Söndagen den 28/9 var vikt åt att skruva med Stephans nummer 768, men när vi skulle hämta den hade Steph glömt att den hade rattkrycka på sig. Att återvända till Lidingö och hämta nyckeln kändes som slöseri med tid, så vi valde att göra utflykt i stället, fram till att jag och Embla skulle hoppa på tåget.

Vart skulle vi ta vägen då? Eftersom vi stod i västerort tyckte jag det vore kul att återvända till mina gamla kvarter, de platser där jag bott när jag jobbat i Stockholm.

Första lägenheten var en två-och-en-halva helt nära Brommaplan. Rätt trivsamt område, som dock skulle må bra av lite trädgårdsarbete. Att röja fram gångarna, klippa gräs och markera entreerna, plocka undan soptunnor och sånt skulle lyfta området rejält. :) Här bodde jag... runt 1994, när jag jobbade på en bildbyrå.


Min första lägenhet i Stockholm, helt nära Brommaplan. Det två stora fönstren och det lilla fönstret var mina, matsalen, köket och badrummet.

Gick ur bilen och tittade lite. Kändes... konstigt. Den här lägenheten fick jag fly ur då min dåvarande sambo slog sönder det mesta av inredningen och jag själv lyckades låsa in mig i badrummet tills en vän hemifrån (drygt trettio mil) kom och hjälpte mig därifrån... Skönt ändå att återvända "stor, stark och vacker" och känna att det är okej. Faktiskt ett område jag skulle kunna tänka mig att bo i igen, då känns det som om jag är klar med de tråkiga minnen jag har med mig och kan släppa det nu. :)

Efter det gled vi vidare mot Tranebergsbron och in mot Alvik, följde leden genom de trivsamma bostadsområdena och hamnade en stund nere vid vattnet. Härligt, men Embla blev uttråkad. Vi hade en diskussion och beslöt sedan att vi skulle fortsätta till min andra bostad och sedan åka vidare till Drottningholms slottspark och promenera en stund innan den långa tågresan.

Bostad nummer två är häftigare än första lägenheten... Det är en jättevilla byggd åt en filmstjärna, bara ett kvarter från vattnet, och med högt härligt läge. Jag hyrde källarvåningen och hade sjöutsikt även från den... De tre våningarna över mig var magnifika.... :) I berget under huset är ett garage insprängt, med trappa rakt upp till huset. Superläckert. :)


Andra huset jag bodde i. Min källarvåning syns inte från det här hållet, men jag kunde inte med att springa runt med kameran. Garage, källarvåning och sedan tre våningar till, allt över garaget med utsikt över vattnet... :)

Embla var helt tagen "Så vill jag bo, mamma!". Törs inte tänka på vad en sån villa kostar där idag, men det är nog inget som är realistiskt för en vanlig knegare... :)

Hur jag hamnade där?! Haha, jo, det är en märklig story. Det var vintern 1998-99, när jag läste journalistutbildningen och gjorde långpraktiken på Teknikens Värld. Skulle bo hos en gammal klasskamrat som flyttat upp till Tumba, men hans flickvän fick tokspel och jag flyttade till ett vandrarhem. Inte helt praktiskt att bo i ett fyrbäddsrum där rumskamraterna kommit med färjan vid midnatt när man själv ska upp och jobba några timmar senare...

Efter någon månad erbjöd en kollega sin källarvåning. Han hade just köpt huset, och höll på att renovera, så jag fick ta det som det var. Tog tacksam emot erbjudandet, och fick förfoga över ett enormt vardagsrum, ett litet sovrum, egen toalett, separat duschrum, kök och matrum. Utanför var en stor altan med sjöutsikt, byggd ovanför garageporten. Kalasläge egentligen, men det var ju mitt i vintern, så jag hade inte så stor glädje av det underbara läget ändå... :)

Nu var huset renoverat och ... helt magnifikt! :)

Magnifikt var det också på Drottningholm. Knallgula lövträd som lyste i solskenet, och härligt vindstilla klar höstluft! :) Vi ställde bilen och promenerade iväg i parken. Passerade första parterret med formklippta buxbomshäckar, välkrattade gångar och höga buskar klippta i geometriska former. Nästa avdelning var vattenparterret, där blev jag såklart kissenödig. Opraktiskt. Tur att nästa avdelning var täta, täta buskar planterade och klippta så de bildade labyrinter med massor av hålrum... Embla jublade och sprang kors och tvärs i gångarna och tyckte det var fantastiskt.


Embla i parken vid Drottningholms slott.


Embla och Stephan busar i de härliga lindalleerna i Drottningholms slottspark.

Vid stjärnparterret vek vi av upp till Kina Slott. På vägen hittade vi koppartältet, som vi gick runt för att även se baksidan som inte är träklädd och dessutom har fönster.


Ett tält av... trä och kopparplåt?! Embla och Stephan studerar koppartältet i Drottningholms slottspark.


Del av Kina slott, ett riktigt lustslott! :)

Kina Slott var ju helt otroligt vackert med sina rosamålade väggar och stora fönster. Ett äkta lustslott. Eller sagoslott. Matsalen vid sidan av var också mycket intressant - mitt i rummet stod ett bord. Vid närmare granskning visade sig bordet stå på en platta...

Under matsalen fanns kök och serveringsrum, och när det var dags att duka av eller servera nya rätter hissade man helt sonika ner bordet genom golvet till serveringsrummet så att herrskapet fick sitta ostörda. Klart coolt! :P

Vandrade tillbaka genom härliga alleer, över broar och kullar, förbi änder och utmed vattnet.... Avslutade med en glass innan vi satte oss i bilen och åkte till centralen. Embla var förväntansfull, och ville åka X2000 hem. :)


Embla noterade att de röda fläckarna på trädens bark var skalbaggar. Massor av skalbaggar!!! :P

Det tog en stund att hitta rätt tåg, trodde vi skulle mot Göteborg, men det visade sig att vårt tåg hade slutdestination Arvika... Jaja, vi kom ombord med ett par minuter till godo i alla fall... :) Hade även denna gång bokat fönsterplats vid bord, och Embla plockade snabbt upp pennor och pyssel. I Södertälje fick vi sällskap av en pojke i Emblas ålder och en medresenär till honom och Embla var jätteglad att ha någon att leka med på resan.

Tur var nog det, för jag blev så åksjuk att jag nästan inte visste vart jag befann mig. Satt och räknade ner minut för minut och när tåget stod still i Katrineholm lyckades jag ta mig till toaletten... Uff. Det var en fröjd att få stiga av i Hallsberg och stå ute och vänta på nästa tåg i en kvart.


Embla på perrongen i Hallsberg sedan vi kommit av X2000. :)

Dessvärre visade det sig att ett tidigare tåg havererat så resenärerna från det skulle också med vår rälsbuss. Har nog aldrig suttit på en så välpackad rälsbuss tidigare. Turligt nog lyckades vi hitta framåtvända platser vid ett bord innan det var helt proppat, och dessutom dök en gammal bekant från stan upp, och hon satte sig hos oss. Trevligt, vi har inte setts på flera år! :D

På vägen hem bestämde vi med min mamma att hon skulle möta upp oss i Mariestad. Skulle annars tagit tåget hela vägen hem, men eftersom hon varit på plats och tagit emot nyckeln till mitt extralås på fredagen behövde vi ju ändå ses, och för att hinna umgås lite mer hoppade vi alltså av ett par mil hemifrån.

Embla höll sig vaken hela vägen hem och pratade om helgen och när vi kom till lägenheten lyckades vi också repetera fiolläxan innan läggdags. Uppskruvad som hon var hade hon såklart svårt att somna, så det blev lite sent. Själv samlade jag ihop allt som skulle med till skolan och vidare till hennes pappa i samband med växlingen följande dag. En hel vecka utan lilltrollet, det känns tungt.

