Fredag den 15 augusti.

Efter en extremt grubblig natt med tårar och dålig sömn på grund av för mycket tankar satte jag mig vid datorn och skrev av mig. När jag gjort det kändes det bättre och jag beslöt att jag skulle släppa taget om det som kändes så jobbigt och ge mig själv en paus från människorna som triggat det.

Åt frukost och fixade sedan lunch och för att ta vara på den soliga och vackra dagen tog vi med lunchen ut och hade picknick! :D
Embla passade på att prova sin nya ryggsäck som kommit på posten dagen innan.

Vi hamnade vid den lilla stranden här i byn, där det bara var Embla, hunden och jag, så både Embla och Lofar badade. Vi hade ett par härliga timmar där nere med mat och småprat och bara njöt av vad som kändes som om det kunde vara en av de sista riktiga sommardagarna.


Embla vadar i vattenbrynet vid Emils bad mitt i vår by.


Lofar och Embla passar på att bada, kanske sista doppet för den här sommaren?

Sedan kom en familj ner från huset intill, de hälsade inte ens, och det var strax efter det jag insåg att de bara pratade tyska. Alltså ägs ett av byns absolut charmigaste hur med det utan diskussion bästa läget överhuvudtaget av en familj som är här två-tre veckor om året! Vilket slöseri! Byn behöver ju folk som bor här året om, som befolkar skolan och handlar i affären! Jaja, jag fick koppla hunden de hälsade ju inte utan betedde sig som om vi var inkräktare på byns egen strand, så vi kände inte för att vara kvar längre.

På vägen hem mötte vi Joakim och Josefine, så vi tog sällskap med dem. Sedan stannade Embla ute med dem och lekte, och även Linnea dök upp och så grejade de tillsammans hela eftermiddagen. Det har helt klart sina poänger att bo mitt i byn! :D

När jag kom in satte jag mig vid datorn och konstaterade att jag ÅTERIGEN fått mail som egentligen skulle till exet. Det är inte något som han har ändrat mailen på själv tror jag!!!

Fick ett lätt spunkanfall på det, och bestämde mig för att städa bort honom ur min mailbox en gång för alla!
Jag började med min lista för att avregistrera exet från allt jag kunde komma på.

Först åkte han från min Stayfriensinloggning. Och så mailade jag ett pensionsförvaltingsföretag och bad dem sluta skicka mail till honom till min adress, och de bekräftade att de fått min önskan och skulle upphöra bums! :D (Det fåniga med det är att vi tecknade förvaltningen tillsammans, men jag har fått säga upp min del för att jag inte hade råd att förnya den, medans han uppenbart hade sin förvaltning kvar, det var inte någon fråga om ekonomi där inte... )

En stund senare var han inte kvar på ICA-kortet heller... Avslutade kontot och beställde ett nytt till mig själv! :)

Han är på väg ut alltmer, och det känns så SKÖNT! Jag klarar mig själv, jag, mitt, mig! :D

Under eftermiddagen målade jag också Emblas vägg en gång till, helt täckande. Även denna gång reste det lite fibrer, trots allt spacklande, slipande och målande. Det blir till att måla en gång till, men innan dess behöver jag skaffa mer färg så det räcker till resten av rummet också.

Under dagen hände det en del hos grannen också, som kom att påverka mig en hel del.

Det positiva var att Jeanette ÄNTLIGEN har fått en lägenhet nere i Götene, tillträde den 1 september. :)
Nu är det nedräkning tills hon och barnen har ett eget hem och slipper knöka på grannen som dessutom håller på och renoverar så det är jobbigt nog för EN person att bo i den lägenheten just nu. Under helgen ska det fortsättas rivas kök och läggas golv och Jeanette och barnen ska hålla sig undan under tiden.

Således valde de att flytta ut till min husvagn på baksidan. Det innebar problem med mathållingen för deras del, så jag bestämde att jag skulle ta med dem till stan och handla lite följande dag. Från början hade jag tänkt besöka Anna-Karin och inspektera hennes köksrenovering också, men det kändes viktigare att få fram mat till gänget så jag bestämde mig för att prioritera det.

Dessutom var barnen lite upprörda och stressade, så jag röjde av i köket (bort med posten från bordet, och plockade undan strykbrädan och sysakerna också) och tände ett doftljus och satte på mjuk musik så satt vi alla och pratade en stund, tills det var lagom för dem att gå ut och lägga sig.

Sedan behöver det diskas och plockas undan i lägenheten, och dammsugas, det är mycket som blir svårt att hinna/orka när man är ensam och renoverar och ska försöka hinna umgås med Embla ordentligt samtidigt.

Innan jag lämnade datorn för kvällen gick jag igenom ekonomin också. Det är mindre kul. Brukar ju gå 4000 back varje månad och nu sjunger sparkontot på sista versen, det är ju det jag levt på under året som gått.

Den kommande månaden har jag dessutom en GRYM elräkning att fightas med, fick en sluträkning på 2700-någonting, som ska betalas nu. 6637 i räkningar sammanlagt i mitten av månaden. Det kan ju komma fler.

Kollade lite på räkningarna överlag. 47 706,80 hittils i år. Det ger ett snitt på 6 815 per månad. Det är kanske inte så mycket att bråka om, men om man samtidigt ser till att jag har en pension på 6800 i månaden så blev det inte så bra längre...

Det här håller inte! :(

Anna-Karin försökte trösta mig via MSN, och så gjorde vi som vi gjort så många gånger förr - flydde in i drömmarnas värld och började titta på saluhus. Hon har haft husdrömmar i flera år och nu börjar vi få bra koll på marknaden, och hittade såklart en handfull intressanta och vettiga objekt. I Mariestad. Här i Hällekis finns inte mycket att drömma om. Ett som har bra läge och vettig planlösning men verkar behöva en himla massa jobb. Kanske vore kul att titta på bara för att få lite tankar och ideer?

Hussamtal är intressanta. Mycket ställs på sin spets om man lär känna sig själv och sina behov om man har dem med rätt person... :) Anna-Karin är rätt till det mesta, såklart även till hussamtal. :)

Vad kom vi fram till denna kväll då?

* Fasader ska vara lättskötta.
* Funkishus är trevliga.
* Gräsmattor är jobbiga.
* Grovingång är bra att ha.
* Fyra bilar och en husvagn kräver plats.
* Emblas lekkamrater finns inne i Hällekis.

Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden. När vi var så trötta att vi inte satt ihop längre utan sa saker som vi redan sagt till varandra bestämde vi oss för att gå och sova i stället.

Försökte ringa Steph och stämma av och önska godnatt men tyvärr hade hans telefon dött och jag misstänkte att han verkligen behövde sova också, så jag gick och la mig ändå. Embla hade tack och lov somnat tidigare under kvällen så jag fick lite egen vuxentid också. Det behövs när man har många tankar i sitt huvud... Och tankar tröttar ut så jag somnade som en sten! :)

Kramar // Ellen :)

Torsdagskvällen hade vi planerat att åka på Hjulafton med Marie. Således stressade vi hem efter registreringsbesiktningen, och sedan kom Marie och hämtade oss. Lite velande innan allt var med (trot eller ej, men jag höll på att glömma kameran!).


Vi är på väg till Hjulafton, Embla och Marie är redan i bilen och jag samlar ihop sånt vi har glömt. Kameran till exempel... :P

Vi kom ner vid halvsex och ställde ut Maries bil. Lyckades mecka oss in från vad som nog var fel håll och parkerade oss bland de andra gatbilarna. Innan vi lämnade bilen satte vi dit frontgallren som Marie varit och fixat på Björstigs precis innan.


Maries Audi på plats mitt i smeten på Hjulafton! :)

Embla totalfastnade vid lilla arenan och tittade på Cross, Gocart och vart HELT tagen av Endurouppvisningen.

