Exakt en vecka kvar. Är så glad över det så jag inte kan beskriva det i ord. Alla lektioner är över, allt inlämnat och tillbaka lämnat. Skåpet tömt och nyckeln tillbaka lämnad. Är ganska nöjd över slutbetyget med, 2 G, 6 VG och 20 MVG. Borde vara nöjd men nja..jag är aldrig riktigt nöjd över mig själv kan jag väl tillägga.

I morgon ska man väl bege sig ner till H-holm är det tänkt på Power start of summer Meet, dom utlovar fin fint väder så det kan ju bli bra. Men saker har en viss tendens att bara hoppa på mig så man vet inte om något annat kommer emellan. Man får liksom märka det:)

Ett par värstinghögtalare och ett nytt steg är inhandlat till Nyllet med, är tänkt att dom ska hinna sättas i innan studenten. Tur att man har händiga chaufförer som hittar problemet med ljudet åt en:) Åh nej, jag har inte sabbat något av stegen, än. Men dom gick varma i lördags...väldigt varma...

JAG TAR STUDENTEN SNART SNART SNART, JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD:)

Förlåt tror jag börjar bli lite knasig:) Men jag är bara så lycklig över det!

Puss&kram

Ja Impalan har varit som en grinig jävla kärring idag haha nä allvarligt faktiskt, surat igen nästan hela tiden när det gått för sakta enligt den... På en grusväg vill man ju inte bränna på liksom, skulle dö av dammet. Nja kan vara dags för nya tändstift igen... Ska kollas upp innan Hässleholm iaf.

Sen hänger mitt och Peppes förhållande på en skör tråd just nu. Blivit erbjuden att köpa en V70 AWD 170hk för strunt pengar egentligen, men för att det ska bli rätt ska Peppe bort för att isåfall finansiera det nya köpet så jag inte måste lägga ut extra pengar och dessutom bara bli stående med en bil extra.

Vet inte hur jag vill ha det, 940 å V70 är knappast jämförbart med vill jag ha en V70 igen? Byta sidorutor eftersom dom är utknackade är absolut inget problem men jag vet inte ändå... Ska fundera och se lite, att han håller bilen åt mig iaf vet jag... Sen får vi se. Hade även två ytterst billiga Golf treor men då håller jag nog hellre kvar i Peppe. Eller? Nja nu har allt blivit allmänt jobbigt...

Skolan är iaf AVKLARAD! Inga fler prov, inlämningar eller uppsatsskrivningar någonsin! Underbart..
Nu väntar jag bara på studentveckan. Ska bli obeskrivligt härligt.

Puss&kram

Till sist fick även vi smålänningar se solen och vädergudarna var med oss. Efter regn kommer alltid sol och så gjorde det även i lördags. Det blev många bilar och folk i Borgholm och jag kan nog säga att dom flesta va nöjda med kvällen.. Här kommer lite bilder:)



Rune ville följa med i mattes kasse....


Impalan och Sjöqvistens Cadillac på Gräsmo...


Jag själv då... Nja luggen sitter iaf


Classes 56a. Även ägare till Evil 56


Nykvists 65a...


Camillas Buick 58a...


Peters coola rod


Gult överallt...


Engdahls fin fina Galaxie cab


Öland här kommer jag!


Söta Millan och Krille


Gamen fina Cadillac


Chuckens fina Buick


Vackra Öland


Denna bilen älskar jag!


Min kusin hittade jag oxå


Taxi taxi. Sigges helcoola bil


Öland är solen och vindarnas ö.

Sen dagens bilder då...

Kapten Grym på promenad


Syns man inte finns man inte...


Rune darling


Little...