Men vilken helg vi haft! Härligt! :D

Kramar // Ellen :)

Lördagen hade vi planerat att klämma IKEA, och det insåg vi ju efter ett tag var århundradets miss. Till att börja med, IKEA Barkarby måste vara bland de sämst organiserade butikerna kedjan har eller?! Att ta med en kundvagn och gå genom varuhuset var ju näst intill hopplöst (satt stolpar i vägen så man inte fick med vagnen till övervåningen utan att ta hissen där det var evighetskö) och att lämna in barn i bollhavet krävde att man lämnnade alla varor kvar inne och gick ut och runt alltihop för att lämna in barnet genom rätt dörr - och det hade lekledaren mage att förklara genom den andra dörren där vi stod, och där fick vi minsann INTE ta in Embla.

Vi blev trötta, förvirrade och frustrerade. Det var flera varor vi sett där uppe som vi inte hittade där nere, och Embla var jättebesviken på att inte få vara i bollhavet. Köerna var evighetslånga och det var ungefär där och då jag kom på att det dessutom var lönehelg... Snacka om totalmiss i planeringen... Embla pratade redan på övervåningen om att hon ville åka hem till Lidingö igen.

Eftersom Embla trots allt bitit ihop och hängt med genom hela varuhuset trots att hon hellre velat vara i bollhavet var det inget snack om saken när hon bad om en mjukglass när vi gick ut. Hon fick köpa en strut och sedan själv göra glassen i en maskin, och bara det var ju en upplevelse. Första glassen råkade hon skicka med servetten i maskinen, så glassen kom lite på sned, vilket innebar att den blev Stephans bekymmer (fast han åt så snabbt att den inte ens blev ett bekymmer...)

Att jag dessutom hittade en ask med chokladhästar med polkafyllning som hon fick som lördagsgodis gjorde ju inte saken sämre, så när vi åkte hem till Lidingö var Embla på ett strålande humör igen. Stephan var slut så jag körde hem, fast jag också var jättetrött. Embla satt belåten i baksätet och gosade med ett lammskinn och en kramiskatt, båda hennes val från IKEA. :)

Efter lite mat somnade jag en stund innan det var dags för kvällens kräftskiva med Stephans familj. Mycket trevligt. Embla älskar kräftor, och när de andra gett upp skaldjuren fortsatte hon tills skålen var tömd. :)


Kräftskiva med Stephans familj.



Kräftskiva med Stephans familj.

Efter några timmars trevlig samvaro med mycket skratt kom vi i säng till midnatt och då var jag återigen helt utmattad och somnade med en smäll.

Kramar // Ellen :)

Eftersom Embla hade en skolledig dag fredagen den 26/9 passade vi på att använda långhelgen till att åka upp till Stockholm tillsammans. Embla har inte åkt "riktigt" tåg tidigare, så jag bokade Kinnekullebanan och InterCitytåget upp och X2000 och Kinnekullebanan hem.

Det innebar att vi kunde hoppa på tåget här i Hällekis, så nära att vi lätt kunde promenera till stationen från vårt hem! :) Smidigt.

Jag hämtade Embla direkt efter lunch på torsdagen, så hon missade gympalektionen, men på det viset kunde vi hoppa på tåget redan fem i två, och vara på Stockholms central halvsex. Det kändes lagom eftersom vi hade en grundlig fredagsplan och behövde ha ork och energi till det. :)

Det roliga med den här avresan var att vi nu upptäckte hur många av Emblas vänner som har kopplingar till Stockholm. Plötsligt har Embla kompisar som kan relatera till det hon upplevt, och då blir det ju helt klart roligare för henne att åka dit. Bland annat visade det sig att klasskamraten vars pappa är från Stockholm har samma favoritmuseum som hon själv, bänkkamraten skulle upp med tåg samma eftermiddag som vi, skolfrökens dotter bor på Söder.... Embla var jätteglad. :)

På Kinnekulletåget som är vår vanliga rälsbuss somnade hon en stund, men jag väckte henne när vi närmade oss Hallsberg och det var dags för byte. Hade bokat fönsterplats vid bord åt oss, och vi fick plats i Bistrovagnen, vilket Embla tyckte var mycket spännande. Hon plockade upp pysseltidningen jag köpt, pennor och ett litet block och satt och grejade och pratade hela vägen upp.


Embla sitter på tåget till Stockholm och läser och pysslar. :)

Kvällen blev mest uppackning och landning sedan vi handlat lite och sedan nattning eftersom vi skulle upp och igång hyffsat på fredagen igen.

Steph jobbade som vanligt, och vi hade planerat in Naturhistoriska, Emblas favoritmuseum. :) Sist hann vi se två av utställningarna ordentligt, kroppen och dinosaurierna. Nu tänkte vi se två till, Natur i Sverige och den om mineraler och kristaller. Efter en mycket sen frukost brände vi iväg med BMWn, jag börjar GILLA att köra BMW med V8 och automat i Stockholmstrafiken?! Vi började på utställningen Natur i Sverige, och den var enormt stor. Vi läste och lyssnade, klappade, tryckte, tittade och provade... I timmar.


Naturhistoriskas utställning om natur i Sverige, Embla sitter på en jättegroda. :)


Naturhistorskas utställning om natur i Sverige. Lodjuret var monterat på ett helt otroligt vis. Embla försöker imitera det... :)

Åt medhavd lunch vid lunchtid och gick sedan utan avbrott i utställningen tills vi tittat på det mesta och jag började bli hungrig igen, men just då ringde en väninna. Pratade en stund med henne och Embla fortsatte kolla på egen hand. Plötsligt kom hon rusande och studsade av upphetsning. "Vet du vem jag har hittat?!"

Det visade sig att bänkkamraten från skolan OCKSÅ var på naturhistoriska med sin familj! Mycket intressant. Här åker vi 33 mil för att ... eh... träffa vänner hemifrån...? :P

Tjejerna var så glada att se varandra och tittade tillsammans både på naturutställningen och gick sedan runt lite bland de andra utställningarna också, Embla hittar ju på hela museet vid det här laget. Stephan ringde och undrade om vi var klara och skulle hemåt och äta, men när jag skrattade bestämde vi att vi skulle ses på museet och äta tillsammans. Embla vräkte i sig sin mat och bad sedan att få gå upp till klasskamraten igen, vilket jag godkände.

Hittade dem igen i kroppsutställningen som vi gick så grundligt i förra gången vi var där, och den är verkligen bra. Eftersom de skulle iväg och äta passade det bra att vi tog Embla och fortsatte med en lättare sväng i mineralutställningen. Rätt skönt faktiskt. En jättesal fylld med vackra stenar och kristaller, klassisk musik och bara vi tre i hela salen. Behövdes lite lugn efter... sju timmar på museet.

For hem när de stängde vid sju på kvällen, och var "bara" i huset resten av kvällen. :)


När vi lämnade naturhistoriska hade det hunnit bli mörkt...

Kramar // Ellen :)

Jo förresten - kampen med lackeraren fortsätter. Jag blir galen på karln. Lämnade dit mina saker i maj, då vi enats om ett pris på 1500-2000 kronor för lackeringen.

I mitten/slutet av juli var det klart för hämtning. Fick betala 2700 eftersom han hade stora problem att få lacken bra och det blev mycket extraarbete, och blev ändå tvungen att reklamera delarna igen för att de inte härdat. Har nu väntat på att de ska bli klara, och i lördags, alltså i slutet av september fick jag besked om att de var färdiga. Nu vill han ha 400 kronor till för allt extrajobb?!


