Idag var dagen då jag med gråten i halsen tog bilen till min flickvän. Fick lov att stanna på vägen för att jag inte kunde se genom tårarna. Jag vet att det kanske är trivialt jämfört med er som har riktiga problem. Men de flesta av er har nog vart där.
Just när det händer känns det så jävla illa. Den här tjejen kände jag verkligen att jag ville vara med resten av livet, det fanns massor av planer. Jag är också tyvärr lika kär nu som när jag träffade henne. trotts att vi haft lite struligt här och där. Kändes som att vi höll på att klara ut det också. Men nu är man ack så ensam igen. Jag har hela tiden tyckt att det har vart jobbigt när jag inte fått träffa henne på ett tag. Nu kommer det att ta månader innan jag träffar henne igen. Eller ens pratar med henne... *Snyft*
Ne nu ska jag gråta ett par veckor...