Lyckades dra med henne till gräsklipparracet, men det var så mycket folk så vi såg inget. Embla såg en del, eftersom min vän Micke slängde upp henne på axlarna. Där satt hon också när flygplanet kom och strök precis över hustaken, och hon hisnade riktigt och duckade... :O


Hercules lågflyger över stan, det var så Embla duckade... :P

Sen skulle vi till torget för att titta mer, och det gick inte alls. Det blev tvärstopp och panik på torgbron. Micke tog återigen Embla på axlarna och sedan blev vi mer intima än vi någonsin varit. Det involverade även en småbarnspappa intill, en mycket vacker brunett och en äldre farbror. Det var de som råkade stå närmast när det började pressa på från alla håll, sådär så vi började undra när vi skulle kunna andas in igen.

När vi stått så i ungefär tio minuter ropades det i högtalarna att det var kaos på torgbron och folk uppmanades backa av bron. Efter ungefär fem minuter till började det lätta och sedan lyckades vi komma av bron vi också.


TRÅNGT på torgbron. Satt fast i en kvart, Embla satt bra på Mickes axlar, och här har det just börjat röra på sig till allas lättnad...

Sprang ihop med gamla bekanta till oss båda och blev stående och pratade en stund med dem, och barnen passade på att leka lite.
Embla fick en såpbubblepistol av Micke och sedan gick vi och tittade på motorerna utmed älvkanten, gick ombord på Mina, såg lite motorbåtskörning och en husvagnskrach och så delade vi på oss.


Buicken som Mickes pappa köpt. :)

Micke gick tillbkas till pappas Buick Electra -65, och jag och Embla letade rätt på en toalett inne på Sockerbruket. Sedan stod vi en stund på järnvägsbron och kollade burnisar innan vi traskade upp till Mickes pappas bil en stund och slutligen tillbaks till Audin. Stod där och pratade med folk och Embla käkade korv, och så kom vi iväg därifrån vid halvtio ungefär.

Embla var SÅ NÖJD! :D Och jag och Marie var TRÖTTA!

Överlag: Bra utbud, massor att se, men för tight tidsschema och näst intill obehagligt mycket folk, det här evenemanget börjar växa ur stan tror jag...

Vid halvelva var vi hemma och nära nog stöp i säng helt utmattade... Men det var en bra dag med mycket trevligheter! :D

// Ellen :)

Torsdagen den 14 augusti var det dags att åka och göra registreringsbesiktning av Sebbes Audi. Spännande. Skulle det funka med däcken som låg så långt ut, och skulle de komma på något annat. Vad skulle Co-mätningen visa? Har vi hittat en bra bil eller har vi skaffat oss problem?!

Embla var laddad till max och gick och såg fram emot att få åka i den knallgula Audin... :) Vi drog efter frukost, och hade med lunch till mig, och tänkte passa på att handla när vi ändå var ute och for.

På vägen dit diskuterade vi varvtal och utväxling, Embla var nyfiken och vi växlade och järmförde med varvräknaren för att hon skulle se hur det fungerade och Embla var MYCKET nöjd när vi laddade på när vi körde ut på Skövdevägens tvåfiliga raksträcka och lät maskinen visa att den hade LITE mer att bjuda på än min Volvo... :P

12.40 var det dags... Jag hade hunnit äta det mesta och vi satt och väntade en stund innan vi blev inläppta, var alltså ute i god tid för ovanlighetens skull...

Killen som tog in oss var jättetrevlig, skojade och pratade och grejade. Vi var med och kikade under bilen och Embla kollade in grejorna på bilprovningen och ställde massa frågor, och sedan fick vi åka med ett varv runt.


Sebbes Audi på regbesiktning i Skövde.


Sebbes Audi på regbesiktning i Skövde.

Sedan följde nästan en timme av tråkig väntan. Embla tröttnade totalt, och jag var enna lite less till slut och jag också. Det blev lite stök med pappren innan jag lokaliserade det som saknades i handskfacket, och slutligen visade det sig att det behövdes en fullmakt för att jag skulle få regbesiktiga bilen åt någon annan. Fick med oss papper att faxa in, men för övrigt var allt klart.


Blankare papper än så här blir det inte från regbesiktning och kontrollbesiktning. :)

Blanka papper!!! :D

Inte ett knyst om däcken, co-halten var jättefin... Ja, allt såg RIKTIGT bra ut helt enkelt! :D

Direkt efter besiktningen åkte jag och levererade medeltidsbyxorna, eftersom jag ändå var i Skövde, och Embla jublade när vi fick hälsa på kaninerna som köparen hade i trädgården. STORA kaniner. Jättevädurar. Riktiga biffkaniner, jättefina. Tyvärr låg kameran kvar i bilen...

Sedan var Embla jättehungrig och jag ringde syrran och kollade om hon var hemma. Städdag, hon var hemma! :D Embla ville absolut ha hamburgare med lökringar så vi fixade det på vägen till syrran, och sedan satt vi där och åt och umgicks. Himla trevligt.

Embla fick dessutom en present av Kattis och hennes sambo Daniel, som varit i Gränna. En hel påse med flera olika polkagrisklubbor! Gissa om hon var nöjd?! :P


Embla fick presenter av moster Kattis och Daniel, som hade varit i Gränna... :P

Insåg dock att besiktningen dragit ut så mycket på tiden att vi fick hoppa över att handla, eftersom vi bestämt med Marie att vi skulle mötas hemma hos mig och åka på Hjulafton i Lidköping på kvällen, så när maten var uppäten blev det till att spetta iväg hemåt och gå ut med Lofar och möta Marie!

Kvällen kommer i nästa blogg, för det är rätt mycket bilder... :)

Kramar // Ellen :)

Onsdagen den 13/8 blev det LITE trångt i min lägenhet kände jag.

Embla skulle leka med Linnea, och de ville vara här. Okej. Medans jag käkade frukost dök även grannen upp med sina barn, kökskaoset rasade där uppe och de var "på flykt".


Grannens kök... Liiite kaos... För övrigt är det baksidan på sovrumsgarderoberna man ser, tunn, tunn masonit och inga reglar...


Kökskaos hos grannen. Bakom honom, utanför bild, var förut fler bänkar och en vägg mot nästa rum. Vid rivningen visade sig väggen vara så tunn att den följde med skåpen ner... Lysande...

Det innebar att vi plötsligt var två vuxna och fyra barn på två rum och kök (eftersom Emblas rum är helt upp och ner på grund av målningen, och det mesta av det som var där inne innan nu dessutom står i mitt sovrum så... ja, ni fattar!).
Nåja, allt går... Dessutom är alla trevliga, och det underlättar ju... :)

Förutom att få dagen att fungera rent praktiskt med alla människor på denna lilla yta såg jag också till att jobba vidare på väggen i Emblas rum. Jag får jobba i korta intervall eftersom jag blir så trött, men även små steg leder framåt... :)

Under eftermiddagen när Linnea gått hem och grannarna försvunnit så jag och Embla var ensamma igen fick hon för sig att hon skulle leka med ännu en kompis. Jag tyckte att vi kunde greja vidare med rummet, tillsammans, men hon sa att hon minsann skulle ringa en klasskompis. När hon inte hittade klasslistan blev hon vansinnig.

Jag fick ta emot en massa gnäll om hur dum jag är och att hon minsann får göra som hon vill hemma hos sin pappa. Jag lackde ur totalt och förklarade kanske lite VÄL pedagogiskt att det är klart enklare att erbjuda en underhållande tillvaro i ett hus där allt redan finns och man har plats för det man behöver.

Embla förstod mycket väl hur det skulle kännas om hon tog med sina leksaker till en kompis och lekte där och hade roligt hela dagen. Besvikelsen hon skulle känna om hon sedan inte fick ta med sina saker hem igen. Och hur ledsen hon skulle bli om kompisarna sedan inte ville leka hemma hos henne mer för att alla roliga saker är kvar hos någon annan, och att de går dit och leker med alla saker utan att hon får vara med... Jo, det var inte svårt att förklara.

Embla ville efter det GÄRNA jobba vidare med rummet tillsammans med mig, här skapar VI något för OSS.