Så här såg delarna ut, lacken var så mjuk att filten mönstrade av sig när de låg på den...

Nu vet jag inte hur jag ska göra, tycker redan jag betalat för mycket och dessutom fått vänta för länge på grund av hans inkompetens. Samtidigt är jag rädd att han behåller eller förstör delarna om jag tar strid med honom...

Hela mailväxlingen finns i min projekttråd: http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807 om någon är nyfiken.

Kram // Ellen :)

Japp. Till att börja med TACK för allt stöd jag fick i förra bloggen, då jag berättade att någon norpat mitt gamla användarnamn och missbrukade det! Det betyder mycket för mig.

Åkte till Stockholm i torsdags och har varit borta flera dagar, och därmed har jag inte hållit järnkoll på sidan utan bara kollat av den lite då och då från Stephs dator när det funnits tid över.

Upptäckte att sidan gick ner i lördags och saknade den, men på söndagen fann förutom en ny struktur på sidan också det glada beskedet att mitt gamla användarnamn nu är länkat till mitt nya! Tusen tack för det Chrizz!

Har ännu inte hunnit få hundraprocentig kläm på den nya strukturen på sidan. Gillar bläddringen mellan bloggarna saknar bilarna i vänsterspalten och saknar också de senaste bloggrubrikerna till vänster.

Något jag däremot är glad för är bläddringsfunktionen i bloggarna, det har jag saknat länge och framfört önskemål om, så TACK, tack! :)

Tänker nu ägna lite tid åt att blogga om helgen i Stockholm, måndagens besök hos näringsterapeuten i Göteborg och lite sådant, samt att duscha och städa av i lägenheten, kanske sy lite till Emblas rum och så vidare... :) En sak i taget, så kommer bloggarna när de kommer, men nu vet vi varför jag varit lite frånvarande igen! :)

Puss // Ellen :)

Klart intressant.

Gjorde just en omstart av min dator och min startsida är såklart garaget och där direkt till min egen profil. Den har jag glömt ändra sen jag bytte namn. Borde således dirigerats om till startsidan för garaget.org i stället.

Märkligt nog hände inte det.

NÅGON har alltså norpat namnet och skapat en profil som är tom sånär som på raden "Persona non grata"....

Tyvärr tror jag inte det är en slump. Tyvärr tror jag att NÅGON vill att andra ska tro att min verksamhet här på garaget upphört.

Jaja, jag hoppas och tror att ni som brukar ha koll på mig hittar mig i alla fall, känner ni mig något litet överhuvudtaget VET ni ju att jag knappast skulle gå upp i rök sådär utan vidare... :)

För er som inte vet vad "Persona non grata" betyder saxar jag från Wikipedia:

"Persona non grata eller persona ingrata (latin; plural: personae non gratae), betyder "ej önskad/välkommen person". Det är en term som används inom den diplomatiska språkkoden, och bildligt om individer som ej accepteras i ett sammanhang. I synnerhet vid tillsättandet av nya ambassadörer och dylikt kan en regering deklarera en individ som Persona non grata för att förhindra att denne arbetar som diplomat i den regeringens land. Eftersom diplomater i regel inte kan lagföras i det land där de arbetar brukar man även vid misstanke om brott eller annat stötande beteende förklara diplomaten Persona non grata och därmed indirekt tvinga det sändande landet att återkalla diplomaten."

Kanske borde föreslå en tidsspärr på hur lång tid ett mycket aktivt namn bör ligga spärrat efter namnbyte?

// Ellen

Japp, nu när jag äntligen är ikapp med mina bloggar måste jag såklart hålla takten uppe! :)

I helgen har jag och Steph varit och LEKT med den nya 540in! :)

Gustav på M5Board.com bjöd in oss att delta i en liten kraftmätning på avlyst område, och det tackade vi ju inte nej till! :) Där fanns allt möjligt roligt att provköra mot och njuta av... :P

Kan ju börja med att berätta om vårt nya åk. Det är en silvermetallic sexväxlad BMW 540i med M-sportpaket. Den enda av de sex silvermetallic med M-sportpaket som också har inredning i silvergrått läder.

Den kommer direkt från Tyskland, Münchenområdet, och är nummer 410 av de 797 vänsterstyrda europamodellerna... JA, Stephan måste smitta med sitt faktamalande...?! :P

Äh, vill ni veta mer om bilen, titta hos honom där den är upplagd! http://www.garaget.org/?car=109362
Vi har som sagt precis fått hem den från Tyskland, så fler och bättre bilder lär komma.

Tog förresten några igår:


Nya åket, BMW 540i med 6-växlad låda och M-sportpaket. :) Trevlig! Här plåtad på ett event med M5Board.com.


Nya åket, precis hemkommen från Tyskland och med på ett evenemang med M5board.com. Mycket trevligt! :)

Nå. Vi var som sagt inbjudna att vara med och leka på avlyst område och hade då möjlighet att köra intressanta bilar mot varandra. Avlyst sträcka, lång raka, körning två och två med rullande start och utan tidtagning. Bara en kraftmätning helt enkelt, men möjlighet att få köra hur många gånger som helst och man fick själv diskutera med tänkbara utmanare och åka. Det var kul!

Visst fanns där riktiga dräpare, som Lamborghini Gallardo, Viper, Porche, ett par grymma RS4or, Mercedes E55 med kompressor, Alpina B5, BMW Z4 med kompressor...

Det vi hittade att köra emot som kändes rimligt och roligt var bland annat en M5, en M3 och några Alpinor.

Ju jämnare desto mer adrenalin och några gånger var Steph högst ovillig att släppa på gasen när det var dags för inbromsning och sväng för att lämna rakan där vi hölls. En gång hetsade vi så mycket i en lång kurva på tillbakavägen att vi fick däcktjut och kände grästorvorna nafsa efter hjulsidorna, men det gick bra. Fast Steph var lite skakis efteråt. Killarna vi just kört mot och som låg bakom oss konstaterade att bilen krängde bra mycket... :P Jaja, det där är ju vitsen med avlysta sträckor där inga andra är i närheten.

Innan vi åkte hem passade jag också på att be en kompis att få plåta lite från hans Alpina så jag fick några fina åkbilder på vår nya bil. Det är dem jag lagt upp. Av hänsyn till andra deltagare på evenemanget avstår jag från att publicera närbilder av de andra bilarna. Men ni kan få se lite av vår bil i bilkön på eventet! :D


Vi står i kön upp mot lekplatsen... :P Event med M5board.com.


I kön, vi var några stycken som var leksugna. Event med M5Board.com. :)

Jaja, kanonkul heldag hade vi i alla fall, så stort TACK till Gustav på M5Board.com för ett supertrevligt arrangemang! :)

Kramar // Ellen :)

Japp, nu skriver jag den där sista bloggen som saknas för att jag ska vara helt ikapp.

Det blir husvisningsblogg igen! Som ni vet har vi tidigare tittat på ett saluhus med massor att göra på, och en bostadsrättsfemma som var helt okej med lite dyr med en månadskostnad på 7000 kronor.

Någon vecka efter den visningen ringde en kvinna som har en fyra i samma förening, och undrade om vi var intresserade av att titta på den... Själv ville hon GÄRNA lägga vantarna på den där femman, hon har tre tonårsbarn hemma och tyckte det vore fint med ett rum till.

Vi enades om att fyran kunde vara intressant och åkte upp för att titta på den.

Häng med på husesyn!


Framsidan av huset... :)


Köket. Jag är inte alls förtjust i det lila, så blir det här vi ska bo lär jag tapetsera/måla om... :)


Köket. Gillar som sagt INTE det lila. Vitvarorna behöver också bytas. Och golvet är heller inte fräscht. Lika illa som i min lägenhet...


