Embla var ju hemma igår eftersom hon var hängig och hade ont i magen. Och på kvällen brakade det loss och hon spydde rejält. Således är hon hemma idag också.

Vi har hållit oss inne, sånär som på en hundpromenad till affären, vi hämtade ut våra tågbiljetter för att åka till Stockholm om två veckor. Det blir rälsbuss och IC-tåg upp och sedan X2000 och Intinotåg hem. Det blir en upplevelse för Embla som tidigare bara åkt rälsbuss. :)

Embla var baksugen redan igår, så jag hjälpte henne att ta fram det som behövdes för att göra chokladbollar, men när vi gjort det orkade hon inte fortsätta, så det har hon fått göra idag i stället. Dock har det varit HÅRD ransonering på resultatet... :)


Embla gör chokladbollar och rullar dem i solgult strössel med citrussmak.

Själv har jag hållit tät kontakt med en ännu trött och vissen Stephan, och så har jag fortsatt arbetet med Emblas rum. Nu är hyllans fästen uppe och eftersom smulbetongen gör som den gör har jag fått spackla och måla extra för att det ska bli snyggt, så jag kan förhoppningsvis montera hyllan i morgon. Dessutom har jag målat fönsternischen vit också, men det behövs en strykning till.

Börjar bli dags för tyg och sömnad, men vi får se vad vi orkar/hinner idag, jag är helt groggy (nej, jag är ju inte heller frisk!) och resten av lägenheten ser ut som det gått en tromb där. Har i alla fall diskat undan i köket efter gårdagens omfattande matlagning (stek, köttbullar och grytbitar!)

Har också plockat med Fordmagasinet samtidigt som jag suttit vid datorn och ätit, och det verkar äntligen som om det dykt upp en efterträdare! :D Underbart, även om tidningen är trevlig och medlemmarna i klubben likaså tar det tid jag inte känner att jag har råd att avvara. Ska knyta ihop det sista av det här numret ensam, nästa nummer gör jag ihop med efterträdaren och sedan ska jag förhoppningsvis kunna lämna över helt! :D

Lyckades även spola av mig lite förut och sedan drog jag på föräldramöte också. Praktiskt med en sambo som kommer hem efter jobbet och kan ta Embla när jag måste iväg så här. :) Jo, Sebbe innebär inte BARA att soffan går förlorad i tvätt och bäddsaker, att internet segar och att kylskåpet är överfullt med allt möjligt som inte är mitt eget... :)

Borde egentligen tagit tag i bromsarna på bilen idag också, men har varken hunnit eller orkat. Dessutom har det inte varit direkt inspirerande väder att lägga sig på parkeringen och börja riva med skiten. Annars har jag räknat lite. Nya ok 500 spänn, slangarna ligger på 100 kronor styck och bromsvätskan går på 50 kronor per liter. Vi får väl se vad som krävs, och när jag har möjligheter att ta reda på det.

Ja, också var det lite bakåtblogg också, så kanske vi kommer i takt till slut! :D Det blir lite rörigt så här, men jag tror baske mig det är enda sättet... :P

Måndag den 1/9 hade jag tänkt att få lite gjort, men det mesta föll när Embla spårade ur på morgonen, vilket krävde en hel del energi. Till slut var hon dock på skolan glad och harmonisk och med en igelkottsbild i väskan (i är veckans bokstav) och då var JAG slut och undrade hur jag skulle orka med resten av dagen. Men vi hade i alla fall en delvis fin morgon där hon satt i mitt knä och läste tidningen och letade I-bilder, men innan dess... Hu! Hur mycket tjurighet ryms det egentligen i en sjuåring?! :O

När man är sådär slut klarar man heller inga påfrestningar, så på nolltid hade jag på osmidigt vis lyckats bli osams med Stephan också, undra på det, han är ju braksjuk och lika stubinlös han just nu. Puff.

Jaja, det var ju bara att gå med hunden och låta tiden gå och inte göra någon stor sak av det, alla mår vi mindre bra ibland. Vi vet ju ändå vart vi har varandra EGENTLIGEN. Bara vi ger fan i att prata om saker som kan missuppfattas när vi inte mår bra... :)

Jag har pendlat hela dagen mellan "äh, jag går och sover" och "ska bara". Rastlöshet på hög nivå, och mina "ska bara" har ju tendenser att bli ganska omfattande. Det slutade med att jag mest var irriterad över att hela dagen rann mellan fingrarna på mig för att jag var för trött för att få något vettigt gjort och för rastlös för att gå och sova. Hamnade mest på dass med yrsel och havererad mage i stället.

Det är sånna här dagar jag undrar varför jag alls ger mig på att ha någon relaton. Men å andra sidan, den här relationen ger så mycket plus att den inte går att jämföra med min förra, så jag behöver nog inte oroa mig.

Under eftermiddagen började Emblas vänner söka henne igen, två ringde och två kom hit och frågade efter henne. Helt klart är hon saknad när hon inte är här. :)

Under kvällen tog jag mig samman och började fixa fordtidningen. Har efterlyst en efterträdare i flera år nu, men det verkar hopplöst, och nu behöver tidningen iväg igen. Så jag satte mig och gick igenom allt material och mappade det och mailade folk och grejade. Kände mig duktig för det.

På tisdagen var jag trött, trött, trött. Men eftersom jag inte handlat under måndagen var jag tvungen att göra det under tisdagen. Så det blev först lunch i Götene hos Jeanette, och sedan vidare till Coop där jag kunde handla allt från nötstek till skrivarfärg och plastfickor. Perfekt. Hade inte orkat med mer än en affär. Hehe... :)


Jeanettes vardagsrum börjar ta form! :D

Näe, längre än så här orkar jag inte skriva ikväll!

Puss // Ellen :)

Mnuh! Jag är bara SÅ trött!!!

Har sovit en stund på soffan nu, och sitter och kikar. Jag har lite bilder jag tror jag ska använda och ta mig ikapp i bloggen med. Som många redan konstaterat har jag haft lite för mycket kring mig det sista (både mentalt och praktiskt), och det tar ut sin rätt tillsammans med nåt virus som vi inte blir av med. Stephan har ju varit dålig i flera veckor, snart en månad måste det vara, och jag har ju haft ett par dippar. Idag är Embla också vissen, magont och hosta. Vi ligger i soffan och ser på TV och dåsar mest, men så känns det som om jag har lite för mycket jag behöver ta hand om samtidigt.

Åkte och handlade förut. Inget kul alls. Var nog egentligen för trött, men det behövdes ändå mat. Halvvägs till stan tyckte det bilen kändes konstig, och när jag började fundera på HUR det kändes konstigt blev jag övertygad om att en broms låg på.

Det sannolika då tyckte jag var handbromsen bak, då vajern gett sig på ena sidan och jag fått order att låta bli handbromsen tills vajern är bytt, och Steph råkade glömma det när vi kollade på huset, så tänkte jag att då kanske andra sidan kärvat och fastnat.

Tog det lugnt fram till stan och kollade när vi parkerat konstaterade jag att oket på förarsidan fram var hett. Min blåa färg hade ändrat ton. Det är samma ok som vi renoverade i maj. Något är helt klart inte som det ska med det, trots att det är rent och fint nu. Kanske nytt ok och ny slang behövs?


Bild från att vi målade oken i våras. Just det här renoverades ju också, därav var nästan all färg borta.

Behöver ju hålla bilen i skick. Hade tänkt visa den i sommar och sälja den ungefär nu, men eftersom jag FORTFARANDE inte fått mina delar från lackeraren gick ju hela säsongen om intet. Och att sälja en bil nu, och dessutom en bil som inte många sett. Insåg ju i somras att jag kan vara stolt över min bil faktiskt, var rädd att den var för gammal och inte tillräckligt stylad, men upptäckte att eftersom jag varit så noga med finishen på allt jag gjort håller bilen en riktigt hög klass även i lite större sammanhang. Det är ju alltid roligt. :)

Är helt säker på att den är en bil som skulle vinna på att visas ute innan en försäljning, så jag hoppas kunna hålla på en över vintern och ta ut den mer nästa sommar. Vore det inte för ekonomin skulle jag gärna behålla den i stället.

Märkligt förresten, att mina bilbromsar alltid havererar på något vis när bromsarna i mitt liv känns som de havererat?

Hmm... Då var det lite bakåtblogg också. Jo, jag flyttade tillbaks Emblas säng till sin plats fredagen den 29/8. :D Äntligen, den har ju varit på vift ett tag nu... Det är en månad sedan vi började måla väggarna, och två månader sedan vi började riva ner tapeterna.

