I fredags kom min skepnad som kungen af klumpighet fram.
(ta detta med en nypa ironi)
Först klämde jag lillfingret, inget större men det började blöda lite.
Sen anföll pirran mig. Det blåste nästan orkan (säger vi) Och sidodörren var lite öppen, orkade inte smälla igen den. Det blåste därigenom när jag öppnade bakdörrn och pirran stod lutad mot dörren jag öppnade, antar jag. Handtaget for rakt i pannan på mig, till höger om höger öga. Det blev en bula och ett blåmärke. Det sistnämnda syns och känns fortfarande. Hej jag hade tur att den missade ögat?
Sen bär jag några smått tunga paket i famnen, ska hoppa ut från flaket men halkar. Flög framåt men med tyngden i famnen vred jag lite på foten bara. Paketet höll och jag stod upprätt.
Om jag inte hade haft paketet i famnen, skulle jag ha halkat baklänges som på ett bananskal då?
Sen vart jag ju inte gladare av att jag fick vänta X antal minuter på att godsmottagningarna skulle öppna, folk var ute i butiken istället för att jag skulle få leverera.
Haha sånt gör en tokig när man e stressad :P Jag ville ju komma iväg tidigt så jag kunde fara till Sthlm...
Tji fick jag.
Var klar så pass tidigt så jag var tvungen att ta aviseringar och europlussare på området city = centrala stan.
Det gick också åt helvete.
Första aviseringen, jag hade fått portkoden. Men den jäveln ville inte funka. Dosan sa bara att jag skulle trycka på ett namn för att ringa upp. Men det namnet paketet skulle till fanns inte i listan!
Hittade inget telefonnummer förrns jag ringde ordinarie på området. Ringde upp, flickvännen kom ned och öppnade åt mig.
Sen skulle jag leverera till affärer, klädjävlaaffärer mitt på stan. Tänkte att jag skulle ned i en godsmottagning. Så jag ställer mig och backar till. Porten öppnas inte, jag slår på varningsblinkers och går in i butiken och frågar.
De säger att den ska öppnas när man kommer nära, jag backade ännu närmre och porten öppnades.
Jag får syn på att det är en brand jävla backe ned i ett parkeringshus. KUL!
Men bilen ska gå ner där, den brukar ju åka ner där för att leverera. typ dagligen.
Kastar på alla pakethelvetena på kajen sen kör jag uppför backen igen, men tji fick jag. Det är enkelriktat!
Försökte mig på att vända, men då märker jag att bilfan är takförhöjd och jag kommer inte in att vända där personbilar får parkera! Så jag får backa mig igenom hela parkeringsytan och backa uppför en lika brant backe. Hej dragläge!
Portarna öppnas, jag slår på varningsblinkers och ner med båda rutorna.
*här ska det stå en himlans massa svordomar* människorna märker inte att det kommer en backande lastbil rakt på dem, de flyttar sig inte förrns jag är jättenära dem!
Hur kan man inte märka det?
Hamnade bakåtvänd i en liten jävla gränd. Är tvungen att backa ned på stora vägen och samma sak där, en himlans massa svordomar till cyklisterna. Men tack till bilisterna som ställde sig och väntade på att jag skulle få backa klart, sen köra ut framför dem :)

Usch, jag kommer få mardrömmar om det där jäklarns parkeringshuset...

Det resulterade i 10min övertid.
Fick skjuts till stationen men missade ändå tåget till Sthlm. Hittade som tur var, ett par barndomspolare vid näcken :) (som inte finns där längre). Så stod och tjattrade med dem ett tag.
Längesen man träffade dem, jaow.
Vi var 4 tjejkompisar som höll ihop jämt från 6års till 5an-6an då vi hamnade i olika klasser.
Träffade dock bara 2 av dem.

Fick sova någorlunda länge på lördagen :)
Jag förstår inte, jag som BARA ville slappa den här helgen. Göra så lite som möjligt.
Ändå var det jag som drog i Daniel och sa att jag ville hitta på något!
Ungarna ville bada så vi följde med dem till badplatsen och såg på när de plaskade i det iskalla vattnet.
Sen ställde sig jag och daniel och lagade mat. :) :) :)
I natt fick jag inte för lite sömn, gick upp vid 8 för att åka kollektivt tillbaka till uppsala och jobba.
Ändå är jag slut så inåthelvete.

Är det såhär det kommer kännas?
Varje dag, varje vecka, varje år.
När kommer jag få pusta ut och slappna av?
Jag brukar ju slappna av när jag gymmar, men jag är för slut för att orka ta mig dit...

Hoppas att det är bara för att jag bär så jävla tungt, varje dag, hela dagarna.
Hoppas att det kommer vara annorlunda när jag börjar köra tung lastbil eller grävmaskin.

Klagar jag nu?
Kanske, men jag trivs ju fortfarande. Jag vet att det kommer gå över om ett tag, någon månad.
Håller på att planera en ölandsresa med ett gäng polare över en helg. DÅ lär jag ju kunna slappna av? Åtminstone för en stund?
Köra massa bil, umgås med vänner, inte tänka på jobb.
Om jag har tajmat rätt så kanske jag har turen att få vara ledig hela den veckan dessutom!
Men sån tur har jag ju aldrig...
Haha är jag optimist eller pessimist? Det är frågan ;)

IIIIH. I fredags var det ETT JÄVLA ÅR SEN jag vart anställd på Björkmans :D

Nä, nu vart det en jävla massa text. Dags att börja gå o lägga sig tror jag.
Pusshejs =)