Vardagsrummet.


Ett av sovrummen.


Det största av sovrummen.


Ett av sovrummen, det enda som renoverats.


Badrummet, förutom badkaret är det separat duschhörna precis till höger om dörren. Bra när man behöver tvätta hunden.


Inne i garaget, det är helt oinrett till skillnad från det i femman som hade både sovrum och förrådsdel men inte plats för någon bil...


Baksidan och trädgården.


Planritning av fyran. Eller nästan i alla fall, tog ritningen från nätet, den vi tittat på har garaget friliggande i stället, annars är det precis samma.

Japp, det var den...

Den ligger i samma kvarter som de tidigare vi tittat på, ett stenkast från Emblas skola och längst upp i hörnet av byn precis vid elljusspåret och skogen, med en kohage på andra sidan vägen.

Med driften räknar vi med att den hamnar på cirka 5700 i månaden, plus att vi får köpa den då. Hon har tänkt sig 85 000 för den, vilket jag tycker är lite mycket med tanke på att det inte skulle skada med lite renoveringar...

Köket är ju inte roligt, kyl och frys behöver bytas, dessutom är golven ganska dåliga i kök, hall och två av sovrummen. Sedan är det en hel del tapeter som skulle vara trevliga att byta... Jaja, hur som helst, nu har vi sett den, och den här är ju inte till salu med mindre än att hon får banklån till femman, så vi får väl se hur det går.

// Elllen :)

Idag byter jag mitt användarnamn här på garaget. Jag hoppas ni hänger med i bytet.

Det nya namnet är Vivendi.

Modus Vivendi är latin och betyder ungefär levnadssätt eller sätt att leva. Modus betyder sätt eller form, vivendi är en form av vivo som betyder leva. Ibland kan uttrycket avse ett tillfälligt sätt att hantera en komplicerad situation, och avser då "ett sätt att leva med något".

På Wikipedia saxar jag också "Inom diplomatin är modus vivendi en internationell överenskommelse som är preliminär eller tillfällig och avsedd att bytas ut mot en permanent och detaljerad lösning, vanligtvis ett fördrag. Vapenstillestånd är ett modus vivendi."

Det känns som om det passar bra att byta nu.

Ett år har gått sedan exet bad mig flytta, och jag brakade igenom totalt. Ni som varit med mig under året som gått vet hur jobbigt det har varit, och det är mycket tack vare er som jag kommit igenom så bra som jag gjort. Än en gång TACK!

Idag har jag det faktiskt riktigt bra, visst, hälsan och ekonomin kunde varit bättre, men jag känner ändå att jag har bättre förutsättningar idag än jag hade i den relationen.

Mitt gamla användarnamn delade jag ju från början med mitt ex. Tycker det passar bra att byta ut det då jag gärna vill komma till ett avslut i den här separationen och försöker städa bort de kopplingar vi har mellan oss förutom Embla då såklart. :)

Och ska jag önskedrömma lite om framtiden så blir det väl ungefär såhär: Exet tycker också det vore skönt med ett avslut och gör en juste uppdelning och rensar ut mina saker och kör hit dem. Embla blir skriven hos mig så att vi kan få bostadsbidraget som skulle underlätta vår ekonomi. Och när allt som är tjafsigt är avslutat kan vi kommunicera som folk och därmed blir allt mycket enklare. Sen lever alla lyckliga i all framtid. Ungefär så! :P

Jaja. Vivendi var det. Lägg det på minnet. Det här är mitt sätt att leva. :)

Kramar // Ellen :)

Som jag sa var det ju bara ett par bloggar kvar tills jag var ikapp med nutiden.

Här kommer MOHOLM! Och nej Anna, det är inte två-tre veckor sedan som du trodde, det är faktiskt "bara" elva dagar sedan... ;P

Moholmsstrippen har ju blivit riktigt välkänd, tack vare suveränt duktiga arrangörer och eldsjälar. Hemisdan www.402m.se ger besked om vad som ska hända och hur det gick senast, och körningarna lockar folk från stora avstånd.

Trots att jag bor mindre än en timmes körning från rakan har jag aldrig varit där tidigare. Det är nästan pinsamt. Förr om åren for jag land och rike runt och tältade intill startplattorna för att få njuta av vibrationerna, och stod alltid längst fram med kameran och tog bilder. Både på starter och rakor och i depån för den delen. Härliga minnen med ljud och dofter och känslor.


Min käre styvfar Björn, som dock inte hyser någon större förkärlek till kameror... Man får smyga sig på honom! :D

Nu har jag alltså varit borta från allt det där i tio år ungefär. Trots att min styvfar Björn tävlar med sin bil varje gång på Moholm, och dessutom med bra resultat, men med min hälsa har jag inte kunnat ta mig dit själv och exet var ju inte intresserad av att hänga med.

Tidigare i år har det inte heller funkat. En gång låg jag, andra gången regnade det bort. Men nu, sista körningen för i år, skulle jag bara dit!!!

Björn har hunnit emigrera till Åland under sommaren, men kom "hem" med sin bil och jag laddade. Trots att jag låg utslagen hela lördagen satsade jag på söndagen och eftersom Sebbe kunde tänka sig att åka ordnade det sig perfekt! :D

Vi drog iväg med den illgula Audin vid lunchtid och det var himla spännande när vi kom dit! :D Det kändes som att komma hem. Rena släktträffen blev det faktiskt.

Björn stod med sin Pontiac på line-upen. Intill honom stod en gammal kompis med sin bil. Lite längre bak hade vi Jeppson, han är morbror till min styvsyster, och bakom ratten på den bilen satt då "kusin" Alexandra.


Line-upen på Moholmsstrippen. Björns Pontiac syns rätt bra... :P


Ronny, medlem i Fordklubben. Kör superstreet på tior med sin bil, en bil som han också kör mycket till träffar, höstrallyt i klubben och så vidare... :D


Jeppsons, far och dotter med leksaksbilen... :P

På startplattan stod brorsan med en kvast, och i bärgningsbilen satt en av hans polare som faktiskt hjälpt till med min flytt. I resten av depån hittade jag flera gamla bekanta, och dessutom hade ju Fordklubben en träff där samtidigt. Som redaktör för klubbtidningen kände jag mig ganska o-anonym... :)


Alexandra värmer däck...


... och brorsan sopar efter "kusinens" uppvärming... :P

Nå, började med att ställa mig vid starten och fotografera lite. Tyvärr var det dåligt fäste så Björn fick inte till några riktiga hjullyft som han brukar, men det var ändå härligt att stå där och KÄNNA vibrationerna i hela kroppen! :D


Björn på startplattan med Pontiacen.

Efter en stund gick jag runt och ställde mig långt ner på publiksidan för att få en annan bildvinkel, och passade också på att testa teleobjektivet jag planerat att använda vid bankörningar och tillfällen som detta. Jag blev inte besviken.


Dåligt fäste gjorde att jag tyvärr inte fick se några hjullyft, men det blev i alla fall 12.34 som bästa tid för dagen.

Plötsligt dök någon upp precis bakom, och det visade sig vara Peter med hundkojan som kom smygande. Hade anropat honom på MSN precis innan vi stack, och det var ju kul att råkas. Vi tjatade en stund och jag fortsatte fotografera.


Här kommer en gammal bekant i full kareta. Kling står på pedalen... :P

Dock blåste det lite så jag frös. Letade rätt på Sebbe och knallade bort till bilen och hämtade en extra tröja. Sedan blev vi sittande med Storm en stund, han frös också, så han fick den tröja jag tog av mig för att få på en tjockare... Hehe, alltså... Storm är inte jättestor, men han är större än jag... Konstaterade att om man stoppar en liten kille i en ännu mindre tröja ser han lite större ut! :P Nå, den värmde lite i alla fall... :D

Sedan smög jag mig på Anna och John och busade lite. :P Höll på att få pisk av Anna för det, men hon lugnade sig när hon såg att det bara var jag... Hehe...
Vi stod en stund framme vid starten och jag fortsatte fotografera lite, men sedan kom regnet.