När vi höll på med det kom Marie. Hon och Sebbe hade planerat att byta hjul med varandra, inför registreringsbesiktningen följande dag. Sebbes hjul sticker utanför skärmkanterna, och det gör inte Maries, så ett byte kanske skulle göra besiktningen okomplicerad.

En stund senare kom även Sebbe inrullande, och de båda gick ut och satte igång med hjulbyten och biltvätt. Dock visade det sig att hjulbytet fick vara, Maries hjul låg lika långt ut som Sebbes, det måste alltså vara något med hans bil som gör att det blir så, och dessutom var hennes ena framdäck så snedslitet att det aldrig hade gått igenom besiktningen. Får således chansa på att bilen blir godkänd med sina vanliga fälgar...


Biltvätt och hjulbyte på kvällskvisten.


Marie vill gärna lägga vantarna på Sebbes fälgar, eftersom hon tycker de är mycket snyggare på hennes bil.... :P

Under kvällen satt Embla länge, länge med mina gamla fotoalbum och tittade på hur min förra lägenhet såg ut och kände igen en hel del saker från den som nu finns i huset. Hon upptäckte också en hel del av det JAG gjort i huset, som hon trodde att hennes pappa fixat med. Tur jag har mina album, det är rätt ofta jag tvivlar på mig själv, men bland bilderna ser jag ju bevis på att jag kan saker och har gjort saker jag också. Det ger välbehövlig kraft och mod att fortsätta framåt.

Medans Embla bläddrade passade jag på att fålla upp medeltidsbyxorna och sy linningen så de blev klara för leverans, och sedan slipade jag klart väggen och gav mig i kast med att bredspackla den också.

Sebbe tog min bil hem och lämnade kvar sin gula Audi till mig för besiktning följande dag (han jobbar ju så jag hade erbjudit mig att fixa det åt honom) och när jag satte mig vid datorn och skrev till Anna-Karin om min dag föll den äntligen på plats.

Det är helt otroligt. Jag KÄNNER mig alltså hopplös, meningslös och otillräcklig på alla sätt, nästan hela tiden. Men när jag skriver till henne om vad jag gör på dagarna förstår jag ju ändå någonstans att jag gör mer än jag borde ändå.

Men, men, tio år av matning att man inte duger och räcker till gör ju sitt. Jag har ett STORT arbete framför mig med att inse att jag duger som jag är, även om jag inte presterar maximalt hela tiden.

Med en fullplanerad torsdag framför mig stupade jag i säng och sov gott med Embla intill mig, det ÄR mysigt med trollet i sängen även om hon sparkas och knuffas. Men när hennes rum är klart ska hon flytta tillbaks dit, tycker inte det är lämpligt att sova med henne med tanke på att jag även har ett vuxenliv och där hör hon inte hemma i min säng.

Däremot har hon snart ett alldeles nymålat, ljusrosa rum att vara i! :D

Kramar // Ellen :)

Tisdagen den 12 augusti väcktes jag av en envis och dum fluga som surrade på mig, så jag fick nog och gick upp tidigare än jag brukar. Det var bra, för jag fick rätt mycket gjort där på morgontimmarna.

Skrev lite blogg och sorterade därmed mina tankar. Flyttade min projekttråd hit till garaget (http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=96807) och sedan lyckades jag också ringa mamma och få tag på henne för ovanlighetens skull. Hon jobbar oregelbundet, så det är inte så enkelt alla gånger...

Efter en promenad med Lofar tillsammans med Embla slipade jag väggen i hennes rum och sedan fick jag sy ett par linnebyxor till en medeltidsdräkt.

Jag har ju hemsidan för medeltidstextil (www.medeltidstextil.com), men den här beställningen kom faktiskt från annat håll. För några år sedan sydde jag en mantel åt en kvinna i Skövde. Nu kom det ett mail från hennes man, och de skulle på medeltidshelg på Visingsö, redan följande helg, och det var lite panik och han behövde ett par svarta linnebyxor och undrade om jag kunde hjälpa dem

Klart jag kunde.

Vad jag däremot inte kunde var att maila ett svar med lite frågor. Något var fel på hans mailserver. Och med hans ganska vanliga namn och en medelstor svensk stad så fanns det såklart ett trettiotal möjliga... Och fruns namn var lika vanligt det och gav lika många träffar, och inte sjutton fanns några på Eniro som hade hemtelefon skriven på båda dessa namn...

Började korskolla namnen och adresserna, och till slut hade jag bara tre par med rätt namn på orten, och som tur var hade jag ju levererat manteln förra gången, för flera år sedan, och kände igen mig på kartan och chansade och ringde.

Han blev jätteglad och jag fick de fakta jag behövde för att kunna börja klippa tyg:


Jag klipper linnetyg till ett par medeltidsbyxor.

Sedan följde ett sicksackande och ihopsömnad, en linning i midjan och fållning.

För att midjan skulle bli lagom sprang jag upp en trappa och måttade på grannen, som visade sig ha precis samma midjemått som beställaren! Perfekt! :) Sitter de nu inte lagom i magen får vi helt enkelt skylla på grannen... ;)

Trots all sömnad lyckades jag med konststycket att slipa väggen i Emblas rum en vända, och dessutom dök det upp en kvinna som ville hyra en medeltidsklänning till världspremiären av Arnfilmen. Filmen är ju inspelad här i trakterna och utspelar sig också här i området, så det var förhandspremiär i Skara. Min bekant var inbjuden att vara med och rida med skådespelarna och skapa stämning, och ville gärna hyra en vid klänning av mig. Klart jag fixade det! :)

Kan ju säga att det såg lite kul ut när vi testade vidden och hur det skulle funka att rida i klänningen, för er fantasis skull kan jag säga att det involverade en stol och en fodertunna... :P Och för hennes skull får ni inga bilder... :P

Jo, förresten, ni kan få en repris på mig i den klänningen som jag nu hyrde ut:



Under kvällen kom jag också på den briljanta iden att annonsera ut medeltidskläder på blocket för att försöka locka fler beställningar, så det grejade jag med. Det tog sin lilla tid, det är inte alltid blocket är så smidiga. Eftersom jag inte har F-skattsedel får jag inte annonsera kläderna under "tjänster", utan bara annonsera ut färdiga plagg under "kläder". Bra. Eller inte. Till slut hade jag i alla fall fått upp lite kläder i en annons och släppte upp det med hänvisning till hemsidan, så får vi se om det ger något. :)

Kramar // Ellen :)

Jag har hittat en fisk i mitt kylskåp?!

En alldeles vanlig, hel fisk med lökringar inuti och lite röda fläckar på utsidan. Ja, jag är USEL på fisk-kunskap. Dessutom ligger fisken i en matlåda utan lock och allt är packat i en brödpåse. I matlådan finns också ett par färskpotatisar.

Jag MISSTÄNKER att fisken kan tillhöra Stephan, men är inte säker, eftersom jag upptäckte den först i måndags vid frukosten, och den i så fall borde legat i kylskåpet hela helgen?

Nåja, Embla undersökte fisken för en stund sedan, men då ursprunget är osäkert och hon dessutom tyckte det var läskigt mycket ben där inne beslöt vi att ge den till grannens katt. Den kan ju faktiskt vara så mycket som fem dagar gammal så jag uppmuntrade beslutet att göra den till kattmat.

Det kan verka märkligt att jag inte har någon koll på varför jag plötsligt har en fisk i mitt kylskåp, men det är inte så konstigt som det låter. Stephan bär ju runt på mat och jag kontrollerar inte vad han har med sig när han kommer på fredagarna, och desstuom brukar Sebbe komma och gå efter behag. Men jag tvivlar på att han bär runt på en fisk, det är mer Stephan-troligt då Steph är fiskätare och Sebbe oftast ses med en pizza, typ. :)

Förutom dessa båda har ju grannens dam med barn nycklar hit och brukar vara en hel del i lägenheten när de behöver, och således har Lofar sällskap för det mesta även om jag råkar vara iväg på annat.