Hela gänget

Och slutligen sista bilden


Jannis student i onsdags. GRATTIS gumman

Puss&kram

Till alla er som inte varit berörda av massutskicket från mig eller dom andra så samlas vi på Liljas i år för att köra karavan över till Borgholm. Många har frågat varför Liljas och svaret är att vi har det lättare att hålla ihop karavanen då, Glasporten gjorde att många delades när vi skulle över 25:an.
Eftersom Rälla öppnar vid 17.00 och avgår in mot Borgholm vid 19.00 tänkte vi satsa på att vara där vid sex tiden så man hinner prata med lite folk innan avfärden.

Vi avgår från Liljas vid 16.30

Stopp på vägen kommer som vanligt vara Gräsmo och Dämmet och sen förmodligen brofästet.

Ju fler som kommer dessto roligare blir det!

På Rällapaviljongen håller dom öppet mellan kl. 22.00-03.00 och spelar gör Danny Ryan & The Snapshots. 100kr inträde för alla. Tänk på att betalningen sker innan man kör ner på parkeringen.

Vi hoppas på vackert väder med sol hela dagen och varmt. Över 20 grader har metrologerna lovat men man får väl se.

Hoppas det blir ännu fler bilar på crusingen i år och mycket folk på festen. Vem vet, vi kanske syns?!

Puss&kram

Som alla vet har det kommit ett antal mm regn här dom senaste dagarna. Impalans skuff kan sägas att den inte är 100% tät. Det är inga springor på bakluckan, rost eller liknande och gummilisten är ny och hel men ändå kommer det in vatten som sagt. Funderat på att krypa in och stänga luckan och låta någon spola vatten så man liksom fattar vart vattnet kommer in... Men har ingen direkt lust att testa det experimentet. Folk påstår att det kan bero på att jag kör den stukad med vem vet..

Så jag har min egen fiffiga lösning. Ingen matta i skuffen och baslådan har små snygga fötter (hahaha två reglar men det fyller sin funktion) och stegen brukar jag täcka med en tillskuren bit byggplast när det regnar. Men tydligen har jag blivit halvt senil nu. Höger framruta var öppen, förmodligen hade jag glömt att stänga den och stegen var inte täckta. Så när jag öppnar kofferten är det en lättare insjö där bak, allt är dränkt! Det ligger alltså små vattenpölar på stegen och lådan är helt blöt. Ett lättare utbrott fick jag över min egen glömska. Bara låta skiten torka och hoppas på det bästa. Ligger över 10000:- i den skuffen så jag borde vara mer mån om det... Byter ju steg minst en gång om året för jag tar sönder dom hehehe. Så nu håller vi tummarna och hoppas det funkar så Impalan kan dunka dunka på lördag i Borgholm. För nu iår är jag ju byhålans tuffaste gäng hahaha

Hoppas på sol och värme på lördag:)

I morgon är det studenten på Ingelstorp, Impalan rullar och Janni ska grattas...

Nu är det slutplugg som gäller:)

Puss&kram

Idag bara öser det ner, vattenpölar överallt och man blir dygnsur. Paraply är nödvändigt om man vill vara någolunda torr. Men hur har någon mage att sno mitt paraply?????! I skolan. Skäms på dig, stryk borde ges. Sno MITT paraply när det ösregnar!!! Jag blev ju blöt tack vare det. Att ett sketet paraply blev stulet är inte mitt värsta problem, men hur kommer folk sig för? När ska dom lära sig skillnad på mitt och ditt? Vill du ha ett paraply, köp ett då för helvete som alla andra! Grrrr...

Volvo nr3 här i huset rullade igenom med u.a idag! WOW! Så nu ska skilsmässa tas ut... Ska berätta en rolig grej. Pinsam för mig men... Som alla trogna bloggläsare vet köptes ju en 240 in för struntpengar, när den skulle lagas iaf så skulle jag flytta den. Min kommentar va: Jag har körkort, vore väl fan om jag inte kan flytta den. Men nja... bilen dog gång på gång. Jag skrek att den var en jävla skrothög och borde skrotas. att bilen hade choke fanns inte i mitt register. Svärandes kommer jag gapande på min far som upplyser mig om problem nr 1. Sen var det löst. Men sen kom problem nr 2. Jag fick inte i backen. Arg som tusan igen. Upplyst igen om backspärr.... Då rök det ur mina öron... Vi förflyttade oss från tomten till garaget, vår enda tur ihop efter mycket om och men. Så är så gamla bilar något för mig? Nej. Vi gjorde slut direkt.

