Jag har slarvat med bloggandet ett tag och försöker skriva ikapp lite... :)
En dag for vi till Maria och Johan för att fika lite, och självklart krockade det med att min pappa dök upp hemma för att lämna kärran. Vi for hem och mötte upp, och han fick se kattungarna och så fick vi umgås en stund.
Under eftermiddagen satte Mattias igång att rekonda Passaten, och den blev riktigt fin. Dessutom fixade han till elfelet i dörren, typsik glappkontakt.
Mattias river med Passaten, måtte vi nu bara få den såld också! Glappet i dörren är i alla fall fixat nu...
Och framåt kvällen undrade farmor/svärmor om det var läge att ta körsbären innan fåglarna kom före... Jodå, svärmor som är halvblind, Mattias, Embla, Johannes och skröppliga jag gav oss alla upp i körsbärsträdet och plockade någon timme. Det gav nog ungefär åtta liter körsbär, som rensades och kärnades ur vid vårt köksbord under kvällen.
Körsbärsplockning pågår. I trädet hänger Mattias på långa stegen till vänster, Johannes och Embla på byggställningen och svärmor på den andra stegen till höger. Själv var jag med och balanserade på byggställnigen en stund.
Uppdelningen blev sedan sådan att svärmor fick alla körsbär och vi behöll alla kärnor. Orättvist? Nej, ingen här äter körsbärssylt av något konstigt skäl, själv älskar jag det men kan inte äta det längre, och Mattias ville egentligen bara ha kärnorna till sin likör. :)
Under natten spred sig en ljuvlig doft i huset, då kärnorna sakta torkades och rostades på svag värme i vår ugn... Härligt! :)
Nyrostade körsbärskärnor, doftar ljuvligt! :)
Svärmor å sin sida hade stått och kokat sylt halva natten och var också mycket belåten, en släkting fick en burk dagen efter då han fyllde år (60+) och blev alldeles lycklig, körsbärssylt, det var ljusa barndomsminnen det... :)
Som grädde på moset dök samme släkting upp hos oss några dagar senare och fick också med sig de sista körsbären vi lyckades rädda från fåglarna... :)
// Ellen :)