Tyvärr fick de avbryta med en förhoppning om att det skulle upphöra så att körningen kunde fortsätta, men det kändes inte troligt. Däremot kände jag att jag var trött och det drog ihop sig till matdags igen, så vi gav oss därifrån. Kidnappade Anna och körde hem henne till Moholm, och bjöd in oss på husesyn! :D

Blev sittande kvar och pratade länge, och kom faktiskt inte iväg hem förrän vid åtta på kvällen! :O Inte riktigt så som jag tänkt mig det hela, men det var ju mycket trevligt och då blir det lätt så. TACK för trevligt sällskap! :D

Kramar // Ellen :)

Idag har jag gjort något riktigt coolt! Jag har gått under jorden på Kinnekulle ring! :D

Ringen är ju byggd i ett gammalt dagbrott, och invigdes 1969, efter att man projekterat motorbanan i nästan femton år. Under andra världskriget bröts skiffer för oljeframställning där uppe, först i ett dagbrott, och sedan även i underjordiska gångar. I dagbrottet ligger nu banan, och den enorma röda hög som ligger vid depåområdet är en slagghög efter oljeframställningen.

Även den stora silon som finns där härrör från den här epoken, men mycket av lokaler, skorstenar, pumpar och sådant är ju borta sedan länge.

Något som dock finns kvar är den underjordiska gruvan! Spännande! Senast den användes var till champinjonodling, såvitt jag förstod var det på 50-talet, och sedan dess har den stått tom.

Idag inbjöd hembygdsföreningen till gruvgångsvandring, och nyfiken som jag är ville jag såklart vara med och titta. Det är faktiskt inte alls länge sedan jag alls fick veta att det fanns gruvgångar där uppe, så det här ville jag inte missa! :D

Har vilat mig igenom dagen för att orka och for upp till pappa lagom innan det var dags för vandringen. Han bor ju precis intill ringen, har frikort till alla evenemang eftersom han bor så nära att han "blir störd" av verksamheten. Stackars pappa, det har hänt flera gånger att det han planerat att göra har gått åt pipan för att det börjat låta så spännande från ringen att han blivit tvungen att gå dit och titta i stället, och blivit kvar där hela dagen och helt glömt det han hade tänkt sig... :)

Nå, idag var det ju högst planerat att vi skulle dit, och vi var inte ensamma om att vilja gå under jorden på ringen! :D

När vi kom upp noterade jag att man precis bakom läktaren där vi samlades kan se de här skifferlagren väldigt tydligt.


Skifferlagren ligger som pappersbuntar i bergskanten precis bakom huvudläktaren på Kinnekulle ring. Riktigt häftigt! I lagren ligger också andra stenar inpressade...

Mötet inleddes med att några från hembygdsföreningen berättade lite om gruvans historia, och det var intressant att höra. Tyvärr snappade jag inte alla namn, och det var ett himla buller i bakgrunden, men jag berättar vad jag tyckte mig höra i alla fall!
Bullret? De håller på och förbereder helgens rallycrosskörning, och så hade militären nån slags körövning också och höll på och varvade och bromsade med massa gamla gnirkiga fordon... :P


Vi var många som ville veta mer om gruvorna vid Kinnekulle ring.


Karl-Erik Lind som arbetade på oljeverket berättade att slagghögen i bakgrunden är resultatet av ungefär fem års brytning. Tjugo ton om dagen lär det ha blivit!

När vi fått bakgrunden till alltihop var det dags att gå ner i gruvgångarna. För att ingen ska komma på den korkade iden att försöka gå ner där utan guide lägger jag inte upp några bilder av vart öppningarna finns.

Det är alltså vattenfyllda gångar med en hel del skrot, kolmörker och åtskilliga kilometrar att virra bort sig i där nere. Huvudgången är 700-800 meter lång, och löper upp till ett annat dagbrott. Från den går en lång gång på tvären över åt ett helt annat håll, och mellan dessa en mängd tvärgångar.

I alla gångar står mer eller mindre djupt med vatten, och gruvforskare som varit i gångarna har konstaterat att det blir syrebrist ganska tidigt, det är alltså inte lämpligt att knalla in någon längre sträcka utan lufttuber. De gamla luftschakten finns inte kvar.

Huvudgången har dessutom en svacka någonstans på mitten där man samlade upp och pumpade ut vatten när gruvan var i drift, och med tanke på hur mycket vatten det var i den del som vi besökte misstänker jag att det kan vara helt vattenfyllt i den sektionen.

Inför vårat besök hade föreningen dragit ner elkablar och satt ett par rejäla lampor, och alla besökare hade höga stövlar och ficklampor. Jag fotograferade en hel del, och med blixt och långa slutartider blev det faktiskt hyfsade bilder trots att jag tagit dem på frihand. Jag har sett mer av gruvan på mina bilder än vad jag gjorde i verkligheten kan jag säga... :P I verkligheten var det MÖRKT! :D


Vi har kommit ner i gruvan, och det är massor av skräp på golvet som vi måste klättra över innan vi kommer ner i gruvgångarna.


Det var lite osäkert med fötterna... På golvet, under vattnet ligger järnskrot, stenar och gamla plankor, rör och rälsar. Dessutom var det mörkt och med alla besökare blev det grumligt också...


Pappa vadar utmed ena väggen i en gruvgång. Bitvis var det för djupt för våra stövlar och då och då var det gropar och skrot under vattnet så det gällde att vara försiktig i mörkret.


Pappa står i ett av de stora gruvrummen.


Gruvgången som löper 7-800 meter rakt in i berget. Med sidogångar och ojämnheter. Ingen bra plats att virra bort sig på...

Efteråt räknades vi ut ur gruvan, och så följde fikapaus och tillfälle för frågor. Tyvärr kände jag att jag var rätt trött så jag och pappa drog oss hemåt trots att det var så intressant.

Således har jag haft en spännande upplevelse idag! :D

Dessutom har jag kommit på att det bara är ett par dagar som saknas för att min blogg ska vara ikapp, och de dagarna ska komma snart har jag tänkt mig.

Och idag är det dessutom ett år sedan exet bad mig flytta. Tänk vad tiden går och vad mycket bättre jag har det nu! DET hade jag inte kunnat föreställa mig då!:D

Kramar // Ellen :)

Jag har insett att jag nu börjar komma ikapp lite!

Nog för att dagens att-göra-lista var evighetslång den också, men det känns ändå som om jag har något mer balans nu när så pass mycket är avklarat.

Och dagen har gått åt till att beta av än mer och stryka på listan. Jag har bland annat fått igång min uplight, och det är jag hemskt glad för! :D Den havererade för några veckor sedan med en ljusblixt i rummet, och har sedan varit död. En ny kostar åttahundra kronor som jag inte har, så det där har varit ett problem. När jag var och kollade en ny i Götene frågade expediten om jag kollat säkringen?! Säkring, sa jag dumt... Igår rev vi lampan och fick fatt på en säkring?! Gick inte att se om den var hel eftersom den var kapslad, men idag fixade vi en ny. Den kostade tre kronor.

