bil, och då pratar vi inte småpengar. På de värsta fallen handlar det om flera tusen i månaden.
Det som fick mig att haja till är att varenda sådan bil jag hittat är en elbil. Inte en enda bensinare eller hybrid i högen.
Min gissning är att det sitter i restvärdet. Leasingbolaget räknar med ett garanterat restvärde som tillverkaren står bakom, och om det värdet ligger högre än vad begagnatmarknaden faktiskt betalar så är det tillverkaren som tar smällen, inte du. Köper du bilen tar du hela värdeminskningen själv. Elbilar har rasat hårt på begagnat de senaste åren, så det skulle förklara varför det är just dom det gäller.

Men jag är inte säker på att jag tänker rätt. Är det verkligen så enkelt, att man i praktiken får någon annan att betala elbilens värdeminskning? Eller missar jag något i kalkylen, typ att milgränsen och slitagebesiktningen vid återlämning äter upp hela skillnaden?
Vad har ni landat i? Någon som faktiskt leasat en elbil och räknat efteråt på vad det blev jämfört med att ha köpt den?

Det här är blev nyfiken på.

Sen en annan aspekt jag undrar över, slitagebesiktningen vid återlämnande har jag hört är relativt smidig(Toyota och Volvo i alla fall), men tar dom med batteriets slitage i den besiktningen? Alltså hur många procent batteriet har kvar. Det kanske finns nån avräkningstabell som säger att batteriet räknar med att tappa si eller så många(få) procent på de 3 åren?

Problemet som jag ser är mer långsiktigt, dvs efter 3 år när du lämnar tillbaka leasingbilen, leasar du troligtvis en ny. Och efter ytterligare 3 år blir det ännu en ny.

Jag köper rakt av att det blir billigare att leasa om du aldrig vill ha en bil som är äldre än 3 år. Förutsatt att slitagebesiktning går bra, service är gjord i tid och att miltalet (vanligtvis 1000 mil/år) inte övertrasseras.
Om man villhöver åka runt i en ny bil konstant så är leasing helt klart det man ska välja.

Jag tror dock att biltillverkarna tjänar stora pengar på tjänster, prenumerationer och auktoriserad service och kan därav ta förlusten på sålda bilar. De vill trycka ut så många bilar som möjligt till kund så att antalet prenumerationer ökar. Det är enklare att motivera att leasa en bil för ?endast 5000kr i månaden? och sedan betalar man några hundringar i månaden för att låsa upp alla bilens funktioner än att låta allt vara upplåst mot att leasingen kostar 7000kr/månad. Det är den stora siffran som gemene man tittar på, resten kommer senare.

Detta är vad jag tror men det är också en ganska kvalificerad gissning då även stora tech-företag jobbar på liknande sätt. Apple hade inte varit så stora som de är idag om de inte haft Apple Music, iTunes, App Store, iCloud, Apple Arcade etc etc.
Samt att folk med gamla telefoner kan ju ändå använda tjänsterna och på så sätt får Apple fortsatta intäkter trots att de inte säljer ny hårdvara. Ju fler enheter som finns ute hos kund, desto mer pengar kan tjänas.