Nåja, katten fick fisken och blev mycket glad, så glad att Embla hade lite problem att gå därifrån utan katten efteråt... :P

// Ellen :)

Under måndagen den 11 augusti tänkte jag och Embla börja måla, men eftersom Linnea hörde av sig och ville leka så började de med det och jag fortsatte med lite underarbete.

Under dagen droppade Sebbe in igen, han mådde inget bra så han var sjukskriven. Hade med sig sin bärbara dator och la sig på min soffa och där blev han kvar hela dagen. Välbehövlig vila tror jag bestämt, och dessutom lite trevligare att ligga här en ensam i en etta i Skara...


Embla är jättenöjd med den rosa jag valde till hennes vägg! :)

När jag gjort klart väggtvätt och sådant började jag måla kanterna i Emblas rum med en pensel. Sånt tar tid och är rätt trist. Sedan Linnea gått hem kom Embla in och började rolla väggen, och hon var SÅ nöjd med färgen jag valt åt henne. Hon ville först ha en barbierosa, men i ett rum på 2,40x2,60 kändes det inte rimligt, så vi diskuterade oss fram till en ljusrosa.


Jag målar alla pilliga kanter i Emblas rum.

Tyvärr var de flesta färdigbrutna jag hittade lite dragna åt det lila hållet, och det ville jag INTE ha, så det slutade med att jag lät bryta en färg själv i stället, som jag inte sett uppmålad på prov någonstans. Alltid lite av en chansning att göra så, och därför köpte jag bara en treliters först för att se hur den blev när den kom upp på väggen och torkade.

Men som tur var blev den kanonbra! Som jordgubbsmilkshake ungefär... Tänk, nu har vi vaniljsåsgula väggar i badrummet, chokladpuddingsfärg i hallen och jordgubbsmilkshake i Emblas rum... Hmm? :P


Första strykningen klar, ser hyffsat ut på bilden, men krävde slipning och bredspackling då fiberplattan reste sig när färgen kom på...

Efter målningen var jag HELT SLUT, så det blev inte mycket mer gjort, men å andra sidan kändes det som om jag gjort tillräckligt i alla fall... :)

Kramar // Ellen :)

Söndagen den 10 augusti var vi rätt slut. Nä. Helslut.

Ägnade dagen åt att städa och småplocka lite i Emblas rum, och sedan var vi ju tvugna att handla mat också. När vi ändå var i stan och handlade köpte vi också färg till Emblas rum, jag lät bryta en ljust rosa som påminner starkt om jordgubbsmilkshake... :P Inne på Coop bygg sprang vi även på brorsan och hans tjej och blev stående och pratade en bra stund... :)

Stephan var rätt risig, så han passade på att sova länge och sedan tog vi det lugnt även under dagen.

MEN man kan ju inte ha hur trist som helst bara för att man inte orkar göra något, så när Stefan och jag kom på att det kunde vara dags för den där fikan vi diskuterat sen i våras så var även Stephan på. Vi meddelade oss när vi kommit hem efter handlandet, och då blev även Sebbe indragen eftersom han råkat dyka upp.

Stefan visade sig vara en riktigt trevlig prick och vi hade några riktigt härliga timmar kring köksbordet. Embla kom under kvällen och fann sig snabbt och efter att hon och jag gosat lite försvann hon ut med Joakim och Josefine.

Innan Stefan åkte bjöd han oss alla på varsin åktur i Cossien, det var trevligt fast det tyvärr regnade och stod mycket vatten på vägen så vi fick ta det lite nätt...


Stefan kom upp på fika med sin Cossie, och vi var såklart nyfikna och ville titta närmare på bilen! http://www.garaget.org/?car=42032


Stefan var svår att fånga på bild, men via motorrummet åkte han dit! :D

På kvällen bestämde vi att Steph återigen skulle sova kvar och åka upp till jobbet under natten, så vi såg till att komma i säng i vettig tid så han orkade vackla upp och ta sig iväg. Dessvärre var han nog väl trött, efter en tung vecka och en lite väl välfyllld helg. Det börjar bli dags att lugna ner tempot lite, hur nu det ska gå till.

Det är inte utan att jag längtar efter lite vardag med rutiner och skola igen, så tillvaron blir mer inrutad och avgränsad.

Kramar // Ellen :)

När Stephan kom ner till mig fredagen den 8 augusti höll jag på att slipa väggen IGEN. Gjorde klart det jag behövde och tog sedan paus från rummet.

På lördagen hade vi bestämt med Sebbe att han skulle hämta oss så skulle vi tillsammans åka upp till Örebro och bilträffen vid Micro. Släpade oss upp så vi var redo för avfärd vid halvtio ungefär. Uff.

Jag mådde INTE bra, helt slutkörd och med ett virusutbrott i kroppen som stökade till både kropp och humör, men jag bestämde mig för att försöka ha roligt i alla fall. Och allt går ju om man bestämt sig... :)

Trots att vi inte var i toppskick hasade vi ett varv på utställningen och pratade med lite trevligt folk, och sedan drog vi oss in på IKEA och tog det lugnt. Ljudnivån på utställningen var faktiskt riktigt jobbig så det var skönt att komma in till lugnet på IKEA.

Nå, ett gäng halvt oengagerade bilder blev det i alla fall (mår man uselt är det inte kul att plåta och det syns i bilderna):


POs fina Saab,äntligen fick jag se den i verkligheten och även säga hej til PO! :D Bilen finns här: http://www.garaget.org/?car=51339


Taskigt gjort! Här kommer vi i en S4 vi gillar och så parkerar de en RS4 intill som får vår bil att se lite mesig ut!!! :P GAH! ;D


Personlig inredning kan man kalla det här... :)


Davids bil Overdrift hittade vi intill någon som spelade så hysteriskt att det var svårt att prata.


En Golf som imponerade med sin finish, här har någon varit petig med detaljerna! :D

När vi ledsnat på att bli bortspelade vid utställningen åkte vi över till köpcentrat för att Sebbe skulle in och handla lite där. På parkeringen "förlorade" vi Steph, då han sprang på en 540 och började prata med ägaren. Vi andra gick in och handlade och sedan sågs vi en god stund senare då han glad i hågen fått kravla runt den där BMWn flera varv... :)


Ovanliga säten i en 540, Stephan inspekterar och är som vanligt uppåt över att hitta en av de 6-växlade manuella med personlig intredning.


Stephan inspekterar en av de där 540-bilarna han har i sina register.... :)

På vägen hem turades Stephan och Sebbe om att köra, Marie som varit sjuk tidigare i veckan var sugen men orkade inte och jag hade inte behovet, har ju kört bilen innan och visste dessutom att jag skulle få ha den senare i veckan då det var dags för registreringsbesiktning, vilket jag lovat fixa med samtidigt som Sebbe jobbade.


Sebbe ser inte helt missnöjd ut när han kör sin S4... :P

När vi nådde Lyrestad kom vi på den briljanta iden att köra lilla vägen över till Sjötorp och ner till mitt föräldrahem i Enåsa. Brorsan har nyligen köpt huset av min styvfar, och eftersom vi inte varit där på länge och han inte sett Sebbes nya bil tyckte vi det var läge.


Mitt föräldrahem som brorsan köpt precis.

Tyvärr var han inte hemma och jag hade heller ingen nyckel på mig, men jag passade på att visa Steph runt huset och så kikade vi lite i fönstren innan vi for vidare hemåt.

Eftersom vi behövde handla blev det en kort vila och hundpromenad, och sedan skulle vi ta min bil till stan tänkte vi. Hah. Hade även gjort upp med Anna-Karin att vi skulle upp till henne och äta tillsammans, men det höll på att helt gå om intet.

Min bil vägrade starta!

Av någon anledning hade batteriet dragit ur, det verkar som om innerbelysningen stått på, varför vet jag inte, men det gick hur som helst inte starta.
Försökte med startkablar men det var kört.
Hade ingen bogserlina och orkade inte knuffa bilen.
Provade att dra med ett rejält hundkoppel med insåg att det inte skulle funka.
Grannen hade heller ingen bogserlina.
Någon batteriladdare har jag ju inte eftersom exet behöll den som satt i husvagnen, det räckte tydligen inte med vanlig laddare och en starthjälp för hans del...