Men jag är lika glad för det:)


Min värsta ovän...

Puss&kram

Jag kan absolut inte sova, jag borde va dödstrött och bara somna och försöka sova bort alla bekymmer men jag kan omöjligt göra det. Jag hade tänkt att sätta mig och blogga om hur underbar min helg varit, perfekt har den varit. Jag hade inte kunnat önska mig mer. Men sen kom det här, som en blixt från ovan. Naturligtvis träffades jag. Jag vet inte vad det är för fel med mig, varför jag alltid lyckas göra fel? Hur det kan bli så fel trots jag vill så väl. Kan två personer vara ämnade för varandra men inte hitta den gyllene medelvägen? Eller är allt en illusion bara? Jag kan inte förstå hur någon kan vinna någons hjärta på ett sådant vis och behålla det efter allt.

JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE!

Jag är fortfarande så upp över öronen kär, älskar mer än mitt hjärta borde tillåta mig att göra. Jag skulle dö för den personen ifråga om valet kom om han eller jag skulle leva. Jag älskar verkligen honom. Jag har förlorat honom, jag har gått från honom, han har gått från mig, jag har vunnit tillbaka honom och han vunnit mig. Han har hatat mig, jag har hatat honom. Vi har nog hoppat över dom flesta stenar som finns att komma över. Men alltid lyckas vi snubbla till och falla på en ny.

Kan man släppa någon man älskar? Kan man bara ge upp? Jag kanske är världens idiot men jag kan inte det. Jag kan be personen fara och flyga men jag kan inte sluta älska. Inte honom iaf. Jag skulle kunna ge upp mitt liv för honom om det krävdes. Sen när allt går så fel blir jag så förstörd. Han äger mitt hjärta och kommer nog alltid att göra... Här sitter jag i min ensamhet och en tår rullar nerför min kind som så många andra kvällar, han är tiotals mil bort och jag vet att han sitter och tänker där med. Mitt liv har nog varit som en bergodal bana sen vi träffades men jag har aldrig ångrat en sekund.

JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID oavsett vad...

Teknik prylar och jag går inte alls ihop längre! Datorn är riktigt för jävlig, trögare än trögast... Å jag surare än surast. En ny jävla dator ändå jävlas den mer än någonsin! Suck... Även mobilen fick se sitt öde idag, igår kom det MMS, ja det borde väl gått fint tycker man men inte, den låste anslutningen gav mig ingen bild och bestämde sig för att totalt förstöra min kväll. Nja jag tänkte självklart att jag startar om den så är ju problemet löst men ack nej. Samma sekund som jag försökte starta den möttes jag av det vanliga synen, en vit bakgrund med klocka, dit men inte längre. Programvaran gav alltså upp igen! 4 gången sen september. Surt. Åkte in till Siba idag och dom höll faktiskt med mig, så skulle få en ny på garantin men bara vänta tills den 4 Juni! Så roligt...

Nä detta känns inte bra, fick skattelappen idag iaf. Det enda positiva idag.. Nu vill nog inte datorn mer. VARFÖR MIG LIKSOM?!

