Tjena bakaxels ätare och drivaxels gnagare.
;D
Ah guuuuuuud vad jag är festlig va!
Jag ska säga er en sak. Inatt kl 04.00 bär det av.
"Vart fan då?" tänker ni.
Jag är SÅ JÄVLA FRUKTANSVÄRT taggad!
Jag har lämnat min Baby Iveco, (kan fan gråta när jag tänker på det)
Har nu en annan Iveco. Annan färg, annat bolag.
Livet har varit en bergodalbana det senaste tiden.
Som jag nämnde i det förra inlägget så har jag ju iallafall ryckt upp mig.
Nåt jag inte nämnt är att jag även bytte jobb. Jag slutade med bärgningen, och det var fan bland det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Ja att sluta då.
Men så otroligt behövande. Jag var tvungen för att orka.
Jag ska inte säga att jag varit självmordsbenägen, det har jag absolut INTE varit. Jag älskar att leva!
Men många nätter på E20 med hundratals bilar rusandes förbi tänkte jag "Snälla, kör bara på mig så jag får bli fri mitt liv. Låt det bara bli en ren olyckshändelse."
Låter väl sinnessjukt. Men vissa av er fattar nog, andra inte.
Tänk att det du tycker bäst om, är och det som sårar dig som mest.
Jobbade nu ett tag på Europcar, hade superfina arbetskollegor, även där, och jag kommer att sakna den gemenskapen.
Varför jag slutade bärga är inget jag skriver ut här. Men som jag sagt tidigare: Ta ingen skit! Låt ingen jävel ställa sig över dig o sparka. Tillåter man det så är det ganska kört sen..
MEN. Under den här tiden som jag inte bärgat har det ringt bärgare till mig från olika delar av hela Sverige. Andra bolag i stan har frågat om jag är intresserad.
Vissa förslag har varit intressant. Men ändå inte.
Tills en dag: vafan. det ringer företag, 20, 30 o 60 mil bort o frågar om jag vill komma dit o jobba åt dom.
Jag är inte mycket att ha för denna värld. Jag är inte bra på mycket alls.
Men bärga, det är jag ta mej fan KUNG på!!
Så för att vara lite ego o jävligt självgod så kan jag inte gå runt här o INTE bärga.
Så imorrn bär det av till Malmö o hämta lite skrot =D
Over and Out / Fröken Miller Von Knorrhane
Får jag lov att vara lite dryg så: Sluta håll fast vid nåt du inte gillar bara för att du känner nån form av "trygghet". För DU får inget utav det i slutändan, förutom ett halvtrist liv i bagaget. Våga slit dig loss och våga gå din egen väg.
Varje avslut är början på något nytt !