Jag kan absolut inte sova, jag borde va dödstrött och bara somna och försöka sova bort alla bekymmer men jag kan omöjligt göra det. Jag hade tänkt att sätta mig och blogga om hur underbar min helg varit, perfekt har den varit. Jag hade inte kunnat önska mig mer. Men sen kom det här, som en blixt från ovan. Naturligtvis träffades jag. Jag vet inte vad det är för fel med mig, varför jag alltid lyckas göra fel? Hur det kan bli så fel trots jag vill så väl. Kan två personer vara ämnade för varandra men inte hitta den gyllene medelvägen? Eller är allt en illusion bara? Jag kan inte förstå hur någon kan vinna någons hjärta på ett sådant vis och behålla det efter allt.

JAG FÖRSTÅR VERKLIGEN INTE!

Jag är fortfarande så upp över öronen kär, älskar mer än mitt hjärta borde tillåta mig att göra. Jag skulle dö för den personen ifråga om valet kom om han eller jag skulle leva. Jag älskar verkligen honom. Jag har förlorat honom, jag har gått från honom, han har gått från mig, jag har vunnit tillbaka honom och han vunnit mig. Han har hatat mig, jag har hatat honom. Vi har nog hoppat över dom flesta stenar som finns att komma över. Men alltid lyckas vi snubbla till och falla på en ny.

Kan man släppa någon man älskar? Kan man bara ge upp? Jag kanske är världens idiot men jag kan inte det. Jag kan be personen fara och flyga men jag kan inte sluta älska. Inte honom iaf. Jag skulle kunna ge upp mitt liv för honom om det krävdes. Sen när allt går så fel blir jag så förstörd. Han äger mitt hjärta och kommer nog alltid att göra... Här sitter jag i min ensamhet och en tår rullar nerför min kind som så många andra kvällar, han är tiotals mil bort och jag vet att han sitter och tänker där med. Mitt liv har nog varit som en bergodal bana sen vi träffades men jag har aldrig ångrat en sekund.

JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID oavsett vad...