Puss&kram

Hålla koll på saker verka rinte vara min grej idag.. Stod och bara glodde på posten idag, varför fick jag ett nytt regbevis på Peppe liksom? Fattade ingenting... Först.. Sen gick ju ljuset om att jag regbesiktade den i fredags utan krok, därav dom nya papperna. Taadaa liksom! Ja vilket som tänkte jag lägga dom där resten av papprerna låg men nja... Jag har tappat bort dom. Någonstans ligger dom men var är mysteriet. Just nu har jag 37000 papper känns det som överallt. Överallt ligger det papper och jag kan erkänna att hålla ordning på dom är inte min starka sida, brukar ha koll men just nu är det en enda röra. Får städa någon dag tror jag, min gaderob svämmar över med kläder med... Hmmm... Städa är ju dö trist men får väl inse mitt öde någon dag. Gjorde sista Engelska grejen så nu är ENGC över för alltid! Liksom tyskan. Svenska B/C sa jag skicka in ikväll sen är dom med över:) Filosofin ska Rebban och jag göra i morgon så har jag bara 1 prov, 1 inlämning och en hemtenta kvar. Funkar att arbeta på lite tydligen:) Sen är det studenten!!!! Kan man göra något annat än jubla. Nej inte jag iaf.
Fixade slutbetyget idag med, plockade över några kurser på ett samlat betygsdokument, 2 G:(, 4 VG sen resten MVG. Jäkla nice på tre års tid:) Voila...

Nu ska jag plugga slutspurten sen sussa kudden. Är dödligt trött och hatar allergin nu på våren, konstant ont i huvudet, ögonen rinner och allt är allmänt jobbigt... Brukar inte vara så men i år... Ja 2009 är som det är...

Puss&kram

Allt har faktiskt rullat på utan problem under helgen... Elle och jag "råkade" virra bort oss och hamnade 6 mil åt motsatt håll. Hehe Ooops. Men lika kul ändå hade vi. Alltid lika kul att umgås med goa vänner. Lilla Nybro har också varit drabbade av årets första oväder- naturligtvis rök datorn... Jag har fått leva utan i tre dagar. Hemskt hahaha Tur var så lagades den på rekordfart.

Impalan har slagit nytt rekord på snabbhet, nja iaf från stillastående. Utanför skolan har vi en fin raksträcka åt vardera håll som det är perfekt att ge järnet på. Ja jag har inte hittat någon bättre iaf...
Den bara fortsätter att öka och komma upp i 85 miles på små sträckor är absolut ingen svårhet, men sen är det ju dags att bromsa för hinna stanna liksom. Men ändå har den betydligt mer att ge. Mer än 160 svenska kilometer har jag aldrig vågat dra iväg över, men det finns ändå mer att ge. Bra för va en gammal risig Impala;) Men väghållningen är ju inte den bästa om vi säger som så.. Men motorn i bilen är det kryaste på hela bilen och med pappas lilla hjälp har det blivit ännu bättre:) Däremot har jag en bakaxel som är och sjunger på sista versen känns det som, behövs en ny... Kör man hyfsat under sommaren får den bytas till vintern. Rasa under säsongen vore förödande för mig!

Dom vill att jag ska köra upp för licens på lördag, misstänker att dom har Satelliten i baktanke sen, för dom skulle ALDRIG tjata och erbjuda sig betala och allt om dom inte hade något planerat... Hmmm.. Vi får väl se, hjälm och bälte-buuuh. Känns som för mycket att ordna denna veckan hahaha

Annars har väl ganska mycket ordnat upp sig och nya saker att fundera på har dykt upp. Men sånt är väl livet. Nu går jag ju i stallet iaf. Har som mål att bli klar med tre kurser den här veckan:) Så har jag bara två kvar för snart är det ju studenten:)

Puss&kram

I morgon ska jag och världens roligaste kompis ut och röja järnet! Det behöver vi båda två tror jag. Få våra tankar på andra håll, jag behöver förtränga sorgen och allt... En helkväll i Kalmar med goda vänner, massa goda mat och dricka. Härliga låtar och bara behöva bry oss om oss själva. Börjar med grillfest hos några vänner och sen åka lite bil, snacka lite skit med andra och sen röja loss på stadens pubar och barer... Sötisarna i Scott ska vi spana in med hehe, undra om det är anledningen man går, 1 att dom är söta eller 2 spelar bra? Elle och jag tillsammans är två partyräkor (hehe precis uppfunnit ett nytt ord tror jag?!) Våra fest tillfällen ihop är alltid lyckade. Impalan lär stanna hemma eftersom jag fortfarande inte har några hellysen, men blir väl kanske Ölands bil hem, det får vi se.. Båda behöver få tankarna på andra håll och då är det perfekt att satsa på att gå ut och att ha kul. Vad kan vi annars göra?