När sängen var på plats kom jag åt att måla det som var kvar mitt över fönstret, och så fick lamporna sig en första strykning för att dölja sprickorna på den limmade. Embla fick med sig två kompisar hem från skolan när jag mötte henne, så de lekte samtidigt som jag målade. Trevligt! :D

På kvällen sov också Embla i rummet för första gången på ett tag, lämpligt eftersom Sebbe nu är på väg att flytta tillbaks till oss igen, den här gången blir det en månad i väntan på att han ska få sin nya lägenhet.

Under lördagen åkte jag och Embla till en tygaffär och köpte tyg till hennes rum. Hon bestämde sig för ett jätteläckert svart-vitt-grått med grafiskt mönster. Ska bli gardin, garderobsdraperi och förhänge till hurtsen, samt nytt överdrag till bäddfotöljen. Vi fixade även en ny lampa, en plafond av glas, eftersom den gamla lampan hängde ner så hon slog i den när hon gick i och ur sin säng och inte alls var särskilt praktisk.

När vi åkte hem igen var hon så nöjd och glad, och lampan fick vi lov att sätta upp direkt. En fördel till med den var att kransen till plafonden pressar upp spännpapptaket mot betongtaket så det blev lite bättre takhöjd också. De flesta grannarna har rivit spännpappen och satt skivor i stället, men det kostar för mycket. Här är det budgetrenovering som gäller! :)


Tyget Embla valde till sitt rum. Ser ni myrorna? :D


Emblas nya lampa! Höjde taket en bit också... :)

Dock överväger jag ett laminatgolv, rummet är sju kvadratmeter och ett riktigt billigt borde gå att lägga för några hundralappar. Den vita plastmattan som är där nu är full med hack och ungefär lika dålig som den som ligger i hall och kök och i mitt sovrum.

Under kvällen såg vi karnevalen i Mariestad tillsammans med Marie, det var riktigt trevligt, gamla kompisar till oss hade byggt tågets tuffaste ekipage:


Karnevalståget i Mariestad. Kling och gänget hade som vanligt ett kanonbygge! :D


Karneval i Mariestad, bland alla lättklädda brudar fanns EN karl också! :D

Efter karnevalen åkte vi upp till Anna-Karin och käkade tillsammans innan vi tog oss hem.

Väl hemma igen vet jag inte riktigt vad som hände. Jo, jag tappade väl konceptet, som jag ofta gör när det blir alldeles för mycket. När Embla ville ta bort en död fisk ur akvariet råkade jag sätta igång en storstädning av akvariet. Rev ur alla växter och tvättade dem, tog upp gruset och sköljde det, gjorde rent filtret och ordnade. Embla skurade dekorationerna.

Avbröt till slut för att låta allt slam sjunka till botten och fortsatte med en bottensug dagen därpå innan jag började plocka tillbaks grejorna i akvariet igen. Blev idiotförklarad på kuppen, men faktum är att jag kände att akvariet börjat TA energi eftersom jag visste att jag behövde ta tag i det. Nu är det gjort, och det är en lättnad.

Söndagen blev en både-och-dag. En gammal väninna kom med tåget från Alingsås för att gå på marknaden på Falkängen här i byn. Hon hade med sina två barn och vi hade jättetrevligt. Gick bland hantverkarna och spelade minigolf och pratade massor. Embla träffade klasskamrater att spela med också.


Marknad på Falkängen med väninnan och hennes barn. Embla har INTE en stor sockervadd, det är hennes paraply.... :)

Dessvärre bestämde sig Embla för att rymma med sina kompisar när hon inte fick glass precis innan vi skulle hem och laga middag. Det innebar att hon och de två kompisarna drog nere på Falkängen, gömde sig i träden, delade på sig, sprang iväg och... ja, läget var rätt hopplöst eftersom vi hade de små barnen med oss också.

Eftersom kompisarnas familjer också var där bestämde vi att vi skulle gå hem och laga mat som planerat, eftersom min väninna skulle med ett tåg lite senare och vi behövde äta.

Lagom tills vi skulle sätta henne på tåget var Embla återfunnen. Hon och kompisarna hade knallat in hos hantverkaren Harald Svensson, en äldre man som täljer jättefina hästar och bondgårdsscener från förr. Han hade täljkurs för barn, så där blev de kvar och hade tydligen haft jättetrevligt. Fina saker hade de gjort också.

Vi var såklart lättade över att hon (och de andra barnen) hade kommit till rätta, men eftermiddagen var ingen dans på rosor för Embla. Det blev en rejält allvarsam diskussion om varför man inte får försvinna och vad som kan hända. En sak är säker, hon förstod verkligen allvaret i det hela, och när kompisarna ringde och ville leka fick hon förklara att hon hade utegångsförbud och varför.

Söndagskvällen blev i alla fall mycket trevlig, men en glad och harmonisk tjej här hemma.

Mer veckoblogg kommer ska ni se... :) (Ja, jag tittar menande på VISSA personer som är lite... gnälliga över att jag ligger några veckor efter med bloggen! :P Tids nog kommer jag ikapp... ;) )

Puss // Ellen

Jag kämpar vidare, även om det fortfarande är ganska sletet sen i lördags. Dum som jag var hängde jag med till Moholm i söndags också för att se sista strippenkörningen för året, och det var också första gången jag fick se min styvfar köra sin Pontiac. Jättetrevligt, men inte riktigt vad jag egentligen orkade. Blogg om det kommer senare, jag fortsätter skriva om det jag inte fått med innan. Behöver kunna läsa om mina bra dagar när jag har sämre, så jag ser vad jag har att kämpa för. :)

Under tisdagen den 26 augusti for jag och handlade med stödteamet, och på eftermiddagen när jag varit vid skolan om mött ville Embla baka något. Helst något sött. Hmm. Att hon ska vara en sån gottegris! :P Lyckades undvika det och styra över på scones och hemkokt marmelad i stället.


Embla bakar scones och kokar jordgubbsmarmelad. :)


Embla proväter våra varma grahamsscones med hemkokt jordgubbsmarmelad på.

Nästa dag var det lite stressigt, för jag målade väggen i Emblas rum för andra och sista gången. När vi kom hem ville Embla leka med en kompis och det fick hon göra, med order att hålla sig undan ur det nymålade... :D


Emblas vägg är målad! :D

Torsdagen blev en riktig kaosdag. Eller, kaos var väl det sista man kan kalla den superorganiserade och effektiva dagen, MEN den var späckad och rätt långt utöver vad jag egentligen håller för.
Jeanette och barnen hade ju äntligen lyckats få en lägenhet. Problemet var ju att få in möbler också.

Det fanns tre sängar och två lagerhyllor, samt ett databord, en TV och fem stolar. Lite småplock också, men inte mycket. Till ett hushåll på fyra personer behövs lite mer, och jag hade lovat att försöka hjälpa dem. Inte för att jag egentligen har tid och ork, men jag tycker om den här familjen och vill verkligen att det ska bli bra för dem. Och gör vi ett ryck nu klarar de sig sedan, så kan jag umgås med dem för att det är trevligt och inte för att de behöver hjälp. :)

Så... när jag lämnat Embla och fluffat hunden drog jag ner och plockade Jeanette och hennes stora tös och så hyrde vi en flyttkärra innan vi tog oss vidare till Kupans second hand i Skara. Turligt nog hade de halva priset på alla möbler så vi fick fatt på en hörnsoffa i skinn för 150 kronor. Och så samlade vi ihop lite lampor och köksprylar, dukar och andra textilier också.

For vidare till en kompis som skulle göra av med lite möbler och Jeanette tyckte om en hel del av det, så vi fortsatte lasta tills vår kärra var full och det dessutom var dags att möta barn vid skolan. Slängde av vännerna och kärran vid deras hus och drog upp till Hällekis och hämtade hunden och mötte Embla, och efter lite mat for vi tillbaks till Götene för att fortsätta vår möbeljakt.

Innan dess bjöds jag på en fiolkonsert också, Embla hade haft sin första lektion samma dag och fått med sig en lånefiol hem! :D


Embla med sin fina fiol! :D

Kärran var tömd, så jag krokade på den och så bar det av till en Second Handbutik i Lidköping också. Hittade mer lampor och sånt plock, men de stängde så vi blev uthivade utan att ha hunnit titta klart. Gjorde ännu ett varv till min kompis och lastade det sista, innan vi stressade tillbaka till Götene och secondhandbutiken där också. Fick med oss ett rejält köksbord när vi ändå hade kärran med oss.


Flyttlasset går. Packar man och stuvar går det in en hel massa saker på ett hyrsläp... :) Jeanette jobbar med sitt nya jätteköksbord. :)

Dessvärre var inte kanten på utfarten så himla genomtänkt. Jag såg att den var hög och smög jätteförsiktigt, men ändå small det till bra under bilen. Skit. Jag VET ju hur våra vägar är här, och kring torget i Götene är det hemskt. Förutom kanterna är det djupa körspår och det gör ju inte det hela bättre precis.