Och se på fan, lampan fungerar igen! :D Fick sätta ett nytt rör till övre lampan då det gamla var kolsvart, men det var 39 kronor och nu fungerar allt igen! Jag är SÅ glad för det! :D


Uplighten fungerar igen! Underbart! En säkring för tre spänn och ett nytt lysrör för 39 var allt som behövdes! :D

Sedan har jag rekondat hunden med kloklipping och borstning, lagat mat, lämnat igen en rulle utjämningsväv som jag inte behövde när jag fixade Emblas rum, köpt magnetlås och inventerat mina mediciner... Praktiskt nog skulle Sebbe en sväng till Skara idag så jag kunde lifta och få lite gjort samtidigt, det där med rulle, lampsäkring och magnetlås var ju smidigt avklarat med hans hjälp... :)

När vi klarat av våra ärenden frågade jag om han varit hos Åkessons bil någon gång...? Hondahandlaren?! svarade Sebbe undrande?! Varför skulle jag varit det?!

Hehe, vi åker dit så du får se... sa jag...

TYVÄRR hade jag inte kameran med mig dit, men jag tog bilder med den nya telefonen jag fått av Karin. Dock har jag ännu inte klurat ut hur jag ska få över dem till datorn, IR verkar INTE fungera, och inte email heller. MEN jag kan i alla fall tala om att BAKOM Hondorna hittade vi idag bland annat ett antal C6or, några Porchar, en RS4, en Lamborghini Diablo, en Dodge Ram SRT10, en Escalade och en RX8....
Och jag lovar er några bilder när jag lyckats få ut dem ur telefonen... :P

Sebbe förstod vad jag menade när jag sa att det här nog är den roligaste bilhallen i hela Skaraborg. Stephan är mer inne på att det är en av de roligaste hallarna i landet. Att ägarna dessutom är supertrevliga och äkta bilentusiaster gör det ju inte sämre! :D

Nyfiken? Kolla in hemsidan: http://www.akessonsbil.nu/Begagnade.aspx

Länkar in några bilder från deras sida också:









Glada for vi hem och sedan långpromenerade jag hunden utmed sjön och bara njöt av en skön höstdag, medans Sebbe slet med att ta bakrutetorkaren av sin bil... :P

Slappnade av mycket nog efter dagens avklarade saker så att jag kunnat ägna kvällen åt småprat med syrran och några härliga vänner, samt TV-programmet TopGear. Fy farao vad jag skrattar gott åt det varje gång! Underbart! :D

Nå, nu tänkte jag bakåtblogga lite igen... :) Så kommer jag väl ikapp till slut! :D

Klämmer torsdag och fredag den 4-5 september... :)

Stephan har ju varit sjuk länge, och haft ett litet helsike att få jobbet att fungera, så när han varit hemma några dagar och de ringt efter honom trots att han var dålig försökte han gå och jobba igen. Ingen bra ide. Onsdagen överlevde han väl, men mer var det inte så på torsdagen hasade han till vårdcentralen. Fick utan vidare sjukskrivning i mer än en vecka med order att återkomma om det inte gett med sig tills dess.

Själv hade jag fullt upp samma dag, med att förbereda mig inför dagens samarbetssamtal på soc. Det BRUKAR vara jobbigt, och jag var allt lite stressad.

Lyckades ändå genomföra samtalet och vi fastnade återigen på ekonomin. Undra på det, det är det största stressmomentet hos mig och det som även drabbar Embla rejält HELA tiden. Exet lovade dock att han skulle försöka ta tag i att rensa ut mina saker ur huset, jag kan ju inte åka dit och plocka när han har en ny sambo?! Det känns ju helfel att alls åka dit, att gå in i huset är så bakvänt att jag saknar ord och... tja, eftersom det var han som stoppade bodelningen när vi separerade är det ju hans sak att se till att avsluta det här någon gång.

För första gången lämnade vi byggnaden UTAN att tigande tävla i vem som når sin bil snabbast för att slippa se den andre, och lyckades till och med kallprata en stund. En stund. Sedan gled det iväg så jag sa bara att "Det där är ingen ide att vi diskuterar för vi tycker olika och jag blir bara uppröd och det vill jag inte." Sen åkte jag till en väninna och käkade i stället. Det var nog bra, att landa lite innan jag skulle köra hem. :)

Ägnade kvällen åt att prata med vänner och briefa dagens möte, det är så härligt att jag har er som backar mig, ni vet vilka ni är och ni är SÅ värdefulla!!!

Fredag morgon blev jag väckt av ordföranden i Fordklubben, som efterlyste Fordmagasinet. Kul. Jag är inte alls stressad utan känner att jag har ALL tid i världen att sitta och arbeta ideellt för en förening som verkar för en biltyp jag inte äger och inte befattat mig med på flera år. Eller inte. Då hjälper det inte ens att medlemmarna är jättetrevliga. Jag behöver min energi till annat i mitt liv.

Jaja, jag ringde mamma och pratade länge med henne, och sedan gick jag en lång promenad med Lofar och så pratade jag med Stephan också såklart.

På eftermiddagen fick jag för mig att jag skulle åka ner till Marie, vi hade ju planerat att åka till Skövde och shoppa tidigare i veckan, men det blev ju inte av, så nu tyckte vi fredagen var en bra dag för det. Körde in med bilen och mötte upp i hennes lägenhet, och sedan drev vi ett varv i Mariestad för att fixa en doppresent.

Vi spanade på inredningsgrejor, en smyckesbutik, leksaksaffären och bokhandeln, och det slutade med en rolig designmugg. Sen var jag så slut och min mage i sånt uppror att vi fick hasa hem till Marie och värma mat och själv landade jag på dass en bra stund. Roligt nog var Marie kattvakt åt en MYCKET pratsam katt, så jag var inte direkt ensam i min eländighet... :P Maten var lika mycket en brottning med katten som en akt av att stoppa in mat i munnen... Knaskatt! :D

Eftersom det var trevligt att umgås med Marie blev jag kvar. Hela kvällen. Vi strögade och tutade på en grabb som jobbar på en däckfirma, körde ut och kollade om brorsan var hemma (var han såklart inte), mamma jobbade när vi tänkte fika där... Det slutade med att vi cruisade några varv i stan, käkade lite igen och sedan var ute med bilen hela kvällen... :P Träffade en del folk och hade riktigt trevligt, trots att jag var rätt sleten.


Fredag på Kotorget i Mariestad. Trivsamt och tröttsamt... :)

Fick en efterhängsen nittonåring på halsen också, han kämpade hårt med att ragga upp mig. Försökte agera morsa på stan, men det bet inte alls, han överöste mig med komplimanger och sen dök en bekant till mig upp (nykter och städad) så jag försökte hänga lite på honom för att skapa distans, men det funkade inte heller. Slutade med att jag flydde in i bilen... :P HJÄLP! Onyktra tonåringar är inte helt praktiska alla gånger... :D

Kom inte iväg hem förrän lite väl sent, men hade å andra sidan haft en riktigt trevlig kväll tillsammans med Marie! :D

Kramar // Ellen :)

Igår hade vi en ganska bra dag. Jag var fortfarande stressad över allt jag upplever att jag behöver få gjort, men samtidigt fick jag en hel del gjort.

Var uppe till garaget för att lämna husvagnen efter lunch, och då insåg vi att vårt garage var för litet. Så vi tog chansen och bytte. Det funkade eftersom vår garagegranne inte flyttat in ännu, och han bytte gärna då han bara ska ha in en stor, ny husvagn. Vi har ju planerat för tre bilar och min lilla husvagn i vår halva. Och det skiljer en halvmeter i bredd. Den halvmetern är mycket när man ska ut ur en bil... :)

Så vi tog chansen och bytte till en plats som är 500 dyrare per år, men i gengäld får vi luft mellan fordonen också! :) Skrev kontrakt och betalade årshyran och gjorde allt klart, det känns jättebra.