Daniel: Eftersom du är knäpp tyst så tolkar jag svaret som ett nej så du vet vad jag kommer göra...

Ha en trevligt fortsatt kväll!

Puss&kram

Som rubriken antyder så har jag insett att livet kommer gå vidare och bara göra mig starkare av alla motgångar. Ja jag hoppas det iaf... Att förlora någon man älskar är alltid hårt men ibland kan man nog inte göra annat än acceptera det. Kanske det var bäst för alla inblandade? Jag blev ledsen, arg och upprörd, det är bara ett tecken för att jag faktiskt bryr mig om personen i fråga... Men det är det ingen som förstår. Jag verkligen HATAR att vara själv, för mig finns det inget värre. Men sen när man ställer sig frågan är det verkligen så hemskt får jag svaret nej... Jag får tid att ägna mig åt saker jag verkligen behöver, dom som älskar och bryr sig om mig finns hela tiden i min närhet. Så är jag inte själv egentligen. Jag är singel inget annat. Allt detta har fått mig att öppna ögonen och se allt med ett annat perspektiv... Mer tänker jag inte avslöja...

Min häst kommer jag sakna mer än mest, jag älskade min lilla dunboll mer än allt. Men som min tränare sa när jag var ute och pratade med henne, "minns alla goda stunder med henne och det bästa ni hade ihop. Försök minnas allt det positiva. Du kan aldrig sitta upp på en annan häst och börja jämföra för det kommer aldrig gå. Ta din tid på dig och smält allt, arbeta med Little under tiden och kom när du är redo. Fick jag upp dig i sadeln förra gången vet både du och jag att du snart sitter där igen" Det kändes som välbehövliga ord, och det låg mycket sanning i vad hon sa. Så snart skolan är slut har jag och Little en plats över i deras stall för att komma i form igen och förmodligen få henne till att lägga ner alla galenskaper hon har för sig. Tillsammans kom vi fram att om vi mot all förmodan inte får henne att funka "normalt" skulle vi betäcka henne med deras arabhingst och vänta på en liten fölsing istället. Biancas box lär bli bebodd igen efter betessäsongen av ett halvblodssto som ska bli ridkompis till Little och träningsobjekt för mig... Bianca kommer alltid vara saknad men jag kommer aldrig få tillbaka henne. R.I.P.

Peppe rullade igenom besiktningen idag med blankt papper utförd av t.om stationschefen själv, nu rullar han ett år och inom dess lär vi skilja oss... Det lovar jag:p Annars har det varit mycket shopping idag, ni skulle se mina grymt läckra strumpor! Så jäkla mycket jag:) Även ett fynd inhandlades igår utav pappa och mig! Hmmm ja ingen av oss vill ju ha en Volvo 240 men är allt billigt är vi framme typ hehe, en jätte fin 240 på 17000mil, nya sommardäck på alufälgar, vinterdäck, turbofälgar till Peppe med jätte fina däck, ett slutsteg som var två månader gammalt, värstinghögtalare likadana som Peters i Cadillacen, en ny cd och lite allt möjligt. Om jag säger att jag gav två dagars lön på ITT så får ni räkna lite själva:)

Nä nu ska jag skjutsa bort Anna till hennes bil strax, hon lyckas alltid hitta något vildsvin på vägen vilket leder till många besök hos bilverkstaden hehe


