Jag är arg...
Jag tror jag har förklarat ett 20-tal gånger nu för medlemarna i familjen om hur rädd jag faktiskt är om min bil och eftersom vi har så stor parkering på gården, att jag INTE vill att någon annan i familjen ska stå så nära mig att de slår dörren i min bil när de kliver in/ut ur bilarna. Igår stod pappas bil ovanligt nära min, så jag gick fram och tittade om han hade råkat gjort något märke när han öppnade dörren. Förväntade mig inte det eftersom jag har sagt till han så många gånger, men gissa vad, det hade HAN! AAAHhhh!

Ett fint vitt märke från hans dörr i sidan av min bil. Visserligen nått som säkerligen går bort med lite vax, men endå, fyfan vad arg jag blev. Så jag gick in och berättade vad jag tyckte för både pappa och hans fru. Att jag inte vill att nån ska stå nära min bil och så vidare.
Så... gissa vad jag såg när jag kom hem ifrån skolan idag?
Hans frus bil som står 3 decimeter ifrån min, trots att jag ställt min bil så extremt nära kanten av parkeringen man omöjligen får upp passagerardörren, just för att jag vill stå så långt som möjligt ifrån de andra bilarna.
Gick in och, återigen, sa vad jag tyckte. Hon blev allmänt grining och började gnälla på att jag aldrig plockar ur diskmaskinen (HAH! Den dagen hon ser hennes diskmaskin som hennes fästmo, vilket jag gör om min bil och därför är så ruggit rädd om den, den dagen ska jag behandla diskmaskinen som gud).

Nog med det nu.. Över till stenskott... Nått som är minst lika tråkigt. Var hos stans Fiat-verkstad igår och skulle beställa ett lackstift med min färg till bilen så jag kan måla över de små stenskott som finns, men de visste inte färgkoden (!?), vissterligen kan jag kolla det lätt men vafan hur svårt kan det vara för dom att kolla?..

Aja, nog med skitsnack, vädret är grymt (+ 19 grader), bilen är påställd och jag har vart på jobbintervju idag (Max Burgers). Kan inte bli mycket bättre än så här... :)