Jag och min syrra var på väg hem i min gamla Sierra. Mitt på en raksträcka står två rådjur så jag bromsar ned lite fint sådär. V70n framför däremot gasar vidare, och precis när den ska passera rådjuren vänder dem, så den träffar det ena rådjuret som typ gör en dubbelvolt och flyger ned i diket. Mycket graciöst!
Iaf, jag stannar och går ur medan min syrra, vegetarian och jaktmotståndare och allt det där, sitter kvar i bilen och gråter. :) Rådjuret ligger i diket och sprattlar så jag sätter mig ned och håller i det för att det inte ska springa iväg. Då kommer dem gamla tanten som körde V70n, typ i rutig kappa, hatt och paraply.
"Jag såg det inte, det kom från ingenstans!" ojade hon. Tjena...
Tanten springer tillbaka till sin bil medan jag får ringa polisen med ena handen och försöka hålla i rådjuret med den andra. Dom skulle skicka en jägare iaf som kunde komma och skjuta rådjuret. Det var nog träffat i huvudet för underkäken var av och det blodade ned min tröja.

Sen kommer tanten tillbaka med ett fälgkors i högsta hugg.
"Jag brukar alltid ha en yxa i bilen men jag hittar inte den nu. Jag kan slå ihjäl det med fälgkorset!"
Jag: :O (och känner mig plötsligt väldigt tacksam för att hon inte hittade yxan.)
När jag tycker att vi ska vänta på jägaren så erbjuder hon sig att strypa det med en plastpåse också.
Vete tusan vilka fler avlivningsmetoder hon hade på lager, men efter en stund så drar iaf rådjuret sin sista suck i mitt knä.
"Vad skönt, nu dog det" sa jag.
"Nej men det lever, det rör sig ju!" sa tanten och syftade på nervryckningarna...
"Nej jag LOVAR att det är dött."

Jägaren kom till slut och sparkade lite på den döda geten, och ungefär då hade min syrra slutat gråta och klev ur bilen för första gången.
Jaja, dagens äventyr. :)