Puss&kram

Nu ikväll tvingades jag gå ut i stallet... Vägen ut till stallet har aldrig känts så lång... När jag kom in i stallet möttes jag av den vanliga lukten av hö men jag tycket det stank.. Det var en äcklig känsla över det hela. Jag öppnade boxdörrarna men bara tre. Det syntes så väl att golvet var ren spolat men det syntes var fläckarna varit. Hela stallgolvet skiftade i en mörknyans mot delar av ljusgrå betong. Tröskeln ut till hagen var rödfärgad i kanten och ut genom dörrarna syntes det så tydligt att det låg ny sand och grus. Det var helt mörkt. Förmodligen för att det regnat med ändå... Jag gick över golvet och kände en riktig avsky när jag gick där, en äcklad känsla som om jag gick i min hästs blod. Golvet är rent men det är så jävla äckligt när jag vet att dom släpat ut henne där. Jag äcklades av att släppa in hästarna, att låta mina skor nudda gruset. Hade helst lett dom världens omväg runt alla hagar och in på framsidan, men det kunde jag inte göra såklart. Det låg kvar nystrött spån vid en del borta vid hästvagnen, rent spån men jag vet ju vad som finns under...

Hästarna knatrade på som inget alls. Jag släppte in dom, fixade Littles täcke som jag blivit tillsagt och gick snabbt därifrån. Jag ville verklgen inte vistas där inne... En sån äcklig jävla känsla kommer krypande på mig. Min blick söker sig hela tiden till en viss fläck som egentligen för någon annan inte skulle vara mer än lite mörkare betog pga smuts... Jag vet att dom lämnade mig själv hemma och tvingade på mig intaget idag bara för jag skulle gå ut i stallet men ändå... Jag tänker inte vistas där mer än nödvändigt nu den närmaste tiden, hoppas på sommarvärme och betesutsläpp snarast möjligt. Naturligtvis trodde jag att när jag inte ens kan vistas i mitt eget stall har det slagit runt för mig totalt, att jag blivit knäpp, men med lite snack med Larsson påstår han att jag reagerar helt normalt... Ja vi får väl hoppas han har rätt för annars har jag problem... Ska jag göra om ett stall från -04 bara för jag tycker det är obehagligt? Men jag hatar att se första boxen tom, hela stallet, allt, det ger mig rysningar just nu...

Jag behöver nog lite tid att komma över det... För just nu går det INTE bra...

Ja idag känns allt lite lättare och jag är inte lika förstörd. Jag har väl inga fler tårar att gråta ut förmodligen... I morse när jag vaknade kändes allt så tomt, ensamt på något sätt. Allt kändes så fel. Jag har ingen stor skimmel längre. Men så låg jag och funderade på allt som livet innehåller... Kan jag deppa ner mig över en förlorad kille och bortgången av min häst? Nä det kan jag absolut inte göra, det finns så mycket mer. Jag sörjer Bianca och är jätte ledsen över vad som hände men jag orsakade inte olyckan på några sätt, det fanns inget jag kunde göra. Jag älskade den hästen och lär alltid göra. Men jag har hästar kvar. Alla är livrädda att jag ska lägga ner ridningen totalt men jag får väl ta mig själv i kragen och gå ut i stallet någon dag, stod och kelade lite med pållarna i hagen idag...

Vilket som så ligger jag och funderar på hästarna, livet, kärleken och gud vet vad så ser jag mobilen blinkar.. Mess alltså... Martin stackarn låg i sängen med feber och funderade hur han skulle kurera sig, jag fortsatte påstå att han kommer att överleva förkylningen och allergin. Men messet var från min gamla ölänning. Jag trodde aldrig han skulle höra av sig mer. Vi pratade på om allt iaf och vad som hänt i våra liv, berättade om olyckan och vad som hänt. Hästkille som han är förstod han vad jag kände och hur han skulle hantera det hela... Han är den enda som bara låtit mig berätta utan att ställa massa frågor och tvingat mig att prata om det. Vi pratade om allt mellan himmel och jord tror jag... Det kändes ganska skönt att prata av sig med någon. Alla har varit så måna om mig dom här dagarna, tack alla ni som bryr er! Anna, världens bästaste granne är en sån klippa. Jag ringer och tjuter och väcker henne kl 08.00 och ylar att jag behöver släppa ner mina hästar i en annan hage, hon fixade allt. Hon frågade om jag ville hon skulle vara med vid avlivningen och när dom hämtade henne. Hon kommer med fika till alla, blommor och allt. Hon är en sån klippa! Alla mina nära och kära har stöttat mig igenom det här. TACK ALLIHOP! Det betyder så mycket.