Nå, jag hoppas det inte blev något av det hela. Bilen är låg efter sänkningen, men att inte kunna ta sig ut vid torget på sin egen ort är LÖJLIGT! :P


Flyttröra hos Jeanette. Men det blir säkert bra... :)

Sedan var jag mer än slut. För den dryga tusenlapp som var budgeten hade vi fått fatt på hörnsoffa i skinn, flera taklampor och klämspottar, strykbräda och torktsällning, köksbord, soffbord, bokhylla, kökssaker, en trevlig pall, en byrå till hallen, en sängram, en väggbonad och några dukar, gardiner och lite annat. Int illa va? :D

Jeanette och Nathalie bar upp alla stora möbler och jag bar småsaker, och sedan lämnade vi tillbaks kärran innan jag åkte hem. Kände att jag gjort mitt för dagen... undra på det, när jag summerade det hela kom jag fram till att jag varit iväg i nästan åtta timmar och kört över 30 mil, mestadels med släp, och lite då och då baklänges. :) Blev lovad bensinpengar framöver också, men just nu var det ekonomikris och mat var viktigare. Jag är lugn, jag kommer få mitt när Jeanette kan, det är jag säker på, hon har lika tuff ekonomi som jag och vet hur mycket jag behöver det. :) Tyvärr, annars hade jag gärna bjudit på det till en kompis.

Pratade med Stephan också, som med feber och jävelskap fått ge upp på jobbet och hasa hem vid lunch, mot löfte att komma tillbaka tidigt näsa morgon. Stackaren. Han hade behövt få gå hem och komma tillbaka först när han repat sig ordentligt, inte springa där och bita ihop hela tiden!

Jo, slut var jag ju, men jag hade ju inte tid att gå i säng riktigt direkt. Så jag gick rakt emot vad jag sagt till Steph, och bet ihop och fortsatte arbeta fast jag var helt slut.

Behövde ju fortsätta med Emblas rum så det blir beboeligt. Handskurade golvet och drog tillbaka sängen till sin rätta plats. Skruvade också loss en bräda för att komma åt eluttaget som tidigare var bakom sängen. Nu blev det jättebra. :)

Tyvärr råkade ena fönsterlampan ramla i golvet när jag knuffade runt på sängen, så jag fick lov att börja röja av i köket också, och skapa plats för att limma ihop den. Har ju två likadana som hör ihop, dumt att ha sönder den ena. Det blir till att limma och måla den för att rädda den.

Sedan återstår bara lite jobb vid fönstret, runt elementet och en liten stump precis över fönstret. Hade tänkt sätta tillbaks draperiet vid garderoben också, lyfte av dörrarna, men sedan tog det stopp eftersom jag inte hittade draperiet. Det visade sig att det låg kvar i tvätten. Och till råga på allt var det inte bara att köra det heller, eftersom maskinen var full redan, hade inte orkat hänga maskinen jag startat samma morgon...

Jaja, hängde tvätten, åt kvällsmat nattade Embla samtidigt som jag planerade inför fredagen då Embla skulle ha med en kompis hem, sen tvärstöp jag efter en stunds peppning av Anna-Karin.

// Ellen :)

Nu så har jag sovit lite och tänkte fotsätta med lite härliga bilder av vår grillning måndagen den 25/8.

I Mariestad finns en bakgård i gamla stan som inte liknar något annat. Den är inklämd mellan några av de äldsta husen på orten, och långsmal, lite hemlighetsfull och byggd i kullerstenslagda etapper som sluttar något.

För några år sedan var den just inget annat än en trång bakgård, jag vet det mycket väl då jag har flera vänner bosatta i de få lägenheterna som finns kring gården (tre i totalt fem lägenheter faktiskt.. :) )

Sedan fick en av mina vänner en ny granne, i lägenheten under sig. Den lägenheten ligger i markplan och har dörren rakt ut på bakgården, och han kom med en konstnärlig ådra och ett trädgårdsintresse och så småningom var hela bakgården förvandlad.

Och nu var det alltså dags att grilla på denna bakgård, tillsammans med fotoklubben. Vår ordförande bor där inne, och så har vi vår möteslokal i det gamla hamnmagasinet som avgränsar bakgårdens nedre del.

Det passade bra, eftersom det var första måndagen efter skolstarten och Embla kom till mig samma dag. Hon skulle absolut grilla revben, så vi köpte revben att värma på åt henne, och ett gott bröd och på vägen ut ur butiken hittade hon en enorm, rosa maräng som hon också fick ta med som efterrätt. Sedan for vi in i stan och umgicks med klubbkamraterna ett par timmar, hade sedvanligt månadsmöte och trevliga samtal innan vi for hem igen.


En spännande bakgård... :)


En del av bakgården där vi grillade.


Embla tyckte vattenkaret var jättefint.


En av många små detaljer på bakgården.


Efter grillningen gav sig Embla i kast med sin maräng. Eller halva i alla fall, den var nog för söt att orkas med trots att det visade sig vara en mintmaräng... :)

En trevlig första kväll med Embla, och som vanligt trevligt att träffa vännerna i fotoklubben. :) Har varit med där sedan jag var fjorton år, alltså i nitton år nu. Periodvis har jag varit mycket aktiv och långa tider har jag inte orkat ta mig dit alls, men jag är så glad att jag är kvar i föreningen. :) Gemenskapen är värdefull!

Dagar som idag är det även värdefullt att kunna plocka fram bilder och text från en kväll som denna och påminna sig om vad livet innehåller. :)

Kramar // Ellen :)

Nu när jag inte mår bra tänkte jag försöka blogga lite. Jag kommer ändå ingenstans, och det är bra att ha något att fokusera på när man mår riktigt skituselt. Det är liksom äta, dricka, sova som gäller, och vaken tid vill jag distrahera mig så mycket som möjligt.

Så, vi forsätter där jag slutade sist, med söndagen den 24/8:

Hade ju tidigare i veckan ringt om ett garage för att vinterförvara husvagnen. Även Stephan var intresserad av att flytta ner sina båda avställda BMW-bilar från det svindyra garaget i västerort, och vi skulle få komma och titta på söndagen.

Först var det tänkt att vi skulle hyra platser i en stor lokal, men när vi kom upp visade det sig att ägaren fått återbud på ett annat utrymme som han trodde vi kunde vara intresserade av.

Ett stort, enskilt garage om 11,5 gånger drygt fyra meter. Kallgarage med hårdgjort grusgolv (nytt) och kondensskyddat tak. Dessutom byggt så att fåglar och råttor inte ska komma in. Eluttag finns och sätter vi en mätare på kan vi använda det hur mycket vi vill.


Vårt garage. Bilen på bilden är dock inte vår, den bara råkade stå där när vi var uppe och tittade... :)


Vårt garage utifrån. Vår halva är 11,5 gånger drygt fyra meter, så det är gott om plats. Ser skabbigt ut men det är mest stökigt runt, byggnaden är bara tio år gammalt och RIKTIGT fräsch och med bra ljusinsläpp.

På gården finns också en tvätthall som vi kan använda, och så håller ägaren på att inreda en gårdsverkstad med lyft och sådant som han kunde tänka sig att vi kan få hyra in oss i vid behov.

Det finns bara en uppfartsväg, och då måste man runda boningshuset för att nå uthusen. Dessutom ligger gården inte alls långt från min pappas hus, så han kan ta hundpromenader förbi och titta till vårat garage.

Årshyran vi enades om för hela utrymmet, som vi då får disponera precis som vi vill och har tillgång till precis när som helst, hamnade på motsvarande tre månadshyror för Stephans nuvarande två uppställningsplatser i Stockholm.

Det var inte något att tveka på. :)

När Stephan dragit iväg mot Stockholm framåt kvällen dök Marie upp. Vet inte riktigt hur det gick till, för jag TROR jag hade en del andra planer, men plötsligt var vi ute och fotograferade hennes bil... :)













När hon åkt hem drog jag över alla bilder över MSN, tillsammans med en order att välja ut vilka hon ville använda, så skulle jag fixa till dem. Tror ni inte den bråkiga bruden envisas med att säga att de är fina som de är och lägga upp dem på garaget?! :P

Skällde lite på henne, plockade de utvalda bilderna och snyggade till dem och skickade över dem igen. Och hon SÅG faktiskt skillnad, trots att hon tyckt att de var bra från början. :) Det är ju det jag SÄGER, låt fotografen göra klart! ;)

Kramar // Ellen :)

Ps: Maries bil finns här: http://www.garaget.org/?car=62964

Vaknade i morse av att jag fick yrsel av att vända mig i sängen. Då vet jag att dagen kommer bli tuff. Det är den också.

