Som rubriken antyder så har jag insett att livet kommer gå vidare och bara göra mig starkare av alla motgångar. Ja jag hoppas det iaf... Att förlora någon man älskar är alltid hårt men ibland kan man nog inte göra annat än acceptera det. Kanske det var bäst för alla inblandade? Jag blev ledsen, arg och upprörd, det är bara ett tecken för att jag faktiskt bryr mig om personen i fråga... Men det är det ingen som förstår. Jag verkligen HATAR att vara själv, för mig finns det inget värre. Men sen när man ställer sig frågan är det verkligen så hemskt får jag svaret nej... Jag får tid att ägna mig åt saker jag verkligen behöver, dom som älskar och bryr sig om mig finns hela tiden i min närhet. Så är jag inte själv egentligen. Jag är singel inget annat. Allt detta har fått mig att öppna ögonen och se allt med ett annat perspektiv... Mer tänker jag inte avslöja...

Min häst kommer jag sakna mer än mest, jag älskade min lilla dunboll mer än allt. Men som min tränare sa när jag var ute och pratade med henne, "minns alla goda stunder med henne och det bästa ni hade ihop. Försök minnas allt det positiva. Du kan aldrig sitta upp på en annan häst och börja jämföra för det kommer aldrig gå. Ta din tid på dig och smält allt, arbeta med Little under tiden och kom när du är redo. Fick jag upp dig i sadeln förra gången vet både du och jag att du snart sitter där igen" Det kändes som välbehövliga ord, och det låg mycket sanning i vad hon sa. Så snart skolan är slut har jag och Little en plats över i deras stall för att komma i form igen och förmodligen få henne till att lägga ner alla galenskaper hon har för sig. Tillsammans kom vi fram att om vi mot all förmodan inte får henne att funka "normalt" skulle vi betäcka henne med deras arabhingst och vänta på en liten fölsing istället. Biancas box lär bli bebodd igen efter betessäsongen av ett halvblodssto som ska bli ridkompis till Little och träningsobjekt för mig... Bianca kommer alltid vara saknad men jag kommer aldrig få tillbaka henne. R.I.P.

Peppe rullade igenom besiktningen idag med blankt papper utförd av t.om stationschefen själv, nu rullar han ett år och inom dess lär vi skilja oss... Det lovar jag:p Annars har det varit mycket shopping idag, ni skulle se mina grymt läckra strumpor! Så jäkla mycket jag:) Även ett fynd inhandlades igår utav pappa och mig! Hmmm ja ingen av oss vill ju ha en Volvo 240 men är allt billigt är vi framme typ hehe, en jätte fin 240 på 17000mil, nya sommardäck på alufälgar, vinterdäck, turbofälgar till Peppe med jätte fina däck, ett slutsteg som var två månader gammalt, värstinghögtalare likadana som Peters i Cadillacen, en ny cd och lite allt möjligt. Om jag säger att jag gav två dagars lön på ITT så får ni räkna lite själva:)

Nä nu ska jag skjutsa bort Anna till hennes bil strax, hon lyckas alltid hitta något vildsvin på vägen vilket leder till många besök hos bilverkstaden hehe


Puss&kram