Idag är det riktigt regnigt och kallt, vintertäcken för hästarna... Tråkigt att bara vistas ute. Man vill kura ihop i en soffa och typ kolla på en film och bara slappa. Besiktade V70n idag, två dåliga däck, ett trasigt positionsljus och trasig bromsljus. Allt visste jag om.. Peppe däremot har fått körförbud. Så det blir V70 eller Impala för min del nu. Det har inte funnits tid att få in den på omtest liksom.. Engelska C kursen är klar nu vilket innebär lediga torsdagar för mig:) MVG blev betyget... Nu ska jag ner till Anna, fika lite, sen blir det tatueraren och slappa resten av kvällen... Det känns som jag är värd det.

Puss&kram

Idag känns det som jag kastat in handduken totalt. Jag orkar inte bry mig om något. Jag orkar inte ta tag i något, känns som jag gett upp totalt. Jag verkar ha glömt att jag har tre andra hästar och vänner. Jag förmår mig inte att gå ut till stallet, ta tag i allt. Jag lät pappa vara med när dom tog bort henne, när dom forslade ut kroppen. Han får mocka ut och städa stallet. Just nu står han och spolar gången ren... Jag har så mycket saker till den hästen, tonvis med täcken, skydd, lindor ja allt... Jag behöll sadeln och regntäcket, resten slängde jag. Jag har skimmelhår överallt, på byxor, jackor, hjälmen ja allt... Jag förstår inte att jag kan vara så jävla ledsen fortfarande. Allt känns som en dålig dröm. Alla försöker peppa mig på olika vis, mamma påminner mig ständigt att jag har tre till ute i stallet men jag klara inte att mötas av en tom box... hon säger hela tiden att vi ska nog hitta en häst som är lik Bianca... Jag vill inte ha någon ny häst, inte idag, inte än på länge... Jag har kvar min knasboll till fux, lär få brutna ben av henne jag har ingen stjärna i stallet längre... Jag är typen av person som vill beabeta saker på mitt sätt, i tysthet. jag vill inte sitta och prata om det, vad som hände och det ena efter det andra... Det gör mig bara mer ledsen. Jag förmådde mig att skicka ett mess till hennes uppfödare om vad som hänt. Jag vet att det inte funnits något att göra, man kunde inte rädda henne på något sätt. Men hitta sin häst i boxen som inte kommer upp är inte det lättaste... Jag mister alltid det som står mig nära. Med exakt ett år emellan har jag under tre år fått tagit bort något av mina djur, först min katt, sen min hund och i år min häst. Det är det hårda med att ha djur, dom går alltid bort före en själv.

Men idag märks det vilka som ställer upp för en, vilka som bryr sig. Den som jag räknat med trots allt som hänt har inte ens sagt ett beklagar. Inte ens svarat. Trots personen i fråga vet hur jävla ledsen jag är...

Jag har en tendens att mista allt som står mig nära hjärtat, både djur som människor. Plötsligt bara en dag så försvinner dom. Vissa går vidare som om jag aldrig funnits. varje gång jag mister någon så är det lika hårt för mig. Jag vet inte när jag ska lära mig att bara skaka av det och gå vidare? Jag verkar inte kunna det, jag blir hjärtekrossad varenda gång, det är väl bara sån jag är...

En sa till mig "big girls don't cry". Om det är så kommer jag aldrig bli en "big girl" för jag lovar, jag gråter...