Igår försökte jag leka frisk på eftermiddagen/kvällen, och det var så trevligt att jag inte avbröt när jag borde. Var först ute på stan en timme och sedan hos en väninna en stund och sedan åkte vi lite på stan och träffade folk under kvällen. Körde själv både dit och hem.
Det får jag betala för idag. Jag är trött på att betala så fort jag inte tänker mig för.

Skakar, darrar, har yrselattacker och mår SÅ illa!!!
Svettas och värmevallar, samtidigt som jag har så kalla händer och fötter.

Ska jag gå någonstans får jag koncentrera mig stenhårt hela tiden, för när jag reser mig svartnar det för ögonen och det krävs FOKUS för att inte tuppa av, och sedan får jag ställa in siktet på vart jag är på väg, bara några meter i taget och så trevar jag mig i den riktningen. Sedan, när den punkten är nådd, får jag ställa om fokus igen.

Mitt i detta har jag försökt värma lite mat och äta, och så har jag varit ett oräkneligt antal gånger på toaletten. Lätt att ta sig fram och tillbaka genom lägenheten... Eller inte.

Jag är bara så trött, så trött. Och så gör det ganska ont också, i hela mellankroppen, från nacke till höfter, magen känns som en centrifug och ljud och ljusintryck är skitjobbiga.

Ska äta och vila och försöka komma igenom dagen på bästa sätt.

Att jag mår så här igen? Inte så konstigt, baksmällan på allt jag gjort i sommar börjar ta ut sin rätt, och den sista veckan har inte varit någon barnlek direkt, med samarbetssamtal och en hel massa andra jobbiga saker att ta tag i.

Samarbetssamtalet tog som sagt en hel del energi.

Försöker ge en bekant en förklaring till varför jag inte hört av mig, men hur förklarar man att man inte orkar tänka sammanhängande utan att bli gnällig?
Har skrivit och skrivit men inte riktigt kommit mig för att skicka brevet.

Fick tips om ME, kroniskt trötthetssyndrom, och inser att jag kanske äntligen kan få en diagnos som försäkringskassan kan acceptera. Det är ju bara ett halvår kvar av sjukersättningen, och de nya reglerna är ju precis hopplösa. Har läst en hel del och ringt specialkliniker och diskuterat min situation med människor i flera dagar.
För den delen var det oerhört starkt att läsa om hur vardagsproblemen kan hanteras av en ME-sjuk, och vad närstående rekommenderas att göra för att det ska fungera. Att inte vara ensam och att känna att man inte är dum i huvudet utan faktiskt SJUK är... tja, både en lättnad och oerhört ledsamt.

Borde även ta tag i Fordmagasinet, men jag förstår inte hur jag ska orka.

Jag vill hellre blogga och sortera ut mina tankar och inventera mina mediciner och formulera ett brev till min näringsterapeut och förbereda sådant som kanske kan gynna MIG i stället.

Dessutom behöver jag LAGA mat, och det begriper jag precis nu inte hur jag ska orka, eftersom att äta och sitta upp får mig helt utmattad...

Jaja, idag är helt enkelt en sådan där dag då jag får ta ett par minuter taget, periodvis kanske ännu mindre och med lite tur kommer jag repa mig så pass att jag stundvis kan glömma hur VIDRIGT det är att inte få vara frisk.

Uff. Puss. / Ellen

När vi tittat på det första huset var vi som sagt helt utmattade. Så mycket renoveringsbehov. Inte ens till kraftigt reducerat pris kändes det rimligt.

Därför återvände vi till lägenheten med avsikten att vila ordentligt och äta lunch. Dock ringde telefonen efter maten. Karin var pratsam. Det visade sig att hon hade anledning att behöva prata lite.

Karin kör lastbil. Under fredagen hade hon varit på väg in i ett mindre samhälle när plötsligt en bil körde ut mitt framför henne. Trots att hon stod på bromsen eftersom hon såg vad som var på väg att ske hade hon inte en chans att få stopp på sin bil.
Den vita Saaben hon körde på slungades iväg en bit, och själv satt hon som förlamad. Hon var orolig för de tre personer hon sett i bilen precis innan olyckan. Och för rädd att gå ut och titta efter direkt.

Nu visade det sig att alla klarat sig bra, även om bilen blev skrot. Karins trafikledare från åkeriet kom ut och hjälpte till att reda ut röran och tog dessutom hand om den påkördes morfar som envist ringde Karin och skällde för att hon prejat hans barnbarn. Han lugnade sig när han fick klart för sig att barnbarnet kört ut mitt framför en lastbil...

Nå, eftersom Karin uppenbart behövde prata blev det inget av med någon vila, utan det blev till att fara upp till nästa hus ändå.

Det är alltså en bostadsrätt, 135 kvadratmeter, fem rum och kök inne, samt ett friliggande enkelgarage omgjort till förråd och gästrum. Ligger en gata från det grå vi tittade på innan, med samma kanonläge längst ner på återvändsgata och bara några tiotal meter längre till skolan, utmed samma gång- och cykelbana. Priset var 120 000 kronor, och månadshyran 4 359 kronor plus drift.
Helt nytt kök (maj 2008) och vardagsrummet är också nytapetserat. Överhuvudtaget är huset välhållet och omhändertaget.
Annonsbilderna ser lockande ut:


Bostadsrättshus för 120 000 kronor. Ommålat för ett par år sedan.


Hallen i huset. Toadörren närmast ytterdörren, tvättstugan till vänster och till höger köket.


Köket insatt i maj 2008. Nytt och fräscht således, om än något mörkt.


Vardagsrummets matsalsdel. Ser mörkt ut på bilden men i verkligheten var det ett jättefint ljusinsläpp från flera håll i rummet.


TV-rummet, helt nytapetserat och i ordning. Bara att slå sig ner.

När vi gick runt i det här huset fick vi en helt annan känsla. Här var det bara att flytta in och BO. Ett hus för återhämtning efter dagens strapatser. Ett hus som GER energi, snarare än tar. Ett HEM.

Kompletterar med några bilder jag själv tog också:


Ett av de små sovrummen där uppe.


Det stora sovrummet på övervåningen, i anslutning till ett badrum och en stor klädkammare. Där uppe finns ytterligare två mindre sovrum och ett arbetsrum.


I garaget är ett gästrum inrett, prydligt och fräscht som allt annat i huset. Enda nackdelen är att det inte längre ryms någon bil i garaget. Och rummet är nästan för fint att riva ut...


Baksidan med en trevlig altan i gott skick, och i bakgrunden skymtar ingången till gästrummet i garagets bakre del.

När vi lämnade huset hade vi med oss planritningar och en ganska klar bild av bostadsrättsföreningen och dess ekonomi. Vi var eniga om att vi gillade huset, men tvekar inför den ganska stora månadskostnaden, med drift landar vi på runt sjutusen i månaden. Det är lite mycket, speciellt som Stephan behöver hitta ett jobb här i området också. Är det värt det? Behöver vi de ytor som det här huset erbjuder? Finns bättre alternativ?

Vi enades om att köket som var nytt och jättefint ändå kändes lite mörkt. Vi saknar ett stort rum att ha som gemensamt allrum för våra pysselgrejor, mina sysaker, Stephs samling av bilar och brochyrer, Emblas läxläsning och spelövningar. Dessutom känns det lite avogt att garaget är ombyggt så himla omsorgsfullt och så vill vi helst riva ut det. Samtidigt som ett gästrum där ute kan vara praktiskt inte minst med tanke på Stephans släkt och vännerna som bor kvar i Stockholm och gärna får komma på besök.

Tvättstugan var suverän, med grovingång lämplig för blöta smutsiga hundtassar och drivor av barnskor. Altanen var trevlig och trädgården alldeles lagom stor och utan svårskötta ting.

Det blev till slut ekonomin som fick ta överhanden och bestämma åt oss. Innan Steph har jobb här får vi helt enkelt tränga ihop oss i lägenheten. Finns huset kvar senare är det kanske meningen att vi ska ha det, annars kommer det säkert dyka upp något lämpligt när vi är redo. :)

Under kvällen fick Karin komma över, hon behövde det kändes det som, och trots att både jag och Steph var så trötta att vi nästan var kräkfärdiga var det väldigt trevligt. Karin och jag passade på att gå en promenad också och titta på husen, och så fick Stephan lite vila under tiden.

När Karin for hem framåt nattkröken stöp vi i säng med en smäll, och jag tror inte vi hann tänka kudde ens en gång innan vi sov båda två... :)

Kramar // Ellen :)

Lördagen den 23 augusti var det dags för husvisningar! :)

Två hus var bokade, ett grått köpehus för 765 000 eller bud, och ett rött bostadsrättshus för 120 000 kronor. Båda ligger i samma område, ett stenkast från skolan och längst ner på återvändsgata, och båda är 1 1/2 plan. Köpehuset har dubbelgarage och verkar ha behov av renovering, och det andra förefaller vara i toppskick, men garaget är omgjort till förråd och rymmer ett stort gästrum.