Som tur var hade jag lånat PAPPAS laddare och eftesom jag inte lämnat tillbaka den ännu kunde jag sätta bilen på laddning. Vi fick ta Stephs BMW till stan och kom iväg för sent för att hinna handla, men fick ändå en trevlig kväll med Anna-Karin. Det är förresten ALLTID trevligt med Anna-Karin. Trots att hon var lite bekymrad över att hennes kök var tillrivet, kaklet hade åkt och ommålning pågår, samtidigt som vardagsrummet numera innehåller en hel del köksattiraljer såsom gardiner, köksfläkt och sådant.... :)

Nåja, vem behöver ett perfekt kök att sitta i när man träffar RIKTIGA vänner?! Trots vår totala utmattning hade vi en kalastrevlig kväll, och vacklade hem framåt natten helt utmattade, men glada. :)


Anna-Karin i den blus hon köpte tidigare i veckan när vi var och shoppade! :)

Livet är rätt gott FAST jag inte är frisk! :D

// Ellen :)

Torsdag den 7 augusti spacklade jag väggen i Emblas rum! :D

Jag som aldrig bredspacklat innan bestämde mig i alla fall för att försöka få ordning på väggen och spackla den i omgångar. Och jag måste säga att jag blev ganska nöjd. Det var ett helvetesjobb att först slipa väggen så underlaget var hyffsat jämnt, den där skivan som var visade sig vara riktigt VIDRIG att arbeta med. Började med att spackla de värsta ojämnheterna.


Väggen i Emblas rum var allt annat än rolig, skev och ojämn och rätt hopplös att få bra kände jag...

Som vanligt får jag sällan tid att avsluta det jag håller på med, utan får varva sysselsättningarna rätt friskt för att få ihop allt. Under torsdagen gjorde jag alltså första spacklingen. Sedan fick det torka över natt.

På fredagen ringde Sandra och vi pratade under frukosten, sedan rusade jag ut med Lofar och blev stående och pratade lite med grannens tant, det är lite rörigt där uppe kan man säga.
Under dagen kom också Sebbe över och tvättade sin bil, och när allt ändå var där ute passade jag på att spola av min också. Tio minuter fick den, jag satte timern eftersom jag samtidigt höll på att laga mat.

Efter lunchen fortsatte jag med Emblas rum.

När jag spacklade dagen innan reste sig fibrerna och en del av tapeten som tidigare satt som berget släppte såklart. Så jag slipade igen och spacklade en gång till... Ett jättejobb.


Väggen grundspacklad inför en mellanslipning innan en målning med efterföljande slipning, bredspackling och ännu mera målning...

Sedan var det klart för en första målning, så jag lättare skulle kunna se de kvarvarande ojämnheterna och få ordning på dem...

Under kvällen blev jag sittande med grannens flickvän, som nu bor i min husvagn i väntan på att hon och barnen ska få en lägenhet, det är minst sagt kaotiskt där uppe. Köket är utrivet och hon och barnen är ständigt ute, så efter några dagars promenader och sittande i utemöblerna avbrutet av långa besök hos mig vid regn fick de nyckeln till husvagnen för att ha någonstans att ta vägen.

Jag förstår inte varför inte kommunen kan vara lite smidiga, en kvinna med tre hemmavarande barn BEHÖVER ju en bostad, och det funkar inte att sitta i en utriven lägenhet som man bestämt att man ska lämna och vänta och vänta.

Jaja, en dag i taget, det löser sig nog. :)

Kramar / Ellen :)

Onsdag den 6 augusti.

Bilen färdigsänkt, jag var rätt trött. Massor av "borden" men så lite ork och energi.

Försökte lösa det med strategi. Vaknade vid halvsju och var kissenödig, så jag passade på att starta en tvättmaskin innan jag gick och la mig en stund till. Vid åtta-halvnio var jag uppe igen och hängde tvätten, startade en maskin till, hivade in en nötstek i ugnen och så gick jag och la mig IGEN!

Sedan låg jag och läste en stund och funderade lite innan det var lagom att ta hand om steken och hiva in en köttfärslimpa i ugnen i stället. Till frukosten passade jag på att jobba med min projekttråd för bilen och skriva blogg.

Kände mig fantastiskt effektiv när jag egentligen mest vilade mig genom förmiddagen och ändå fick massor gjort... :P

Pratade lite med Anna-Karin och försökte komma på vad jag skulle prioritera under dagen. Konstaterade att jag behövde handla mat. Därmed vore det bra att dra till stan och fixa lite, behöver även lite kläder då bland annat mina båda BH-ar blivit för små. Och så saknar jag en del basplagg i garderoben, vilket jag inte orkat ta tag i, så allt som oftast fungerar det inte alls när jag öppnar skåpet.
Den prickiga topen som jag älskar behöver kompletteras. Behöver ju egentligen någon kjol eller så som funkar till den, samt en cardigan till den och flera andra saker, och en bh till det mesta, bland annat halterneckkläder, och så en kavaj.

Traskade ut med Lofar en sväng och pratade lite med grannens flickvän och hennes barn, han håller på och bygger om köket så hon och barnen flyr ut när det är som mest kaos där uppe. Nu hade de sovit några timmar i min husvagn och satt i utemöblerna så vi pratade en stund innan jag gick in och fixade lunch. Lovade dem att de fick använda husvagnen så mycket de behöver framöver, det är inte kul när det blir hur rörigt som helst och man är många i en liten lägenhet. Hon söker dessutom egen lägenhet, för de får hur som helst inte plats allihop i hans lilla trea.

Vid lunchen blev det åter samtal med Anna-Karin. Konstaterade att jag nog skulle bege mig till Lidköping och handla under eftermiddagen, varpå hon undrade om jag ville ha shoppinghjälp. Hjälp? Självklart, men framför allt hennes trevliga sällskap! :D

Gjorde en "att-göra-lista" med Volvo, BH, bilträff, mat och lite annat, och började förbereda mig för att köra iväg. Kom på att jag faktiskt KUNDE kolla tåget dessutom, och det visade sig gå ett perfekt. Stressade runt i en halvtimme och fixade allt som behövde fixas och hoppade sedan på tåget och mötte Anna-Karin i Lidköping i stället.

Började med att åka till Volvo och återlämna gummibussningarna som jag fått fel dagen innan. Eftersom det var fråga om nästan 300 kronor blev det retur. Sedan åkte vi ner till Framnäs och tittade i klädbutiker. Inne på KappAhl hittade vi en hel hög med toppar, både hon och jag. Inga kjolar, byxor eller BH-ar passade, och inte heller någon av alla kavajer, men en topp var hittade vi i alla fall. :)

Sedan var vi extremt hungriga, så jag åt i bilen och Anna-Karin köpte en låda på Mc Donalds, och med tio minuter till godo klämde vi oss in till centrum och hann in på Sprirt of St Louis, en butik som saluför märken som TurnOver, Sand och sånt som brukar sitta som skräddarsytt på mig men vara i alla fall fem gånger för dyrt. Men jag ville i alla fall visa Anna-Karin hur bra deras kläder sitter, så vi gick in. Hittade genast en svart kavaj med lite kritstrecksmönster. Snygg och diskret, funkar till allt. Fanns EN kvar. I min storlek. Tog på mig den och hela affären bara avstannade... :O

Den var verkligen PERFEKT.

Andra kunder och båda expediterna kommenterade spontant, och då var jag ändå klädd i jeans och en ganska gräll röt top med vita prickar, inte alls särskilt kavajmässigt, men det var oundvikligt. Det var min kavaj.

Prislappen visade 1999 kronor, men som tur var hade de rea. 70% rabatt. Och med tanke på att det är tio år sen jag köpte en kavaj senast så...

När vi kom ut hade Sebbe precis anlänt till torget där vi brukar ha bilträffarna, så vi stod och pratade en stund med honom och åt vår mat innan några till ur gänget dök upp.