På vägen hem svängde vi in hos pappa som lyckats smita hemifrån! Märkligt, vi som inte ens sagt att vi skulle dit... :P Nå, vi svängde in på gården, ställde in ångtvätten i köket (jag har ju haft den hemma under tiden som vi hållit på med Emblas rum) och sedan gav vi oss på att palla äpplen! :D Embla klättrade i trädet och jag och Steph plockade från grenarna. Härligt!

For hem och käkade innan Steph skulle dra norrut. För ovanlighetens skull fick han sällskap. Dock bara en bit på vägen. Jag och Embla passade på att bli dumpade hos min bror, där mamma var också. De hade plockat kantareller och nu stod de och panelade hans ena hus. Vi passade på att norpa lite plommon och gick husesyn i båda husen (brorsans som han haft i några år och totalrenoverar, samt mitt gamla föräldrahem som han köpte för några månader sedan, husen ligger grannar och det är där verkstan finns...) eftersom Stephan inte varit där tidigare.


Brorsan panelar om huset, mamma handräcker och Embla är med och kollar läget... :)


Fripassagerare på brorsans pickupp! :P


Stephan pallar plommon utanför mitt föräldrahem.

När panelen var på plats och Steph styrt vidare norrut hängde vi med mamma hem. Där blev det ännu mer skördefest, då Embla och mamma plockade morötter i mammas land! :D Sedan njöt vi av långsam kvällsmat i soffan framför öppna spisen och Embla fick en trave böcker och en låda med jättefina stämplar. Vi blev kvar så länge att sista tåget gått, och mamma fick köra hem oss. Fast hon får skylla sig själv när hon föreslår sådant för att vi ska kunna sitta kvar... :)


Embla läser och gungar gungstol framför öppna spisen hos mormor... :)


Embla har fått ihop en hel bukett med färska morötter i mormors land. Härligt! :D

Under kvällen diskuterade jag stressen med en av mina bästa vänner. Han rådde mig att skriva en lista för att kunna släppa tankarna på alltihop, och kanske dessutom få lite hjälp med det som ska göras.

Idag har jag följt hans råd, och gjort en evighetslång lista. Sen har jag faktiskt betat av en hel massa på den också. Tack vare listan känner jag mig rentav riktigt duktig! :D

Jag började dagen med att valla iväg Embla. Sedan gjorde jag klart Fordmagasinet och skickade iväg det till tryckeriet, samt bar upp badsakerna till Embla, för att vi missat det på morgonen. Samordnade det med en entimmas hundpromenad också. Sen fixade jag lunch och kollade tvätt-tider, och eftersom det var ledigt rev jag av överdraget på soffan, det är för stort att gå i min lilla maskin. Körde det och hängde upp det med stort besvär, det är inte så lätt när man är så liten som jag att få upp ett sofföverdrag på torklinor i taket faktiskt...

Satte fläkten på tre timmar och gav mig på projekt telefonbyte. Min mobil har varit slut länge nu. De sista månaderna har den hållits ihop med ett buntband, och har det gått av har telefonen fallit i bitar och slutat fungera... Den är dessutom så gammal att den inte kan hantera MMS och den har ingen kamera. Att skriva SMS har varit ganska hopplöst, knapparna är pyttesmå och med buntbandet runt har det blivit än värre. För att kunna byta behövde jag gå igenom telefonboken, radera och kopiera och städa. Tog säkert en timme. Sedan skulle jag även byta till ett nytt SIM-kort för att kunna hantera MMS, det andra var för gammalt.

Och sedan var det då dags för den stora manövern, att kopiera över alla poster till nya telefonen! :D Och det fungerade! :D Det enda som inte kom med över var mina SMS, trots att jag försökte så ville det sig inte. Trist men sånt man får ta.

Nu har jag alltså en Nokia 6103 som Karin var så vänlig och donerade till mig när hon hörde varför jag inte svarade på några SMS (Det GÅR inte med min telefon!), och den känns till och med hyffsat begriplig. Ska försöka ordna en billaddare till den också, och lära mig lite av finesserna tänkte jag. :)

Stolt som en tupp över telefonbytet (som jag skjutit upp i månader för att jag inte orkat engagera mig) fortsatte jag kämpa med soffan. Dammsög ur stommen ordentligt och hämtade sedan upp överdraget och trädde på det. Rätt stort uppdrag för någon i min storlek. Det blev bra till slut i alla fall... :) Dynorna krävde jag att Sebbe hjälpte till med, han hade kommit hem från jobbet, och det är ju ändå han som bor i soffan... :P

Dessutom är en del av dynorna lika smidiga att trä på som att fånga en flodhäst i en kasse. Det var i alla fall så min ena dyna såg ut när jag råkat knöka i den på fel håll... :P

Jo, jag skruvade upp Emblas kramdjurshylla också, så alla kramdjur som var i vardagsrummet fick flytta tillbaks till sin hylla! Skönt! :D


Embla har gjort papperskronor till sina kramdjur som är uppradade bland soffdynorna i vardagsrummet... Dagen innan alla djur fick flytta tillbaks till hyllan i Emblas rum!

Någonstans under dagen (under matpauserna) har jag också sorterat bort en massa tidningar och reklam till pappersåtervinningen, ringt pappa och planerat en gruvgångsvandring på onsdag kväll, klippt mina naglar, mailat om en tavla som stått hos en vän i snart tio år, kollat upp mina TV-kanaler och bråkat med Telia och dessutom diskat! :P

Nu ikväll när jag var ute med Lofiludden passade jag på att snygga till på uteplatsen. Det var fullt med pinnar och ekollon och möblerna stod knasigt efter att jag flyttat husvagnen, men nu är den i ordning också. :)

Det innebär att jag bara har halva listan kvar tills i morgon.. Huff. Omfattar bland annat dammsugning, kloklipping och hundborstning, gå igenom medicinerna, sy klart grejorna till Emblas rum och lite annat...

Det blir nog väl, känner i alla fall att lugnet närmar sig nu när jag har betat av en massa.

Jo, jag har förresten mailat lackeraren IGEN. Det är ju över fyra månader sedan jag lämnade in mina delar och han har strulat kan man säga. För nästan tre veckor sedan skulle han fixa det så snart som möjligt. När jag mailade häromdagen fick jag svar att han varit sjuk men hoppades vara på benen i veckan igen. Jag får nog vara glad om jag får mina delar innan jul...

Kramar // Ellen :)

Jag blir GALEN!!!!

Eller, kan man bli något man redan är...?

Jag har en miljon saker att göra/fixa/ta hand om/laga/komma ihåg osv. Jag BEHÖVER verkligen beta av och göra klart och få släppa taget om en del saker som skaver och skaver tills de är avklarade.

Nu när jag "lekt frisk" och varit ute på mycket aktiviteter är det så mycket annat som fallit. Och mitt i det dyker det upp annat (eller andra) och pockar på min uppmärksamhet!!! Jag blir GALEN!

Embla är ju som barn är mest. Således slarvar hon en del och saker går sönder, kommer bort, får konstiga fläckar. Just slarv har jag verkligen problem med. Olyckor händer, men rent slarv har jag inte "råd" med. Varken energimässigt eller ekonomiskt.

Sen igår har slarvet ställt till det förskräckligt mycket för mig. Jag har som sagt redan minst sagt fullt upp, bara med att få ihop det som handlar om vardagen. Nu gick en mugg igår för att hon kastade en annan sak i diskon. Sen tappade hon bort en massa grejor till ett spel som hon tog ut fast hon inte fick. Det tog halva förmiddagen att fixa det igen. Under letandet upptäcktes också tuschfläckar på vardagsrumsbordet. De gick till slut bort med nagellacksremover. I vardagsrummet upptäcktes också chokladfläckar i den ljusa soffan.