Trots att vi var trötta och inte alls friska gav vi oss på projekt "spana hus".

Klockan elva var det dags att möta mäklaren för att titta på det grå. 160 kvadratmeter byggt 1981, såg ut att ha visst renoveringsbehov i annonsen men annars bra planlösning och vettiga ytor. Dubbelgaraget är ett klart plus. Trädgården är rejält igenvuxen men det går ju att röja. Det saknas altan/uteplats, färgerna är överlag urtrista inomhus och dessutom finns ingen groventre. Utöver det har vi sett att det verkar vara en del märkliga lösningar i tvättstugan. Nå, huset har varit till salu i mer än ett halvår, och det borde gå att pruta något på de begärda 760 000 tycker vi, och läget är verkligen kanonbra precis intill en cykelväg som leder till skolan och längst ner på en återvändsgata.

Vill ni med och titta? Kom då! :D


Jodå, det är ett hus där inne i buskagen och bakom träden.


Vi närmar oss ett hus i allt vildvuxet...


Entrehallen.


Köket. Mycket slitet, fuktskador i taket, diskmaskinen saknas och där är ett stort hål. Värst av allt var ändå röklukten.


Vardagsrummet. Röklukten är påtaglig, golvet rejält slitet och rummet känns allmänt nedgånget.


Badrummet nere behöver nog nya ytskikt och lite färg...


En enorm varmvattensberedare i tvättstugan. Skumt hål i väggen bakom denna, samt rester av ett vattenburet värmesystem. Tvättmaskinen stod mitt på golvet eftersom det var så klåpigt ombyggt.


Ett av de små sovrummen, här krävs MYCKET underarbete innan väggen är snygg. Golvet är rätt slut också, precis som i de andra rummen i huset.


Allrummet uppe, det utrymme vi verkligen fastnade för. Vilket fantastiskt arbetsrum/umgängesrum för alla i hushållet! :D


Badrummet uppe visade sig vara... ett utrymme där man KAN bygga ett badrum igen. Typ.


Steph står i sovrummet på övervåningen och funderar. Det behöver göras saker i varenda hörn av det här huset!


Ett av de fönster i huset som hade kondensproblem.


Baksidan av huset. Här skulle det nog byggts en altan. Det hade varit trevligt i stället för en lutande, mossig gräsmatta.


Takfoten behöver en del omsorg...


Detalj av fasaden. Inte den sämsta sidan, men illa nog att visa att det behövs ommålning. Södersidan behöver bytas.


Garagets fasad behöver också en del arbete...

Efter husesynen var vi helt slut. Hela huset var så inrökt att vi mådde illa. Och dessutom fanns ju inte ett utrymme någonstans där det inte fanns saker som behövde tas om hand.

Det kändes att energin inte nådde in i huset, och den lilla energi som ändå kröp in föll platt och stannade av till något tungt, trögt och obrukbart. Extremt tröttande.

Det känns som om HELA huset behöver ytrenoveras, med nya tapeter/färg (och mycket underarbete!), nya golv/golvslipning överallt utom i två rum, badrummet uppe är ju utrivet, det där nere behöver nog rivas ut och göras om, köket är SLUT och så är det ju en värmepump som inte är helt optimerad till huset. Skulle hellre använda det vattenburna värmesystemet.

Det behövs en grovningång och tvättstugan är klåpigt utriven utan att vara ombyggd för en vettig funktion. På baksidan behövs en altan eftersom gräsmattan lutar och är i dåligt skick, och garaget saknar inredning och behöver isoleras och fixas till.

Alla fasader behöver målas, utom den södra om behöver panelas om. Några av fönstren är fulla med kondens. Trädgården ser ut som en djungel och inget ljus når in i huset mer än på baksidan och söderväggens övervåning.

Vi ÄR sugna på ytorna och visst har huset möjligheter. Men vi är inte intresserade av att renovera sönder vår relation och oss själva. Eller att lägga 200 000 på renoveringar och ändå inte ens komma halvvägs. Enades om att inte ens lägga något bud i nuläget, känns som om vi skulle få mer jobb än tillgång genom att köpa det här huset. Tyvärr.

Ska vi ta ett hus till här? Eller ska jag ta det i nästa blogg kanske?

Vi hade ju en husvisning till bokad klockan 16 samma dag, en bostadsrätt. För att ni ska hålla isär det tror jag det är lika bra att det huset får en egen blogg... :)

Kramar // Ellen :)

För ett par helger sedan var vi och tittade på hus. Det är många tankar och känslor kring det.

Å ena sidan vill jag gärna skaffa ett hus och satsa på något tillsammans. Å andra sidan är jag livrädd och vill klamra mig fast i min trygga lilla trea med varmgarage och minimalt med arbete.

Att renovera något känns inte alls aktuellt, har ju redan renoverat hus i tio år och allt det arbetet var ju bortkastat. Ja, förutom att Embla nu har ett vettigt hem de veckor hon är hos sin pappa då, men all min energi och ekonomi gick ju åt helt i onödan utan att jag fick något tillbaka i alla fall.

Min inställning till att se på hus är väl egentligen inte helt seriös. Det handlar nog allra mest om hur man lär känna varandra när man går och tittar på hus. Vad man har för drömmar, behov och önskemål, hur man tänker sig sitt vardagsliv, vad som är viktigt och vad som kan avvaras. Vad ett "hem" betyder helt enkelt!

En kille jag bodde tillsammans med i ett-två år för ungefär tio år sedan (strax innan jag blev tillsammans med Emblas pappa) hade samma intresse av hem och inredning som jag. Vi åkte på många bomässor tillsammans och hade många roliga och intressanta diskussioner om att bo och leva. Än idag hittar jag ofta saker som är så typiska honom. Och jag ser lösningar som han hade gillat och hittar detaljer som jag vet att han hade uppskattat.

Det intressanta med det är egentligen inte vad HAN tycker om saker och ting (vi träffas då och då även idag) utan att JAG lärde känna honom så totalt under våra år tillsammans. Mycket bättre än jag känner Emblas pappa, som jag ändå delade så många år med. Och det måste delvis bero på att vi pratade så mycket om våra drömmar och värderingar i samband med att vi gick på husmässor, bomässor, möbelutställningar - och inte minst husvisningar!

Och nu har jag alltså nått den punkt i min tillvaro där jag börjar fundera på att skapa ett gemensamt hem med någon igen. TROTS allt jag varit med om, och trots att jag trodde att jag aldrig skulle hitta tilliten till någon annan igen.

Nå, tröstar mig med att det är ofarligt att titta i alla fall.

Fredagen den 22 augusti kom Stephan ner efter jobbet, trots att jag var rätt risig och hade legat några dagar. Han var ju inte heller precis frisk och hade kämpat på jobbet med feber och skit hela veckan. Vi hade ju två husvisningar bokade på lördagen, och det ville vi ju inte missa!

För att hunden skulle få en promenad började jag gå mot Forshem när Stephan närmade sig, så han stannade helt enkelt utmed landsvägen och plockade upp mig, och Lofar. Sen åkte vi hem och jag fick äta och vila. Både han och jag var allmänt sletna och febriga, men eftersom det var min tur att klippa gräsmattan och Steph var i lika uselt skick som jag tog jag mig samman och klippte efter att vi ätit och vilat en stund. Så fick han tillfälle att vila lite efter en arbetsdag med feber och på det körningen från Stockholm och hit.

Efter gräsklippningen slappade JAG en stund, och Steph var rar nog att dammsuga och vika undan tvätt. Under kvällen kämpade jag vidare och tvättade klart Emblas vägg och lagade mat.

Att laga mat förresten. Hrmpf. Jag skulle nog ha nytta av en ny spis.
Satte igång mina grönsaker på spisen och pratade samtidigt med Anna-Karin på msn.

Helt plötsligt skrev hon Hmm
Vaddå Hmm? undrade jag.
Ja, hmm, grönsakerna har stått på spisen i 5 minuter nu, svarade hon.

Hon trodde alltså jag glömt grönsakerna. Så var tyvärr inte fallet. Mitt svar utmynnade i en liten monolog:

Och du menar att det skulle hänt något på den tiden?!
Nono...
Ja, jag vet att jag egentligen behöver en 55 cm bred hällspis, men.... Hittils har jag inte lyckats skita några pengar... :)
MED lock på är kastrullen inte varmare än att jag kan ta på sidorna av den utan att bränna mig...