Bilträff i Lidköping. Gänget spanar in Sebbes bil för första gången sen importen. Anna-Karin tog bilden så även jag kom med! :D


Sebbes bil på plats på onsdagsträff i Lidköping för första gången! :)

Passade på att diskutera med killarna som jobbar i en verkstad hur man släcker min servicelampa och om det var besvärligt att byta min handbromsvajer. Lampan SKA går att släcka själv, även om jag inte lyckats med det, men vajern är lite besvärlig tydligen. Jaja, en sak i taget.

Efter en stund gav vi upp och åkte till Framnäs och handlade mat, och sedan körde Anna-Karin hem mig och fastnade bara en kort stund innan hon for vidare hem till sig.

Trots min trötthet hade jag en fantastisk dag med en underbar väninna, och att jag dessutom löste några av mina klädproblem var ju en klar bonus! :D

Kramar // Ellen :)

Förra måndagen, den 4 augusti hade jag och Micke Åhlgren stämt träff. I hans verkstad. Har ju åkt med sänkfjädrar i fram sedan den 19 april (en framfjäder gick ju av den 15 mars och det var lite panik inför besiktningen att byta ut den). De bakre har däremot inte kommit på plats, det har hela tiden varit annat som varit viktigare och ingen har haft tid att hjälpa mig. Men nu var det alltså dags! :)

På vägen dit lämnade jag in mina små plastdelar till lackeraren igen också, han lovade försöka ta tag i dem snart. Hoppas det, lämnade in dem första gången den 30 maj. Det är ett tag sedan. Hade faktiskt räknat med att kunna visa bilen den här sommaren, men så har det ju inte blivit. Vore bra om de kom snart i alla fall så jag får ihop min bil igen, tog av dem redan den 3 april...

När jag lämnade lackeraren gällde det att hitta hem till Micke också. Tur det finns mobiltelefoner... :P När jag närmade mig såg jag hans pickup på långt håll över gärdena. Micke är den sortens kille som absolut inte begriper hur jag kan komma på tanken att sänka min bil, men ändå är juste nog att hjälpa mig att byta fjädrarna. Det är vänner det! :)

Dessutom fick jag tilllfälle att umgås ordentligt med både Micke och hans sambo Karin för första gången på evigheter, Micke jobbar i Norge och Karin har haft en hektisk vår då hon utbildat sig till lastbilsförare och skaffat jobb! :)

Efter lite mat inne i köket gick jag och Micke ut till verkstaden där bilen stod på tork redan. Tur det, det ösregnade och blåste ute och hade varit helt hopplöst att göra något alls utomhus...


Bilen på tork inne i Mickes verkstad.


Bilen på tork inne i Mickes verkstad.

Micke började med att fnissa lite åt hur klena mina nya fjädrar var, och jämförde lite med sitt eget projekt. Sedan fastnade vi i hans bilar och blev tvugna att inspektera verkstaden lite och sånt innan vi kom igång med min bil.


Micke tycker mina nya fjädrar är lite klena och jämför med sina egna... Hrmpf. Tror mina passar bättre på min bil i vilket fall... :)

För att komma åt övre fästet till fjäderbenet fick vi börja med att riva halva inredningen i skuffen. Kul. Massor av skumma clips, skruvar, fästen och dolda fästöglor som jag var livrädd att ha sönder, men det gick vägen! :)


Skuffen rensad för att komma åt fjäderbenet.

Sedan körde vi TVÄRFAST! Nedre fästet, där bulten går igenom ett litet rör i en gummibussning, ville bara inte ge med sig. Vi bände och knackade och packade och lirkade och skruvade och pressade och... Den satt fast. Hur vi än gjorde. Vi gav upp en stund och gick in för att fika i stället.


Fikapaus inne i köket, Karin och Jens tittar på hus och motorcyklar... :)

Efteråt gick vi ut en stund till, och efter lite överläggningar med bulten och varandra bestämde vi oss för att kapa fästet och skaffa nya bultar i stället. Och då samtidigt byta gummina inne i skuffen, för de var lite uschliga så jag tyckte det var lika bra att passa på.

Lånade Mickes dieselgolf från 93 hem på kvällen, en bil som gått över 30 000 mil, varit krockad med en älg och använts som pendlarbil till Norge. Länkaget till växellådan har sett sina bästa dagar så den är lite... egen... Dessutom några elfel och lite annat skit som gör att Mickes sambo helst inte kör den. Tur man inte är kräsen, har kört så mycket sketna gamla bilar genom åren att jag inte noterade hälften av problemen förrän Micke frågade om jag lyckats köra trots dem alla... :P

Nå, under tisdagen for jag in till Lidköping efter en skakig förmiddag, och hämtade mina delar som Micke varit rar nog att beställa samma morgon. Köpte även olja för min service. Huh. Där gick tusen spänn på ett bräde... :O

Kom hem till Micke och Karin utan problem, och efter gemensam middag drog vi igång i garaget igen. Hade ju bestämt oss för att kapa loss nedre fästet på fjäderbenet för att komma vidare, och med nya bultar till hands var det bara att sätta igång.


Micke kämpar med fjäderbenet, nedre fästet vill INTE ge sig och vi får verkligen slita.


Delarna jag hoppas få på på bilen. Fjädrarna såklart, och så handbromsvajern och ett nytt oljefilter. Får se vad vi hinner...


Micke kapade loss fjäderbenet till slut. Äntligen är det väck!!! "Bara" bulten kvar att få ur då...


Lite skillnad på originalfjädern och sänkfjädern från H & R. :)


Micke slåss med bulten som INTE vill ge sig. Försöker borra ur den men det går mest varmt...

Att få ur bulten var inte lätt ens med fjäderbenet löst. Vi knackade, slog, borrade, värmde och grejade LÄNGE innan den till slut gav med sig. Puh! Sedan gick det desto smidigare att få det hela på plats igen! :) Andra fjäderbenet visste vi ju hur vi skulle angripa, både vad gällde att riva inredningen i skuffen och att kapa och tvinga ur resterna av bulten, så det gick lite snabbare...


De nya delarna som fixats, bultar till nedre fästena samt gummin att sätta upptill. Och olja till oljebytet! :)


Första fjäderbenet på plats med sänkfjädern! :)


Andra fjäderbenet på plats, nu tog vi till våld från början och då gick det rätt så smidigt... :)


Bagaget utrivet. Tog en stund att plocka allt på plats igen...


Äntligen är sänkfjädrarna i bak på plats! Micke dubbelkollar allt innan vi tar ner bilen från lyften.

När vi sänkte ner bilen var klockan redan tio, och sedan tog det ju en stund att sätta tillbaks all inredning också. Rullade hemåt närmare midnatt efter att Micke och jag fastnat en stund till i hans bilplaner, och var bra trött när jag kom iväg.

På vägen insåg jag också att jag måste se till att komma in någonstans och ställa rätt mina framlampor. Framfjädrarna var ju bytta när jag besiktigade, och då justerades lamporna efter det. Nu när bakfjädrarna är på plats har jag problem. Lyset står så högt att jag mest jagade ekorrar uppe i träden med mina lampor, det är lite opraktiskt.

Nu återstår att byta handbromsvajern (vi varken hann eller orkade det i samband med fjädrarna!) och att göra servicen (hittade ingen så liten avdragare till plastfiltret i Mickes verkstad), sedan är det faktiskt hyffsad ordning på bilen igen...

TUSEN TACK FÖR TÅLMODIG HJÄLP OCH TREVLIGT SÄLLSKAP, MICKE! :)

Och givetvis ska även Karin ha en eloge för god service inne i köket, hoppandes på ett ben på grund av sprickor i foten sedan en handtruck attackerat henne...

Ni är guld värda! :)

Kramar // Ellen :)

För ett tag sedan var jag med om något riktigt märkligt. Skulle lämna Embla hos hennes pappa och vi körde dit henne.