Började riva av överdragen för att tvätta, men körde fast eftersom Sebbes grejor fyller halva soffan. Började tvätta och dammsuga där, samtidigt som jag hjälpte Embla med maten och åt själv, sen gick vi en promenad med Lofar och så gällde det att fixa husvagnen inför vinterförvaringen också, så dammsugaren kom med ut. När den ändå var ute med sladdar och allt fick även bilen en snabb avsugning, eftersom det fortfarande var sand kvar i baksätet sen jag blästrade i somras....

Mitt i detta verkar både Stephan och Sebbe tycka att jag är onödigt krävande när jag morrar åt dem där de går och känns som om de inte får något gjort/sprider ut sina saker samtidigt som jag själv försöker röja undan och vara effektivt organiserad för att få gjort så mycket som möjligt. Extremt frustrerande.

Nå, jag har i alla fall betat av en hel massa, och Embla har varit med och pysslat, gjort matteläxa, krängt sofföverdrag och ordnat en hel del också.

Är det bara jag som fungerar så här? Trehundranittiosex små bollar i luften på samma gång, och sedan får man banne mig se till att när man bär in husvagnsköket passa på att växla tvättmaskinen innan man bär ut dammsugaren och så vidare, på ett sätt som gör att man ALDRIG går tomhänt åt något håll?!

Jaja, det lär ju inte hjälpa att jag sitter här och klagar, folk fungerar väl helt enkelt olika, men jag spunkar loss på det här viset och måste få göra det, annars hinns inte allt med som behöver göras för att det ska fungera. Är förbaskat glad att jag bor i lägenhet i alla fall... :)

Ja, just det, jag har tagit hand om en BMW-entusiast som skulle hämta en ratt här också, och så har jag gjort köttfärslimpa, köttbullar, skruvat upp ett fack under diskbänken till diskgrejorna, satt ett magnetlås på diskbänktsdörren, fått Sebbe att köra iväg Emblas garderobsdörrar till garaget och så passade jag på att sy gardinen till hennes fönster också....

Att sitta här och skriva? Lugnt, jag äter min mat samtidigt... ;) Effektiv var ordet... :)

Kramar // Ellen :)

Sista vardagen i veckan! :D

Embla var på strålande humör när jag väckte henne i morse, och vi var klara på nolltid. Det innebar att vi kunde promenera upp till skolan i härligt solljus och klart höstväder. Härligt, man hinner prata så bra då. :)

Under förmiddagen såg jag till att få prata med vänner och beta av lite dåliga samveten som gnagt ett tag. Borden och måsten är inte bra att låta ligga. Målade fönsternischen i Emblas rum samtidigt som jag pratade med mamma och därmed börjar det verkligen bli klart! :D Äntligen.


Det börjar på att bli klart... :) Målat klart runt fönstret, nu når ljuset verkligen in i rummet. Kramdjurshyllan ska upp också och så saknas lite textil, men vi närmar oss målet! :D

Hade tänkt hinna skicka Fordmagasinet också, men det fick jag inte ihop före lunch, och medans jag åt ringde en väninna och ville ventilera lite så vi blev sittande en stund. Efter ett telefonsamtal med Steph också tog jag med Lofar och traskade upp till skolan och hämtade lilltrollet.

Nu har vi grejat lite här hemma, hon målar, jag har skrivit och funderat en hel del, pratat med intressanta människor här på garaget som har intressanta tankar som i sin tur sätter igång mina tankar... Att ta sig tid att fundera och reflektera är inte fel, och jag har också suttit och läst lite bakåt och funderat igen. Vi får väl se hur det slutar, men processen pågår i alla fall. Känner att jag vill ha ett avslut och inte bara låta saker och ting rinna ut i sanden. Att lämna saker oavslutade brukar komma igen i framtiden och spöka.

Allting har en ände men korven den har två (som en vän brukar säga). Men jag begriper inte hur det här ska ändas alls. Inte just nu.

Mycket tankar.

***

Många funderingar var det även förra veckan. Fick under onsdagen tips från en väninna som läst om ME, och tyckt att den diagnosen stämde bra med mina symptom. Satte igång att läsa och fundera, och visst sjutton fanns det mycket som stämde. Precis som när jag läste om kvicksilverförgiftning. Och obehandlad Borrelia. ME, kroniskt trötthetssyndrom, ger tarmproblem, yrsel, enorm utmattning med mera. ( http://www.rme.nu/ )

Intressantast på hemsidan var att det inte finns någon behandling, utan bara en massa råd om hur man kan lära sig leva med sina begränsningar. Kände igen mycket av det jag själv kommit på under åren. Jobbigast var ändå att läsa råden till närstående. Till stor del såg jag hur mycket som blev FEL i min förra relation för att ingen i omgivningen begrep att jag faktiskt inte KUNDE mer än jag gjorde. Gjorde ofta mer än jag klarade för att försöka duga och räcka till, med svåra bakslag som följd. Ständig skuld under många år orsakade än större skador, och att dessutom läsa om det...

Det var jobbigt och kostade många tårar.

Tårar av glädje kom också när jag i dessa råd om hur man ska bete sig med de drabbade tydligt såg en av mina väninnor, en tjej som ställt upp år ut och år in. Vi har inte setts på tre och ett halvt år nu, men pratas vid minst en gång i veckan, och hon känns jätteviktig i mitt liv fast vi aldrig ses. Och hon har baske mig handlat helt enligt handboken utan att någon av oss förstått det. Berättade det för henne häromdagen, och försökte förmedla hur glad jag är att hon står kvar trots allt. :)

Nå, att läsa om detta startade en känslomässig bergochdalbana. Frågan är, vad ska jag göra härnäst? Min sjukersättning upphör till våren, och jag är ju inte i skick att arbeta. Någon egentlig diagnos har jag inte fått, och försäkringskassans nya regelverk är ett klart problem. Kanske ska se till att få en utredning och en ev ME-diagnos, eftersom försäkringskassan brukar godta den diagnosen?

Sedan är ju inte jag den som nöjer mig med att gå och vara sjuk, utan givetvis tänkte jag fortsätta kämpa och söka efter en fungerande behandling. Näringsterapin är ju bra, och amalgamsaneringen gjorde ju skillnad. Mest av allt höjde jag mig nog ändå genom att komma ur den skuldskapande relationen och få forma livet efter mina behov.

Men det måste ju gå att komma längre än så? Får jag en diagnos som försäkringskassan accepterar kan jag förhoppningsvis få arbetsro nog att jobba vidare med min hälsa och kanske hitta ytterligare vägar att höja nivån.

Som sagt, det blev många tankar där under dagen, och jag ringde faktiskt till en specialklinik för ME-patienter också och bad dem skicka mer information om hur man får komma till dem på utredning.

Var så trött sedan att jag avbokade den planerade shoppingen med Marie, och ägnade sedan kvällen åt att förbereda morgondagens samarbetssamtal. Sist blev jag ju influensasjuk och låg ett par dagar så det gick om intet, men den här gången SKA jag bara klara av att ta det!

Pratade under dagen återkommande med Steph också, som kämpade på sitt jobb trots feber, värk i kroppen och allmänt usel, men eftersom de ringt hem och tjatat på honom när han sjukskrivit sig kände han att han bara var tvungen att försöka gå dit. Tyvärr gav det rejält bakslag så han var inte alls lämplig som förare när han skulle leverera delar till en av anläggningarna. Som väl var gick det bra, men han insåg att det här är ohållbart och kontaktade vårdcentralen för att få en tid vilket han också fick till följande dag.

Jaja. Allting har en ände, det hade den här dagen också... Puh!

Kramar // Ellen :)