Och med tanke på att jag faktiskt fick en sluträkning på 2700 extra för elen för tio månader innebär ju det att jag förbrukar enormt mycket mer ström än lägenhetens tidigare hyresgäst. Och jag misstänker faktiskt att min 50 cm breda spis med gjutjärnsplattor inte har den bästa energiklassningen. Kanske kan vara värt att tänka på, antingen om vi flyttar och vill ha bra energiförbrukning i nästa bostad, eller om vi blir kvar här. Då kanske det skulle vara smart att byta ut spisen. Finns tyvärr bara två på marknaden som är 55 cm breda och har häll, vad jag har hittat.

Jaja, en sak i taget. Under kvällen stod TVÅ febriga grabbar ute under en lykta och monterade en framrutestreamer på Sebbes bil.

Oj, ja, jag glömde nästan! Jeanette och barnen har fått nycklarna till sin nya lägenhet! :D
Det blev en trea inne i Götene, och nu gäller det bara att fixa fram möbler till dem så de kan bo i den också. Tills vidare hålls de hos mig, i min husvagn och ytterst lite i lägenheten hos grannen.

Låter som om det blir flytt på måndag för deras del, då grannen hade tid att hyra flyttbuss åt dem och köra dit det som står i förrådet och garaget. Äntligen lite mer svängrum i mitt garage! Ser fram emot det! :)

Kramar // Ellen :)

Torsdagen den 21 augusti var jag fortsatt dålig, om än något bättre. Lyckades till och med gå en kortare promenad med Lofar på morgonen.

Pratade sedan med mamma och Stephan. Han har det inte bra nu alltså. Braksjuk och med ett jobb där de säger att han inte får gå hem och vara sjuk. För ingen annan kan göra hans jobb. Hm. Kollegan är på semester och han sitter där med feber, värk i kroppen, yrsel och annat som gör att han absolut inte är lämplig att vara på jobbet.

Peppade honom via telefon och vi diskuterade arbetsvillkor, kollegor och företags inställning till sina anställda. Kom upp en del intressant som jag känner att jag borde stått på mig kring när jag fortfarande jobbade. Och överhuvudtaget. Man ska inte ta vad som helst. Jag har fått många insikter det senaste året...

Efter lunch kände jag mig såpass sammanhängande (och toalett-oberoende) att jag vågade mig på att promenera upp till Emblas skola med Lofar. Tänkte passa på att möta henne innan hon skulle med skolbussen, bara för att tala om att jag saknar henne och för att jag var så nyfiken på hur skolstarten varit.

Hon blev glad att se mig, men samtidigt orolig. Hon skulle ha med sig en skolkamrat hem, och blev rädd att hon inte skulle med bussen till pappa. Lugnade henne med att hon visst skulle dit och att de skulle få leka som planerat, men att jag bara var nyfiken på skolstarten och ville ha en kram... :)

Då sken hon upp, jag fick kramen och en snabbrapport, och sedan pep hon i väg till busskön och jag och Lofiludden strosade vidare hemåt.

Insåg att jag behövde handla, hade kört slut på en del varor under de sjuka dagarna, och bestämde med Anna-Karin att åka in till henne och äta och handla tillsammans. Kände på vägen att det kanske inte var den smartaste iden jag kläckt, att ge mig ut och köra bil sådär, men det kändes ändå bra att landa hos henne och äta och vila lite innan vi gav oss på vår inköpsrunda.

Dessutom var det kul att få se hennes nymålade kök! Det blir RIKTIGT bra! :D

Började sedan inköpsrundan med en kortsväng in på Karlssons. Fick tag på täcklock till uttaget i Emblas rum (det dök upp ett sådant under tapeten?!) och hittade även lite reaböcker som hamnar i present/julklappslådan. Perfekt. :)

Bland barnkläderna var det halva reapriset så jag högg ett par överdragsbyxor som kan vara bra till hösten/vintern för 25 kronor och en trevlig liten topp för tjugo spänn! :)

Sedan klämde vi matinköpen på Willys och Coop tvärs över vägen, och hade sån tur att jag fick fatt på kycklingbrickor för bara en tia styck. För 1100 gram kyckling färdiga att hiva in i ugnen?! Kort datum, och? Perfekt till Embla. :D

När jag kom hem igen åt jag lite och sedan stupade jag med en smäll. Snortrött. Känns att jag inte är frisk ännu. Fick order av Anna-Karin att lägga lergrytan i blöt också, eftersom jag behövde ta hand om steken jag köpt. Utan stek blir det ingen frukost, så det kändes rimligt... Så, DEN kom i blöt och var i ugnen medans jag åt kvällsmaten, SEDAN somnade jag med en smäll! :)

// Ellen :)

Det blev inget samarbetssamtal på onsdagen den 20 augusti. Redan när jag vaknade/försökte vakna insåg jag att det var kört. Ringde och meddelade att jag var sjuk och bad dem kontakta exet också, vill inte ha kontakt när jag inte är i toppskick. Det visade sig att ena samtalsledaren också var sjuk så det passade dem bra att boka om till en annan dag.

Dagen gick åt till något som verkar ha varit någon slags influensa, värk, frossa och täta toalettbesök. Ingen aptit och STOR trötthet. Jag hade stora svårigheter att vistas mer än några meter från toaletten. Att rasta hunden innebar problem...

Löste det genom att hasa ut på gården på baksidan, fick röra mig försiktigt, men jag la mig på studsmattan och Lofar studsade runt i skogen precis intill en bra stund. Det var skönt. Både att han fick rasa av sig och att jag fick lite frisk luft.

När jag kom in var det lagom att försöka äta lite igen, och sedan kämpade jag mig in i duschen. Duschade länge, kroppen värkte överallt så det varma vattnet kändes välgörande.

När jag kom ur duschen var jag så slut att jag tvärsomnade på soffan. Vaknade efter ett par timmar när Marie ringde, och hasade upp för att äta lite igen. När jag satt vid datorn blixtrade det plötsligt till, och jag kunde inte förstå vad det var som hände. Förrän jag skulle tända lampan. Uplighten har kortslutit på något vis så ingenting fungerade.

Tråkigt, för jag gillar verkligen min uplight, men nu fungerar varken den eller läslampan, så något har totalbrunnit verkar det som. Frågan är om det är värt att felsöka och försöka laga det, eller om det är bättre att bara skaffa en ny. Fast det är nog billigare att laga. Får titta på det när jag orkar.

Tänkte mycket på Embla också, denna dag var det skolstart för henne. Och det innebar tyvärr att hennes pappas nya var den som fick skicka henne dit och ta emot henne efter första dagen. Jag som så gärna ville pussa på henne innan skolstarten och få höra henne berätta efter skoldagen! :( Det känns TUNGT att behöva vänta tills på måndag innan jag får träffa henne, och att dessutom någon annan ska ta hand om henne medans hennes pappa jobbar i stället...

Eftersom jag var så uschlig och inte orkade något praktiskt blev jag sittande vid datorn i omgångar under dagen, och var faktiskt så duktig att jag säkerhetskopierade en hel del dokument. Bland annat min blogg... :P Det var MÅNGA sidor insåg jag... :O Räcker till en hel bok, även efter att jag plockat bort en hel del svammel som inte för handlingen framåt... :P

Innan jag stöp i säng upptäckte jag också att jag fått SMS från mäklaren och att vi fått visning på det grå huset följande lördag. Spännande. Att se på hus tillsammans ställer rätt mycket på sin spets. Man lär känna varandra när man diskuterar något så betydelsefullt som ett hem, hur man vill ha det och vad man har för krav och önskemål kring sitt boende. Det berättar en hel del om hur man ser på livet i stort. Ser fram emot att få gå på husesyn ihop med Steph.

Tills dess hoppas jag också att jag hunnit vila mig frisk igen...

// Ellen :)

Tisdagen den 19 augusti var jag INTE bra. Kunde inte sätta fingret på vad det var som inte ville sig riktigt, men inget fungerade riktigt. Tankar jag började tänka försvann på vägen och saker jag började göra kom också bort utan att bli klara.

Småplockade mig genom mat och hundpromenad på förmiddagen och såg sedan att jag fått IKEA-katalogen! Trevligt! Tyvärr hann jag inte titta ordentligt i den, var alldeles för ofokuserad.

Ringde och pratade lite med pappa. Har inte hörts på ett tag. Där var det också rörigt. Han bröt ju armen för en månad sedan ungefär, och nu började det köra ihop sig med knähögt gräs, tovig hund och totalt tilltrasslad säng. Mest ledsen var han för sängen, att skaka rätt ett täcke är ju en baggis när man har två armar. Och nu var det hopplöst, det blev bara inte bra hur han än försökte.

Dessutom tyckte han synd om sin toviga hund, som behöver kammas och klippas lite. Gräset var det ju inte så problematiskt med så länge det bara växer, problemen kommer ju när man börjar klippa och det tjorvar ihop sig...