När vi kommer dit håller de på med huset. Inget konstigt med det kanske, om det inte vore för att det som pågår är HELT enligt mina ritningar och helt med det byggmaterial jag samlade ihop för projektet. Dessutom målas alltihop med den färg jag köpte.

Nu ska det tilläggas att exet var gnällig över mina "orealistiska planer" och inte ens ville flytta upp skåpet från uthuset till den tänkta hallen. Vad jag fick höra om glasverandafönstren och pardörren tål nog inte ens att skrivas.

Märkligt nog skapas nu EXAKT den hall/glasveranda jag drömde om och ritade upp. Med det material jag letade fram. Och med de verktyg vi skaffade tillsammans.

Skåpet från uthuset stod redan på plats, och snickaren höll på med de måttanpassade dubbeldörrarna jag skissade upp en gång i tiden.

Det kändes KONSTIGT. Smickrande också, eftersom mina planer tydligen var de bästa trots all kritik jag fick, men mest kändes det konstigt.

Är det inte ett lite märkligt sätt att gå vidare med sitt liv, genom att genomföra alla exets drömmar och planer för huset? HELT enligt hennes planer och ritningar dessutom? Med det material hon letat fram och samlat ihop under flera års tid?

Eller så kanske det inte är det, om man samtidigt ser till att han faktiskt bad mig försvinna ur mitt liv, och att han och hans mamma skulle ta hand om mitt barn utan inblandning av mig. Sedan gick det ju fort också, när han letade rätt på en ny sambo som kunde ta över och bli hemmafru åt honom. Jag får ju inte ens ha min dotter skriven hos mig, utan nu ska livet gå vidare där som om jag aldrig funnits och så är familjen komplett utan mig. Emblas "riktiga familj" som hennes pappa förklarade för henne bestod av honom själv och hans nya sambo.

Jaja, jag skiter i vilket, men gjorde väldigt klart för Embla att hennes riktiga familj är JAG som är hennes mamma och han som är hennes pappa. Sedan finns en hel del övriga resurspersoner i hennes familj också, som nya sambon, far- och morföräldrar och en hel del andra, men den RIKTIGA familjen är och förblir hennes riktiga mamma och pappa, även om jag gärna skulle rå om henne själv.

Nu ser jag mina krukor fyllas med plantorna jag hämtat hos mina vänner, hundens vattenfontän som köptes för att hålla vattnet friskt åt honom sitter det numera majs i (ingen verkar ha haft en tanke på att hunden skulle kunna haft nytta av den där han bor nu?) och mina trädgårdshandskar är väl använda.

Färgen jag ägnade ett par år åt att välja ut (mycket dörrknackning och färgprovsmätning där!) och sedan köpte används för att måla de fönster jag inte hann ta hand om, byggmaterialet jag jagade rätt på kommer väl till pass för att förverkliga mina ritningar och drömmar om huset.

Jag undrar om de även tänker använda stenplattorna jag skaffade? Ägnade DAGAR åt att spetta upp stenar och bära, baxa och köra hem dem för en planerad stensättning. Blev rejält sjuk av ansträngningen med kände mig ändå så nöjd med mina fynd! Nu ligger de där i sina högar och egentligen tänkte jag sälja dem för att få in pengar och kanske klara en månad till, men jag misstänker att han anser att de är hans. Precis som allt annat som han ville behålla och därmed blåste mig på.

Och jag undrar verkligen om hans nya hemmafru har en aning om hur mycket av det hon går och plockar i som egentligen hör ihop med mig? Själv skulle jag inte trivas med att leva i någon annans planer och ihopsamlade saker.

Men alla är ju olika. Och för den delen har han kanske inte berättat något för henne om ursprunget till ideerna, utan presenterat dem som sina egna för att framstå som duktig...

Jag skulle i och för sig aldrig drömma om att blåsa någon på tio års arbete och målmedvetet investerande heller, men det verkar heller inte vara något problem.

Jag ångrar egentligen ingenting. Eftesom allt jag gjorde under relationen var så extremt genomtänkt för att i det långa loppet skapa en god ekonomi och ett vackert och väl fungerande hem tror jag fortfarande inte att jag kunnat göra något annorlunda. Det jag INTE räknade med var bodelningen, att allt jag satsat skulle tillfalla enbart honom och att jag skulle få gå med mindre än jag hade när jag kom. Trodde det var självklart att dela lika på det vi skaffat tillsammans.

Det jag saknar är dels mina personliga tillhörigheter som jag inte fått ännu. Som tavlorna som hängde i Emblas rum, som min farmor målat och som jag gjort själv under min gymnasietid. Plastdinosaurierna jag sparade till och samlade på som barn. Mycket småsaker som bara har personligt värde för mig.

Dessutom sörjer jag en hel massa verktyg, både elverktyg och handverktyg och maskiner som vi skaffade tillsammans.

Det byggmaterial som jag jagade fram på annonser och samlade ihop hade kunnat generera en hel del pengar vid en försäljning, och det rättvisa anser jag hade varit att antingen sälja rubbet och dela på inkomsterna eller att han hade löst mig ur det.

Haha, appropå byggmaterial.... Undrar om han fortsätter bygga med fönstren från min mamma?! De var ju heller inget som på något vis tillhörde mig...

I Emblas rum hade lådorna som hör till hennes skänk varit bra att ha, men efter att ha bett om dem i tio månader har jag nästan gett upp. Det verkar inte som om han tycker att hon behöver dem för att ha ordning på sina saker här.

De blev kvar när jag mitt i flytten blev portad och förbjuden att beträda tomten. han skulle i stället köra hem mina saker till mig. Jag önskar idag att jag ignorerat hans ord då och gjort klart allting när jag ändå höll på. Nu verkar det som om mycket av mina saker är för evigt förlorade.

Det som dock ALDRIG försvinner är min tro på mig själv. Jag KAN leva ensam, jag har kraft och kunskap att klara mig på egen hand till skillnad från honom som snabbt behövde skaffa en ny kvinna att luta sig mot, samtidigt som han tar stöd i sin förra kvinnas planering för att kunna gå framåt.
Det är lite roligt, mitt i allt elände... :P

Jag går vidare genom att skapa EGET så mycket jag kan och har möjlighet till. Jag känner mig stor, stark och vacker och mår bättre nu än jag gjorde under alla år i vår relation.

Jag hoppas också få rå om min dotter fullt ut genom att få vara skriven på samma adress som hon, och så hoppas jag att min tillvaro ordnar upp sig ekonomiskt på ett sätt som gör att jag kan förlåta och ta mig vidare trots alla materiella förluster.

Faktum är att när ekonomin egentligen är det enda stora problem man har, så har man det ganska bra. I och för sig, hade jag hälsan skulle ekonomin inte vara något problem, men så länge jag får knalla på i min egen takt med min tillvaro får jag ändå ihop vardagen ganska bra. Det finns skäl till att jag är sjukskriven och det accepterar jag, däremot kan jag inte acceptera att ekonomin går back med flera tusenlappar varje månad.

Jaja, allt löser sig. Känner dessutom att jag har starkt stöd i min tillvaro, och att en av mina bästa vänner har så rätt när han säger att allt löser sig med tiden.

Än en gång stort TACK till alla er som funnits vid min sida under den här jobbiga tiden, jag älskar er! :)

Kramar // Ellen :)

Ps: Undrar vad en arkitekt tar i ersättning för att leverera ritningar och förslag som kan användas på det sättet som han nu använder mitt material?! :P Kanske en ny försörjningsväg för mig, ideerna jag kommer med är ju uppenbart väldigt bra? ;)

Jahopp. Nu är jag sådär efterbliven igen. Med bloggarna alltså. Tro inget annat! ;P

Jo, nu ska vi se vad vi haft för oss. Oj, det blir nog en hel hög med bloggar när jag tänker efter. Vi börjar väl med att ta oss hem från Stockholm, vilket vi gjorde förra fredagen.

Torsdagen var ju jag och Embla på Naturhistoriska under dagen, och på kvällen åkte vi allihop till Micke och umgicks och hade trevligt.

