Full fart i helgen, jobbade 10-19 på lördag och 15-24 på söndag. Det som räddade helgen var att jag fick vara ute och köra hoj med en kompis 3h på söndagen innan jobbet. Härligt!
Känns inte alls så tungt att jobba när man får göra något man tycker är riktigt kul in imellan. :)
Nu blir det tyvärr ingen hojåkning för mig på ett tag... jag skulle iväg ett kort ärende från jobbet imorse och ser en bil som är påväg från en parkering till höger. Hon stannar men börjar sedan köra igen.
Jag tänkte "jag vill inte köra i sidan på henne, min bästa chans är att väja och hoppas att hon upptäcker mig snart"
"Jag klarade det! Tjohoo!"
*PANG*
Rullar runt och slår i ryggplattan, slår i hjälmen i marken och undrar när jag ska sluta rulla / glida.. kommer jag snart träffa en lyktstolpe eller något annat hårt?
Men det gjorde jag inte. Stannade mitt på vägen med hojen ett par meter bort.
Det kom fram folk som pratade med mig och sa att jag inte fick röra mig eller ta av hjälmen så jag ringde en kollega(bluetooth headset i hjälmen) och sa att jag inte kommer tillbaka på några timmar för jag har blivit påkörd. "Du skojar?"..."Nä, titta ut till vänster"..."Men herregud, är det DU?!"
Ambulanskillen sa att när han såg hojen och bilen var hans första tanke "här finns ingen överlevande MC förare". När de gjort första undersökningarna på akuten trodde han inte det kunde vara sant att jag inte ens brutit något.
Slutnotan blev stukad fot och muskelsträckning vid skulderbladet. :)
Jäklar vad jag ska vara petig med att folk jag ser köra hoj har på sig alla tänkbara skydd i fortsättningen. Hade nog inte kunnat gå om jag inte hade haft alla de skydd jag hade.
Så den gamla läxan tåls att upprepa, tänk åt andra i trafiken. Det gör lika ont oavsett vem som har rätt!
Är trött och lite vimmelkantig nu så ursäkta röran i texten...