I morse tog jag calibran, hämtade en kompis och åkte in till skolan.. Nästan framme vid skolan säger Emelie att det sitter en hund precis vid vägen, helt ensam.. Ganska trafikerad väg sådär på morgonen.. Jag tänker inte ens utan svänger snabbt in vid sidan av vägen, går ut och lockar fram hunden till mig. Skakig och rädd som tusan va den lilla kraken, men han kommer fram till mig.. Gissar på att jag inte ser allt för farlig ut ;) Klappar hunden lite medans jag försöker kolla om det är någon människa runt omkring som kan vara ägaren? Nope, så då vinkade jag ut kompisen som fick ta den lilla i famnen när vi satte kurs mot polisstationen. Gick in och lämnade hunden och uppgifter på mig.. Tyckte lite synd om vovven, när farbror blå satte på honom koppel och skulle gå, när vi gick åt andra hållet strätade hunden emot och ville följa med oss.. ;(
Jaja, iaf så fick jag ett samtal nu på kvällen av en mycket tacksam tjej som visade sig vara hundens ägare.. Sambon hennes hade varit ute på morgonpromenad med hunden lös. Hunden hade blivit påcyklad och blev då självklart livrädd och stack.. Han hade sprungit ungefär genom hela stan.. mitt i morgontrafiken, men tack och lov så var han ju oskadd (förutom påcyklingen). Det var ju en jäkla tur att vovven klarade sig. Jag menar, det är ju inte så lätt att hålla sig ifrån hela uppsalas morgontrafikanter utan att bli påkörd som en liten hund...! Men ägaren var otrolig tacksam över att vi tagit hand om honom, vilket jag förstår.. Skulle ni tagit in en vilt främmande hund i bilen? För mig är det en självklarhet att hjälpa djur i nöd.. Mycket eftersom jag själv har hund och vet hur panikslagen jag skulle varit om han var borta.. Hoppas den lilla kraken klarar sig bra i framtiden och att någon ställer upp för mig om jag skulle "vara i nöd"
Tjejen ville även skicka en liten "present" till mig som tack, jag sa att det inte var nödvändigt. Men hon tyckte att det var det minsta hon kunde göra. Så lite nyfiken är man ju trosts allt.. hihihi... :)