På fredagen var jag "bakis" efter veckans alla aktiviteter, så vi tog det lugnt i huset och umgicks med Stephans pappa och fixade lite pappersjobb åt Stephan som var på arbetet.

När vi satt där under parasollen på altanen dök han plötsligt upp, och det visade sig att halva dagen redan gått medans vi grejat med vårt och han arbetat. Det blev lite mat och sedan hade vi egentligen tänkt åka, men det slutade med ett storröjande bland Stephans alla tidningar och broshyrer. Det ska rensas ur och säljas av.

Satte mig och gjorde listor över gamla tidningar som ska iväg, och hann igenom Automobil, Bilsport, Classic Motor, Klassiker, Nostalgia och Trailer, samt de tyska tidningarna Autotuning, Test & Tuning, Tuning och diverse märkesspecialer på tyska.

Det tog sin lilla tid, och ganska mycket kraft, men ändå kändes det skönt att ha det gjort. Framåt kvällen åt vi och fixade innan vi slutligen kom iväg från Lidingö närmare nio. Stephan var helt slut så han fick sova medans jag började köra. Satte som mål att orka ta oss ner till Arboga, men det funkade så bra att jag fortsatte nästan ända ner till Laxå innan jag väckte Steph och han fick ta över.

Under helgen blev det landning hemma, med vardagsgöromål. Var i Mariestad och handlade på lördagskvällen och råkade fastna en stund på Bantorget med Anna Goodis och lite annat "löst folk", vilket var så trevligt att vi höll på att glömma att åka hem... :)

Nå, när vi så småningom kom hem var Embla och grannbarnen igång för fullt med pyssel i lägenheten, och det såg ut som ett världskrig. Tog en stund att röja upp, inte så kul trots att barnen hade roligt så länge det pågick.

Under söndagen städade vi upp i lägenheten och sedan åkte vi och lämnade Embla hos sin pappa. Det var en märklig upplevelse som fick mig att reflektera så pass mycket at det får en egen blogg...

Under kvällen bestämde vi oss för att Steph skulle stanna och åka vid tre på morgonen i stället, och sova några timmar hos mig först och sedan åka direkt till jobbet. Vi somnade som stockar och sov gott tills klockan ringde vid tre... Uff. Mitt i natten juh! Steph kom iväg och jag somnade om. En timme. Då ringde han och var lite upprörd.

Först hade han fått panikväja för en Chrysler mitt i vägen, inte så smart att lämna en mörklagd bil mitt på en vajerväg?! Med några decimeter till godo undkom han med blotta förskräckelsen. Han bestämde sig för att ringa polisen, och när han sedan såg två skumma typer som var ute och gick på vägen var det beslutet troligen helt rätt. Strax därefter mötte han också polisen som tydligen valde att prioritera ärendet och få bort bilen från vägen innan det skedde en olycka.

En stund senare var det dags för nästa incident. En räv som han inte ens han släppa gasen för. Då ringde han mig och briefade lite. Jag var såklart yrvaken men vi pratade ändå från Örebro till Västerås. Sedan sov jag några timmar till, och stackars Steph fick lov att gå och jobba medans jag snarkade...

// Ellen :)

Torsdagen den 31 jul var det så ÄNTLIGEN dags för det sedan länge planerade besöket på Naturhistoriska. Vi tog tacksamt emot erbjudandet om skjuts av Stephans pappa, och sparade nästan en timmes restid OCH fick åka luftkonditionerat i hettan! Underbart! :D

Sedan flera år tillbaka har Embla velat se ett riktigt dinosaurieskelett, så vi bokade biljetter till filmen "Dinosaurier" och planerade in guidningen av utställningen 4½ miljarder år. Sedan började vi med att strosa ett varv på museet och orientera oss lite. Insåg snabbt att tiden inte skulle räcka till mer än ett par av utställningarna, och den första råkade bli "Den sinnrika människan".

Jätteintressant utställning om kroppen och våra sinnen och med massor av "prova-på"-stationer. Vi upptäckte snart att vi inte alls hann med så mycket som vi tänkt oss, den här utställningen var så rolig att vi höll på att missa lunchen helt.


Embla provar en balansplatta i utställnigen om kroppen och våra sinnen på Naturhistoriska.


Ser du fjärilen? Ja, det var frågan, och Embla såg den såklart direkt när hon fick på sig 3D-glasögonen som hängde på väggen. Naturhistoriska.


Embla TAR I allt vad hon kan för att testa vridstyrkan i handlederna, och se på fan att ungen är urstark!!! (Kroppsutställningen på Naturhistoriska)


Emblas resultat i vridstyrka-testet talar för sig självt... Hon ÄR stark. Speciellt med tanke på hur liten hon är, man fick knappa in det också. Kroppsutställningen på Naturhistoriska.


Embla studerar hur en cell fungerar. Kroppsutställningen på Naturhistoriska.

Fick helt enkelt tvinga oss till en lunchpaus och sedan återvända till samma utställning en stund till innan filmen började! :D
Det var fler än vi som kommit på att man kunde se film trots det heta sommarvädret. Det var rätt rejäl kö, men vi fick ändå bra platser ungefär mitt i salongen.

Däremot vet jag inte vad jag tycker om det där med IM@X och att det är 3D-effektre. Jag mådde mest illa och fick blunda mig genom bitar av filmen för att inte bli riktigt dålig... Att gå ut var inte att tänka på, tror inte jag hade klarat av att ställa mig upp så som jag mådde. Embla tyckte det var en kul upplevelse, själv kände jag hur energin gick åt till att parera illamående och yrsel. Nå, efter filmen blev det en stunds koncentration och ett toabesök samt en halvliter vatten, och sedan kände jag mig stadig nog att ge mig på guidningen av dinosaurieutställningen.


Det stora äventyret! Ett äkta dinosaurieskelett, något Embla pratat om i åratal! Dessutom fick vi en RIKTIGT bra guide! :) (Naturhistoriska, utställningen 4 ½ miljarder år)

Eftersom jag var rätt medtagen efter filmen passade jag på att sitta och vila en hel del och var väl inte helt fokuserad. Dock fick vi en ritkigt bra guide så Embla höll sig intill henne hela tiden och fick nog veta allt hon ville om utställningen! :D

Efter guidningen hamnade vi i nästa utställning, Den mänskliga resan, men då var jag så slut att jag faktiskt inte orkade vara speciellt seriös. Vi läste på måfå på lite skyltar och pratade lite löst om evolution, men sedan blev jag sittande medans Embla jämförde olika sortes apor med människor.

När jag sedan föreslog att vi skulle dra oss hemåt fick Embla nästan panik, hon hade ju inte hunnit se valskeletten i källaren ännu! Stephans pappa hade berättat om dem när han körde oss till museet på morgonen, och således var det bara att traska iväg genom salarna och leta valar... :)


Embla är helt faschinerad av valskelettet i källaren på Naturhistoriska!


Sjöelefanter är ENORMA konstaterade vi när vi hittade den här montern!!! :O Naturhistoriska.

Just när jag utmattad vacklat genom utställningen "Polartrakterna" lite ytligt och Embla jublat över de enorma skeletten och en hel del annat spännande som vi inte alls han titta ordentligt på ringde Stephan och erbjöd sig att hämta oss på väg hem från jobbet. Perfekt! :D

Vandrade tillbaks genom det enorma museet och konstaterade att vi inte ens hunnit titta på hälften av allt intressant som fanns att se, så vi kan utan vidare åka dit flera gånger till! :D


Lyxigt med framkörd bil när vi lämnar Naturhistoriska för denna gång. :D

På kvällen åkte vi till Stephans vän Micke och hälsade på. Det passade utmärkt, Embla kunde leka med hans barn i några timmar och vi andra fick lite vuxentid att sitta och prata utan att bli störda hela tiden. Perfekt. Och trevligt dessutom.

Var tillbaks på Lidingö SENT och var JÄTTETRÖTT men hade å andra sidan en händelserik och rolig dag i kroppen så det var väl inte ens konstigt... :)

Kramar // Ellen