Eftersom jag ändå skulle fram till Götene på samarbetssamtal följande dag lovade jag att titta upp och se om jag i alla fall kunde ta hand om sängen och hunden, att klippa gräs är tungt så det är ju inte säkert jag klarar det. Men vi kunde i alla fall träffas och så kunde jag småplocka med lite åt honom. Han blev glad och jag såg fram emot att åka upp trots att det innebär arbete... :)

Hade ställt in mig på att slipa i rummet efter lunch, eftersom det var spacklat och klart för slipning. Började också en liten stund men fick ge upp. Mådde inte alls bra, och under kvällen fick jag fruktansvärt ont i kroppen. Ledvärk, muskelvärk, feberkänsla och illamående.

Det slutade med att jag däckade på soffan.

Jo, förresten, jag fixade ju garage under dagen också! Vinterförvaringsplats till husvagnen, det kom upp en annons som var intressant.

På en gård, alldeles intill pappas ställe, fanns det två större enskilda utrymmen, men de var såklart uthyrda redan, men det fanns plats kvar i ett större som man fick dela med flera. Det var i alla fall helt okej tyckte jag. Får komma och gå som vi vill och ta ut fordon vid behov, men delar man kan det ju hamna något i vägen om man har otur.

En poäng till med den här förvaringen är att pappa kan promenera förbi med hunden och titta till vagnen, samtidigt som det ligger inne på baksidan av gården så man måste köra över gårdsplanen/förbi huset för att komma dit, det finns ingen bakväg. Känns som om det är en riktigt bra plats faktiskt.

Bestämde att jag och Steph skulle titta på det till helgen, eventuellt flyttar han ner två av sina 540-isar också, det är inte billigt att förvara dem i Stockholm och det är ju ganska lätt att byta bil även om de står här. :)

Innan jag slocknade för kvällen bestämde jag mig för att ringa och sjukanmäla till samarbetssamtalet om jag inte var bättre till nästa dag...

// Ellen :)

Det är mycket tankar och känslor nu, så jag behöver verkligen blogga för att sortera ut allt som händer runt mig. Tror det är svårt för många att förstå vilken viktig ventil bloggen är för mig. Det är här jag tar mig tid att reflektera över det som händer i min tillvaro, och sorterar tankarna och hittar mina förhållningssätt till det som sker.

Hinner jag inte blogga landar heller inte mina dagar så att jag förstår vad jag ska göra härnäst för att det ska bli bra, och jag ska må bra. Bloggen är alltså prioriterad framför mycket annat. Ligger jag en och en halv vecka efter förstår ni själva att det är mycket som krävt min uppmärksamhet som jag inte kan välja att prioritera annorlunda, akuta och krisartade händelser eller annat som jag själv inte kan styra över så som jag skulle önska.

Känner sig någon bortglömd är det med all sannolikhet inte så, utan bara något mindre panikartat och därmed inte så högt prioriterat att det får plats i min tillvaro just nu. Det är inget jag trivs med, men tyvärr en sanning jag lever med ändå. Jag är otillräcklig, kort och gott.

Kan i och för sig bero på att jag tar ansvar för så mycket och för så många. Men det är ändå så. Att jag känner att jag inte räcker till. Många hade kanske släppt taget och struntat i alltihop, men så fungerar inte jag. Tyvärr. Hade nog mått bättre om jag inte låtit så mycket skava på mitt samvete och ständigt försökt vara duktig och till lags. Det går så länge det går, sen brister det och några kommer i kläm.

Till slut kanske jag lär mig. Jag tränar i alla fall så mycket jag kan och försöker vara mer förlåtande mot mig själv.

Nu tänker jag fundera igen om det som hände måndagen den 18 augusti.

På morgonen kom Jeanette och barnen in från husvagnen, de frös som attan och satte sig i köket för att värma sig. Själv åt jag klart min frukost och gick sedan ut på en hundrunda. Ensam, de ville hellre stanna inne i värmen. Och ärligt talat kändes det bra att gå ensam, för egen tid att gå i tankar har det börjat bli väldigt ont om i mitt liv på senare tid.

Strosade runt med Lofar och gick sedan upp förbi ett hus där en skolkamrat till Embla bor. Pappan höll på med husgaveln, har just bytt fönster och satte nu ny panel, och vi blev stående och pratade en stund. Det fick mig att reflektera över det här med att äga ett hus igen.

På vägen hade jag passerat det gula huset jag ville ha när jag flyttade till Hällekis. Där håller de på att byta tak. Ett par trädgårdar klippte de gräs i. Här bytte de fönster och panelade om. En granne håller på med att byta panel, det är andra sommaren de ägnar åt det. Han jag köpte lägenheten av har dragit in fjärrvärme, bytt tak och renoverar nu sina fönster...

Jag är fan inte ett smack hussugen! Inte ett dugg. La tio år på att sköta om ett hus, och har ingen lust att göra det igen. Speciellt inte som jag inte fick ett jota för besväret, exet skördar ju frukten av allt arbete och alla investeringar tillsammans med sin nya i stället. Bekvämt. Utan att ens lösa mig ur huset på ett vettigt vis.
Jag är mest faschinerad över att de kan med, jag skulle skämmas och inte alls känna mig bekväm med det... :P

Passade på att fråga skolkamratens pappa om det grå huset jag kikat lite på, nyfiken som jag är. Han föreslog ett rejält skambud på det. Det har varit till salu så länge och har så mycket renoveringsbehov, men samtidigt ett sånt kanonläge! Ska visst inte ha underhållits nämnvärt på ungefär femton år.

När jag kom hem och blev ensam igen pratade jag först länge med Stephan och sedan diskuterade jag saken med Anna-Karin. ÄR ju som sagt extremt osugen på hus EGENTLIGEN. Men större lägenheter finns det ju inga här i byn. Så... att TITTA kostar ju inget. Även om jag helst vill ha en större lägenhet bara.

Ringde också till Borgs Bygg, då jag fått tips om att de har lokaler där man kan vinterförvara husvagnen. Tyvärr var det fullt, men jag fick vidare tips att följa upp. Passade på att föreslå att de skulle bygga radhuslägenheter här i Hällekis, och det tyckte han också var en utmärkt ide. Tyvärr lär det ju ta några år innan det är verklighet...

Eftermiddagsplanen var att dra fram sängen i Emblas rum och börja jobba med väggen där inne, men jag var så himla yr och groggy att det inte riktigt ville sig. Surfade, bloggade, slappade och gick och småplockade i stället.

Ringde på fler husvagnsplatser också, men fick inte napp på något. Slörsurfade lite. Hamnade på sidor för helt nya hus... det är ju också något att drömma om, att få rita precis som man vill bo och bygga i material som man gillar och som är lättskötta... Ojoj...


Börjat jobba med väggen bakom Emblas säng. Slipat lite och sedan lagt lite spackel på de grövsta skadorna. Annars ska väggen förbli rå med alla grova mönster från byggtiden, och bara målas rakt på ojämnheterna.

Mådde inte alls prima men lyckades ändå börja jobba med väggen bakom Emblas säng och dessutom spackla i skadorna på den. Där har jag nog att göra några dagar till. Det är fan så tungt att slipa så jag kollapsade helt efter en stund. Med MYCKET vägg kvar att göra. Men kapaciteten är inte lika stor som behovet.

Därmed blev det inte mycket mer gjort resten av kvällen än att vila genom att surfa och blogga och småprata på MSN och sådant. Telefonerade som vanligt en massa med Steph också. Det känns som om något spökar i kroppen och jag vet inte vad. Men det visar sig.

Puss! / Ellen :)

Eftersom Emblas hopplösa vägg till slut behagade bli riktigt snygg var det dags att ställa tillbaks bänken igen. Duttade i några skumma vita prickar som blivit mitt på, och handskurade sedan golvet med liten svamp för att få bort alla färgstänk och spackelkladd och annan smuts från det VITA golvet. Lysande. Men det blev rent till slut, och då var det "bara" att ställa bänken på plats. Men jag behövde vila emellan, så det fick lov att vänta.


Emblas hopplösa vägg blev till slut riktigt bra. Slitigt var det, med jag är nöjd.

Sedan tyckte vi det var läge att gå en lång hundrunda, så jag tog Embla i ena handen och Lofars koppel i det andra och traskade iväg. På vägen ringde Linnea och ville leka, så vi gick förbi hos dem när vi var på väg hemåt igen. Och där råkade jag fastna. De har en bostadsrättsfyra. En trevlig. Som jag gick husesyn i. Och funderade och räknade lite.

De tycker jag och Steph ska försöka rycka den som är vägg i vägg med dem, där det bor en ensam äldre dam. Smickrande att de vill ha oss så nära. Är det dags för oss att flytta ihop i något större nu? Eller borde vi knö in oss i min trea till att börja med? Ringde Steph och så pratade vi länge och väl. Om oss. Om boende och jobb, behov och önskemål. Mycket att tänka på. Både spännande och skrämmande. Och roligt.

Lagade mat och åt, och så dök Marie upp en sväng och hämtade spackelspadarna jag lånat. Sedan kom Jeanette också en stund. Känner mig inte direkt ensam fast jag bor själv... Om allt går som planerat får jag nog Jeanettes stora tös Nathalie boende hos mig en vecka eller två, för nu börjar skolorna och hon måste ju ha någonstans att ta vägen i väntan på lägenheten. Alltså hamnar hon nog hos mig. Jaja, allt går. Enklare eftersom de är trevliga också.

Lagom vid middagstid skulle jag ställa tillbaks bänken i Emblas rum tänkte jag. Lättare sagt än gjort, väger ju bly med akvariet på! Knuffade och puffade och stånkade och stönade och lyckades ändå till slut få den på plats. Och kände mig himla nöjd! :D


Bänken äntligen på plats framför den nymålade väggen. Ska givetvis röjas av och så måste akvariet fixas till igen också.

Återstår att knuffa fram sängen och slipa den andra väggen och måla där då, med diciplin bör jag fixa det på några dagar så den är klar när Embla kommer hit igen nästa gång. Vore ju bra.

Under maten diskuterade jag och Anna-Karin det här med hus och boende över MSN. Samtidigt som jag och Storm planerade lite mer jobb med Volvon. Senare i veckan. Eller när vi orkar, han har varit lite risig igen. Men bilen behöver lackas klart så det blir färdigt. När kjolarna väl kommer från lackeraren är det ju bra om det är redo för montering.

Nå, det där med hus gav oss en del att tänka på. Kollade åter av vad som är till salu i byn och det är alltså bara två hus. Eftersom jag absolut vill vara kvar inne i byn, och Stephan är heller inte intresserad av att bo på landet. Dessutom vill jag helst slippa stor trädgård. Och EGENTLIGEN är jag inte hus-sugen alls, vill bara ha ett större boende, och då finns det inga större lägenheter än treor här i byn, tyvärr. Således, finns något vettigt att köpa alls?

Närgranskade ett som ligger på vägen vi brukar gå upp till skolan. Huset ligger verkligen kanonbra och har riktigt vettig planlösning. Dubbelgarage är ett stort plus! :D Dock ser det ut att vara dåligt underhållet. Och så är trädgården helt igenvuxen, men det finns ju sågar... :P

Räknade fram och tillbaka och kom fram till att det är billigare att köpa hus än att ta en bostadsrätt i alla fall. Kanske värt att ha med i tankarna om det blir aktuellt att hitta en större bostad?

Någonstans i diskussionen lyckades vi återknyta till nuvarande verklighet och fortsatte spinna på mitt kök. Trtos att Emblas rum inte är färdigt ännu. Men kök är en så central del i alla bostäder så det blev naturligt att vi kollade kök bland husannonserna... :) Och då växte såklart tankarna kring mitt eget igen... :P

Det visade sig att Stephan hade synpunkter på mitt kök. På MITT kök?! Eller, kommer det vara VÅRT kök innan jag kommer så långt med renoveringen? Kanske vi hittar något helt annat? Är det smart? Borde vi tränga ihop oss här i min trea för att slippa ställa om så mycket på en gång, och "bo ihop oss" först?

Trots allt är det ju rätt mycket som måste förändras om vi ska kunna bo tillsammans. Han behöver jobb här nere. Och så ska vi bakas ihop till ett hushåll med två vuxna, ett barn och en hund och gärna hans katter också... Känns som både plus och minus att flytta mitt i det också. Alla får ju samma förutsättningar om vi flyttar tillsammans, samtidigt som det kan vara mer än nog att börja nytt jobb OCH bygga ihop alla relationer under samma tak, utan att samtidigt försöka organisera ett helt nytt hem för att det ska fungera...

Under samtalet insåg jag också att det snart var dags för överlämning av Embla, och att det behövde lösas på ena eller andra sättet. Kände att jag helst ville slippa åka ut till huset och se det som jag upplever är våra saker som exet behållit själv, och kom fram till att han fick komma och hämta henne hos mig i stället.

När sedan Anna-Karin också var sugen på att komma upp till mig och spana på hus i byn och umgås lite var jag MER än tacksam, vill helst inte träffa exet ensam.

Embla fiskades hem från Linnea, och vi åt och småpratade lite och sedan kom Anna-Karin lagom så vi hann packa ihop och förbereda Embla. När exet kom var hon redo och skuttade ut och mötte vid bilen efter att vi kramats ordentligt. Kändes bra, även om jag är upprikitgt ledsen över att inte få dela hennes första skoldag för året. Då kommer i stället hennes pappas nya få hjälpa henne iväg och ta emot henne på eftermiddagen. Det känns tungt.

För att lätta upp stämningen lite knallade jag och Anna-Karin ut på byn och tittade på hus och fluffade hunden. Som alltid är det lätt att hitta livsglädjen med hennes sällskap, så när vi kom hem kände jag mig bättre till mods. :)

Ägnade kvällen åt att titta på jobbannonser och diskutera möjligheter med Stephan. Och drömma mer om köket... Hittade lite inspiration igen och funderar nu på en färgsättning som på gamla emaljerade ting... Ni vet, de där blekgula med gröna kanter. Det kanske vore något? I stället för cremefärgat och rött? Stephan föreslog frächt blått, men det är lite för mycket Fairlane över det tycker jag. Fast å andra sidan har jag haft blått i köket förr, innan exet. Hmm... :P

Satt länge med jobbannonser och funderingar, och stöp till slut i säng med mycket snurr i huvudet.

Är det dags att gå vidare åt ett nytt håll nu? Törs jag? Är det för tidigt? Blir man någonsin "klar" med sitt eget så det blir lägen, eller är det bara en fråga om att bestämma sig? Hmm...

// Ellen :)

Lördagen den 16 augusti blev sådär välfylld som jag misstänkte under fredagen. Kan i och för sig ha berott på att jag planerade in rätt mycket, faktiskt... :)

Städning stod högt på listan, det var ur-rörigt i lägenheten och dessutom var vi ju tidvis rätt många här på två rum och kök. Plockade, dammsög, diskade. Slipade väggen i Emblas rum ännu en gång. Under dagen dök inte bara Jeanette och barnen upp (de sov ju i husvagnen) utan också Sebbe som dammsög bilen och grejade lite.

När han hörde att vi skulle åka till stan och handla ville han också hänga med, så det slutade med att vi fick köra två bilar för att alla skulle få plats. Jaja, det spelade ju mindre roll. Jag och Jeanette gjorde en tantbil för oss, och Sebbe fick alla barnen hos sig. Barnen jublade, Sebbe pustade och packade sedan in alla.

Josefine jublade, hon ÄLSKAR verkligen Sebbes bil. Joakim hamnade i framsätet och kunde inte dölja sin förtjusning. Embla klargjorde stolt att hon minsann åkt i den tidigare... Sebbe kunde känna sig som en idol... :P

Körde följe in till Coop bygg där jag fixade ännu en hink med färg till Emblas rum. Mer jordgubbsmilkshakerosa. :) Sedan gick vi in på Willys och handlade också, så Jeanette och barnen fick mat så de klarar sig.

Barnen jublade när de kom ur bilen och hade massor att berätta om hur det pös vid alla växlingar och hur rejsig bilen var och... Jaja... :) Vet inte vilka som strålade mest, barnen eller Sebbe... :P

Hemma igen stöp Sebbe i soffan och undrade om vi skulle klämma ett par filmer han köpt. Embla stannade ute och lekte med Josefin och Joakim. Lyckades förhandla med Sebbe om att få måla väggen först, och gjorde det innan jag också krachade i soffan med min mat och sedan såg vi två filmer på raken, den sista tillsammans med barnen som kommit in.

Fy fan vad skönt att bara släppa taget och se på film! Det var länge sedan jag slappnade av tillräckligt för att kunna njuta av film.

Sedan Sebbe åkt och jag nattat Embla blev det som vanligt avstämning med Anna-Karin över MSN. Hennes kök börjar ta sig, och så var jag dum nog att följa länken till en av våra favoritbutiker: www.bagarenochkocken.se

Hittade bland annat denna snygga väggklocka, tyvärr dyr, 745 kronor är mer än jag har råd med:


För att inte tala om den här läckra brödrosten... :P 1140 kronor... :O


Började såklart fantisera om hur köksdelen ska renoveras, trots att jag redan hade en färdig plan började ju ideerna rulla igen. Skit också! :P Höll ju på att aldrig komma i säng sedan! :P Och jag som inte ens är klar med Emblas rum ännu!?

Som tur var ringdes jag och Steph som vanligt, så jag tog med mig telefonen i säng efter att jag sagt god natt till Anna-Karin... :)

Puss // Ellen :)